Hästarna fick sova inne både nätterna i helgen, rätt skönt. De har sett rätt trötta ut så vi misstänkte att de behövde det där med stabila väggar+tak, torv/sågspån på backen och ingen annan häst som stör dem = vila. Varje morgon när vi kom till stallet såg alla 3 ut som cocosbollar, så nog har de sovit gott alltid.
Lördagen red vi ut i skritt 1 timme med både Ida i jackan och Kjartan som handhäst. Efter 1 timmes skrittande placerade jag Ida i bilen, Kjartan i boxen och fortsatte ner på ridvolten där jag övade ca 15-20 minuter i tölt/trav. Jösses, så fint hon går.. Och Svipa ska vi inte tala om.. Hon gick sagolikt fint där i sin hörna med Nilla som ryttare. Det är något med det här att skritta länge. Så nu har vi bestämt oss för att minst 1 helg per månad ska vi ägna oss åt 1 timmes skritt per dag.
Sedan hade vi stallmöte vilket är som nästan alla stallmöten är när man har kollektivt stall. Åsikter går isär, diskussioner sker och i slutändan är alla nöjda eller åtminstone inte missnöjda. Beslutet var också att hästarna ska flytta över till sina vinterhagar på söndagen så våra hästar fick sova inne en natt till då de stora hästarna skulle flytta in i vår hage och vi skulle ta halva deras. Ett byte så att säga.
Söndagsmorgonen gick Nilla & jag ut i vår nya vinterhage och började besikta denna. Vi har aldrig haft våra hästar i den här hagen och ville se hur den såg ut. Lite "knorrar" behövde installeras och lite grenar tas bort från tråden och den stora vallen skulle stängas. Lerig var den här hagen också vilket inte är så jättetrevligt, särskilt inte när vår tidigare hage har varit sagolik utan lera och stor som attan.
Och så fick hästarna komma ut i sin nya hage. De var inte alls förtjusta men gick omkring och snosade överallt i leran. Kabelföretag har tidigare (för länge sedan) grävt ner kablar i backen för det finns ett gammalt dike i hagen, dock är det igenfyllt så det är inget dike längre men hästarna kände av diket. Så de vägrade gå där men ändå var det lite intressant och mycket riktigt, Svipa brakade ner i leran ända ner till bakhaserna!!
Japp, då var beslutet snabbt taget - här ville vi inte ha våra hästar. Brana kan skada sig, antingen genom att halka i leran, eller på berget eller så kan hon fastna i det där "diket" (hon är fortfarande under rehabilitering) och de andra kan bli skadade också så vi vägrade ha dem i den här hagen. På 3 röda hade vi satt på dem grimmorna igen och promenerat ner till en stor härlig gräshage längs med asfaltsvägen, den stora vägen. Den här hagen är väldigt fin, lite gropig men ingen lera, öppen, dock inte så mycket skog tyvärr men helt ok för våra isisar. Här brukar de stora hästarna inte vilja ha sina hästar pga groparna, närheten till stora vägen samt att det är en bit att gå för att släppa ut hästarna.. Men här kommer våra gå hela vintern nu. Så nu fick Nilla & Jag återigen gå igenom hela hagen, med trådarna, marken, dikena, alla detaljer som kan skada en häst.. I allt regnande - kan säga att våra skor var dyngsura..
Det blir lätt för Nilla & mig också då längs med hagen går en grusväg upp till stallet så vi kan alltid parkera våra bilar här nere och ge hästarna vatten, hämta upp dem, fodra dem osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar