Sover inne

 Nu sover mina killar inne men inte alla hästar sover inne. Vi har några isisar som ännu sover ute och lär nog göra så rätt långt in på hösten. Inget fel i det alls utan här har man lyxen att bestämma själv hur man vill göra. 

Eftersom mina grabbar går ner en smula fort i vikt, absolut inte smala men jag noterar att de går ner snabbt, samt att Teo blir lite..hmm?.. - övertydlig på att han är hungrig och agerar ut mot de andra - plus att jag är väl lite överdrivet kinkig,  så väljer jag att ha mina pojkar inne. Rätt skönt ibland då jag bara rider och sedan åker hem men å andra sidan måste jag mocka boxar, förbereda vattenhinkar, bära hösilage till stallet, rigga automater i boxarna.. 

Om de skulle gå ute dygnet om måste jag ändå ge dem hösilage inne (eftersom det är fler hästar i hagen som inte ska äta hösilage ännu) och rigga vatten i hagen. Nu måste jag även till stallet på morgonen för att släppa ut dem men å andra sidan får jag uppleva mornar som den här:

Älskar tidiga mornar på höstkanten.. Det är så vackert med dimman och solen som sakta kommer fram ovanför trädtopparna. 

Red ut på Teo tillsammans med stallkompis igår. Riktigt roligt och högt tempo som alltid. Bra att variera med uteritter och ridvolt. Jag antar att det blir volten idag men jag har inga bestämda planer utan tar kvällen som den kommer. Solfari fick vila då ngn (läs Teo antagligen) har bitit honom så hårt på benet så han var lite svullen.

Tränar, rider, njuter

 Jag tror inte det finns något bättre än att vara i stallet..  Trots att jag har pysslat med hästar sedan 10 års ålder (är nu snart 50) så är det fortfarande den bästa platsen att tillbringa all ledig tid på.  Borsta hästar, mocka boxar, rida, skruva inredning, planera hagar, rigga för vintern och allt däremellan är sånt jag älskar.  

Det finns inget roligare än att bränna iväg i galopp, eller i ökad tölt för den delen, med en stallkompis och bara känna fartvinden. Då spricker jag upp i ett leende och kanske t om skrattar lite. Eller för den delen, vara ensam i stallet och skruva på någon smart grej jag har kommit på.. Eller att få stå och borsta hästen i total tystnad medan hästen mumsar på något eller bara står och andas in i mina händer.  Självklart är kurs och tävling roligt men bara grädden på moset, det jag älskar är bara att vara i stallet.

Så! Mina grabbar sover numera inne, mycket för att jag tycker Teo är lite för seg och behöver all energi till träningen och inte genom att gå ute och hålla koll på tillvaron. Men visst, personligen tycker jag inte det är så kul att ha killarna ute vid en ganska trafikerad asfaltsväg i mörkret - hästarna bryr sig inte utan gillar nog att vara ute dygnet om så de kan röra på sig, gå och beta, vara med kompisar men nu är jag lite mer kinkig. 

Teo och jag tränar på, det växlas mellan att rida på volten, träna böjlighet, aktivitet, reaktion, lyhördhet och så ibland rider vi ut och då är det fart som gäller. Solfari och jag fortsätter med vår utstakade väg och tränar på att rida framåt! Det är trav, galopp och en massa beröm. Ja, jag rider fortfarande bettlöst på honom, målet är att kunna ha en häst som går helt bettlöst i alla farter och former. Varför skulle det inte gå menar jag?! Hästen har inte upplevt något annat än bettlöst så han har inget att jämföra med.  Otroligt kul att rida in unghästar, de är som små svampar som suger in allt jag lär dem. 

Innehästar?

 Det slår aldrig fel.. jag kollade runt den här tiden några år bakåt i tiden och varje gång så blir det samma känsla - att hästarna behöver få sova inne.. Det är antingen för mycket bete/för lite bete eller för mörkt på kvällar/nätter (tänk på att de går precis vid en ganska trafikerad asfaltsväg) eller hästarna känns för sega.. Det här året är känslan likadan. 

Vi har lånat ut ca 75% av hagen till storhästarna så vår lilla del som är kvar är totalt sönderäten av våra grabbar. Den del som är utlånad är ganska fin med ganska rejält med bete - för våra isisar - storhästarna anser att betet är slut.  

Sedan har jag en extra-hage vid sidan om som är ganska kuperad, full med tegelpannor, stenar och fallna träd. Den hagen har högt fint gräs. Problemet är att det är för mycket gräs för Teo och där de går nu är för lite mat för Solfari. 

I nuläget får Solfari massa hösilage när jag tar in honom och/eller tillgång till gräshagen i mån av tid. Jag vill inte göra en massa ändringar just nu eftersom vår nya stallkamrat kommer om 23 dagar, för då ska vi ändå bygga om hagen men lite förändring kommer det bli. 

Mina grabbar kommer sova inomhus på vardagar när jag anser att de behöver det. Helger sover de utomhus. Egentligen älskar mina grabbar att sova ute så det känns lite knasigt - dock vet jag att när det inte finns mat ute så väljer de att sova inomhus (och älskar inomhuslivet). Så jag antar att det beror på var maten finns. 

Jag tror jag kommer flytta över Solfari till "godishagen" på vardagsmornarna, så han får i sig ordentligt med käk. Jag vill ju helst att han ska gå tillsammans med de andra men han blir i nuläget sönderbiten av "Draken", då även Draken är hungrig (alias Teo) men Teo behöver inte lika mycket käk. 

Suck! Att man aldrig är nöjd.. 

En nygammal vy

 Jag rider Sólfari!! Det har jag gjort i några veckor (tror jag) och det går bra! Mitt mål är att rida in bettlöst och än så länge så funkar det - varför skulle det inte fungera?!?

Det går bra, vi jobbar på i skritt med att svänga, förstå skänklar och gå fram/stanna. Han är så duktig och naturligtvis får han massa godis under ridturen, som är än så länge runt 15 minuter. Igår provade vi även på trav. Jag är sååå stolt över hans vilja att jobba och faktiskt mig själv som vågar prova nya inridningstekniker.

En nygammal vy.. Den vita manen är något jag har saknat -
dock är detta varken Ketíll eller Brána utan detta är Sólfari!

30-gradig värme = vila

 Igår blev det vila för hästarna, det var helt enkelt för varmt. Men! Eftersom hästarna går i en ganska liten hage i vår relativt stora hage, så är den rätt brun och sönderbetad.  Vi har lite olika nivåer på våra hästar, någon går upp jättelätt, någon går ner jättelätt så då får man anpassa sig mot den häst som riskerar värst, vilket i vårt fall är den som går upp - Det är lätt att göda hästar men desto svårare att få en lättgödd häst att hålla lagom hull. 

Mina grabbar, särskilt Solfari, verkar ha lättare att gå ner än upp så de får, av och till, gå i en hage som är rätt frodig, långt högt gräs vart man än ser.  Igår var en sådan dag.. Så jag släppte ut mina grabbar i denna "godis"-hage medan den lättgödde fick snällt stanna kvar utanför. 2 timmars betande motsvarar ca 4kg hösilage (om jag minns rätt) så de gick där ca 2 timmar och därefter ville de mer än gärna gå ut ur hagen för att dricka lite vatten och ställa sig under trädet och vila på maten. 

Själv hann jag med lagom mycket under dessa två timmar, lite fika med stallkamrat,  dunkning av vatten till hagarna och upphängning av nyfixade hösegel i boxarna.  Rätt mysigt att ha en stund i stallet. 

Busträning

 Vissa dagar är inga dagar då man vill träna på tölt, mjukhet, bärighet utan vissa dagar vill man bara busrida..  Igår var en sådan dag. Min stallkompis och jag tänkte träna på volten men ingen av oss hade egentligen någon lust så vi hade en annorlunda träning istället. 

Galopp bredvid varandra på ridvolten, varv på varv, båda varven. Väldigt roligt och det blev några små race-stunder på långsidorna. Man måste inte alltid rida snyggt, samlat utan även det här är nyttigt - både för konditionen, tävlingstaggen och bara för att man får ha riktigt riktigt roligt. 

Hur tränar jag Solfari just nu?

 Nu rider jag mestadels på Solfari men eftersom jag vill att han ska hålla länge så tar jag det väldigt lugnt.

Så här jobbar jag nu:

1. Går ner till ridvolten med honom. 
2. Sitter upp, ger morot och berömmer
3. Skrittar iväg
4. Svänger lite, berömmer, ger morot
5. Svänger lite mer, skrittar. Berömmer massvis och ger morot.

Det är massa skritt, kort ridtid och väldigt mycket beröm, mycket morotsbitar men jag vill att grunderna ska sitta riktigt bra, dessutom ska han orka bära mig, få upp styrkan och ha balans i kroppen. 

Det går bra! Det går riktigt bra!! Jag är så nöjd med min mycket långsamma inridning, äntligen kan jag göra som jag vill och hur jag vill och hur länge jag vill. Jag har inte bråttom, han ska hålla i minst 30år.

En vilodag per vecka

 Jag måste ge mig själv åtminstone en hästfri dag i veckan.. Ibland kan det bli lite för mycket av det goda och bara för att jag ger hästarna en ledig dag brukar det oftast inte innebära att jag får en ledig kväll, utan jag är oftast i stallet och gör massa saker. Det är inte ok. Även jag kan behöva en ledig dag då jag kan ägna mig åt andra saker; handla, städa, tvätta eller bara läsa en god bok.

Så, igår var en (nästan) hästfri dag. Jag passade på att åka och hälsa på mina föräldrar - de kommer nästan alltid hem till mig men när de är hemma hos mig så jobbas det alltid. Nu fick jag en mysig kväll med pannkakor, fika, massa prat och så lite problemlösning med alla deras tekniska saker. 

Sedan passerade jag hagen på kvällen för att kolla hästarna och ge dem lite vatten.. 

Solfari inridning

 Nu har jag börjat på allvar med Solfari. Förrförra veckan blev det en hel del tömkörning och longering men i slutet av den veckan satt jag upp, skrittade lite och berömde massvis. Det fortsatte jag med veckan som varit, alltså lite lätt longering för att sedan sitta upp och skritta lite.

Igår satt jag upp direkt och så skrittade vi runt lite och svängde runt lite överallt på ridvolten. Målet just nu är att han ska hitta balansen och orka bära mig. Jag kommer nog bygga en liten longervolt varje gång jag ska rida för jag behöver stödet från "väggarna" en stund framöver när jag ska öka tempot. Han tycker det är roligt i alla fall och jag är lika fascinerad som alltid hur snabbt unghästar lär sig.