tisdag 31 maj 2016

Mammas födelsedag

Idag är ingen vanlig dag.. för idag FYLLER MIN MAMMA ÅR!!.. Min bästa mamma, min enda mamma, min mamma som jag skulle förflytta berg för.. Min mamma som jag önskar att jag kunde ge det bästa möjliga, allt hon önskar sig.. Allra helst skulle jag vilja ge mamma 20 år bakåt i tiden, alltså att hon blir 20 år yngre - så att vi tillsammans kan få uppleva mer tillsammans en mycket längre tid än den tid vi nu får, även om den blir lång den med..

GRATTIS MAMMA!!!

 


måndag 30 maj 2016

Mors dag, rymmare, skritt

Vi tar väl dag för dag berättelse..

Fredag: Lugn kväll.. Åkte till stallet, tog in hästar, borstade massvis och sedan hem.. Gos med Ida, dammsög och sånt där man behöver göra hemma för att hitta golvet..

Släpp in mig!!

Lördag: Lektioner för både islandshästar som 3-gångare. Stallmöte i stallet.. Uteritt med hästarna.

Och här börjar det hända grejer! Jag skulle iväg med Brana & Kjartan som handhäst (ensam i stallet) och så tappade jag honom precis vid stallet. Han galopperar iväg - dumma häst - ner mot asfalten, gnäggandes med mycket beslutsamma steg. Brana står på stället och stegrar för hon vill ju också galoppera iväg så jag slängde mig av damen, in med henne i boxen, av med sadel och träns och så fixa lite gott gott i en hink och full fart mot Kjartan.. 
Tror ni jag såg honom?? Näää, ingen Kjartan någonstans.. Hörde bilarna där nere på asfalten bromsa in så jag börjar gå mot asfalten och så ropar jag på honom.. Hör honom gnägga och trava fast på fel ställe än vad jag trodde.. Den lille fulingen hade vänt och var på väg mot stallet uppför backen. Så jag vänder, går emot honom eftersom han har stannat för att lyssna efter brudarna, försöker ta i grimskaftet men då drar han iväg!?!! Så jag går efter (ingen idé att springa för det brukar göra hästar mer exalterade),, När jag har kommit uppför backen och runt hörnet så ser jag honom stå vid stalldörren, viftandes med framhoven som för att säga "TA IN MIG!".. suck.. han står alltså precis på samma ställe där vi startade.. Släppte in honom i stallet och han sprang till sin box.. 
På med alla prylar på Brana igen och så ta med Kjartan och ut för en skrittrunda.. Den här gången höll jag hårt i hans grimskaft.. 

Vaddå? Jag är heeelt oskyldig.. 

Söndag: Mors dag, Mosters födelsedag.. Så stallet först på morgonen, mocka, släppa ut hästar och så iväg till morsan.. Gräva lite, trimma lite runt tomten och så äta tårta. Myysfaktorn var hög. 




fredag 27 maj 2016

Raka hästar

En del av oss gör det och en del gör det inte, raka hästen. Jag tycker att man kan nog raka lite när man vill under årstiderna (dock ska man tänka på att man förstör sommarpälsens utväxt om man rakar sent på våren)  men det ska finnas en orsak till varför man rakar.

Jordbruksverket har inte så jättespecifika regler om rakning men (de här bitarna är tagna från jordbruksverkets hemsida specifikt gällande häst)...
Under den kalla årstiden (den tid då betestillväxt inte sker) får hästar hållas ute upp till 16 timmar per dygn utan tillgång till ligghall. Om du vill hålla din häst ute mer än 16 timmar per dygn måste hästen vara lämpad för det
Du bör inte klippa din hästs känselhår.

Orsak till rakning anser jag att det bara finns en enda orsak: Hästen svettas mycket när man rider eller man har hästen på stall och/eller torkar väldigt långsamt efter svettning = väldigt långsamt över 2 timmar.

En häst som är rakad behöver vintertäcke på vintern och när det är kallt ute samt regnar - det är så jag ser det. Tar man bort det naturliga försvaret mot väder och vind får man faktiskt skydda hästen på annat sätt.. Och ska man ha hästen ute dygnet om, bör man inte raka hästen, i alla fall inte mycket.






onsdag 25 maj 2016

Morgonmys i stallet

Jag har haft det väldigt fördelaktigt anser jag med att kunna sköta hästarna själv. Jag gillar det och det finns inget bättre än att komma till stallet först på morgonen, höra hästarna humma, känna doften, klappa om sina vänner och sedan leda ut dem till hagarna eller bara ge dem mat.

I ungefär 4 år har jag tagit hand om hästarna mer eller mindre själv, då jag flyttade från man och lägenhet till hus och gård. Efter ca 2 år flyttade jag från gården och den fina hyrda "drängstugan" till mitt egna hus och hästarna fick flytta till ett kollektivstall.. Allt jag har gjort hitintills har jag aldrig ångrat och det känns väldigt bra.

Varje vardagsmorgon får jag då träffa mina pållar plus alla andra pållar i stallet, i ur och skur åker jag dit och ger hästarna mat, tar en promenad till hagen med hästarna, njuter av morgonen, möter solen, hör fåglarna kvittra eller snön yra beroende på årstid. Det är få förunnat att få göra sånt här och det är en stor lyx att möta varje morgon på det här sättet. Det ger mig en energikick som håller hela dagen.





tisdag 24 maj 2016

Smärtsamt med Facebook-inläggen

Det är rätt tufft att ha Facebook just nu.. För nästan varje dag läser man "tjohoo, jag klarade SM-kvalen", "min häst gick så otroligt bra på tävlingen" eller "mitt sto har fölat, en underbar liten hingst" eller något liknande..

JAG..VILL.. OCKSÅ!!!  

För mig är det nästan samma hela tiden.. Vi skrittar.. Vi skrittar.. Klinikbesök.. Vi skrittar..  Hur kul är det?  Jag har ägt min dam i 5 år, köpte henne maj 2011.. Första året var allting nytt, andra året började vi kämpa och hitta varandra, tredje året blev ett magiskt tävlingsår (2013) och så började skadorna 2014 vilket vi verkar ha fastnat i.. 2 års skador..  Det svider rätt rejält faktiskt.. 

Ja, vi tävlar inte mycket när vi väl tävlar, det brukar bli runt 4-6 tävlingar per år men vi var ju på G för att kvala till SM, vi var t om inkvalad det år vi skadade oss. 
Sedan 2012 har vi alltid varit med på Geadingaekeppni-SM (alltid inkvalad från första tävlingen) och det har alltid varit superroligt. Bästa med tävlingarna är det faktum att mamma hänger alltid med som support.. Nu saknar både hon och jag dessa roliga event.. 

Jag hoppas och bönar/ber att den här operationen har gjort susen så att vi kan börja träna tillsammans nu inför tävlingsåret 2017.. Då är Brana 13 år.. 

Men som det är nu.. så fortsätter vi med skrittandet och det ska vi göra i ca 5 veckor till.. 

Kjartan som handhäst & Brana som ridhäst.. 




måndag 23 maj 2016

Tränings-schema..

Då har jag mailat min veterinär och fått ordning på alla veckor.. Så här ser det ut nu då:


  • Fram till 29 maj: Skritt 15-20 minuter per dag.
  • 30 maj till 27 juni: Skritt 40 minuter
  • 28 juni till 19 juli: Skritt 40 minuter och 5 min trav. Öka på traven med 5min/vecka.
  • 19 juli 15 augusti: Skritt 40 minuter och 15 min trav. Öka på traven med 5min/vecka. Lägg på lite galopp i slutet av perioden..

Återbesök vecka 33..  Eller före vecka 29 beroende på hur Brana känns.. 


Klinikbesök och migrän

Då har vi varit på kliniken och träffat veterinären. Det blev inte så mycket annorlunda den här gången mot alla andra gånger. Vi fick skritta i gången, trava i gången och sedan gick veterinären iväg för att ta hand om annan patient medan jag fick gå fram och tillbaka i gången, varför hade jag inte en stegräknare på mig?? Jag gick väl sisådär 10 minuter och fick sedan trava igen..

Extremt liten hälta i trav men inget i skritt.. Ingenting ovanligt enligt veterinär då hon har haft skadan länge och är nyligen opererad. Sedan fick Brana installeras på box på kliniken någon timme medan vi väntade på operationsveterinären som skulle bekräfta behandlingen som min veterinär ville göra.

Då kom migränet!! Underbara fantastiska superfina migränet.. Jag tappade fokus totalt, mådde illa, gick och kräktes på toaletten och försökte göra allt för att hålla migränet i schack..

Veterinär återvände och vi skulle behandla med hyaluronsyra och cortison. Så först brems och så lite lugnande i Brana, lite tvätt av ben och så skulle de prova att spruta i leden. Jag sa (lite försent) att vi behöver nog brems också men min veterinär plus sköterskan ansåg att det borde inte behövas, "hon är ju precis sederat".. Hade jag mått bra, hade jag protesterat men nu orkade jag inte.. Och till följd av detta så ryckte Brana till i benet och kanylen åkte ur..  "Du hade rätt, Anna".. Jajamensan, jag känner min häst.. På med en brems och så i med vätskan i benet och så var allt frid och fröjd.

Veterinären sa vad jag skulle göra framåt nu men jag hörde ingenting pga migränet så jag bad henne skriva en lapp och på den stod det följande:
Jag ska skritta 15 minuter 10 dagar och sedan upp till 40 minuter igen i ca 2 veckor för att sedan börja trava!!?!! Trav 5 minuter per vecka för sedan komma tillbaka till klinik när jag då skrittar 40 minuter och travar 15 minuter.

Rent krasst sa min veterinär nu att jag kommer inte se om den här operationen har fungerat förrän jag har Brana i full kondition igen med fullt press på bakbenen, m a o inte förrän i vinter då jag har tränat upp henne till tävlingsformen. Skönt, då vet jag att jag inte behöver ha det här hängande över mig varenda gång jag ska till kliniken..

Jag vägde henne också. 330 kg som alltid. Min veterinär sa också att hon ser otroligt fin ut i formen och är väldigt vacker men att jag kanske bör öka på maten lite.. Första gången jag har fått det tillsagt, att min häst är lite för smal.. Jaja, öka på mat är inte svårt..

Hem med hästen och så hem med mig.. Jag kraschade i soffan och där har jag legat mer eller mindre hela helgen med migrän...

onsdag 18 maj 2016

Torsdag = Återbesök

Då har det gått 6 veckor sedan operation av ringband för Brana på Evidensia i Stav. Imorgon ska vi tillbaka till Evidensia i Täby till min normala veterinär, Henrietta och ska se hur det ser ut där inne i benet.

Nervös är jag.. Brana är pigg och villig att börja jobba men man vet aldrig. Hon vet sannerligen inte sitt bästa och är lugn men hon har ju aldrig varit den typen så det är bara att göra det bästa av situationen..

Så jag får berätta på fredagen hur resultatet blev.. Återkommer..


tisdag 17 maj 2016

Nervös väntan och TACK!!

Nu är det så där slirigt i gräset så nu åker Branas broddar på.. Hon får inte halka i gräset så här tätt inpå klinikbesök, eller hon får inte halka alls, faktiskt.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är nervös.. Jag är fruktansvärt nervös över vad det här klinikbesöket ska meddela. Jag hoppas på att det blir goda nyheter för hon känns väldigt fräsch nu.

Jag vill så gärna börja träna och sedan tävla och har verkligen satsat allt på det här nu. Det har blivit många sjukbesök på klinik, en operation, massa behandlingar och så ska vi inte glömma all vård som jag har lagt ner på henne, alla dessa turer fram och tillbaka med bilen till/från stallet. Vi kan lugnt säga att under de här 2 åren har jag inte haft en enda fri stalldag.. Jag har varit där morgon som kväll..

Här hade Brana jätteont i benet

Mycket åkande fram och tillbaka till stallet för att få henne så lugn som möjligt och en hysteriskt massa hagfix.. Kjartan är en god vän till Brana..

En av de miljoner hagar jag har byggt

Sen får vi inte glömma alla som har hjälp oss på vägen.  Jag vill passa på att tacka alla som har hjälpt mig och Brana de här 2 åren.. 

Mamma (förstås).. som har följt oss hela tiden, hängt med på varenda klinikbesök, peppat, hejat, varit min stöttepelare när det har varit för tungt, torkat mina tårar.. 


Annica - som har läst allt jag har chattat med henne eller när jag har behövt ringa och snacka av mig.. Som har peppat, hejat, stöttat mig när jag har behövt prata.. Som har funnits där som en god vän och alltid kommit med tröstande ord.. Hemma hos henne kan jag sitta tyst och bara vara utan att det känns obekvämt och resten av livet rullar på runt mig. 

En rolig middag hemma hos mig då jag bodde på Klingsboda

Min veterinär, Henrietta Talts.. Underbar duktig veterinär som har gjort så mycket för att få Brana fräsch igen.. Tillsammans med vet.assistent Bisse och djurskötare Lena har de verkligen lyssnat på mig och respekterat mina åsikter samt hörsammat när jag har poängterat Branas temperament.

Nilla & Svipa som har hjälpt oss under resans väg med sällskap till Brana. Alla knasiga påhitt med hagar osv så att Brana skulle vara lugn.. Nilla som har hängt med på alla eviga skrittrundor, haft Svipa inställd på box när jag har behövt ha Brana inne osv osv.. 

Här stod Nilla & Svipa i spöregn, utan regnkläder för att jag skulle röra min lilla dam lite på ridvolten (och Brana kunde då inte vara utan Svipa i 3sek)


Sen har vi resten av stallgänget som har ställt upp på allt som jag har bett om. Har Brana behövt en speciell hage så har alla lämnat hagen åt henne, har Brana behövt lugn och ro runt hagen så har ingen ridit i närheten. Har Brana behövt gå ut först i stallet så har alla väntat på att jag ska komma och släppa ut henne.. Ni är GULD värda!! 

Och alla andra som har på olika sätt peppat, skickat hejarop till mig och Brana.. 

På torsdag ska vi åka till klinik och se om den här sista vägen har gett resultat.. Det måste helt enkelt vara positiva besked nu... 

måndag 16 maj 2016

Myshelg

Burr vilken kall helg det har varit.. det var nästan så jag tog fram vinterkläderna igen.

Mamma och jag tog en tur i fredags på våra hästar. Underbart mysigt. 
Jag blir alltid lika imponerad av båda dessa, mamma & Kjartan.. De är båda äldre men tuffar på starka och modiga på alla äventyr vi tar. 

Brana var väldigt pigg. Det märks att maj månad är hennes tävlingsmånad för nu går det knappt att skritta längre.. Men vi håller oss till skritten, som veterinären har krävt.

Lördagen började med utsläpp och fodring av hästar, sedan mocka, vidare till Bogesundslandet och hålla lite lektioner i kylan. Hemåt igen och så slöa lite mer.. Mycket skönt att bara få sitta ner i soffan och snacka med mamma.. Och så tillbaka till stallet för att ta in hästar och sen åkte mamma hem till sig och jag åkte hem till mig.. Gick och la mig tidigt så Eurovision Song Contest fick vara.. 

Söndagen började med morgonfodring, uteritt och så lektion. Vidare mot IKEA där jag och mamma kollade in kök till mig.. Joo, jag ska köpa nytt kök.. Men inte så där direkt utan man måste ju måtta och känna och prova.. Har ett hum om vad jag vill ha nu men måste nog räkna lite på det. 

Mamma slog på stora trumman och storhandlade..

Sedan hem till mamma, hämta Ida och så vidare till stallet och in med hästarna. Hemåt och så kraschade jag i soffan.. 

3 dagar kvar tills klinikbesöket..

fredag 13 maj 2016

Mysig skritt, busig Kjartan, fölsjukan borta

Det blev en härlig skrittrunda med mina hästar. Jag vet inte om det är för att det är kallare ute eller att Brana börjar känna sig bättre men hon är extremt pigg. Hon reagerar för minsta lilla när vi är ute, fågel i buskar, pinne på marken, lövhög, blommor - allt är farligt och vill så otroligt gärna gå i fortare tempo än skritt.. Det om något säger väl att hon mår bättre?! Hoppas jag...  Bara 5 dagar kvar tills vi ska till klinik igen..

Kjartan är så snäll och hänger med på allt , rätt nöjd tror jag att gå bredvid "sin" tjej..  Men i stallgången är han inte lika snäll.. Ni har väl sett filmen jag har lagt ut här på hur de beter sig när de står i sina boxar? Det har eskalerat lite mer....  Jag brukar ställa upp hästarna i gången för att borsta, fixa och sadla, rätt bekvämt att göra så och det blir inte så hårigt i boxarna. Grejen är att det är väldigt nära boxdörrarna, alltså med hästarnas rumpor. När jag ställer ut Kjartan så brukar jag alltid hålla Branas överdörr stängd, eftersom hon gärna provsmakar på allt men Kjartan har ingen överdörr och han brukar aldrig försöka provsmaka på hästen som står i gången... Förutom igår.
Öronen var hårt bakåtstrukna och så kastade han sig framåt och bet tag i Branas rumpa!! Flera gånger
Jag var tvungen att säga åt honom på skarpen att sluta men när jag vände ryggen åt honom så passade han på att ta ett litet provbett igen. Och när jag tittar på honom så ser han så där oskyldig ut med söta spetsade öron.. Jaja, han vill väl ge igen för att hugg han får av Brana när överdörren är öppen..

Beviset!! Vita hår i munnen..

Min fölsjuka försvann lika fort som den kom igår. Ett mycket vackert och högt bedömt sto som jag har följt med stort intresse på en blogg fick en väldigt traumatisk upplevelse igår. Hon har gått med föl i 11 månader, väldigt efterlängtat föl (som alltid) men tyvärr gick det inte så bra med fölningen. Fölet var helt felplacerat i magen och det hemskaste som kan hända hände.. Fölet dog i stoets mage och fick kapas i magen på stoet för att kunna komma ut.. Otroligt tragiskt och mycket MYCKET traumatiskt och massa smärtor för stoet. Stoet klarade sig, mycket genom att de bevakar fölningen på alla ston på den gården (hur kan man låta ston föla utan bevakning förstår jag inte) och stoet rehabiliteras med mediciner och mycket omvårdnad. Mina tankar går till er idag.. 

Men det visar också vilken vändning det kan ta, det här med föl och betäckning. Det finns alltid många risker med att betäcka och sedan under själva dräktigheten och till sist fölningen. Inte ens efter fölningen är det 100% säkert, för föl kan dö, på det ena eller andra sättet.  Så inte nog med att det är kostsamt utan det finns alltid risk att stoet eller fölet eller båda går bort.  
Det gäller att ta sig många funderingar med det här med betäckning.. dels ska stoet vara ett bra sto, hingsten ska vara en bra hingst men sedan kommer alla risker och alla kostnader tills fölet är vuxet, dvs om allt går bra. 
Det är nog en ganska låg procent som får dödfödda föl men det finns där.. och det är en risk.. 

torsdag 12 maj 2016

Jag blir fölsjuk

Det är faktiskt ett rent '#¤#¤# att äga ett sto i april, maj, juni månad.. För det är nu alla söta bilder på massa söta föl dyker upp på internet.. "åhh, mitt lilla sto har fått sitt lilla föl" osv.. 

Jag kan inte hjälpa det.. Jag blir fölsjuk!! Det är ännu värre det här året då Brana fortfarande är skadad och jag har inte kunnat stoppa den här fölsjukan med tävlingar.

Tyvärr har tanken börjat smyga sig in hos mig med.. man kanske skulle betäcka henne?????

Ett litet föl på Klingsboda för några år sedan. Mamman är Lilja och fölet heter Lif (om jag minns rätt) och är nu 4-5 år.. 



Snälla hästar, skritt och Ida

Underbar kväll med lagom svalt väder så jag kunde ta och skritta min dam. Jag har inte kunnat göra det på 2 dagar då jag har ansett att det är för varmt för Ida att sitta instoppad i min jacka och att ha henne i bilen är totalt uteslutet för mig. Så, då får man välja att INTE rida.

Men igår blev det en liten skrittrunda. Brana var pigg pigg pigg pigg piiiigg!! Kjartan likaså. Men det var mysigt och väldigt skönt.

De är inte så trevliga mot varandra mina hästar. Ibland är de hur goa som helst men oftast ser det ut som det gör på filmen här.. Den här filmen visar inte helheten för ibland blir Brana så arg så hon börjar stegra.. och folk undrar varför jag har överdörr till henne :-)



Ida är nyklippt.. Jag klippte henne i förrgår för jag noterade att hon blev mer eller mindre överhettad att åka bil med mig och då måste pälsen bort. Vilket naturligtvis resulterade i att det blev kallt ute och nu fryser hon hela tiden. Hon sov under en tjock filt hemma igår..


onsdag 11 maj 2016

Bling-bling på tävlingar

Jag såg många ryttare på tävlingen i helgen som hade olika sorters bling-bling. Ni vet, tränset har ett pannband som glittrar, schabraken har rand med glitter längs kanten, ridstövlarna har bling, hjälmen har massa strassbling på sig..

Jag kan säga att det gör inte ritten bättre, snyggare och domarna dömer inte högre för det.. Men det är bra snyggt faktiskt. Min domare t om fnissade lite när hon såg allt bling, särskilt det på hjälmarna och ibland så ifrågasatte hon om de har tänkt på de nya hjälmkraven som träder i kraft snart..

Jag gillar bling.. Och jag vet att det inte gör varken hästen, ryttare, gångarterna bättre men det gör tävlingen lite extra rolig. Det är som att gå på fest, inte kommer man till festen i jeans och t-shirt utan man drar på sig lite glammigare kläder med lite smycken och smink.. Ungefär så tycker jag det är på tävling, man "glammar" upp sig.

Det finns inget i FIPO 2016 eller Svenska Tillägget TR 2015 som säger att man inte får ha bling.

Svenska Tillägget 2015
"Utöver vad som föreskrivs i FIPO om ryttarens klädsel är klubbtröja och islandströja tillåtna. Skyddsväst får användas. Shortchaps tillsammans med ridsko är tillåtet."

FIPO 2016
"At all times when mounted at a breeding show and/or sport competitions riders must wear a riding helmet approved by the country hosting the event.

At international sport competitions riders should wear a riding jacket or plain sports pullover or waistcoat, riding breeches with riding boots or jodhpurs with Jodhpur boots. In pace race and pace tests, riders should wear riding breeches with riding boots or jodhpurs with Jodhpur boots, but otherwise may be dressed casually. Spurs are forbidden. At all times when mounted at a breeding show and/or sport competitions riders must wear a riding helmet approved by the country hosting the event.  "

Det ståt t om inget om att man måste ha vita ridbyxor eller svart kavaj. Så rent krasst kan man lika gärna tävla i vanliga ridbyxor med ridstövlar eller ridbyxor med shortchaps och en tröja eller väst.

Men jag gillar (som sagt) att klä upp mig på tävling och det ser så mycket snyggare ut med en kavaj och ridbyxor. Däremot kanske det skulle vara smartare att ha svarta ridbyxor än vita, ser mindre skitiga ut. Kanske dags att uppgradera tävlingsgarderoben nu när man ändå har varit borta från tävlingar i över 2 år??

tisdag 10 maj 2016

Nu börjar dagen D närma sig

Nu har det snart gått 6 veckor sedan operationen på Brana. Bara 8 dagar kvar tills vi ska till kliniken igen för att se om operationen har gått vägen..

Nu känns det verkligen som Dagen D. Om det här inte har funkat så blir det inte kul..

Men det ser ut som om det har gått vägen, hennes ben ser fint ut, hon känns bättre nu och verkar inte ha ont. Jag har ju varit väldigt tuff den här gången med hennes rehab, trots högljudda protester från Brana.  För nu måste det vara bra. Jag vill inte vänta längre..  Det har varit långa tuffa år och den 13 maj har vi "2-års jubelium" med alla skador..

Det är lite tufft att ha 2-års jubileum men man måste alltid tänka till och dela upp skadorna eftersom det har varit fler på varandra. Den här senaste skadan började i december 2015 så det har faktiskt "bara" gått ca 5 månader.

Men jag säger som alltid.. Jag har gjort alla dessa satsningar på henne - för att hon är en vacker tävlingshäst.




måndag 9 maj 2016

Lång helg, domarsekreterare, kapa ved, häst, hage

Vilken underbar helg det har varit, låång och solig. Vi tar det i ordning och med lite bilder.

Torsdagen - då var det bara stall och slöa som var på schemat. Ja, fodra, mocka, släppa ut i hagen på morgonen. Annars var jag bara hemma och njöt av ledigheten förutom på kvällen då jag åkte till stallet för att ta in Brana & Kjartan, gosa med dem och så blev det en liten skrittrunda.

Sidoutsikt från gångbron jag har..

Fredagen - blev det stora kapardagen! Men först till stallet vid 05:30 och fodra, släppa ut mina hästar, mocka men sedan började den. 3 timmars motorsågande för att kapa stockar till 30cm bitar och sedan 4-5 timmars klyvande för att få ved som man kan elda. 
Jajamensan, jag jobbade ensam i solen och njöt av fågelkvittret.  

Därefter stallet igen och så lite skritt samt så upptäckte vi att en av isisarna hade fått kolik. Hujedamig. Den har bytt hage och fick kolik på köpet, inte alls roligt. Ägaren kom och tog över, ringde veterinär och så slangades hästen - men då hade jag åkt hem eftersom jag skulle jobba på lördagen. Fick sms sent på kvällen (tidigt på natten) att hästen mådde bättre.



Lördagen - Domarsekreterare.. Det blev stall på morgonen, fodra, mocka, släppa ut mina hästar och så vidare mot Toftinge och tävling!! Kan man inte tävla själv kan man ju alltid ställa upp som domarsekreterare. 
Informationen till oss domarsekreterare var extremt dålig, vi fick helt enkelt ingen utan jag fick skicka meddelande till Stormurs facebook-sida för att fråga när jag skulle vara där och hur länge. Det räckte ju för mig men för de som är nya i gamet behöver nog bättre information än det här. Det hade blivit något missförstånd mellan funktionärsansvariga - vem skulle göra vad - men inte bra, Stormur.. Vi som var funktionärer fick pastasallad och den var väldigt god men jag hade hellre tagit den där goda hamburgaren som såldes i cafeterian. God service till oss i domarbåsen..
Tävlingen var kul, jag satt med en mycket lärorik domare som berättade än det ena, än det andra om varför hon dömde som hon dömde (20 års erfarenhet)..  Domare har alltid några standardkommentarer och min domare körde mycket med "ok takt, viss bärighet".. 
Det jag personligen noterade var att det var väldigt många hästar som gick med knäckta nackar, alltså inte den där runda överlinjen man eftersöker. Det jag också noterade var att bara höga benlyft inte premieras högt länge, utan mer taktrenhet, undertramp, följsamhet, kommunikation - wohoo!! 

Sedan tillbaka till stallet där jag träffade min stallkompis och vi diskuterade igenom våra problem. Brana äter sönder en hage eftersom hon står i en liten fålla och den här hagen bör inte ätas sönder, plus många insekter där samt hon blir tjock.. Kolikhästen behövde komma tillbaka till sin gamla hage då det var lite för mycket action runtomkring hästen varav den knappt drack något. Så, vi tog beslutet att alla 4 hästar fick flytta tillbaka till sina gamla hage (som ingen annan vill ha ändå)..

Söndagen - Fodra, mocka och så dags att bygga om hagen då.. Brana ska ha liten fålla, kompisens hästar ska ha lite gräs och Kjartan ska ha massa gräs. Summa sumarum, kompisens hästar fick tillbaka sin gamla hage men med lite utbyggnad, Brana fick liten fålla i närheten och Kjartan fick fritt fram till allt annat. Vi byggde en kanal också så att Kjartan+Brana inte kan nudda de andra hästarna, då en av dessa hästar slår med framhovarna och kan på så sätt fastna i trådarna plus att kompisen kan utöka hagen vid behov. 
Kjartan i sitt lyckliga paradis. Han i mitten med brudar på varsin sida om sig. Kan livet vara bättre för en gammal herre på 30 år?? Jo, brudarna kommer in i hans hage men det ska inte hända.

Alla hästar var mycket nöjda och lugna med denna förändring. Det var som om de sa "vi har alltid velat vara här och ha sällskap av varandra"..Kolikhästen hade också återhämtat sig helt från sin kolik och mådde gott igen.

Sedan hemåt och ta hand om den enorma vedhögen jag hade fixat under fredagen. Några kärror in i huset till sin korrekta plats (så slipper jag börja vintern med att bära ved) och många kärrar in i nya vedförrådet på tomten. Det tog några timmar att köra och packa men nu är det gjort!

Sedan tillbaka till stallet, vid 18-tiden, ta in hästarna - mina var ensamma i hagen och lugna wohoo - och så ta en liten skrittrunda med båda i vår ensamhet. Mysigt att bara lufsa fram så här. 
Och sedan fodra hästarna, tappa upp vatten till hagen och så åka och handla för att sedan åka hemåt. 

Behöver jag säga att helgen har varit lång och att jag har fått mycket gjort??  

Ida är totalt slut över att bevaka matte överallt men till slut gav hon upp och gick och la sig på soffryggen på altan. Då hade hon i alla fall koll på omgivningen, både baksida och framsida plus matte som sprang fram och tillbaka hela tiden..

onsdag 4 maj 2016

Huset och Jag

Det har faktiskt gått över 2 år nu sedan jag köpte mitt hus.. När man tänker efter så är det en enorm investering att köpa hus och ett stort risktagande men jag ångrar absolut ingenting. Jag älskar mitt hus och älskar att planera, göra om, fundera, bygga till, rätta upp, justera osv. Det är kul att skapa!!

Tänk så mycket huset har fått gjort.. Från trä (inomhus) tak till golv så är det målat överallt, alla fönster kittade och målade, värmepump installerad, helt nytt badrum, nymålat kök, värmekablar installerade lite här och där, altan isolerad, sotarn har kollat vedkamin, taket är rensat från mossa, jordfelsbrytare installerad, gångbron runt huset är justerad och säkrad med nya bjälkar, ca 30 träd är nedtagna, ett litet förråd är borttaget, äppelträd är planterat, nytt fönster installerat i köket, uppfart är breddad och huset har gått från blått med röda knutar till rött med vita knutar..

Och mer planer på gång....  jag skulle aldrig ha kunnat göra allt det här utan mina föräldrar som har varit mina läromästare, mina mentorer, mitt bollplank..Plus min suveräna syskonskara med ingifta partners som har hjälpt till massvis..

Förr

Nu

Förr

Nu, nja lite mer är förändrat men det här var senaste bilden jag hade.. 

tisdag 3 maj 2016

Utsläppta i "Parken" efter maskkontroll

Nu har alla hästar gjort maskontroll och hör och häpna; Inte en enda häst behövde avmaskas!! Trots att vi använder våra hagar hårt, trots det faktum att ingen här mockar sina hagar. Det var imponerande tycker jag..

Så nu har mina 2 hästar fått komma ut på grönbete, eller vad man nu kallar det eftersom de går in varje kväll och Brana står fortfarande i liten fålla. Men för Kjartan.. vilken hage han har fått!!



Vi får se hur länge de kan gå där.. Planen är hela sommaren fram till augusti men blir de för tjocka så får de byta hage igen tillbaka till den magra vinterhagen. 

Den här hagen började vi i när vi kom till stallet för 2 år sedan. Den är för liten och för lite bete för de stora hästarna så då fick våra hästar gå där. Tyvärr är den lite för kraftig för våra hästar men vi får se..

Bara 16 dagar kvar tills vi ska tillbaka på klinik för återbesök operation.

måndag 2 maj 2016

Fikapaus


Fotograf: Annica Wolf

Mycket stall i helgen

Ibland undrar jag varför jag inte har en säng och ett litet kök i stallet för jag är där så mycket. Eller skaffar en egen liten gård så att jag kan ha huset bredvid stallet - ja just ja, pengar..

Lördagen kom mamma till stallet och vi städade,  mockade, red, städade lite till, släppte ut hästar, tog in hästar, fodrade och hade så där underbart mysigt man kan ha det i stall.. Hon dök upp vid 9-tiden (?) och åkte vid 18-tiden.. Snacka om lång dag. Alltid lika mysigt när mamma kommer över och vi kan njuta av hästarna tillsammans.
Tuffingen morsan!

Söndagen var också massa stall.. Ett stycke busponny skulle tränas och jag hade kallat in mitt expert-team av ungdomar som skulle rida honom. De är lätta, duktiga och har mycket balans och kan förmedla deras känsla i ord så att jag och den lille ponnyns ägare kan fortsätta med våra lektioner. Det är alltid lika svårt att träna en busig ponny när man själv inte kan sitta upp och känna vad ponnyn pysslar med, då är det bra med en lätt tonåring.. 
Busponnyn har kontrollerats hos veterinär, sadelmakare, hovslagare och det är helt enkelt inget fel på honom, han bockar inte ute utan bara på ridvolten så det här är en olat han har lagt till med pga att ägarinnan antingen stannar eller ramlar av när han bockar.. Smart ponny :-)
Cassie fick jobba med honom.. Och som han försökte, alla knep i bagaget plockades fram hos honom men den envisa ryttarinnan (16 år) satt kvar. Hehe.. Lille busponnyn slutade efter ca 30 minuters träning.  
Busponny in action.. Foto: Isabell Jorvén

Då fick busponnyns ägare sitta upp och voilá: Han bockade inte ett smack utan galopperade fint med henne på volt.. Vilken lycka!!

Issa och Fia fick inte heller gå hem utan att ha ridit. Issa fick prova stallets största häst, ca 170cm, och uppleva storhästens magiska värld (f.d travare) plus tölt på denna stora häst. Då brast hon ut i asgarv! 

Fia fick rida Kjartan - första gången hon red ensam utan ledare och det var länge sedan hon red överhuvudtaget. De övade serpentiner i trav! Kjartan såg väldigt nöjd ut av att bli gosad av en yngre ryttarinna..

Jag tror nog alla tjejer blev svettiga, nöjda, lyckliga över att få rida hästarna. Jag blev superlycklig över att de ville komma över och hjälpa mig med dessa hästar. Ägaren till busponny och storhästen blev så nöjd med resultatet så nu har de en stående inbjudan att komma och rida hästarna.

TACK Tjejer!! Och tack Annica som skjutsade dem och dessutom höll mig sällskap när de red, alltid lika roligt att träffa dig och som alltid - vi träffas alltför sällan..

Sedan åkte jag hem efter 2 mycket långa intensiva men roliga stalldagar och jag kan säga att vi båda kraschade i soffan.. Det blev en tidig kväll hemma.