tisdag 31 mars 2015

Regn regn regn regn och hemma så snöar det..

Det har förbaske mig regnat hela tiden.. I lördags kväll började det regna och det har ännu inte slutat.  Tack och lov ska det sluta nu på morgonen enligt SMHI men det är inte kul nu inte.. Hagarna var rätt torra och fina för några dagar sedan men nu är det rena rama lervällingen.

Våra hästar lider inte så jättemycket, de har ett skjul med massa fräsch halm och varma täcken som håller emot vätan. Det är väl leran och bristen på gräs som inte är så kul då..
Kjartan har stor hage och Brana+Svipa har en mindre hage eftersom Brana inte bör röra på sig i alltför snabba gångarter.

Jag saknar de vackra hagarna på Klingsboda. Där kunde man ha hästarna i skogen och de hade alltid torrt underlag oavsett hur mycket det regnade.. Det är mycket jag saknar från olika stall och jag längtar faktiskt till att äga ett eget stall men det lär nog inte hända på 10 år framåt. Har precis köpt hus ju..

Hagar är ändå en viktig detalj för våra hästar som går ute så pass mycket. Det måste vara BRA hagar, stora ytor, gärna kuperat och gärna skog. Nu går våra hästar (tyvärr) på en gammal vall som inte har ett endaste träd utan det är en plan gräsplätt med ett skjul (som vi har köpt och byggt upp själva).

Jag skulle vilja ha en hage som är i skogen, kuperad, med tillgång till termobar och ett skjul i hagen. En liten bod skulle inte vara helt fel så man kan förvara lite halm, lite grepar, skottkärra och kanske lite täcken..


måndag 30 mars 2015

Tydlig Brana

När jag rider Brana i skritt så rider jag med lindor på veterinärs inrådan. Jag måste skydda senorna och eftersom Brana får skavsår av senskydd så blir det lindor.

Men hon är ju lite rolig den där Brana.. För jag lindar henne och så rider vi ut.. Nöjda och belåtna.

Men efter ridningen, då ska LINDORNA AV och därmed basta!  I helgen tog jag inte av dem direkt utan tänkte att hon kunde äta lite mer av sitt frukosthö innan jag tog av henne lindorna. Det fungerade inte alls.. Hon krafsade och krafsade i hö:et och eftersom jag inte reagerade tillräckligt och kom in i boxen - jag satt och drack kaffe - så la hon sig ner.. Platt fall rakt ner. Helt och hållet på sidan. Vägrade röra sig.. 

Så jag fick helt sonika gå in till henne, be henne resa på sig och snabbt som attan ta av lindorna.. Då kunde damen behaga äta igen.. Suck.. Denna roliga bestämda knasboll till dam jag har.. 

fredag 27 mars 2015

Glad Kjartan

En mycket glad Kartan fick större hage, närmare brudarna och halva skjulet. Han studsade omkring och var otroligt lycklig..

Och ja, jag blir inte överlycklig när jag ser Brana galoppera men men..

torsdag 26 mars 2015

Kollektivt stall & Föreläsning

Vi står i ett stall där vi är blandade hästar, det är 6 fullblod i en hage, 1 fullblod och 1 ponny i en annan hage och så våra 3 isisar i den tredje hagen.  Alla andra hästar går in på nätterna och ut i respektive hage om dagarna och det är blandad flock (sto+valack) i den stora flocken. Det är bara våra islandshästar som går ute dygnet runt.

De hästar som står inne på nätterna tas om hand av sina ägare genom ett kollektivt schema, fodra, utsläpp, insläpp, fodra, osv. Mocka gör vi alla själva. Våra isisar går utanför schemat då våra hästar står ute dygnet om och behöver inte lika mycket omhändertagande som de andra - så Nilla & jag sköter våra hästar helt själva, både med foder, vatten, översyn och täcken.

Vi har 3 sommarhagar & 3 vinterhagar i olika storlekar - alla hagar kan delas upp i mindre hagar. Sommarhagarna får inte användas förrän det är sommar, så de 3 vinterhagar som används nu är hårt belastade vintern.
De som äger gården är även höbönder, så vi har bra och nära till analyserat hösilage och torrt hö. Vi får även använda vilket strömaterial som helst i boxarna och det är även också mycket uppskattat.
Ridvägarna är oändligt långa och fina ute i skog och mark och vi har även en liten paddock som är fin och bra dränerad. Ridhus finns i närheten men tyvärr får vi (än så länge) inte rida där.

Eftersom vi är ett kollektivt stall så gäller det att alla människor också blir nöjda vilket inte är det lättaste. En del vill ha allt och en del andra orkar inte yttra sin åsikt pga rädsla för att hamna i bråk. Vi har ingen ledare i stallet utan det är flest gemensam åsikt som blir den gemensamma tråden att följa..
Oftast så "slipper" Nilla & Jag beblanda oss i dessa debatter då vi köper vårt egna hö, har våra hästar i egen hage, sköter våra egna hästar och faktiskt - har all vår utrustning på annat ställe mot alla andra. Våra boxar ligger dessutom lite vid "sidan om" det stora stallet.
Men på det stora hela är vi ett ganska glatt stall där alla är ute efter EN sak.. Hästen ska må gott. 

Jag kan ju säga så här också kort och gott:
Stallet har allt jag önskar: varmvatten, boxar, hö, skötselyta, hagar, ridvägar...



Med tanke på våra olika kunskaper och inriktningar, så är det aldrig fel med lite föreläsningar, särskilt om maskar då jag redan har haft en del debatter i stallet om det här med maskkontroll och avmaskning. Folk verkar tro att man kan se på sin häst och då veta om hästen har mycket eller lite parasiter i kroppen.. Eller att när hästar har styngflugelarver på benen så måste man avmaska med ett speciellt medel.. Nåja...
Jag ska iväg på föreläsning den 13/4 i Enköping om just parasiter där en veterinär och specialist på parasiter ska hålla föreläsning för Maskkontroll.se. Det ska bli väldigt intressant..

Våra isisar kommer dessutom gå kvar i samma vinterhage under sommaren (tror jag) så Nilla, jag och mamma har en rejäl mockningshelg framför oss..  Det är nämligen så att sommarhagarna i det här stallet ser ut som man ville ha sommarhagar för 20 år sedan - tjock, frodig, knallgrön vall.. Inte optimalt för isisar..

onsdag 25 mars 2015

Branas ben..

Många av oss, inkl ibland jag själv, blandar ihop Branas sega läkning med EN skada.. Men vi måste alla påminna oss att hon faktiskt har 3 skador! Japp, hela 3 skador.

1. Senskada höger fram. Maj-September 2014. Helt läkt. Tog ca 5-6 månader men nu är den helt återställd. Friskförklarad.

2. Sparkskada vänster bak. Läkt. Vi trodde det var griffelben som var brutet men det var det inte.. November 2014. Tog ca 4-6 veckor innan svullnaden försvann.

3. Kotsenskidinflammation med lätt senskada höger bak. Började oktober 2014 och det här är skadan som är "aktiv" och det är kotsenskidan som är svårläkt. Senskadan är ok men pga att Brana busar i hagen så retar hon upp kotsenskideinflammationen hela tiden så den inte får en chans till att återhämta sig. Det var bra ett tag men sedan svullnade den upp igen pga massa bus i hagen och skadan har gjort en rejäl omstart med rejäla påföljder.

Så, den "enda" skadan kvar är då höger bak. Men den verkar vara den envisaste skadan.

För att hålla nere Branas lust att studsa omkring så försöker jag rida henne aktivt i skritt 1 timme per dag (nåja, nästan varje dag), vi har tagit bort Kjartan ur hagen, plus att vi ska försöka minska hagen till damerna så att Brana får en mindre yta att vara på. Nu blir det gräs i hagen också så jag hoppas det lugnar ner henne lite.

Tänk om man hade kunnat ha en lugn och snäll häst som kunde acceptera det faktum att hon står i liten fålla men då hade det inte varit Brana..


Vila..

2 dagars vila för både hästar och oss själva. Vi har lite annat för oss och prioriterar det före hästarna så de får helt enkelt vila. Jag tror inte de lider för när jag åkte förbi hästarna såg de ut att ha det gott i hagen.


måndag 23 mars 2015

Helgen


Uteritt på fredagskvällen.. Det snöade, det var kallt och jag tror att den som uppskattade det minst var IDA. Hon blev blöt.. det hatar hon.. 

Matte, kan vi gå hem nu?                                           Glad Nilla trots vädret
Kjartan var pigg & glad                                             Branas lindor.. de VAR rosa.

På lördagen var det dags för "tjejmiddag" hos Annica.. Blev inte riktigt tjejmiddag då hennes gubbe Per var där men trevligt hade vi det.. God mat, gott sällskap och härliga pratstunder.

Söndagen blev det samma uteritt som alltid.. 1 timmes powerwalk.. 





fredag 20 mars 2015

Freeeedag!






Evidensia-besöket

Då var vi uppe med tuppen, drog iväg vid 06:30 till stallet och tog in alla våra hästar så de fick äta frukost i boxarna. Brana fick en genomborstning, transportskydd och så in i transporten. Traditionsenligt protesterade hon genom att stegra lite i transporten men lugnade ner sig så fort vi började rulla.. När vi kom fram var vi väldigt tidiga så Brana fick stå kvar i transporten och mumsa på hö medan jag och mamma tog en promenad med hundarna vid Täby Galopp.. 


Jag passade på att väga henne på utevågen också, 350kg stod den på.. Trodde den var felaktig men nää, hon väger 350 kg..!?! Nåja.. helt ok enligt mig och tydligen enligt veterinärna och sjuksyrran som sa att hon var såå fin i hullet..
Sen in på kliniken (Evidensia i Täby) och invänta Henretta Tals, vår veterinär som har följt oss ända sedan maj 2014.. Vi fick springa lite i gången, helt ohalt, och sedan följde vi traditionen.. Jag bremsar Brana, sjuksyrran inväntar ok från mig, ger Brana lugnande och så raka benet och därefter lullar vi in på ultraljudet.. 

Neej, det var inte så bra som jag trodde. Jag blev rätt besviken men inser också att pga Branas glädjeskutt i hagen så kommer det inte läka lika fort som det gör i en liten fålla med en lugn häst. Det var totalt oförändrat. Inre/Djupa/stora senan har fortfarande en liten lätt blödning (extremt liten, knappt märkbar) så den behöver vi inte bekymra oss om utan det som gör att hon är svullen och ibland varm är kotsenskideinflammationen som fortfarande är aktiv. 
Det beror antagligen på att hon har sprungit för mycket i hagen och retar inflammationen hela tiden. Att Kjartan fick gå ut från flocken bör hjälpa plus det faktum att det börjar komma gräs i hagen  = Brana blir lugnare. 

Vi snackade lite om stötvågsbehandling men vi båda (vet. + jag) inser att så länge Brana inte är lugn i hagen så kommer det knappt ge någon effekt. Så, det blir fortsatt skritt - effektiv skritt - i 1 timme varje dag i 2 månader och så återbesök igen. 
SUCK!! Jag som ville börja trava... 

Många i min situation löser "problemet" genom att ställa av hästen helt och hållet och ägna sig åt de övriga hästar de äger (sån tur har inte jag).. Eller så betäcker de hästen och på så sätt låter hästen vila 2 år.. Visst, mina tankar har också gått dit men med tanke på hur pigg Brana är och hur otroligt jobbig hon faktiskt blir när hon får vila, så ser jag inte det som ett alternativ längre. Jag får helt enkelt "rida" ut den här sjukdomen tills den är klar. Jag misstänker att skadan kommer hålla på i ca 4 månader till och därefter kommer rehabiliteringen med trav, galopp, tölt.. Såå, kanske hösten 2016 är vi redo för tävlingsbanorna igen.. Blir sååå less på det här!!

Nåja, det är tur att jag har en hobby till.. MITT HUS! 
Igår kväll gaskade jag upp mig genom att insektsnäta halva gångbron. Japp, jag har en gångbro från altan till entrédörren och förra året kunde jag knappt sitta där pga alla getingar, myggor plus det faktum att en katt verkar ha det som sina domäner och kissar/sover på mina utemöbler, dynor..  Jag har inget emot att katten är vid mitt hus men INTE kissa på mina dynor! 
 Så det här året köpte jag superbillig spetsgardin och igår knäppte jag fast allt på gångbron, kanske inte supersnyggt men effektivt. NU äntligen kan jag sitta där ute och ha möbler/dynor där ute utan att oroa mig för insekterna eller kattens kiss.. 





onsdag 18 mars 2015

Verkar vara svårt att förstå det här med A-, B-, C-klass plus SM-kval på islandshästtävling.


Jag ser att ungefär varannan/var tredje vecka kommer det en fråga på Facebook till Svenska Islandshästtävlingsförbundet som lyder ungefär så här:

Jag vet inte om jag har förstått de nya a-klassreglerna rätt, är det så att man behöver kvala till a-klass eller får alla som vill starta?

Jag försöker summera ihop alla svar då det verkar vara väldigt svårtolkat för alla..

SVAR:
A-klassreglerna är oförändrade. För att starta A-klass måste du vara a-klassad.
Det är däremot valfritt för varje arrangör av regionalt SM-kval att hålla "SM-grenarna" öppna för alla, även de ekipage som tidigare inte uppnått kvalpoängen för A-klass.

P1 och P3 räcker med en gång. I stilpass och speedpass skall man kvala två gånger.
I passlöp räcker det med ett kval. Föregående års SM gäller som ett kvaltillfälle (förutsatt att man har rätt poäng/tid) till innevarande års Sm - precis som vanligt. Två kvaltider i P2 räknas som två kvaltider även om de uppnås på samma tävling. Juniorer ska också kvala två gånger men kan kvala på vilken tävling som helst.

Det är egentligen väldigt lite förändringar. Bara att man ska uppnå kvalpoäng/tider två gånger. Passlöp undantagna. Juniorer kan kvala på alla tävlingar. Annars allt som vanligt. Och förstås - man behöver inte A-klasskvala för att SM-kvala (förutsatt att man rider rätt gren och på ett SM-kval)

För att SM-kvala
Fr o m med 2015 gäller att kvalpoängen ska uppnås två gånger men att man har möjlighet att räkna kvalpoäng som uppnås även utan att ekipaget tidigare uppnått A-klass. Förutsättningen för det är att tävlingen har rätt domarstatus och att man tävlar i rätt gren. Dvs mindre tävlingar med SM-kval-status kan välja att ha T1, V1, F1 samt T2 öppna för alla (oavsett om man tidigare uppnått A-klass) och att ekipagen har rätt att räkna dessa resultat som SM-kval. Resultatet av detta är att ryttare kan kvala utan att behöva resa till de stora nationella tävlingarna där A-klasser finns. Poäng från föregående års SM räknas som ett tillfälle.
Det här innebär att även om du behöver kvala till SM två gånger så behöver du inte innan kvala till A-klass. Det här säkerställer att ryttarna åtminstone två gånger har tävlat i den gren de ska tävla på SM. Tidigare kunde ekipaget komma till SM och bara en enda gång ha tävlat den gren de faktiskt ska tävla på SM. (I B-klasser rider man T3, V2, F2 och T2. I A-klass och på SM rider man T1, V1, F1 och T2)

I passlöp behöver man bara uppnå kvaltiden en gång. Juniorer ska också kvala två gånger men kan göra det på vilken tävling som helst.

Imorgon är det återbesök på Evidensia, Täby

Då är det dags igen.. Återbesök på Evidensia efter 7 veckors träning i skritt. Branas bakben ser fint ut och jag tror nog att vi får ett ok att fortsätta träna och då i trav.

Men man ska inte ropa hej förrän det är klart. !

Jag har följt veterinärens råd med kyla och träna till punkt och pricka. Vi har alltid haft lite dispens när det gäller hagstorlek, då Brana är rätt stökig i liten hage men allt annat har jag följt. Jag kyler benet med kyllera varje dag och skrittar i rätt rejält tempo 1 timme per dag.

Min rosa fluffboll 

tisdag 17 mars 2015

Bara några dagar kvar till återbesök för Brana

På torsdag 19/3 kl 08:00 ska vi återigen till Evidensia i Täby. Det är kotsenskideinflammationen som fortfarande är den skada som läker sämst. Allt annat är läkt och klart.. Inga svullnader, ingen värme,ingenting på de andra benen men kotsenskidan är än så länge inte helt läkt..

Det har gått lite upp och ner med den här skadan men jag tror att NU äntligen börjar jag se bättring. Svullnaden är mindre, värmen är nästintill obefintlig och hon rör sig rent och fint i trav i hagen - det har hon dock alltid gjort, även med senskadan men men..

Jag tror att veterinären kommer låta oss börja trava nu med det där travschemat.. 5 min trav+50min skritt i en vecka och så öka på med 10min, 15min, 20min, 30min trav osv.. tills vi är uppe i 60min trav med få skrittmoment, detta kommer nog ta 2 månader. Därefter återbesök och så galopp med samma schema och sen är vi redo för riktig träning. Men, man ska inte ropa HEJ förrän allt är klart, det har jag lärt mig.

En stor fördel har varit det faktum att Brana har gått i stor hage. Det har både varit nackdel och fördel. Nackdel för att läkningen tar längre tid, fördel för att hon tränar sig själv med galopp och trav då och då. Veterinären Henrietta Talts sa faktiskt på senaste besöket att Brana såg otroligt fin ut muskulärt.. Inget fett, bra med muskler och hon har ändå vilat sedan maj 2014.. Visst har jag varit rätt hård med maten men hon har ändå motionerat sig själv en hel del plus våra "powerwalks" när vi har ridit..

Här är hon hårt tränad och tävlingsredo



Splitta flocken

Då hände det som jag befarade.. Kjartan fick lämna flickorna under vår och sommar :-(
Inte alls roligt men hästarnas välfärd går före....

Kjartan & Brana har varit lite bråkiga sinsemellan.. Det är förstås min guldgula prinsessa som har lite för mycket energi som blir för enerverande för Kjartan. Hon kan vifta svansen på fel sätt, komma för nära, vinkla huvudet på ett utmanande sätt, vrida bakdelen på fel sätt..
Med andra ord: Hon utmanar honom

Brana är lägst i rang och ska där förbli enligt mig och enligt Kjartan. Men inte enligt Brana. Så Kjartan svarar på utmaningarna på korrekt sätt - han jagar henne, puttar bort henne, biter henne.. Tyvärr är Brana rätt snabb så han hinner aldrig ifatt henne, dock hinner hennes bakben slå till honom på frambenen.

Jag fick nog. Brana får inte göra snabba springryck med tanke på hennes rehabilitering och Kjartan får inte bli skadad. Igår var det för mycket - Brana knyckte hit och dit i galopp och Kjartan fick faktiskt en liten smäll på frambenet som skapade blodvite.

Vi har redan förberett en hage bredvid vår hage så det var bara till att meka till en grind, koppla på strömmen, fixa fram vattenhink och ta bort presenning vi hade i den hagen och så var den redo för honom. Han trodde nog han hamnade i himmelen för i den här hagen fanns det... GRÄS! Flickorna var mycket irriterade över att han fick komma dit men inte dem men de nöjde sig med hösilage.

Så, nu är det så här det kommer se ut ett tag framöver.. Så fort jag får ett OK från veterinären ska vi ändra hagen så att Kjartan också kommer åt lösdriftsskjulet, ena halvan till Kjartan - andra halvan till Brana+Svipa men just nu får det vara så här..

Jag önskar verkligen jag hade en isis-valack till åt Kjartan så att han fick närhet till en kompis under sommaren. Men jag följer reglerna i alla fall: Närhet till andra hästar..


måndag 16 mars 2015

Husplaner

Jag håller inte enbart på med Brana nuförtiden.. Jag har ju köpt hus förra året och det tar en hel del tid.. Tid, eftersom detta hus i grund och botten är väldigt välskött, men som har fastnat kvar i 80-talet några år..  Plus att det har varit ett sommarhus.. 

Förra året, när jag flyttade in, var en hektisk tid. Då behövde huset göras beboligt. F.d ägarna hade lämnat huset ostädat, vilket innebar ett massivt arbete för mig.. och mina föräldrar.  Det blev till att tömma hela huset på alla möbler (det stank rök om allt) och sedan målades allt om i hela huset, badrummet fick ny toalett, ny duschkabin, nytt kakel, nytt golv.. Träd fälldes, varmluftspump installerades, värmekabel till vattnet sattes in, altan fick nytt golv osv. osv..  Det är så mycket som är förändrat så jag minns knappt allt.. 
Det blev en rejäl uppfräschning, kan jag säga.


Så här ser det inte ut längre men så här såg det ut i början..

Det här året ska jag ta det lite lugnare och njuta av året med huset. Det blir lite lättare arbeten såsom:
1. Bygga nytt tak till altan & Måla där inne
2. Isolera vinden
3. Göra klart värmeledning till rören under huset
4. Dränera lite bak
5. Kapa ETT träd vid parkeringen
6. Byta tak till gångbron på baksidan
7. Rensa baksidan
8. Kapa ved..... alltså har 1 meters stockar men det ska bli ved också.
9. Ta ner presenningskjulet
10. Om tid finnes.. Måla huset rött med vita knutar.

Tränings-skritt, Stenförflyttning, Mamma-mys

Alltså kan man ha det bättre än jag har det?!? Det känns underbart härligt på helgerna och jag bara myser varje fredagskväll inför helgens alla händelser.. 

Fredagskvällen blev en härlig ridtur längs med den evinnerliga grusvägen. Ida i jackan, Brana rider jag och Kjartan som handhäst och Svipa+Nilla som sällskap. 1 timmes stenhård skritt och sedan ut med hästarna i hagen igen. 

Lördagsmorgonen innebar morgonfodring. Frostigt ute, solen tittar fram och gör himmelen spektakulär med sina gula, röda, orange, knallblå färger. Hästarna nöjda då jag har gett dem hö och Ida supernöjd med promenaden på morgonen. 

Hemåt och så frukost med Ida i knä.. Hon är supernöjd. Rastad, jagat lite hästar, ätit och nu får hon ligga i mattes knä hemma.. Det är hennes syn på bästa möjliga tillvaro.

Hela lördagen ägnades åt mamma och Molle som kom över på ett litet besök. Vi tog en promenad, pratade om ditten & datten, kollade på lite gamla kort..  Ida busade med Molle och blev så här trött efter de åkte hem.

Men jag skulle kvällsfodra så det blev en liten tur till hagen och så fick de hö, vatten och lite omsorg.

Söndagsmorgonen.. Frukost i stallet och sedan underbar uteritt tillsammans med samma gäng som ovanför. Ida älskar att följa med då hon får sitta i mattes jacka (varmt och tryggt) samt sniffa in massa dofter hela tiden. Fryser man, så gömmer man sig mer i jackan. Skön start på söndagen.

Sedan blev det lite arbete hemma.. Jag flyttade sten.. En massa sten. Sten minst i viktklass Kjartan & Brana ihop = ca 600kg. Det blev till att springa fram och tillbaka med massa stenar i famnen och tömma ut dem i skrevor vid berget, 1.5-2 timmar tog detta. Sedan tog jag fram lite krukor och gjorde fint på framsidan. Längtar till våren nu.. 



fredag 13 mars 2015

Skritt i olika tempon

Det finns skritt och så finns det skritt.. Man kanske inte tänker sig att det finns olika former av skritt men det finns det, precis som alla andra tempon i övriga gångarter.

Det finns "åka-med-skritten" där man mer eller mindre låter hästen bestämma tempot och kanske t om rider med lösa tyglar medan man pratar med sina vänner eller bara njuter av åkturen..

Eller så har vi "tävlings-skritten" där man har lite kortare tyglar och ber om det optimala längden, takten, formen från hästen. Man jobbar med hästen i varje steg och försöker få ut det maximala poängen från domarna.

Vi har "arbets-skritten" eller det jag kallar power walk, där man ber om mer energi från hästen, mer kraft, mer av allt..

Och så har vi "mellan-skritten" den skritt de flesta håller. Den skritt som man oftast värmer upp i med långa tyglar, halvlånga tyglar, korta tyglar. Den skritt där man inte ber om allt från hästen men ändå en uppmärksam och villig skritt.

Så har vi "skrölten" men då börjar vi blanda in på tölt så den lämnar jag..

Vi körde med "power-walk" igår, Upp på Brana, Kjartan som handhäst, Svipa+Nilla som sällskap och så drog vi iväg på grusvägen. Mycket energi på samtliga hästar och det tog väl en timme tror jag att skritta den här vägen. Alla hästar var mycket energiska, villiga och väl hemma igen såg vi att alla hästar var lite lätt svettiga. En mycket härlig runda i skogen och en mycket effektiv runda.

torsdag 12 mars 2015

Vintersäkrad vattenhink..

Vi står i ett stall där man inte får använda elkablar till hagen. Alltså, inga thermobar eller liknande. 
Utan vi får hålla oss till det som vi kan fixa själva. 

I nuläget har vi använt två "toalådor" med hink inuti, alltså två hemmamekade (av pappa) trälådor med frigolitisolering innanför och så en hink med lock av trä och frigolit.

De har fungerat rätt bra men är inte tillräckligt isolerade för att klara av kylan. Ibland har det, under nätterna, frusit till så att vi har fått knacka loss en rejäl isskorpa. Och det har inte ens krypit under -15 grader i vintras.. Tänk er de vintrar när vi har runt -20 till -25 grader ute. Då kommer de verkligen inte fungera. Dessutom har en viss (isabellfärgad) häst knaprat på lådorna så de kommer inte klara en vinter till..

Thermobar har en gasolvariant men jag ser inte det som en optimal lösning då man måste byta flaska varje månad (enligt deras hemsida).. Men Thermobar har tydligen en hink där locket sitter inuti hinken och den ska tydligen hålla för rejäla grader.. 
De har t om gjorts tester:
Temp       Tid till första is      Vattentemp efter 6h             Tid till första is
-6,7°C       17,6h                         +9,4°C                                        4,2h
-17,8°C        9,2h                         +7,2°C                                       3,1h
-23,3°C        6,4h                         +4,4°C                                       1,9h

Det kanske är en sådan vi bör fixa.. Men den tar bara 19 liter.. Det tömmer våra hästar ganska snabbt. Vi har två murarhinkar, 20 liter varje.. Fast å andra sidan, så fryser inte våra hinkar på 2 timmar. Det tar lite längre tid än så..  Vi kanske bör vara nöjda med det vi har. 

Kostar gör den också: 1695kr.. 

 Det finns frostvakter som går på 12V och det är nog det vi funderar på att bygga men kanske inte ändå med tanke på all beskrivning ovanför om hinkarna. Men det är klart, finns det andra som har byggt en sådan lösning, UTAN EL (230V), fast då med batteri så tar jag tacksamt emot förlag på hur det bör byggas.. 



Kotsenskidan

Benet ser bättre och bättre ut.. Jag var lite orolig en stund, för ca två veckor sedan, för svullnaden och värmen ville aldrig gå ner men efter jag började använda lera (igen) så verkar det ha lagt sig. Branas ben är mindre svullet, bara lite galligt vid själva kotan och värmen är nästintill obefintlig. Det börjar se lovande ut.

Den här leran är nog det bästa jag har använt. Här finns det miljoner med preparat men den här leran, som jag har använt på mina stora hästar för sisådär 20 år sedan, är fortfarande BÄST. Leran heter: Swede Clay och finns att köpa på så gott som vilken hästaffär som helst. Kladda på benet i ett tjockt lager och så sitter det tills du borstar bort det. Leran kyler medan det är kladdigt vilket är en ganska lång tid. Vill man ha mer effekt kan man lägga på lite tidningspapper, det gör inte jag.

Vi har nu skrittat i ca 6 veckor, från ungefär 30 minuter till dagens tid ca 1 timme. Sakta men säkert ökade jag på tiden och vi skrittar rakt fram på en grusväg i en lite halvlång form. Nästa vecka ska vi till Evidensia igen för att kontrollera att allt är som det ska.

Kjartan hänger med (som alltid) på dessa turer, dock utan ryttare. Han får gå som handhäst bredvid Brana. Han är ändå lite äldre, 29 år, och har fått jobba mycket under sina år tillsammans med min mamma. De har ridit långturer, längre turer på 10 mil och jag har dessutom haft honom som examinationshäst på min instruktörsutbildning. Han har nog fått bli pensionär nu och får njuta av livet som handhäst...

Ibland kan jag t om ta ut hela bunten. Brana. Kjartan & Svipa längst ut. 

tisdag 10 mars 2015

Nilla & Svipa





Svipa och Nilla hade varit tillsammans 3 år igår. Kan ni tänka er att det har gått 3 år?!?!  Den där lilla damen som hon provred hos Jamila Berg. Nilla t om galopperade första gången hon provred Svipa - det säger något om att de hittade varandra.. Jag filmade också faktiskt och det är det ni ser här ovanför..

Det blev en skrittrunda igen. Jag börjar verkligen kunna det här nu.
  1. Stoppa in Ida i jackan.
  2. Ta in hästarna 
  3. Ta av Brana täcket, in med henne i boxen och se på när hon rullar som en toka i boxen.
  4. Borsta av Kjartan.
  5. Borsta av Brana
  6. Linda Branas alla ben med rosa lindor.
  7. Sadla Brana
  8. Sätta på reflextäcke på Brana & på Kjartan
  9. Sätta på mig hjälm, pannlampa
  10. Sätta på Brana träns
  11. Sätta på Kjartan träns och grimskaft
  12. Ta ut båda, sitta upp på Brana och rida iväg.
  13. Prata och rida samtidigt i skritt. 
  14. Och sen väl tillbaka, göra om allt från andra hållet.

måndag 9 mars 2015

Bra produktiv helg..

Nej men vilket härlig helg det blev den här helgen också!! Det märks att våren är på väg för mina känslor är mer glada, positiva och jag ler när jag går upp på morgonen. Det faktum att man inte behöver klä på sig 5 lager för att gå ut är också en ganska stor avgörande faktor.

Lördagen började med lektioner. Det var en bunt som skulle drillas, tränas, korrigera sitsar osv. Jag fick också rida en av hästarna (whoho).. Det brukar jag inte göra men när vi har provat allt vi kan tillsammans, ryttaren+hästen+jag, och det fortfarande inte sker någon förbättring - ja, DÅ sitter jag oftast upp för att se/känna på hästen. Hästen var fin, mycket steg där och jag blev totalt slut efter 5 minuters ridning, Herrejösses så jag har lagt av mig på 1 års vila/skrittande på Brana!! 

Väl hemma igen fick jag vårkänslor så jag städade för fulla muggar. Altanen (den inglasade direkt anslutning till huset) fick sig en rejäl genomkörare, jag flyttade runt möbler där och slängde ut två döda blommor. Dammsög hela golvet och är supernöjd med resultatet. Nu är det bara mjuka skira gardiner, lite ny färg på väggarna, nytt tak som behövs.


Eftersom dammsugaren ändå var framme passade jag på att dammsuga rent bilen invändigt och så fick själva huset sig en genomkörare också. 
Jag städade rent lite på tomten också, saker som jag hade glömt när vintern kom har dykt upp igen. Planerat lite inför vårens flytt av skjul och lite andra saker ute på tomten. 

Det är faktiskt tur att Brana inte är tävlingsklar det här året då jag har så många roliga planer för mitt nya hus.. Älskar att träna, tävla, kursa men just nu är det operation fixa hus som gäller.

Söndagsmorgonen började med morgonfodring för att sedan komma hem och göra pannkakor. Pannkaksfrukost ute på altan, i ca 12 grader men det var det värt..

Sen satt jag ute på gångbron runt 2 timmar och njöt av morgonkaffet. Japp, jag har en gångbro runt huset som har tak men inte inglasad, där kan jag sitta och njuta av naturen och min baksida av tomten som består av skog utan att bli blöt. Ida låg i famnen, filten över oss och så satt jag bara där och såg ut i skogen, lyssnade på koltrasten  - JA! jag hör koltrasten igen, älskar den fågeln.. Jag hade nog kunnat sitta där hela dagen men jag hade en lektion igen..

Den här gången var det ett fullblod som skulle drillas. Så vi tränade "ha koll på bakdelen på volt" samt "arbeta jämnt med bakbenen" vilket både hästen och ryttaren tyckte var jobbigt. Det såg fint ut när de jobbade.. 

Sen var det dags för vår traditionsenliga skrittrunda. Brana satt jag på, Ida instoppad i jackan, Kjartan som handhäst, Nilla+Svipa bredvid oss. Vårklädda hela bunten, inga reflexer och inga pannlampor.. Vi skrittade iväg och njöt av solen, värmen, fåglarna och var nog ute i ca 1 timme. Underbart härligt. Jag bladdrade på för oss båda, det blev mycket vintermästerskaps-snack och tävlingar/kurser och vi alla 6 njöt av vårens dofter.

Väl hemma passade vi på att borsta och pälsa av hästarna så mycket som möjligt. Jag städade rent mina dynbackar (där jag har alla hästsaker) och sedan fick hästarna komma ut i hagen. Kjartan & Svipa utan täcken - för första gången på länge - och Brana med ett litet tunnare vintertäcke..  Ja, Kjartan njöt av att få vind i pälsen, det kan man lugnt säga.. Han rullade många gånger på de lerigaste ställena.. Tack för den du, gubbe lille!





fredag 6 mars 2015

HELG

Åhh, du efterlängtade helg.. nu är du här snart och kommer försvinna lika fort som du kom. Men jag ska njuta av dig så länge jag kan..


torsdag 5 mars 2015

NEJ betyder faktiskt NEJ, även för djuren

Ni som läser här ofta vet att jag har en liten hund..  En söt liten snäll voffe som älskar människor och gillar en del andra djur..  



Jag låter inte min voffe hälsa på vem som helst utan jag frågar oftast de människor som jag möter om de vill klappa min hund och om de förstår att hon kan hoppa upp på deras ben och på så vis smutsa ner deras byxor/kjol eller ta sönder strumpbyxorna.  Jag har kanske inte den mest väluppfostrade hunden men jag är medveten om detta och behandlar henne och människorna runtomkring med det i åtanke.  Jag har henne oftast under kontroll när jag är hos vänner och ser alltid till att hon är ren och fräsch om hon kommer hem till vänner. 

Men när jag är ute och går med henne verkar hon vara ett eftertraktat villebråd!! Antingen kastar sig barn fram mot henne och vill kela eller så kommer äldre personer och klappar om henne. Visst det gör väl inget men hade min hund varit en stor rottweiler hade nog inte folk varit lika gåpåiga som de är nu. Min hund är inget gullenuttigt gosedjur som alla kan klappa!  

Ida tycker faktiskt det är läskigt med människor som kastar sig fram och barn är högljudda och drar i saker som inte ska dras i. Ni okunniga människor gör henne rädd för människor!! När man dessutom är oartig som hundägare och säger "nej, hon tycker det är lite läskigt med människor" så får man en blick som kan mörda.. Hur kan jag påstå att personen mitt framför mig är farlig? Eller så blir det andra frågan "är det något fel på min hund, är den aggressiv?".. Kan man inte bara acceptera ett nej? 


Sen kommer de som kallas "hundfolket".. De som HAR hund och kommer med hund. För tydligen ska alla hundar alltid umgås och hälsa på varandra trots omständigheterna. Man ska alltid stanna, rakt framför varandra också, låta hundarna sniffa på varandra med kopplet fast i halsbandet medan husse/matte stirrar stint leendes på sin hund och den andra hunden. Snacka om att inbjuda till fajt mellan djuren.  

Jag vill inte att Ida ska bli en hund som drar i kopplet mot en hund som hon ska möta!!! 

Ida är dessutom rätt blyg av sig och tycker inte om när hundar kastar sig fram emot henne för att sniffa i rumpan, i örat, och på nosen. Allt trasslar ihop sig med kopplen och så har vi två människor som försöker trassla upp koppel medan hundarna hälsar på varandra, eller i mitt fall - en Ida som försöker komma därifrån medan den andra hunden försöker komma närmare. 
Ännu värre är de som kopplar loss sin hund medan jag då står med en totalt vettskrämd Ida i koppel och hennes enda tanke är FLYKT!


När jag då och då säger "Nej, jag vill inte att hundarna ska hälsa på varandra" får jag oftast ett ganska respektlöst leende och sedan släpper de fram sin hund mot min hund. Eftersom just deras hund "är så snäll"... Jo, men det var inte det jag sa, jag vill faktiskt inte att de ska träffas. Tänk om min hund inte "är så snäll".. eller bär på något smittsamt.. 

Vad är det med hundfolket egentligen? Överallt får man det itutat att ett NEJ betyder NEJ men tydligen inte i hundarnas värld..
 För där är det tydligen "varsågod och kom fram" som nej:et betyder. 

Hovis & IKEA

Ja, så var det dags för hovslagaren då.. Han dök upp, hästarna var inne ca 20 minuter före och jag torkade hovar, ben, kratsade, borstade.. Hästarna tyckte nog att det var rätt skönt att komma in. Kjartans hårrem rasar i högtempo nu så det blev en del borstande.. 

Brana skötte sig utmärkt med hovis, med en höpåse framför näsan och fick nya skor. Inga snösulor, inga broddar så nu är det sommar enligt mig. Brana är sommarskodd!! 

Efter denna härliga stund med hovis, alltid lika roligt när han kommer, så drog jag vidare till mamma & pappa. Vi skulle till IKEA för lite vårinspiration. Roligt att gå på IKEA med mamma och vi är såna som går och petar på allt, sitter på alla stolar, soffar osv och kollar in allt. 

Jag skulle köpa en kalender, dock inte på IKEA men i närheten och ett par gummistövlar men kom hem med 25 meter spetsgardin (som ska bli insektsnät ute på gångbron) samt 3 saxar..
 Hmm? Hur gick det till??

Sedan hade jag myseftermiddag hemma hos mina föräldrar där vi tittade på gamla kort från våra turer med hästarna - roliga bilder.. Mindes hur det var på alla turer vi har ridit och tittade på familjekort osv. Det var härligt att prata igenom allt.. 

Vidare tillbaka till stallet på kvällen och fodra och sedan hemåt med mina IKEA-fynd.. Nu ska här sys insektsnät!

tisdag 3 mars 2015

Dags för hovslagare

Imorgon är det dags för hovslagare igen. Det är inte klokt, det känns som om vi hade hovis här för bara en vecka sedan och det har redan gått 8 veckor.. Vi brukar sko våra hästar med en intervall på ca 7-8 veckor under vintern, för då slits inte skorna så mycket eftersom de har broddar samt så växer deras hovar inte lika mycket under vintern.
Ju närmare sommaren vi kommer och ju närmare tävlingssäsong så skor vi oftare, allt från 4-6 veckors intervall.

Jag minns en tävling för några år sedan, då jag hade Ketill. Han var skodd för 4 veckor sedan och hamnade i final på en tävling där domaren nästan ville döma ut mig pga att skon var så pass nedsliten. Jag ansåg att den inte alls var det utan "normalt sliten" som det så fint heter när skon i tåkappan har slitits ner. Jag ansåg att man kan för guds skull inte sko hästen varannan vecka bara för att man rider normalt på grusvägen och skon slits ner i tåkappan. Kan tillägga att skon var mer mer tjock baktill, ungefär som nya skor ser ut. Domaren släppte igenom mig men sa också att jag måste sko hästen oftare om skorna slits så pass hårt. Så efter det har jag alltid sett till att hålla skoningen på korta intervaller när jag tävlar.

Det står så här i FIPO: ".... Skon får vara högst 10 mm tjock och 23 mm bred och måste ha en jämn form. Naturlig förslitning är inkluderad"...
Det finns förtydligande om hur skor INTE ska se ut på FEIF:
www.feiffengur.com/documents/shoeing%20controls.pdf

Brana sköter sig suveränt numera vid skoning. 
Från början när vi skodde så stod hon mest på bakbenen, kunde inte sättas fast, bet mig så fort mina händer och fingrar var i närheten eller så försökte hon bita hovis också men det tillät jag INTE. Jag och min hovslagare kom på olika planer (om utifall att) men det som fungerade var att han skodde extremt fort (ca 20min alla 4 hovar), framhovarna först och sedan bakhovarna och att jag gav henne kraft i hink hela tiden, när han var i närheten av henne. Kraften hon fick var "skräpfoder" som t ex musli, det funkade inte med något annat. Det gick åt en hel del kan jag säga..  Min hovis var sjöblöt efter henne och behövde alltid ta en paus efter denna stressiga skoning, stackars hovis. Han sa också att om det inte hade varit min häst, så hade han aldrig skott hästen - men han litar på mig så han fortsatte - tack och lov!
Successivt kunde jag minska ner mängden tillgång på kraft och hon höll alla 4 ben i backen.
Numera har jag en hösäck (nu slipper jag oroa mig för kolik pga mängden kraft hon åt) och hon sitter fast i väggen och hovis kan ta normal tid på sig att sko henne.

Tänk vad lite tid, rutin och tålamod kan ge..

måndag 2 mars 2015

Annorlunda men härlig helg

Fredagskvällen började med att jag tröttnade på min frisyr.. Det är totalt jämnlångt, vilket gör att jag oftast sätter upp det i tofs.. Så jag kammade fram lite hår och kapade helt sonika fram en lugg..En lugg ändrar frisyren totalt och jag känner mig nöjd med resultatet.


Lördagsmorgonen innebar morgonfodring. Det börjar visa sig att det är vår i luften. Fåglar kvittrar, svanar trumpetar, hagen börjar bli lerig.. 

På kvällen hade jag ett gäng tjejor över på lite grill och mys. Blev en rätt skön kväll, totalt avslappnad kväll med hundar och människor hemma hos mig.  Jag fick lite presenter också (!?!!?) vilket jag inte alls var förberedd på. Jättefina ljuslyktor  (alla var runda och fina) så jag blev jätteglad. Två små som kan hängas i fönstret och så den stora på bordet.. Ja, och tulpaner! Älskar tulpaner..

Söndagen var en ledig morgon och Ida passade på att återhämta sig efter den tunga lördagskvällen. Många hundar att ha koll på hemma på lördagskvällen plus matte som rände runt mitt i natten och diskade miljoner med tallrikar och glas.

Senare på dagen åkte jag till hästarna och krattade rent runt vår höbal. Vi har sannerligen det lyxigt  nu och bekvämt vid vår hage. Vi har hösilagebalar precis vid hagen, en våg där också så vi kan väga hö:et.. Vi har två vintersäkrade vattenbaljor och dunkar med vatten som vi ställer precis utanför staketet. Vi har ett skjul till hästarna så de kan komma undan vädrets makter (och det är lag på detta på vintern) samt så har vi halmbalar under presenning precis vid hagen - för att halma skjulet. Det är verkligen nära med allt och mycket bekvärmt. 
Nu fick hästarna ytterligare en sak som behövdes. Vår hage blir nämligen rätt lerig och det är rätt mycket bajs i det området vi fodrar, eftersom hästarna går ute dygnet runt. Nillas man har byggt ordning 3 härliga foderbaljor. Så nu slipper hästarna äta hösilage i leran. Det är helt suveränt..