Att verkligen bli kompis med sin häst

 Teo köpte jag när han var 4år. En busig, snäll, samarbetsvillig häst med lite temperament. Men väldigt snäll och halt var hans bästa moment och är fortfarande hans bästa moment. Teo är en avkomma från Prins från Knutshyttan. En hingst som jag har förstått ger långa ryggar, långa halsar och sena (riktigt sena) avkommor - alltså att de blommar upp sent i livet.

Teo är sannerligen inget undantag. För det är nog först nu som han börjar gå riktigt bra, har riktigt bra vilja, vill göra mer och bjuder mer på sig själv men.......

Det är först nu han och jag börjar bli kompisar. Jag har alltid betraktat hästar som hästar men det är klart att de får sin stund med mig, jag borstar dem, rider dem, ser till att de har det bra men jag har nog aldrig blivit vän med en häst. För mig är vi olika raser och så länge hästen mår bra i sin värld så mår jag bra. 

Men Teo... jag har ändrat förhållningssätt med honom. Jag kanske inte kelar med honom, har jag aldrig gjort men jag kan skratta åt hans bus när jag rider, förstår vad han vill och han pratar med mig. Lätta små ljud som kommer från honom, särskilt när jag hämtar honom i hagen så hör jag ett lågt stön-suck-pip från honom. Likaså i boxen, jag behöver bara visa mina händer så placerar han sig så att jag kliar honom på rätt ställe. 

Jag tror det hände efter att jag bestämde att honom kommer jag aldrig sälja. Han ska få vara hos mig tills han väljer att vandra till de evigt gröna ängarna. Då blev jag annorlunda mot honom och han mot mig. Vi är liksom kompisar nu, rätt mysigt faktiskt.

Sommarledigt

 Idag var mitt sista morgon-utsläpp!! Nåja, 3 månader framåt i alla fall. För nu är det betraktat som sommar och då är jag ledig! Nu ska alla hästar gå ute dygnet om och vi roterar på kvällspassen bara.

Så otroligt skönt. Jag har inga problem med att morgonfixa eftersom jag är morgonpigg men det ska bli så skönt att inte stressa iväg för att ta släppa ut hästarna och sedan åka till jobbet. Åker jag till stallet på morgonen nu så är det bara för att rida min egna häst.

gammal bild men varje vardagsmorgon sept-maj, runt kl 5.. ut med hästarna.

Ny stallkompis på gång

 Ibland går det fort och det verkar som om vi på Toftesta har fått gott rykte för våra stallplatser går åt som smält smör när en plats är ledig. Jag la ut en annons på hästnet för 2 veckor sedan och 4 personer har hört av sig inom 1 vecka varav en person kom och tittade, tog platsen och flyttar in nästa helg. 

Det känns så fint att alla i stallet är så otroligt snälla, rara, hjälpsamma och trevliga och alla nykomlingar får allltid sådant gott välkomnande. Jag gillar sånt. Själv känner jag mig lite som tjatigaAnna kombinerat med snickarPelle. För antingen får jag påminna folk om hur vi hanterar saker i stallet eller så står jag med en skruvdragare i handen. Men det är väl så, när allt går så bra som det gör i stallet så är det småsaker jag poängterar om - ack så viktiga men ändå småsaker. 

Imorgon är min sista morgonfodring på 3 månader för därefter är det bara kvällsfodringar på rullande schema som gäller. Var 14:e dag har jag kvällen och ska visitera alla hästar  ute i hagarna och var 8:e helg är det samma sak. Riktigt skönt och jag har längtat efter att få vara ledig på mornarna, det har börjat slita lite efter denna flytt från litet isis-stall till stort isis-stall. Det har varit mycket som har behövts ordnas, byggas, tänkas, fixas och reda ut. Har det varit värt det?? Japp!! Men jag är ändå lite sliten. 

Medryttare

 Det här brukar inte ske för jag har för mycket kontrollbehov och egentligen inte behov av medryttare men jag har faktiskt skaffat en.. och blivit medryttare på en egen häst. 

Det är så att en häst i stallet sökte medryttare och har typ samma problem som mig med kontrollbehovet. Så jag tänkte att hon och jag kunde byta häst med varandra en gång per vecka, vilket hon nappade på direkt. Så varje tisdag har jag två hästar att träna och varje torsdag är jag ledig från stallet. 

Igår var min första riddag med denna nya häst. Det är nyttigt att rida nya hästar då man lär sig så mycket. Den här hästen var inget undantag, rolig häst men en smula stel i bogarna. Ska bli spännande att träna och så är hästen så vacker. 

Veterinär och Fång

 Vi hade veterinär över till stallet igår kväll då en av hästarna mådde dåligt. Inget allvarligt, en sparkskada som gjorde att hans temp, humör och slemhinnor skiftade rätt kraftigt. Men han är gammal hästen och därför var vi lite extra vaksamma. Veterinär tog blodprov och gav honom lite metacam och vi fick svaren rätt sent på kvällen och blodproven visade en perfekt häst med god hälsa. Så det var sparkskadan som gjorde honom smärtpåverkad och vi tror han hade fått denna spark dagen före eftersom jag noterade hans humör på morgonen dagen efter. 

Men jag passade på att fråga veterinären om fång. Alltså bara en enkel fråga: Är det många hästar som får fång just nu?  Och fick svaret: JA! Det är jättemånga hästar som behandlas för fång just nu.

Detta kändes skönt för jag hade lite betessnack i veckan med hela stallet om var hästarna ska gå för stunden. Alla vill ha dem kvar i befintliga hagar då samtliga hästar är lite runda - det kändes jättebra att få bekräftelse från en veterinär att vår känsla och vår tanke var rätt i stallet. De ska inte byta bete och de ska gå kvar ett bra tag i dessa hagar då fång är lätt att få just nu. 

1 års och 10 års firande!!

 Idag firar jag & Ida 1 års post-operation insulinom!! Det är jättestort för mig då när veterinär berättade första gången om att Ida hade denna sjukdom så lät det som om hon ska dö omgående. När hon sedan berättade om operation så var det så extrema risker så hon ville verkligen att jag skulle förstå att Ida kunde dö på operationsbordet. Tunga, mycket tunga beslut men jag valde att ta operationen. 

Magnetröntgen först och sedan själva operationen som gick bra, förstås. Men eftervården på djursjukhuset. Trots att jag bönade och bad om att få komma dit så vägrade veterinärerna, vilket jag tyckte var otroligt idiotiskt då jag (oftast) får min trasselsudd att äta. För det var det som var problemet, hon åt inte. Men efter lite medicinerande hittade hon matlusten och hon mådde bättre och till slut fick hon komma hem på helgpermis. Som därefter blev utskrivning och vi fick en prognos på 5-6 månader. Hemskt.. Jag kan lugnt meddela att jag är lite manisk på hennes mat och hantering men ju längre tiden går desto mer accepterar man läget. 

Men nu har det gått 1 år!! Jag vet att detta var inte en permanent lösning och jag vet att djur lever kortare tid än oss människor men jag har redan fått ett helt år och det är då en bonus på 6 månader. Jag är så lycklig och Ida fick lite ägg till lunch idag för att fira!

Sedan har huset, Ida och jag varit tillsammans i 10 år idag!! Tjohooo! Tänk så många underbara minnen jag har i detta hus.  

Första gången jag & Ida (ser ni henne vid mina ben) öppnade huset med vår nyckel. Kontraktet och pengarna var påskrivna och överförda bara några timmar före detta. 

Bete, det förbannade gräset

 Vi har i nuläget 13 hästar i stallet varav 2 går i en s.k fånghage, resterande skyfflas runt i övriga hagar nu under sommaren. 

Jag tror jag kan säga att 11 hästar går mellan nästan normal, lätt övergödd, mer övergödd till feta. Det är extremt svårt att hålla islandshästar i lagom mått när det finns gräs ute. Det finns i nuläget inte en enda av hästarna som är tunna, magra men någon/några (typ 4st) är närmare normal men snuddar på gränsen lätt övergödd. Jag försöker frenetiskt hitta vägar att hålla hästarna i rätt hull men det är inte lätt när betet är så extremt "bra" i våra hagar. Teo går i en liten hage med gräs tillsammans med en kompis. De får gå där tills betet är totalt borta och de nästan bara tuggar rötter - de får inget annat. De är ändå lite lätt runda, trots det extremt magra betet. Islandshästar är galet lättgödda. 

Jag tror att vi människor har under tidens gång omprogrammerats att hästar är normala när de egentligen är övergödda, på gränsen till feta. Jag kan nog lätt säga att de flesta hästarna nuförtiden ser ut som nummer 6-8.

Man ska sannerligen ta sig tid att läsa HästSveriges skala som visar klar och tydligt hur en normal häst bör se ut. Klart och tydligt bör hästen ligga på skala 4-6 men allra helst mellan 4-5..

Hullbedömningsskala – ram att utgå ifrån:

1. 1. Extremt utmärglad
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande, skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga samt inget fettlager.
   2. Mycket mager
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
   3. Mager
   Revben och ryggrad synliga, svansroten utstickande men individuella ryggkotor är inte synliga, höftknölen rundad men klart synlig, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals markerade.
   4. Slank
   Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna.
   5. Måttlig
   Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
   6. Måttligt fet
   Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
   7. Fet
   Kan ha en ränna längs ryggen, går att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
   8. Mycket fet
   Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen, väldigt mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlager runt manke, skuldror, ”förtjockad” hals, fettansättning på insidan av benen.
   9. Extremt fet
   Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, ”bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Insidan av bakbenen kan ”skava”.

Hej då Träningshästen

 Den fina träningshästen blev såld i helgen och åker till Gotland. Jättebra för hästen, även bra för ägaren - så de båda kan hitta sin mening med livet. Hästen har varit väldigt rolig att träna, mycket lärorik och vi har kommit långt under dessa 2 månader som vi har tränat tillsammans. 

Det var lite tomt i morse när jag släppte ut de hästar som ännu står inne.  Träningshästens box var tom, det kändes lite konstigt då den alltid brukar titta fram med sina glada glittriga ögon.  Men, sånt är livet. Ibland behöver man göra en förändring och det här kommer bli jättebra för båda. 

Jag önskar den nya ägaren stort lycka till med denna underbara häst! Jag önskar även den gamla ägaren lycka till med vad personen nu kommer hitta på i livet, kanske en annan häst längre fram eller inte. Det spelar inte så stor roll, bara alla mår bra. 

Underbar produktiv långhelg

Vilken långhelg, vilket väder!! Mycket som blev gjort denna helg.

Torsdag - först morgonfodring med utsläpp av hästar, mocka boxar och allt annat som ett morgonpass innebär. Sedan vidare till däckfirma för att byta sommarsulor på bilen vars gamla däck hade nog gjort sitt. Därefter tillbaka till stallet för att visa en häst som är till salu men mitt under bilfärden ringde gården och berättade att det var hästar lösa runt gården så det blev lite omjustering av planerna. Snabbt hämta in hästar men det var dock bara en men det var nykomlingen som hade hoppat (?!?!!) över staketet och rusat runt lite överallt. Laga staket, kolla hästar men ingen häst var skadad. .

Och det blev ingen provridning då de som skulle prova hästen inte ville prova utan bara titta på hästen i boxen. Snopet men så kan det vara ibland.

Sedan hem och måla, för jag håller på och pimpar klart altanen med en ny färg. Jag är en vanlig svensk som gillar vitt, grått, mjuka färger men den här gången har jag dragit på rejält och valt guld med glitter. Det är bara en liten vägg men det är lite läskigt faktiskt. Men ni ser på videon hur det glittrar.

Sedan tillbaka till stallet för ridning och intag av hästar.

Fredag - först morgonfodring med utsläpp av hästar, mocka boxar och allt annat som ett morgonpass innebär. Den nya hästen som visar sig vara en hopphäst fick gå in i en hage som hade högre staket medan vi beslutar hur vi ska göra i framtiden. En liten mysig ridtur och så hem för att fortsätta måla väggen. Jag hade även intaget så jag åkte tillbaka till stallet för intag av hästar och migrän hade jag också så jag var rätt trött och det blev ingen ridning.

Lördag - Stora feta mockardagen i stallet. Två fyrhjulingar med släp och sedan åkte vi runt i alla stora hagar och tog bort allt bajs som folk i respektive hage hade mockat ihop till stora högar. Så tillfredsställande att mocka bort allt. Vilket gäng vi har i stallet!! Alla hjälpte till och jag är så glad över all arbetskraft! Vi åt lite korv till lunch hela gänget efter ca 3 timmars tömning. 

Sedan bytte vi lite hagar på flockarna, så de valacker fick gå in i den frodigaste hagen medan stona fick hamna på den magrare delen. Jag gick igenom alla trådar, byggde upp trådar till vår nya hopphäst så han kan gå med sina kompisar och nu är det redig ström på tåtarna. När klockan var runt 16 åkte jag hem, totalt slut och svettig men väldigt tillfredsställd. 

Väl hemma så målade jag (igen). Även en byrå denna gång som blev vit, var träfärgad förut. 

Att duscha har aldrig varit så skönt som denna dag.

Så här blev väggen.

Trasselsudden var helt slut efter lördagen..

Söndag - första (nåja) vilodagen. Vaknade 3 på natten, tvättade massa tvätt, bytte rent sängkläderna, dammsög altaner, dammsög bilen, tvättade av bilen, plockade undan massa bråte som fanns överallt, klippte gräsmattan, trimmade gräskanter, plockade ogräs, lagade lunch för veckan, lagade lunch för dagen och äntligen kunde jag sitta och slöa i några timmar. Efter lunchen blev det en god bok och soffläge. 

För att sedan åka till stallet och rida. Äntligen träning. Teo och jag tränade en liten stund på ridvolten, han är aldrig bra efter några dagars vila så det blev ett kort galoppass med volter, öka minska volten med sidvärtsrörelser i galopp.  Träningshästen fick longeras då hon var lite väl pigg och glad för dagen, även hon har ju vilat.

Sedan hemåt, tvätta voffan (jag hade ju bäddat rent), duscha själv och så nattedags.. 

Vilken perfekt långhelg!! 

Delad hage

 Det är inte så att jag vill göra detta men tyvärr har jag en alltför hård kille som inte verkar fungera med alla hästar. Han gick med en häst men den styrde och bossade han över så den hästen var inte så lycklig som han kan vara. Så Teo fick nu bli en ensamhäst (igen) i en egen hage bredvid andra och de två som skulle gå ihop med Teo går nu tillsammans. De båda blev väldigt glada och kliade/gosade med varandra. 

De enda två som jag har sett Teo fungera med är Kjartan, mammas gamla häst som fick tas bort för några år sedan och Solfari, som var unghingst när jag köpte honom men som jag sålde som valack för 2 år sedan och nu har han avlivats pga skador.  Med dessa två så umgicks Teo, han kliade dem, de lekte osv. Men jag har aldrig sett att han gör det med någon annan häst, tråkigt för honom, tråkigt för mig. 

Så nu går Teo ensam igen fast med sällskap via staketet. Det verkar vara sånt liv han får leva, antingen med unghästar eller så ensam..

Teo & Kjartan

Teo & Solfari

Teo & Jag.. 

Hopsläpp x 2

 1 maj blev verkligen en effektiv dag. Vi fick vår sista inackordering till stallet, en ung 4-åring som är jättefin. Han åkte ut till stora valackflocken den 1 maj och det gick som förväntat - perfekt! Hästarna pep och lät men så gott som ingen blev skadad, en häst fick lite småskador men inget allvarligt. 

Sedan fick Teo med sin hagkompis ytterligare en kompis i hagen. Eller kompis och kompis. Teo är inte den lättaste hästen att integrera nya hästar till och mycket riktigt, det här blev en katastrof. Vi satt i hagen typ hela dagen och visst, de brakade ihop några gånger men inget allvarligt. Men man märker skillnaden på hopsläppen. I den andra flocken så låter det massvis men väldigt lite slagsmål, i Teos hage så är de tysta men de slåss hårt, massa kickar och bett. 

Vi tyckte ändå det var så pass lugnt så de kunde tillbringa natten ihop och det var nog en dum idé så här i eftertankarna. Den nya hästen stod intryckt i ett hörn och han hade nog tillbringat en lång tid där för det var väldigt upptrampat runt hans plats och mycket bajs. Teo och hans gamla kompis gick tillsammans överallt i hagen och betade men Teo hade den nya hästen under bevakning. 

Nya hästen såg apatisk ut, ville lätt bli hanterad (brukar vara svår att komma nära) och mer eller mindre bönade om att få på sig grimman och gå ut ur hagen. Han var rätt blodig också på benen. Kände igen Teo först och han hade lite svullnaden på sidorna av kroppen efter bett men inget allvarligt, den häst Teo har gått med tidigare var utan skador. Så in med nya hästen i stallet, spola av alla ben och alla sår för att se hur djupa de var. Inte fullt så djupa så de behöver veterinärvård men han var öm överallt, reagerade på varje kroppsdel jag rörde. Så han fick faktiskt vara kvar på box och fick käk inne. Det här tål att diskuteras ikväll hur vi ska lösa detta.

En av de många sår nya hästen hade.. Ni ser också hur upptrampat det är runt hovarna..