Dags att börja tävla igen

 Nej men nu får jag ta mig ur denna latmask-nivå när det gäller Teo. Och vad är bättre än att direkt anmäla sig till tävling?! Sagt och gjort, jag har anmält mig till Stormurmästerskapen!! Herrejösse, det är länge sedan jag tävlade och jag minns att Teo blir riktigt överlycklig (läs; tokig) med så många hästar runtomkring sig. Han studsar, stegrar, skenar och hittar på alla konstigheter när jag rider men så kommer jag in på själva ovalbanan och då krymper han ihop till en osynlig liten mus - han har riktig torgskräck! Nåja, övning ger färdighet och nu ska jag börja tävla..

Men när jag skulle anmäla mig. Jösses, det var en del nytt, som Ren Vinnare. Visst, jag förstår tanken men den här är riktad mot människor och inte mot djur+människor. Den var galet tråkig med tråkiga videos och konstiga frågor. Näe, inte riktigt rätt på den här nivån. OM det ska krävas antidopingsutbildning, så borde det åtminstone vara riktat mot hästar också samt en nivå som är mer anpassad till hobby-tävlare. 

Jag är inte så intresserad av hur man gör kissprov, blodprov osv. Däremot kan jag vara intresserad av vilka ev flugsprayer, mineraler eller andra tillskott till hästen kan vara dopingklassat. 

Men jag gjorde det och är nu godkänd så nu kan jag tävla på!

Teo stannar och Ny sadel

 Jag snackade med mamma om Teo för några veckor sedan. Tanken var att jag skulle sälja honom och köpa en riktig rakabajsarhäst men efter att ha snackat med mamma så får han vara kvar. Han är helt enkelt för BRA! Jag vet vad jag har och han kan ridas av alla, snäll att hantera och i mitt liv just nu så är han perfekt för mig. 

Jag saknar Solfari dock - min vackra gula springare. Ibland ångrar jag att jag sålde honom men den som ägde honom en kort stund var sannerligen perfekt för honom och då hade jag varken tid eller råd att äga 2stycken. Synd bara att det gick som det gick och han fick tas bort - riktig riktig otur.

Med beslutet att behålla Teo så pajade min sadel. Stigläderkrampen gick sönder och lossnade från bommen. Antingen trauma enligt sadelmakare eller fabrikationsfel och eftersom jag har vårdat min sadel så misstänker jag fabrikationsfel. Min älskade sadel, jag har verkligen älskat denna Eques Sella som jag köpte för 10år sedan. Min stallkompis har köpt en likadan nyligen men den är inte alls likadan som min utan på något sätt mindre djup, mindre stöd för ben, kortare. Näe, en sån vill jag inte ha.

Då Teo är en smula sommartjock just nu så känner jag inte för att köpa en ny sadel då den kommer anpassas efter hans kropp som den är nu och det vill jag inte. Så jag (hör och häpna) köpte en bomlös sadel från Börjes!?! Jag är inte så förtjust i bomlösa eftersom dels fördelar de inte ryttarens vikt lika bra som en vanlig sadel så det blir lite väl mycket tryck på vissa punkter på hästens rygg men även så känns bomlösa sadlar ofta som att sitta på stora dasslock. Men den här sadeln är riktigt skön!! Det enda jag önskade var att man kunde flytta knävulstren för mina knän är precis längst ner på vulsten. 

Jag kan nästan tänka mig att fortsätta rida i den här. Billig också, 2 000kr, med stigläder och sadelgjord. 

Stalljobbet - aldrig nöjda

 Jag driver ett stall, som sagt, med 14 islandshästar. Nåja, 11 islandshästar och 1 fullblod. Det går in 14 hästar och planen är att när sista stora hästen försvinner, ska det bara vara islandshästar. Jag fullkomligt älskar att driva stall med att planera, fixa, förbättra, förenkla men....

......ibland känns det som att jag jobbar i konstant motvind. Jag bygger hagar, lunchhagar, försöker få till flockarna så bra som det går (utan slagsmål), fixar och donar med än det ena, än det andra och ändå får jag så gott som alltid mothugg. Det är nästan alltid något som är fel.. Hagen innehåller farliga saker som en grop, en pinne eller hagen lutar/är för liten/för stor/för mkt mat/för lite mat. Eller så är det att vattenbaljorna är för små/stora/för svårstädade, eller att vi städar för dåligt, sopar för lite, grimskaften att binda upp hästarna är för dåliga eller något annat. 

Är det inte inackorderingarna så är det gårdens ägare. De måste beta av mera, de får faktiskt köra vattnet själv då de kräver bete (nej, det gör de inte, det är gårdens ägare som kräver), hagen är sönderbetad, det är inget fel på denna hage fastän det är en ek i hagen - ingen häst har blivit sjuk (ehh, joo det har det).. 

Jag sliter som fasen och det är just i skiften det är som värst. När hästarnas sommartid kommer, när hästarnas vintertid kommer eller när det kommer en ny häst. Då blir det alltid en väldans massa debatter från alla hästägare

Gården å sin sida verkar tro att islandshästar är som fullblod och kräver massa bete, massa mat men vi vill ju ha så lite som möjligt. Så fungerar ju inte islandshästar.

Jag blir totalt galen och får slita rätt hårt vissa tider. Det är då jag oftast känner att NU räcker det! Jag vill inte mera. Men samtidigt är det ju super att jobba med alla. Jag beundrar de som både äger och driver stora stall - kan inte vara lätt. Jag har alltid förmånen att kasta in handduken och lämna efter 2 månader. 

Stallkompis flyttar

 Alltså vad ÄR det här? När jag blir riktigt god vän med en kompis i stallet, så flyttar de!?! Ska jag börja bli orolig nu eller??

Första personen var en tjej med sitt sto. Hon flyttade efter några år. Visserligen flyttade hon tillbaka till mig igen men sedan såldes hästen och hon avslutade hästlivet.

Andra gången var det en tjej med en ponny, som sedan blev en ponny och en islandshäst. Därefter en islandshäst till och ponnyn togs bort. Men sen, flyttade hon till en gård och sålde hästarna. 

Tredje gången var en tjej med en islandshäst. Hon flyttade lååångt bort med sin islandshäst till en gård, där hon även köpte en islandshäst till. 

Och nu.... är det en tjej som har en stor häst. Jag trodde att hon skulle köpa en islandshäst efter att den stora hästen vandrar vidare (vilket hästen inte har gjort ännu och kommer nog inte göra på några år) men för några veckor sedan informerade hon att hästen kommer byta stall.  Så hästen flyttar på fredag.

Bör jag bli orolig? Är det jag som är problemet? Alla mina närmaste vänner flyttar från mig. Visst, jag är fortfarande vän med alla, en del väldigt god vän men varför flyttar alla mina närmaste vänner från mig? Jag tycker det är otroligt sorgligt att denna person flyttar från stallet nu, även om det bara är en liten bit från stallet men näe, jag gillar det inte. Dock är vi fortfarande vänner men det är ganska stor skillnad på att träffas så gott som dagligen i stallet mot att träffas då och då - vilket jag vet kommer bli mer sällan eftersom jag "alltid" har saker att göra i stallet. 

En av våra många uteritter tillsammans

Ny häst, kanske???

 Jag har börjat fundera på allvar om Teo. Han är helt underbar, suverän att rida, enkel, lättsam, barn som vuxna kan rida honom, nybörjare som utbildad ryttare men han är totalt urtråkig för mig. Jag behöver utmaningar, flottare än flottast. Jag vill tävla på HÖG nivå.  Jag vill utmanas och känna att jag gör något tillsammans med hästen.

Jag fullkomligt älskar Teo men jag har inte råd med två hästar, så enkelt är det. Han är så vacker, så lättsam och jag har tränat tölten, formen och allt hos honom från han var 4 år. Aldrig skadad, aldrig problem utan verkligen en riktigt stark underbar häst.  Men, det är som det är, när hästen är "klar" så blir jag uttråkad. 

Jag vet att jag har sagt att jag aldrig skulle sälja honom och var jag äldre hade jag behållit honom men jag vill utvecklas också. Jag vill tävla på högre nivå och komma placerad, m a o ha poäng runt 7.X. Då krävs rejäla hästar med suveräna gångarter och vilja. Teo är på tok för snäll.

Så.. jag tror jag har bestämt mig att sälja honom, Hur mycket det än smärtar i hjärtat. Han kommer glädja en familj, en ungdom, en vuxen och han kommer ha så mysigt med dem (hoppas jag). Annons lär nog läggas ut inom 2 veckor. 

Tragiskt ja, men har man inte guldbyxor så får man ta hårda beslut. Njuta tillsammans med Teo och vara nöjd med läget, eller byt till något bättre. Tyvärr har jag nog hamnat på att byta.. :-( 

Tränar en liten prinsessa

 Jag har fått äran att träna en liten prinsessa under några dagar medan ägaren är bortrest. Denna dam (hästen alltså) har väldigt bestämda åsikter om vad som ska göras när och det krävs rätt mycket av ryttaren att övertyga henne om att vi ska samarbeta.

Igår var min första träningsdag och det började jag med på volten. Jag kan också tillägga att även om hästen har bra energi så bjuder hon inte så mycket på sig själv. Och börjar man kräva blir det tvärstopp! Men hela min träning på volten så stannade hon inte en enda gång, töltade hela tiden och var relativt arbetsvillig. Nu kanske jag inte krävde så mycket, bara tölt och sväng.  Det är en del att jobba med, det känner jag men det är extremt roligt. Vi kommer ha kul, hästen och jag under de här få dagarna.

Men, det märks att jag blir äldre och mer fokuserad på hästen och dess muskler. Jag har blivit väldigt intresserad av Gillian Higgins böcker och hennes ritade anatomi på en häst. Jag vill mer förstå insidan av hästen, dess muskler och vad som fungerar.  Det är spännande att förstå hästen, förstå vad den försöker uttrycka och visa. 

Nu kommer ljuset, solen och den förbaskade värmen med insekter

 Det börjar verkligen gå mot vår! Det märks tydligt på mornarna när jag släpper ut hästarna. För jag dyker upp i stallet runt 05:15 ungefär varje vardag och jag noterar årsskiftningarna rätt tydligt nu. Nu är det ljust på mornarna när jag börjar släppa ut hästarna och det är nu det är så där magiskt ute med ljuset.

Men, även insekterna har vaknat. Vi har nätat alla fönster förra året och fixade gardin för stalldörrarna och dessa gardiner kom upp igår. Skönt ändå med ljuset men jag gillar inte riktigt värmen och insekterna.

Maskprover

 Då har vi beställt maskprov till hela stallet. Vi har haft som regel att man bör åtminstone göra ett grundprov på våren eftersom alla blir tvungna att betala detta själv.

Så 8st köper grundprov, vilket innebär räkning i EPG av blodmask, spolmask och fölmask. 2st köper stora provet vilket innebär räkning i EPG av blodmask, spolmask, fölmask samt odling av stora blodmasken.  3 hästar väljer att köpa egna prov via SVA istället och då tar de allt ovanför samt bandmask-koll. 

Vi gjorde stora blodmaskprov förra året så det kändes lite onödigt enligt mig eftersom det sägs att om man inte har mkt ruljans på hästar i stallet och alla är hobbyhästar, så räcker det att göra stora blodmaske-provet med några års mellanrum. 

Men jag kan tipsa om att köpa proverna nu på EquiträckLab då de har rabatt och det var rejält billigt. Grundprovet kostar 179kr, stora provet kostar 348kr och den med bandmask kostar 545kr.

Jag gjorde en liten prisjämförelse och det här är individprov och inte med flera hästar - för det brukar bli billigare.

Nya skor, mer träning och våren närmar sig

 Igår fick Teo nya skor på sig! Rätt roligt, det var 3 hovslagare i stallet igår och skodde ett gäng olika hästar. Vi är i nuläget 13 hästar och jag tror vi har ca 5 olika hovslagare.. Varför kan ni undra? Jo men man tar ju med sig hovslagaren till nya stallet, för de är guld värda och man gör inte av sig med sin hovslagare.

Att driva stall

 Jag träffade min kloka veterinär som kommer 2 gånger om året och vaccinerar Teo. Jag berättade för henne att jag driver hela stallet nu, vilket hon tyckte lät extremt roligt.

Men så sa hon något som lät så bra: "De flesta som sätter igång med att driva stall blir så expansions-tokiga och efter några år så tappar de orken totalt. Att rida sin egna häst har de slutat med för länge sedan då de är så trötta efter alla inackorderingar. Men så ska man inte göra; Man ska ha kul med stall och hästar. Håll allt till en lagom nivå så man hinner med sitt egna och har kul tillsammans med sin häst och sina stallkamrater. Och man måste ha samma värdegrunder i stallet och tydliga regler"

Det är ta mig baske mig det jag har sagt hela tiden!! Man ska ha kul i stallet! 

• Man ska komma med energi som man kan slösa/bjuda på till alla andra och så ska man få energi från alla andra i stallet.  
• Det är därför jag försöker göra allt jobb i stallet så enkelt, lättarbetat och billigt utan att hästarnas och våran välfärd drabbas.
  
  
• Tydliga regler som är tydligt uppsatta i stallet och som jag förmedlar när nya anländer.
• När folk glider lite på regelverket, måste jag som stallchef tydligt visa vad som gäller.
• Det är så man undviker debatter, bråk och annat

Jag ska också börja rida mer!! Jag red som en galning för 1 år sedan men har minskat ner lite på det eftersom allt i stallet har tagit kraft och tid. Men nu tänker jag börja igen. Jag HAR kul men inte lika kul som tidigare. Nu ska jag ha kul igen för stallet fungerar så bra, som en schweizisk klocka faktiskt.

Stallplats finnes

 Den person som ville flytta in, ångrade sig så nu har vi en plats ledig igen. Jag hade nog lite för bråttom att säga att stallplatsen var tagen tidigare men men, sån är jag :-D

Jag har haft en extrem jobbig start på jobbet efter ledigheten. Vår VD slutar, som jag gillar rejält och det har blivit riktigt stökigt och mycket oreda på jobbet då vårt moderbolag börjar blanda sig in i vårt företag. Det har gjort att jag har jobbat över flera timmar varje dag och jag känner mig riktigt sliten. Jag gör misstag som jag inte borde göra och mår riktigt dåligt. Vi är för få på jobbet men får inte anställa några nya. Nåja, det blir väl ordning ngn gång men just nu känns allt hopplöst.

Tur att man kan komma till stallet och få energi från sina stallkamrater och min bästa Teo

          

När jag mår dåligt vill jag ha ordning och reda runt omkring mig, så jag städade rent mitt skåp i stallet och sedan tog jag en träningsrunda med lille Teo på volten. Det var som om han visste att jag mådde dåligt för han gick magiskt bra! Tölten var mjuk, rund, aktiverad och allt bara flöt - kunde ridit i flera timmar. Men efter ett tag tackade jag för mig och vi gick hem från volten och så lite mys för att sedan åka hemåt med alla träns, sadeln - för ikväll blir det smörjafton! 

En stallkamrat lämnar, en ny kommer in

 Pihuu, det är mycket just nu. Inte med stallet men med mitt jobb. Nåja, allt lugnar väl ner sig så småningom.

En stallkamrat lämnar vårt stall i mitten av februari då personen i fråga är gravid, hennes sambo äger också häst i ett annat stall så nu ska de försöka slå ihop sina stallpåsar och flytta ihop hästarna också. Eftersom vi inte tillåter stora hästar i vårt stall, så har de valt att flytta sina hästar från sina respektive stall till ett gemensamt stall. Jag önskar dem varmt lycka till i framtiden!

Men jag la ut annons i förrgår och har redan en ny person som har tackat ja till stallplatsen och flyttar in i slutet av mars/början av april. Det ska bli kul!

Teo har fått skor på sig igen... suck.. Han fick skavsår av scoot bootsen, antagligen för att plasten blir för hård i kylan och snön som lägger sig i bootsen gör att bootsen hamnar fel på hoven. Ja, han hade mjuka skydd för karlederna men det räckte inte. Det var rejäla sår i karlederna/ballarna. Igår kom bästa hovis och slog på nya fina skor med tåkappor och silikonsulor - japp vi gick tillbaka till originalen som vi har använt i flera år.

På tal om boots fick jag faktiskt svar från en domare: Man får använda hovboots så länge de håller korrekt godkänd vikt. Så även om dessa hovboots betraktas i vår normala värld som ersättning för skor, så gör FEIF inte detta utan de betraktas som boots och ska hålla korrekt vikt. Jag tycker det är galet eftersom skor väger en hel del men så är det och det är bara att acceptera läget.

Januari verkar vara is, snö, regn

 Konstigt väder vi har just nu, det är snöstorm omväxlande med perfekta isbanor till totala regnskurar. Växlar temperatur mellan -18 till +4. 

Det är nu hästarna lätt kan få kolik då de dricker mindre när det är kallt men hinner liksom inte med i vätskebalansen när värmen kommer och leran. Vi har tack och lov inte haft mycket kolik i stallet, en äldre större häst fick kolikkänning efter att ha ätit lite för kall förberedd kraftfoder men annars har vi klarat oss. 

Teo har återigen fått bli barfotahäst då han verkade ha ont i fötterna med sina nya sidokappeskor. Dessa skor verkade inte fungera för honom för en vecka efter skoning började skorna glappa och han har under hela tiden (4 veckor) varit lite extra snubblig och kort i steget. Jag förstod inte riktigt vad som hände men till slut slet jag av skorna. För varje söm jag tog bort så ryckte han till, så han hade nog rätt ont i fötterna. Jag tror att det här växlande vädret gör hovarna knasiga. Nu går han återigen barfota och med hovboots och han är så glad, så glad. 

Jag ska faktiskt kolla med en domare om man får rida med boots på hästen, eftersom han är barfota. Skor väger ju också en del så man borde kunna ha hästen barfota och med boots, även om de väger lite mer än godkänd vikt. 

Annars rullar allt på som det ska och man får akutlaga saker i stallet/hagarna men för övrigt går allt finfint.