Hej då Ketill...

 Ketill sålde jag för många år sedan och han verkar ha haft ett väldigt gott liv hos en familj i Dalarna. Det var en riktigt trevlig häst som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta.

Jag fick meddelande från de nuvarande ägarna att han nu har fått vandra vidare. Han fick sådan kraftig kolik som krävde buköppning och istället för att välja en mycket svår operation, så valde de att ta bort honom på gården där han levt i många år tillsammans med sina kamrater. Ägaren stod med honom när han tog sina sista andetag. 27år gammal blev han.

Jag är så tacksam att ägarna  meddelade mig för det var en häst jag verkligen tyckte om. Jag fällde en liten tår när jag fick meddelandet. 

Tack för allt Ketíll frá Oddhólí... 

Kan inte koppla av, Ida Insulinom

 Veterinärerna har skrämt upp mig rejält om att Ida kan få bukspottskörtelinflammation och även om det idag var sista höga sannolika dagen att hon kunde få det så kan jag ännu inte koppla av. Minsta lilla Ida skjuter rygg eller magen kurrar eller att hon verkar besvärad så blir jag direkt orolig. Men hon har ingen feber, mår gott, kan t om leka lite, bajsar bra och kräks inte. Allt detta tyder på att det inte är några problem men jag kan ändå inte koppla av.. 

Så det blir långa vaknätter och långa dagar som jag är vaken. Sover typ 3h per dag.. suck.. 

Ida Insulinom Hemma

 Äntligen fick jag ta hem henne!! Min älskling, min bästa, min enda gosigaste vän.. 

Hon fick permis på fredagen till lördagen eftersom hon inte åt så bra på djursjukhuset och det kan jag förstå. Hon är en riktig mammagris och de var tvungna att ge henne ångestdämpande för att hon skulle sluta skrika och pendla runt i buren på kliniken. Får hon inte agera utåt så blir det per automatik att hon slutar äta..  Men på fredagseftermiddagen fick jag äntligen komma till kliniken och hämta henne.

Denna underbara glädje att äntligen få se henne.. Hon satte sig direkt bredvid mig som att säga "matte, vi går hem nu va?". 

Väl hemma så la hon sig direkt på madrasserna jag hade fixat på golvet, alla sovrumsdörrar är stängda, soffan är möblerad så hon inte kan hoppa upp. För nu får hon inte hoppa, inte springa, inte vara för aktiv eftersom hon ska läka. För mycket rörelse gör att stygnen går sönder och magen inte läker.

Så nu lever både hon och jag på golvet och varenda gång jag rör mig för mycket så kastar hon sig upp och blir panikslagen att jag ska lämna henne. Jag kan knappt gå ut och slänga soporna.

Hon äter fortfarande smärtstillande fram till tisdag, antibiotika i typ 15 dagar och cortison. Hon ska fortfarande äta mat var 4:e timma eftersom veterinärerna tyckte hon fortfarande låg för lågt i socker, vilket inte bådar gott då sockret borde ha gått upp så fort tumör var borttagen (det lutar alltså åt att en tumör finns kvar i buken).  Risken är hög att hon får bukspottskörtelinflammation under helgen och det leder till blodförgiftning och därefter död om man inte agerar fort nog, så vi kan lugnt säga att jag har kollen på henne.

Veterinär ringde i lördags och jag berättade att hon äter jättebra, har ingen feber (tempar 2ggr per dag) och rastar bra. Veterinären blev mycket glad och skrev ut henne direkt från djursjukhuset, vilket då ledde till att jag behövde åka dit för att betala - att de inte kör med en faktura eller någon annan betalningsmedotik förstår jag inte men men..  Nu har den värsta faran för inflammation lagt sig och nu är det bara fortsatt läkning som gäller under några veckor. 

Det verkar vara ett helt läkarteam som har koll på oss, för när jag pratar med veterinär så berättar de att de har pratat med experter så jag antar att det är många som är intresserade av hur det går. Det är inte många hundar som opereras för insulinom och sjukdomen är väldigt "ny".

Men hon verkar må bra och vi fortsätter på samma spår som tidigare. 

Ida Insulinom dag 1 efter operation

 Ida är kvar på djursjukhuset dagen efter operation då de gärna vill fortsätta ge henne antibiotika intravenöst. Hon får även smärtstillande och ångestdämpande medicin - eftersom hon skriker och stökar och vill hem. Det är svårt att förklara för en voffis att de ska vara där och vara stilla så de läker..

Jag fick sms tidigt imorse att "Ida mår bra och äter, promenerar, sover och en veterinär kommer ringa under dagen", så det kändes bra. Veterinär ringde senare under dagen och jag har fullt förtroende för dessa veterinärer dock så talade den här veterinären väldigt fort och dålig svenska så jag hängde inte riktigt med på allt. Men, hon mår bra, de vill gärna behålla henne under dygnet för att fortsätta ge henne antibiotika intravenöst och de ringer imorgon och arrangerar så jag kan hämta henne imorgon.  Sedan sa hon något mer men det hörde jag inte/förstod inte vad hon sa. Det räckte med "hon mår bra, för säkerhets skull mer antibiotika", så är jag nöjd. 

Har jag satsat så här mycket pengar redan nu så kan ett dygn till på intensiven inte göra så stor skillnad och det är för Idas bästa intresse, att jag sedan är orolig är bara onödig fakta. 

Vi kan lugnt säga att jag har sovit otroligt dåligt under hela denna händelse och det kommer inte bli bättre inatt. Ätit har jag knappt heller gjort så idag lagade jag mat - det var gott. Nu försöker jag få tiden att gå så jag kan få se henne imorgon, längtar.. 

Ida Insulinom Opererad

 Igår kväll hade Ida och jag en riktig mysstund tillsammans. Vi kelade, busade och hade så där otroligt mysigt som vi kan ha.. Jag tänkte att om det här är vår sista stund tillsammans så ska den vara perfekt!

Mitt i natten fick hon sin måltid på begäran av veterinär och kl 7 var jag på Albano för att lämna in henne för operation. Veterinären berättade hur operation skulle gå till, eventuella komplikationer under operation och eventuella komplikationer efter operation. Om jag var orolig innan så kan jag lugnt säga att jag hamnade i panik under samtalet. Ungefär så här sa hon (fast kanske mkt mildare):

"Tumör sitter nära grovtarm och sitter den fast i grovtarmen så ökas komplikationen eftersom då måste en del av grovtarmen tas bort. Det kontaminerar hela bukhålan och då måste du nog ta ett beslut hur vi ska fortlöpa. Det kommer både kosta och vara mycket intensivvård efteråt.. Operationen i sig är en stor risk eftersom hon har lågt sockervärde och det kan hända att hon slutar andas eller hjärtat slutar slå.. 

Efteråt är den stora risken att hon kan få bukspottskörtelinflammation och det i sin tur leder till blodförgiftning och är man inte snabb nog så dör hon. De närmaste 5 dagarna efter operation är den största risken för blodförgiftning.  

Det är även viktigt att sockret höjs men inte så pass mycket så hon börjar få diabetes. Bukspottskörteln är lat av sig och kanske slutar producera insulin helt och hållet och då måste man ha koll på sockret och insulinet med hjälp av sprutor. 

Det finns oftast 3 nivåer på hundar som har insulinom. De som bara har en liten tumör och den brukar oftast vara godartad, men behöver inte vara. Dessa hundar lever oftast ett bra liv i över 14 månader. Sedan har vi hundar där andra organ är drabbade, dessa tumörer är oftast elakartade och dessa hundar kanske lever i 12 månader. Sedan har vi de där det är massa tumörer och andra organ är drabbade rejält och dessa hundar lever förstås mycket kortare. Ida är i nivå 2, tumör och lymfkörtel.. Hundarna dör eftersom de får en ny tumör på bukspottskörteln och man gör inte denna operation en gång till utan då får man behandla med cortison tills det inte går längre.."

Hemskt att höra men också bra att höra då jag vill veta vad som väntas. Sedan tog veterinär min voffa och jag åkte hem med tårarna rinnande längs med kinderna. Jag bönade, grät och bad till mobilen att inte få något telefonsamtal mellan 9-12 för då antog jag att veterinär avbröt operation för att säga att tumör sitter fast i grovtarmen men kl 11:15 kom samtalet.. 

 Dock var det glädjande besked. Ida var opererad och del av bukspottskörtel var borttagen, lymfkörtel som var lite irriterad var borttagen och även mjälten tog de bort då de såg något konstigt där (men det behövde inte vara något)..  Hon var vaken, på tok för pigg enligt veterinär och hade lite för mycket hemlängtan. Hennes socker hade stigit från 2 till 6 och om det steg mer så skulle de stoppa sockerhöjningen med hjälp av insulin. Hon blödde lite väl mycket (tack alla voffar som donerar blod!) och de fick stoppa upp blödningen lite med koagulerande medel. Hon får antibiotika intravenöst för att "mota olle i grind" mot blodförgiftning och lite "happy-happy" medicin plus en massa annat. Hon ligger på IVA men om det fortsätter som det gör nu skickas hon över till vanliga avdelningen och om hon stökar som hon gör (hemlängtan) så får jag hämta hem henne imorgon. 

Fick sms från veterinären nu på kvällen och de sa att hon hade ätit bra, varit på promenad och travade på bra samt sockret i lagom läge nu (utan hjälp av mediciner). Underbart sms!!

Även för veterinären är Ida ett projekt (som veterinär sa) då det är få hundar som opereras och statistiken/kunskapen är låg hos veterinärerna. Det är en dyr operation och jag misstänker att de flesta väljer cortison och täta måltider så långt det går tills hunden får vandra till de eviga ängarna. 

Nu kan jag koppla av lite men det kommer vara 5 dagars intensiv vård/övervakning på henne då risken för inflammation i bukspottskörteln är hög under dessa dagar.  3 veckor kommer jag få sitta hemma och hjälpa henne att läka.. 

Operationstid Ida Insulinom

 Nu har vi fått ett datum, den 24 maj. Då ska Ida opereras och som sagt, det är en mycket stor operation (enligt veterinär) och de kommer behålla henne minst 1 dag, allra helst 2 dagar men det beror på hur besvärlig hon är i buren. Jag misstänker att jag kommer få hem henne tidigt, då jag vet att hon kommer stressa upp sig enormt hos veterinären och orsaka mer skada än vila. Det är bara en enda veterinär på kliniken som kan utföra denna operation. 

Så tisdag kväll ska hon badas i vanligt hundschampo, sedan ska hon äta kl 2-3 på natten (eftersom hon har insulinom och det innebär regelbundna måltider) och så ska hon ha sin cortisontablett på onsdag morgon men ingen mat. Sedan lämnar jag henne på klinik på onsdag morgon kl 7..

De kommer ringa mig så fort operationen är klar på onsdagen, misstänker runt 14:00, och sedan hamnar hon på intensivvård för att de måste ha koll på hennes värden och förhoppningsvis går allt bra så skickas hon vidare till "vanlig" vård på djursjukhuset på torsdagen till fredagen. Därefter får jag hämta henne (om allt går bra med hennes återhämtning efter operationen med tanke på värden osv ) och sedan är det 3 veckors lugn och ro i hemmet. Så ja, jag kommer jobba hemifrån under dessa 3 veckor och rör mig inte från huset. Första gången Teo får vila mer än några dagar, för nu överlåter jag allt till mina stallkamrater att ta hand om stallet. Ida går före allt. Om lilla trasselsudden är stökig på djursjukhuset så kommer de ringa in mig, vilket jag tror kommer hända så jag är förberedd för att hämta på torsdagen.

Onsdagen kommer jag ägna åt att inhandla det jag behöver för 3 veckors hemmavistelse, dvs mat, dryck osv. Jag ska även komma ihåg att kolla med veterinären om jag behöver något för Ida under dessa veckor, typ kompresser eller annat och jag ska även se om hon ska äta någon medicin, för då behöver jag hämta ut det på onsdagen. För jag lever ensam och då måste man planera för allt, även om familj och vänner alltid ställer upp för mig.

Detta är inget jag tar lätt på. Det ÄR en jättestor operation, det finns inga garantier att operationen går bra, att läkningen går bra, att det kommer gå bra efteråt så det är mycket som kan gå fel och jag är nervös. rädd, ledsen och mycket orolig. Men som min mamma alltid säger; Ta inte ut något i förskott.. 

Jag vill ge Ida och mig en chans att leva tillsammans lite längre eftersom veterinären säger att hon är en mycket god kandidat för operation och det säger de nog inte i första taget. Vi busade t ex massvis igår kväll, jag och Ida. Så hon är glad, pigg, mår bra efter måltider.. Statistiken säger 12-14 månader efter operation men jag hoppas (bönar och ber) att Ida ska slå dessa siffror med många många månader till. 

Agria har varit underbart lättarbetade under denna tid och hitintills har det kostat: Undersökning på annan klinik 3 730kr + remitterad till Anicura för mer tester 10 230kr  + Anicura för datortomografi 18 819kr  = 32 779kr varav Agria då har betalat 26 297kr och jag har betalat: 6 482kr. 
Nu kommer den stora operationen som kommer kosta ca 70 000kr. Där kommer Agria maxa ut min försäkring eftersom försäkringen är på 60 000kr och jag har redan nyttjat en hel del. Så nu kommer det svida för mig. Agria kommer betala ca 33 000kr för denna operation, resten får jag ta vilket då kommer bli ca 36 000kr. 

Så! Nu håller vi tummar och tår att allt kommer gå vägen, eller hur?

Provsvar Ida Insulinom

 Då har jag fått provsvaren från veterinär. Det ÄR tufft att höra och tufft att bestämma om hennes livslängd. Veterinären berättade att tumören är 1x2 cm stor bredvid bukspottskörteln och det finns inga andra tumörer, varken i bukhålan eller vid lungorna. Hon är m a o en mycket god kandidat för att opereras, enligt veterinärteamet.

Jag passade på att fråga en massa frågor som: 

• Om man inte gör något utan fortsätter med cortison och matschema, vad händer? 
• Svar: Om hon fortsätter som nu så kommer hon, enligt statistik, dö inom 6 månader. Hon kommer få ett sådant blodsockerfall vilket leder till ett anfall där hon är fullt medveten men kan inte röra ben, kropp eller något. Det kommer inte gå att häva utan man måste åka in akut till veterinär och avsluta livet. Detta kan ske närsomhelst, hursomhelst och jag antar, väldigt dramatiskt. 

• Om man opererar, hur lång tid är rehab?
• Rehab 3 veckor stilla med krage eller body. Hon måste helst vara på klinik i 3 dagar för att studera matlust, kiss/bajs och blodsocker. Risken är att de får diabetes i början då kroppen har producerat massvis insulin och delarna som ska producera insulin har blivit "lata" så helt plötsligt kan kroppen få för högt socker. Kroppen kan justera detta efter ett tag men det kan även vara ett bestående problem. Diabetes går dock att hantera. 

• Vad är livslängden när man opererar?
• En operation är ingen garanti men statistiken säger 12-14 månader. Det kan vara längre, det kan vara kortare. En frisk och en smula yngre hund ger bättre statistik, fick höra om en äldre hund på 15 år som opererades och dog 2 år senare men då inte av detta utan hunden hade blivit matförgiftad. 

Mycket tufft beslut och jag har funderat hit och dit. Men, jag vill ge operationen en chans. Att välja en kortare livstid med att inte operera känns lite väl tufft och hon är en frisk och glad hund som borde ha goda chanser.  Att vi får ca 1 månads helvete med rehab mot ca 1 års liv känns överkomligt.  Jag kommer ångra mig om jag inte väljer att operera...

Så nu inväntar jag en operationstid och seden blir jag hemmasittande i typ 3 veckor.  

Ida röntgad - insulinom

 Då har Ida varit på röntgen och nu får jag invänta svaren från veterinärer om hur det gick. De sövde henne, Ida fick 3 olika kontrastvätskor i sig - den ena för att hitta tumörer, den andra för att kolla organ och den tredje för blodkärl och mellan varje vätska genomgick hon en skiktröntgen.  Komplicerad undersökning och med detta då ett komplicerad utvärdering.

Hon hade fått fiskbullar efter sövning, gulligt, det hade hon ätit bra och kissat. De ringde mig vid 11:30 och meddelade att allt hade gått bra men hon skulle få dropp ca 1 timme (för att få ut kontrastvätskorna) och sedan skulle jag få hämta henne. När jag väl var på kliniken så tror jag att jag hörde henne när de öppnade de ljudisolerade dörrarna för de sa nämligen att "hon vill verkligen verkligen gå hem".. Så nog skrek hon alltid.

Väl hemma så fick hon lite mat sedan sov och gnydde och kissade hon varje timme typ. Det var en tuff händelse enligt henne. 

Men nu är det bara att invänta provsvaren....

Precis hoppat in i bilen efter jag hade hämtat henne

Ida på klinik - insulinom

 Det finns inget värre än att lämna sin hund på klinik när hunden skakar, är väldigt rädd och vill bara krypa in under kläderna och följa med hem. Så var det idag. Hur trevliga och gosiga sjuksyrrorna är, så känns det ändå hemskt! Den blicken man får från sin lilla trasselsudd när man går och ngn okänd människa håller i min bästa pälskling. Usch.. 

Nu ska trasselsudden få intravenöst cortison samt "sockerlösning" så hon kan sövas säkert. Därefter sövs hon och de skickar in 3 olika kontrastvätskor i henne efter varandra medan de scannar hennes buk och bröst. De letar efter tumörer som stör bukspottskörteln, storlek, mängd och position.  Sedan får hon vakna upp och få fisk, gulligt för de frågade vad hon gillade och om hon var kinkig med mat, vilket hon självklart är men fisk brukar funka var hon än är.

Jag pratade även lite med veterinären och fick väldigt mycket information. T ex så väljer de flesta inte operation då en operation kan vara väldigt farligt, mycket nära områden som är mycket känsliga och ger inga garantier. Det är också väldigt dyrt. De flesta väljer faktiskt att fortsätta med cortison och jämna matintervaller vilket gör man ger hunden längre liv på ca 1 år (eller längre, eller kortare). En operation kan innebära att man retar området och startar en snabbare process på tumörbildning och dessutom är den då väldigt jobbig för hunden. Men! En operation kan också göra att hunden blir helt frisk. 

Jag har lite att fundera på.. Men jag inväntar röntgensvaren innan beslut och en väldigt lång samt intensiv diskussion med veterinär. 

Ida Insulinom

 Imorgon ska Ida iväg på datortomografi för att:

1. Se om den lilla tumören har metastasernas på andra ställen

2. Kirurger ska kontrollera hur de ska operera

Nu håller jag sannerligen tummarna att min lilla sötnos inte har cancer överallt i buken och att röntgen kommer gå fort och enkelt. Hon har ju varit med mig alltid dygnet om, så att lämna henne på klinik känns inte så roligt. Livrädd är hon för det mesta men särskilt för andra hundar och veterinärer och jag kan inte riktigt förklara för henne vad som händer. 

Om allt ser "okey" ut i buken så kommer jag fortsätta med operationen då Ida är frisk för övrigt, pigg och glad och bara 11år men om det har spridit sig så kommer vår stund tillsammans bli mycket kortare...

Vad har jag gjort hitintills med henne efter jag fick veta att hon har insulinom? Hon har fått mat var 4:e timme förutom på nätterna. Sista maten ger jag vid 22-tiden och sedan får hon frukost på sängen vid 5-tiden och därefter var 4:e timme. Hon får en cortisontablett (prednison) varje morgon. Annars är det som vanligt, vi leker, promenerar, hon följer med till både jobb och stall.  Det jag noterar är att hon är en smula tröttare än normalt och när hon väl sover så sover hon hårt men det är väl bukspottskörteln som pumpar ut insulin hela tiden som gör henne tröttare. 

Vad är insulinom kanske ni undrar? Det är en tumör vid/i bukspottskörteln som oftast är godartad men den gör bukspottskörteln "galen" och själva bukspottskörteln producerar insulin hela tiden som den inte ska göra, den ska i normala fall bara skicka ut insulin vid måltider för att bryta ner protein, fetter osv. Det gör att hunden får låg sockerhalt i kroppen (eftersom insulin behöver socker) men högt insulinvärde och obehandlad får hunden anfall, typ kramper, och kan leda till fysisk kollaps. En hund som inte behandlas dör inom några månader. Hundar som får cortison kan leva i ca 6 månader. Operation är oftast den bästa vägen då jag har fått höra livslängden på hunden kan öka med ca 2 år men även det innebär risker, t ex kan hunden dö vid sövning pga sockerhalten är så låg, eller så kan operationen misslyckas och en ny cancer kan bildas eller så kan hunden få diabetes efter operation. Det är antagligen rätt många kontroller i några månader efter operation. 

Det första en veterinär gör vid misstanke om insulinom är att ta blodprov och kolla insulinvärdet samt sockret. Det andra som sker är ultraljud. Det tredje är datortomografi för att få en klarare bild på bukhålan. Det sista är operation. 

All denna undersökning är inte billig, så det är inget lättsamt beslut att belastas med när man väl har fått prognos och sjukdomstillstånd för sin älskade voffe då det är rätt mycket pengar och jag förstår personer som väljer att ta bort sin hund före datortomografi.. Jag har än så länge fått mitt försäkringsbolag att betala en hel del men totalsumman på blodprov, ultraljud och datortomografi är i nuläget ca 35 000kr, jag har då själv betalat självrisk på ca 6000kr eftersom jag har en försäkring. Men jag vet att operationen kommer gå på så mycket mer och snart har jag tömt min veterinärvårdsförsäkring hos Agria, så sista momentet kommer bli mycket dyrt för mig. 

Ihopsläpp igen

 Jag noterade under veckan som gått att hästarna såg ut att sakna varandra, eller åtminstone deras hagar. 

Så i helgen släpptes hästarna tillbaka till den flock de har gått med tidigare, m a o ena valacken med stoet = funkade jättebra men valacken tycker att stoet är lite väl klängig (högbrunstig) och säger åt henne ibland men hon verkar ha lärt sig att kasta sig undan när valacken säger åt.

Teo fick gå ihop med sin kompis och det funkade också bra, likadant här; Teo blir arg på sin kompis men kompisen kastar sig undan och det duger gott för Teo att hans bihang i hagen är livrätt för honom.. 

Så nu går alla tillsammans igen, skönt. Nu är det snart återigen dags för utehästar dygnet om..

Ny häst och hejdå stallkompis

 I helgen hände det grejer. Stoet som flyttade in för mindre än 1 år sedan, flyttade ut. Jag önskar dem lycka till i framtiden, oavsett vilken väg de väljer för de står lite vid en 4-vägskorsning och funderar. Men samtidigt dök det upp ett nytt sto till oss. Ett sommarsto (än så länge) som ska gå under sommaren och äta massa gräs. 25 års erfarenhet på detta sto, så hon har mycket visdom i kroppen. 

Det blev ett lätt hopsläpp med sto:et och en av pojkarna men grabbarna i hagen bredvid, där då Teo går, blev det ett helt annat koncept. Teo fick sin "terminator-fas" programmerad och började attackera sin hagkompis och när han väl börjar, så slutar han aldrig. Så det blev separation mellan dem en stund nu. 

Någon dag efter hade det nya stoet ett rejält bitsår på rumpan. Vår snällaste valack som inte skadar någon hade tydligen ruttnat och tagit en köttbit av damen. Det kan bero på två saker; Han är hungrig, för de går ute dygnet om och får inte så mycket hösilage längre eftersom det äldre stoet inte äter lika fort (och då äter valacken upp allt) eller att hon bjöd in sig en gång för mycket (hon är högbrunstig). Så nu får de gå separerade. 

Suck, det ska aldrig vara lätt med hästar inte, fast å andra sidan - vi slänger ihop hästar från olika områden av och till och kräver att de ska komma överens. De har inget val utan måste "älska" sin nästa men så fungerar det inte i verkligheten. Var det en stor flock i en stor hage, skulle det bildas små gäng i flocken men när det är få hästar så fungerar det inte.

Så just nu, går alla hästar i varsin hagar och sover inne på nätterna. Vi får vänta några veckor tills vi kan släppa ihop hela bunten igen, nåja - det är ändå två flockar pga stoet, och då får vi hålla tummarna att alla accepterar varandra. De behöver inte älska varandra, bara acceptera.