Andra nya isisen anlänt

 Nu har nästa inackordering dykt upp, ett sto. Varmt Välkomna!

Nästa gäng dyker upp i slutet av januari, då kommer ett sto och två valacker. 

Jag har börjat notera en förändring i stallet, bara lite men den är mycket välkommen. Stämningen är lite mer positiv, folk ställer upp mer, pratar mer, är mer glada. Det känns riktigt bra! För jag vill ju ha ett stall där man kommer med glädje och energi samt åker med glädje och energi. Det ska vara roligt att vara i stallet!! 

Själv sliter jag med det ena efter det andra. Det är hagar som pajar, automater som strular och saker som jag vill förbättra. Jag önskar att det vore sommar så jag kunde meka med allt, för det är en smula för kallt och för hårt för att göra något vettigt just nu. Nåja, jag hinner tänka och tänka om så allt blir perfekt när det är klart. 

Summering 2023

 Ja, det är 2 veckor kvar tills nya året träder in och jag brukar försöka summera lite hur året har varit.

Vi kan säga så här; Ett riktigt skitår har det varit men ganska gott slut. Jag har inte varit så engagerad det här året på något då det har varit på tok för många i min närhet som har försvunnit, på det ena eller andra sättet. Det har varit rätt tufft, eller faktiskt väldigt tufft. 

Jag har haft rejält ont i ryggen, har det fortfarande i omgångar, och linkat/stapplat/gått till naprapat och sjukgymnast som har skickat mig på magnetröntgen där vi upptäckte att jag har kotor som sitter snett efter traumatisk avramling något år före. Så det har varit mycket fokus på det under första delen av året. Jag mår bättre nu men får slängar av smärta då och då.

Ida konstaterades ha en obotlig och dödlig sjukdom som heter Insulinom. Hon blev opererad med allt vad det innebar samt nästan döende de första dagarna på djursjukhuset då hon inte ville äta, var hysterisk för matte fick inte komma och hälsa på (?!! dumma djursjukhus) men med lite anti-depressiva medel, smärtlindring, droger så började hon återhämta sig. Vi går på regelbundna provtagningar men än så länge är hon pigg och glad men jag vet att hon kommer inte leva så länge till, kanske 6 månader. 

Min guldgule prins Ketill som jag sålde för många år sedan har avlidit vid 30 års ålder. 

Mammas underbara följeslagare hunden Molle togs bort mitt i sommaren pga njurarna hade packat ihop. En riktigt sorg för min mamma eftersom hon hade det tufft just då.

Min absolut bästa stallkompis lämnade stallet och flyttade ner till Småland. 

Mamma köpte en ny liten shih-tzu som är ett riktigt glädjeämne. Vi åkte ner och hämtade honom i juli.

Och i slutet av juli kom mörkret.. Min underbara pappa dog efter en mycket kort tids sjukdom. Han skulle inte gå bort, han skulle inte ha försvunnit, det var inte menat.. Men det dök upp en sjukdom som ingen av oss visste om och han gick bort extremt fort. 

Vandrat i Idre. Det var riktigt mysigt och det ska jag göra nästa år igen. Visserligen tidigare på året, jag gillade ju kylan men nu ska vi vandra i augusti. 

Ovanpå allt det här så valde jag att ta över hela stallet, vilket innebär att inte bara de 5 isis-boxar jag har skött hitintills utan det blev 9 boxar till med 3 storhästar som redan fanns där och deras ägare/medryttare. Det har inte varit lätt, det har varit en hel del protester från några, en del hårda ord men jag tror att efter ca 20dgr börjar folk vänja sig och verkar börja tycka att det är rätt ok, inte perfekt men ok. Det är jag nöjd med. Hela stallet är fyllt till bredden nu med islandshästar och dessa 3 storhästar så det är kul, nåja 1 box kvar men den kommer fyllas inom kort tror jag. 

Jag glömde att jag fyllde 50 också i början av året.. Men det var ju inget att fira

Idag kommer första nya inackorderingen

Tjohooo! Idag kommer första härliga nyanlända inackorderingen med sin valack. Äntligen börjar stallet fyllas på och jag är sååå glad. 

På söndag blir det hopsläpp av 3 valacker och så håller vi tummarna att allt fungerar som det ska och de är snälla mot varandra. 

Pappa....

 Jag trodde inte det skulle smärta så länge.. pappa gick ju bort i somras men jag tänker dagligen på honom, saknar honom enormt och önskar att han kunde komma tillbaka.. att det bara var en längre semester.. Men han är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Nu när vi närmar oss jul så svider det ännu mer. Nu förstår jag varför det alltid sägs att julen är en tung tid för ensamma personer, jag är inte ensam men jag känner att saknaden blir större. 

Inget farväl,

inga medvetna ord.

Så fort och tyst

gick du bort från vår jord.

 

Här går vi i rester

ur din svunna värld.

Bland tankar och minnen

som färgat din härd.

 

Allt som du älskat

oss bilder nu ger.

Du talar och skrattar.

Vi minns dig och ser.

För alltid borta men aldrig glömd

Foderautomat i box

 Att komma på ideer är något jag älskar och att bygga foderautomater är inget undantag. Eftersom stora stallet har lägre tak behövde vi komma på något annat än den hängande segel vi har i lilla stallet (som då har högre i tak). 

Vi var några som slog ihop våra kloka huvuden och så kom vi på det! En regelram som sätts fast i en hörna, skiva framför så hästen inte når hö i förtid, automat fastsatt på insidan på högsta regeln, pressenning mot väggen med öglor längst ner. Sedan viker man upp seglet mot automaten, sätter öglorna i kroken på automaten (efter den är ställd på rätt tid) och så har man en "vagga" eller hösegel som jag kallar det. Vaggan ligger tryggt och säkert bakom skivan. Man fyller vaggan med den mängs grovfoder man vill ha och sedan öppnas den på rätt tid och all mat hamnar nedanför hela riggen. Sååå enkelt och ganska billigt. 

Så här ser det ut i öppet läge. Seglet bakom, öglor (vita) som ska fästas på automat som ligger bakom skivan. Ingen häst kommer åt ovanifrån eller underifrån för att rycka i presenningen. 

Fotat underfrån. Automaten sitter på regel. 

Rutinerna börjar sätta sig

 Jag har haft fodringspass nu i några dagar och det har varit några få punkter som jag har behövt redigera på min lilla pass-rutin för samtliga.  Det har rullat på bra och jag tror alla börjar bli varma i kläderna nu och acceptera alla nya rutiner.

Det kommer lite förslag på ändringar här och där och en del justeras direkt i pass-schemat medan en del andra får jag fundera lite på. 

12 år och premiär på islandshäststallet

 Ida fyllde år den 3 december! Min bästa lilla prinsessa, 12 år. Jag trodde aldrig vi skulle få uppleva den dagen tillsammans efter vårens händelse men det fick vi. Jag njuter varje dag tillsammans med henne för nu vet jag att vi har bonus-tid tillsammans eftersom jag noterar att hon börjar bli lite sämre dock inte så folk ser men jag noterar en förändring i henne. Så vi kanske kaaanske får 6 månader till. 

Och i fredags började arbetspassen i hela stallet. Jag har som sagt tagit över hela stallet vilket innebär totalt 14 boxar. Det har varit en väldans fixande och pysslande under november för att få det mesta klart då det är folk som står kvar i stallet och för att det inte ska bli för stökigt för dem, så ville jag ha det mesta klart vid övergången. Det mesta är klart men det är förstås en del småfix kvar. Jag började fredagsmorgonen med utsläpp som gick bra men intaget blev lite stökigt. Där ser man hur viktigt det är med rutiner och bra info samt uppmärkning för jag råkade ge en storhäst som står kvar lite väl mycket krafft. Tack och lov blev han inte dålig men det var inte bra.

Lördag och Söndag var min helg så jag släppte ut, mockade alla boxar (nåja, de boxar som jag fick mocka, en del vill mocka själv) och fixade vatten, tog in hästar på kvällen, red och annat. 

Red ja.. Jag tog med en rehab-häst på en skrittrunda, länge sedan vi gjorde det  men jösses så kul både Teo och jag tyckte det var.