När jag stoppade in Brana i transporten så visade hon sitt rätta jag genom att stegra över bommen, stegra tillbaka, stegra över bommen, stegra tillbaka och så körde vi iväg till kliniken. Mamma var förstås med som sällskap, moraliskt stöd och hjälpreda. Vi kom dit och Brana var rätt på G så vi stoppade in henne i en box och fick vänta en liten stund.
Sedan kom Harriet och hon blev direkt bekymrad över att hon hade fått en senskada bak också, inte alls roligt tyckte jag. Min rehabilitering för senskadan fram hade varit exemplariskt enligt Harriet (pust!) så där kunde felet inte vara. Inte heller skoningen som såg exemplariskt bra ut, tack så mycket för det hovis som jag har haft i ca 20 år. Hon var inte heller tjock så där var det inte heller felaktigt.. Då var alla sådana problem utredda och vi fick börja gå/trava på "vita gången".. Jorå, hältan syntes tydligt och sedan ut på longervolt där hältan syntes mindre men ändock synlig.
Vi bremsade henne, då Brana är väldigt spruträdd, och pumpade henne full med "droger" så att hon var lugn och stabil.. Lite mer droger än förra gången då hon var väldigt alert på bara 10 minuter. Harriet och hennes extrahjälp tyckte det var EXTREMT bra att jag hade förvarnat om att Brana ÄR en stökig häst som gärna bits, stegrar, slåss för de flesta hästägare brukar säga att deras häst är såå snäll och rar och gör ingenting vilket brukar resultera i en spark på benet på djurvårdaren.. Och de fnissade lite när jag sa "mer plegg!!" vilket tydligen inte heller är så vanligt..
Och så raka både höger fram och höger bak för att ultraljuda, bara för att utesluta att det inte var höger fram som var problemet - gamla senskadan. Höger fram - helt läkt. Såg jättebra ut och var helt ok. Bra jobbat, Brana!! Och så höger bak.. Jag kan säga att jag var extremt nervös för att det skulle vara en ny senskada men det var "bara" kotsenskideinflammation.. Vilket inte är jättebra men inte heller jättedåligt. Harriet tyckte det var jättekonstigt att hon fick det här och ville verkligen reda ut varför hon hade fått detta. Jag förklarade att Brana är inte en lugn dam som gärna står still i hagen och att placerar henne i en liten fålla plus box är det sämsta man kan göra då hon galopperar i den lilla fållan samt stegrar och bökar i boxen. Så, Brana måste ha galopperat från någon höjd/berg och på någon sätt orsakat den här skadan.
Hon fick antiinflammatoriskt direkt in i kotsenskidan, strikta order att ta det lugnt (hehe) och 4 veckors vila, samt Fenylbutazon i 17 dagar (!?!) och återbesök 20/11.. Sen åkte vi hem..
Harriet rekommenderade att jag skulle försöka ha henne så lugn som möjligt, helst liten fålla + box nattetid men det går inte och det vet Harriet om, så för mig betyder detta platt hage med sällskap och det har hon redan så vi får väl jobba därifrån. Box var det krav på första dagen då hon var sprutat i benet och där placerade jag Brana plus sällskapet Svipa och Kjartan i boxarna bredvid. Brana visade sig från sin bästa sida genom att vandra runt i boxen och stegra -. hon ville UT.. Men imorse (torsdag) fick hon komma ut vilket hon firade med att rulla minst 20 gånger och sedan äta frukosthö.
Hon hade bra läkekött när det gällde senskadan så jag hoppas hon har lika bra för det här bakbenet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar