Igår velade jag lite om jag skulle rida på volten eller ut men eftersom det är mjukt överallt just nu så antog jag att volten skulle vara mjuk och tung.. Så det blev en uteritt i min ensamhet!
Det blev tölt för hela slanten hela 3.4 km och sedan vända för att rida tillbaka i både tölt, galopp och lite skritt. Så ca 6,8km grusväg ensam i mörkret men ibland är det skönt att rida själv.
Då har man varit hos sjukgymnast igen. Det är inte roligt men jag hoppas att det fungerar. Den här gången drog hon lite mer i ben och ryggfileer och så fick jag ytterligare två övningar att göra. Sedan är det ultraljud på ryggen som jag bara känner som kyla - den är kokhett plattan hon lägger på men för mig är den askall.
Sedan tejpade hon mig för att få huden att lossna från bindväven antar jag. Och som grädde på moset fick jag höra: "Förstår inte hur du kan ha rört/levt så länge med sådan här smärta. Det är onormalt och du måste ha plågats rejält." Plus att hon sa "att om jag inte kan lösa det här kommer jag skicka dig till smärtklinik som bränner nerverna".. Ehh, inte kul..
Idag var första träffen med sjukgymnast. Hon bände och vände på mig åt alla möjliga håll, ibland gjorde det ont, ibland gjorde det väldigt ont! Det positiva var att hon sa att mina skador inte var alltför allvarliga.
Generellt kan man säga att hela min rygg försvarar sig just nu för att inte ha ont men genom att försvara sig så har ryggen blivit öm, stel, svullen, inflammerad och oböjlig. Min baksida av kroppen är också starkare än framsidan och jag är väldigt överböjlig.
Hon drog lite längs med rygg-filéerna för att få allt att lossna lite och så fick jag lite övningar samt jag får inte använda min massagekudde som jag använder dagligen på musklerna. Massage irriterar tydligen de inflammerade musklerna. Återbesök på måndag och då ska hon dra isär hela ryggraden.
Jag bör egentligen inte rida men det sa hon att det kan hon aldrig förbjuda eftersom hon förstod att jag var en riktig hästmänniska och får energi/glädje av att rida. Däremot ska jag rida lätt i traven och stå upp i galoppen - suck.. Idag fick jag inte rida alls..
Man måste passa på att träna på volten nu när det är rätt fint väder och volten varken är knölig, isig eller full med snö - en av nackdelarna när man inte har ridhus, volten blir lite väderberoende.
Så just nu tränar jag på volten vilket Teo fullkomligt älskar! Igår studsade han omkring när jag skrittade in på volten för att tända belysningen. Oj så glad han var..
Vi övar på det vi ska öva, övergångar från skritt till galopp, från galopp till tölt - eftersom det är så man gör på tävlingar. Det går bättre och bättre, jag är väldigt noggrann med att byta gångart efter halvhalt och förberedelse. Jag älskar att finlira med kunskaperna så det här passar mig.
Min rygg ja.. Jag har haft väldigt ont i ryggen ett ganska bra tag, det har sakta smugit sig på. Jag tror att avramlingen på Teo år 2018 har något med det här att göra men jag har hög smärttolerans (behöver inte alltid vara bra) och går inte till läkare om det inte blöder eller är av. Men som sagt, detta år har jag knappt kunnat sätta på mig kläder vissa dagar så det var dags. Har varit hos naprapat som har stötvågar, akupunkturat, knäckt, masserat och gjort en väldans massa men ingenting blev bättre. Hon skickade mig till läkare där jag blev röntgad och de såg förändringar på ryggraden. Skickades sedan till magnetröntgen där de såg:
Hela ländryggen diskgenerationer L2-S1, diskhöjd reduktion L4-S1, Kotglidning bakåt L2-L3, Diskbuktning framåt L4-L5.. Intervertebralleds artros utan nervpåverkan. Inget diskbrott! och ingen benskörhet.
Får man säga: Grattis?! Eller YEYYY!! Börjar förstå varför jag har ont. Så nu på torsdag ska jag till sjukgymnastik för att träna bort detta - eller stärka områden bredvid så jag orkar med vardagen.
Idag var en sådan dag då jag ville göra allt på morgonen för att sedan kunna vara hemma och jobba resten av dagen och så blev det. Jag kom till stallet tidigt, gav de lite gotteligott och så täcken på, ut med några av dem och så fick Teo lite frukost inne. Mockade lite medan jag väntade på att han skulle äta klart och sedan så på med grejerna och ut till ridvolten.
Övade lätt eftersom jag vet att Teo inte gillar att träna på mornarna, så det blev lite åttavolter i tölt med fokus på att jag inte ska hänga i handen och ge rätt hjälper. Bära min hand var också ngt jag fokuserade på då jag tenderar till att fastna nere i mankammen med hårda händer - bär jag dem lite ovanför så är jag mjukare i handen. Gick över till galopp och vi övade volt med buren hand och så lite tempoväxlingar i galoppen. Också ngt jag behöver öva på, tempoväxlingar samt nedtagning till tölt. Blir ofta lite hackigt i nedtagningen och spänt, så det ska jag nog börja öva mer på. Tempoväxlingar är alltid bra för bärigheten och smidigheten så det vill jag också öva mer på.
Sedan var det bara att ta in honom i stallet igen, ge några morötter, borsta av, tvätta av all utrustning, klä på honom täcke och så ut i hagen.. Riktigt skön morgon.
Vi har en tradition i vår familj som har pågått i över 20 år och det är vår traditionsenliga trettondags-sjömanbiffsträff. Vi alla syskon, inkl respektive och ibland deras barn, ibland kusiner, ibland moster och ibland respektives föräldrar träffas hemma hos mina föräldrar och där äter vi sjömansbiff. Alltid sjömansbiff och oftast till efterrätt päronhalvor med toscaröra. Underbart roligt att träffa alla.
Tyvärr minns jag även denna dag år 2019 då lille Kjartan blev tvungen att tas bort pga kolik, då min stallkompis ringde precis under efterrätten det året och sa "Kjartan är dålig igen".. Den stämningen vid bordet då blev hemsk och mamma samt jag åkte till stallet och preparerade oss inför det som skulle hända. Jag har många minnen från den kvällen som kommer leva kvar inom mig men Kjartan var 33år, hade levt ett långt och härligt liv men jag tror nog att om han inte hade fått sina kolikanfall (3ggr med 10dgr mellanrum) så hade han nog levt ännu.
Livet går dock vidare och vi får minnas alla glädjestunder med honom denna sjömansbiffdag istället.
Igår blev en väldigt snöig kväll men rida ska man ändå! Jag älskar ju vintern när det blåser, snöar och är så där riktigt hemskt väder (enligt somliga men inte enligt mig). Då trivs jag som bäst!! Det gäller dock att ha bra kläder för fryser man är alla väder hemska.
Vi drog ut på en liten runda i snövinden och det blev en hel del tölt kan jag lova. Pratade med en av mina nya stallkamrater och hon sa att det är ett riktigt lyft att komma till vårt stall - det känns fint att höra. Visst är det en del stök och bök ibland, oftast när det gäller ekonomi, alltså när man ska räkna mängden mat hästen äter och hur mycket det kostar men jag trivs i det här stallet.
Tror jag har stått här sedan 2014.
En av nackdelarna i detta stall är vattnet eller rättare sagt bristen på isolering på vattenrör. Något jag skulle vilja att gården åtgärdar men det kommer de inte göra för "det har ju alltid fungerat förut".. Och visst, till 90% fungerar vattnet bra och fryser inte men på bekostnad av luftkvalitén. För här stängs dörrar och fönster så fort det blir lite kallt, typ under nollan. När det blir riktigt kallt, alltså under -10 så måste storhästarna tas in några timmar före normalt insläpp för att hålla rören varma. Det blir kvalmigt i storstallet. Tack och lov tog vi beslut för länge sedan att i isis-delen, som är ett litet eget utstick från storstallet, kör vi med vattenhinkar och vi har m a o stängt av vattnet till vattenkopparna. Detta gör att vi nästan alltid kan ha fönster öppna och därmed väldigt frisk luft i stallet. Det är skönt att känna att våra hästar åtminstone har fräsch luft hela tiden.
Jag tänkte rida igår efter att ha låtit Teo vila dagen före men tyvärr hade jag missat väderprognosen lite på morgonen och jag hade satt på Teo ett för tunt täcke. Han frös så han skakade när jag kom på eftermiddagen. Han är helrakad eftersom han står i ganska varmt stall och även är en smula slö så jag behöver all hjälp jag kan få för att få honom pigg och en helrakad häst är lite piggare, enligt mig.
Men igår kände jag mig väldigt elak för jag hade tagit på för tunt täcke. Det blev lite käk för honom och en mysig pyjamas i form av rosa fleece med hals som har hjärtan på sig. Själv åkte jag hem direkt efter han hade fått allt foder han behövde och imorse så blev det en smula tjockare täcke.
Ska lova mig själv att alltid ha minst ett foto vid varje inlägg..
