Flex Hoof Boots

Dags att utvärdera lite boots. Jag har aldrig varit en barfota-häst-person men tydligen är min häst det! För hans hovar har aldrig varit finare eller bättre!! Alla hästar verkar vara individuella när det gäller hovboots så här får man faktiskt pröva sig fram lite. Jag har provat: * Cavallo boots, gav skavsår i karleden och han var mycket obekväm i dem (stod och sparkade i luften efter jag hade satt på dem) samt de är väldigt klumpiga. * Scoot boots, jättetrevliga, lätta men ack så mycket skavsår han fick av dem. De är liksom hårda överallt och de spännremmar man drar fast bootsen med runt ballarna gav honom köttsår. Jag menar verkligen köttsår. * Flex Hoof Boots, en bättre version av scoot boots. Mjuka, flexibla och har många möjligheter att köpa olika storlekar på alla spännremmar. Han har inte haft ett endaste skavsår av dem och verkar väldigt bekväm i dem. Det enda abret är väl att de är så flexibla så ibland ömmar han lite när han går på grusvägar. Då kan man förstås köpa pads och så kommer vi in på den sången också. Jag har använt ull-pads, riktig bra men de torkar aldrig efter en lerig riddag. Evo pads är riktigt dåliga, de plattar till sig direkt och går sönder efter bara några dagars användning. Jag är nyfiken på Equine Fusion. De är som Flex Hoof Boots (antagligen har de kopierat modellen) men de har lite bättre funktioner på alla spännremmar. Nåja, det är väl bara att sy till på mina egna. Teos hovar då? Under tiden han har haft skor har sömmarna gjort stora hål i hovarna, sömmarna verkar röra sig i hoven och liksom karva ut större hål vilket har lett till att skorna hela tiden glappar. Jag har provat massa olika typer av sömmar, koppar, vanliga standard, titan men alla verkar röra sig i hålen och göra större hål. Jag har skott med 4-5 veckors mellanrum (men hur billigt är det?!?) då det verkar vara det enda möjliga under skoperioden för att skorna inte ska lossna. Likaså har då hovarna mer eller mindre förstörts pga sömmarnas rörelser. Hovarna vittrar sönder på sidorna pga de mängder sömhål, eftersom hans hovar växer också långsamt. Jag har under hela tiden filat på hans hovar så att de håller sig fina, även klippt bort/kapat lite skräp från strålen plus hållt hälarna på plats - med godkännande av hovslagare förstås. Jag gör inget invasivt, bara filar lite. Så summa sumarum: Hans hovar gillar att vara barfota. Han verkar också må bättre av att vara barfota. Det enda tråkiga är att man inte får tävla i hovboots. Det anses ge för många sårskador på hästarna (!?!) så antingen får jag tävla barfota eller sätta på skor.

3 år sedan

För 3 år sedan på dagen var det mitt sista farväl till min pappa, då han lämnade detta jordeliv och fortsatte sin tid någon annanstans. Det var kyrkostund, kista, blommor, släkt och vänner som alla sa farväl till honom. Hans kvarlevor finns nu på en vacker plats vid kyrkans minneslund. Jag tror inte riktigt jag förstod då att han var borta, utan det kändes mer som att han var på resande fot och vi hade en träff med hela släkten. Men så var det förstås inte. Pappa har alltid varit den tysta, ödmjuka, benfasta, kunniga och faktiskt rolig person. Han lärde mig massvis och jag har så många minnen i varenda rum jag är hemmavid. Han har haft ett finger med överallt. Hans arbetspenna finns faktiskt kvar på en av fönsterkarmarna - jag vägrar ta bort den. Av och till brukar jag prata med honom, oftast när jag arbetar med trä. Jag ber om råd, ber om förlåtelse för att jag inte riktigt kan göra lika bra som han gjorde, ber om godkännande. Då och då hör jag även hans ord "B+", Det var ett gemensamt skämt vi hade om att inget arbete är bra nog, det finns alltid utrymme till förbättring och därför kan man inte få A. Det var tydligen något hans gamla lärare sa till honom och det fastnade hos honom och nu har det fastnat hos mig. B+, detta korta ord, detta lilla ord som alltid ger oss en påminnelse om att vi kan alltid göra bättre. Det gäller allt - inte bara med bygget utan allt. Om du har gjort en god gärning, kunde du göra bättre? Om du har sagt något bra till någon, kunde du ha sagt mer? Det är sådant litet ord men ack så stort det kan bli, och även så litet. Tack Pappa för allt du har gjort, allt du har lärt mig. Jag kommer alltid sakna dig!

Snart börjar morgon-passen igen

Uj uj uj, snart börjar de tidiga mornarna igen. Mornar då jag möter alla hästar i boxarna, hummandes och så blir det täcke av/täcke på. Promenera med den ena flocken efter den andra, backe upp och backe ner. Jag gillar faktiskt mina mornar men jag märker också att ju äldre jag blir, desto skönare tycker jag om lugna mornar utan stress att åka till stallet, pälsa på mig 3 ton kläder, pannlampa osv. Men, nu är det snart dags igen och alldeles snart är det fullt stall också! 14 hästar som ska ut i olika hagar. Det ska bli skönt att påbörja normaliteten men jag kan faktiskt inte klaga på min sommar. Har hunnit med ovanligt mycket den här sommaren men samtidigt ovanligt lite. Öland blev det första - riktigt härligt med semester där. Sen har det varit mycket byggande i stallet med foderautomater osv plus då visning av stallet för snart de nyinflyttade. Gurkan fick tänder och kulor bortopererade. Teo har gått barfota och kommer fortsätta barfota. Middag med goa vänner har jag hunnit med. Lite cafeteria-jobb också på några helger. Hemma har jag hunnit bygga köket själv, fått ny diskmaskin installerad samt ny varmvattenberedare och nya rör. Bilen har åkt in och ut på reperation. Besiktat både bil och hästsläp. Jobbat, jobbat och åter jobbat. Det som stör mig är att jag har inte priorieterat vedkapning!! Nåja, ngn gång ska vara den första och skulle inte förvåna mig nu att det blir strömavbrott under vintern.