Eksem-känning

 Teo har alltid varit lite kliig av sig, ända sedan jag köpte honom. Hans mamma hade eksem, det både vet och såg jag på henne. Men Teo har aldrig haft eksem, han är svenskfödd, han har en svensk mamma och pappa men varje år har hans kliande eskalerat. Jag har alltid haft flugtäcke på honom och sprayat med insektsspray.

Men det här året...jag vet inte om det är ett konstigt väderår här i mellersta Sverige med hög värme och sedan regn och så varmt igen. För just nu har knotten totalt exploderat vid stallet. Det är så mycket knott och hemskheter i luften och Teo har gått in i värsta kli-explosionen. Jag tror jag får acceptera att han har fått eksem, en lätt variant men ändock eksem. 

Så nu får jag väl behandla honom som en eksemhäst. Han har börjat sova inne på nätterna för att minimera möte med knotten för mycket på eftermiddagarna.

Flex Hoof Boots

Dags att utvärdera lite boots. Jag har aldrig varit en barfota-häst-person men tydligen är min häst det! För hans hovar har aldrig varit finare eller bättre!! 

Alla hästar verkar vara individuella när det gäller hovboots så här får man faktiskt pröva sig fram lite. Jag har provat: 

 * Cavallo boots, gav skavsår i karleden och han var mycket obekväm i dem (stod och sparkade i luften efter jag hade satt på dem) samt de är väldigt klumpiga. 

 * Scoot boots, jättetrevliga, lätta men ack så mycket skavsår han fick av dem. De är liksom hårda överallt och de spännremmar man drar fast bootsen med runt ballarna gav honom köttsår. Jag menar verkligen köttsår. 

 * Flex Hoof Boots, en bättre version av scoot boots. Mjuka, flexibla och har många möjligheter att köpa olika storlekar på alla spännremmar. Han har inte haft ett endaste skavsår av dem och verkar väldigt bekväm i dem. Det enda abret är väl att de är så flexibla så ibland ömmar han lite när han går på grusvägar. 

Då kan man förstås köpa pads och så kommer vi in på den sången också. Jag har använt ull-pads, riktig bra men de torkar aldrig efter en lerig riddag. Evo pads är riktigt dåliga, de plattar till sig direkt och går sönder efter bara några dagars användning. 

 Jag är nyfiken på Equine Fusion. De är som Flex Hoof Boots (antagligen har de kopierat modellen) men de har lite bättre funktioner på alla spännremmar. Nåja, det är väl bara att sy till på mina egna. 

Teos hovar då? Under tiden han har haft skor har sömmarna gjort stora hål i hovarna, sömmarna verkar röra sig i hoven och liksom karva ut större hål vilket har lett till att skorna hela tiden glappar. Jag har provat massa olika typer av sömmar, koppar, vanliga standard, titan men alla verkar röra sig i hålen och göra större hål. Jag har skott med 4-5 veckors mellanrum (men hur billigt är det?!?) då det verkar vara det enda möjliga under skoperioden för att skorna inte ska lossna. Likaså har då hovarna mer eller mindre förstörts pga sömmarnas rörelser. Hovarna vittrar sönder på sidorna pga de mängder sömhål, eftersom hans hovar växer också långsamt. 

 Jag har under hela tiden filat på hans hovar så att de håller sig fina, även klippt bort/kapat lite skräp från strålen plus hållt hälarna på plats - med godkännande av hovslagare förstås. Jag gör inget invasivt, bara filar lite. Så summa sumarum: Hans hovar gillar att vara barfota. Han verkar också må bättre av att vara barfota. Det enda tråkiga är att man inte får tävla i hovboots. Det anses ge för många sårskador på hästarna (!?!) så antingen får jag tävla barfota eller sätta på skor.

3 år sedan

För 3 år sedan på dagen var det mitt sista farväl till min pappa, då han lämnade detta jordeliv och fortsatte sin tid någon annanstans. Det var kyrkostund, kista, blommor, släkt och vänner som alla sa farväl till honom. Hans kvarlevor finns nu på en vacker plats vid kyrkans minneslund. Jag tror inte riktigt jag förstod då att han var borta, utan det kändes mer som att han var på resande fot och vi hade en träff med hela släkten. Men så var det förstås inte. Pappa har alltid varit den tysta, ödmjuka, benfasta, kunniga och faktiskt rolig person. Han lärde mig massvis och jag har så många minnen i varenda rum jag är hemmavid. Han har haft ett finger med överallt. Hans arbetspenna finns faktiskt kvar på en av fönsterkarmarna - jag vägrar ta bort den. Av och till brukar jag prata med honom, oftast när jag arbetar med trä. Jag ber om råd, ber om förlåtelse för att jag inte riktigt kan göra lika bra som han gjorde, ber om godkännande. Då och då hör jag även hans ord "B+", Det var ett gemensamt skämt vi hade om att inget arbete är bra nog, det finns alltid utrymme till förbättring och därför kan man inte få A. Det var tydligen något hans gamla lärare sa till honom och det fastnade hos honom och nu har det fastnat hos mig. B+, detta korta ord, detta lilla ord som alltid ger oss en påminnelse om att vi kan alltid göra bättre. Det gäller allt - inte bara med bygget utan allt. Om du har gjort en god gärning, kunde du göra bättre? Om du har sagt något bra till någon, kunde du ha sagt mer? Det är sådant litet ord men ack så stort det kan bli, och även så litet. Tack Pappa för allt du har gjort, allt du har lärt mig. Jag kommer alltid sakna dig!