Aldrig mer polarpads

 Jag har använt polarpads på Solfari, på framhovarna, förra året och jag tyckte det gick så bra så jag tänkte utöka detta på både Solfari och Teo. 

Sagt och gjort, för ca 4 veckor sedan slängde jag på polarpads på båda, då det kom väldigt mycket snö.. Sedan har de fått sitta på eftersom jag vill inte att hästar ska gå i hage utan snösulor, då de kan få mycket snö i hovarna och halka/vricka benen.   

För sisådär 2-3 veckor sedan kände jag att något kändes konstigt på Teo. Han liksom rollade lite men efter att ha kontrollerat ben, hovar, kropp så fick jag helt enkelt inse att han helt enkelt var lite seg på att jobba. Kanske lite hösttrött eller något.  Ack så fel jag hade!!

För igår tog jag av snösulorna (alltså polarpadsen) och där fick jag se anledningen till att han har känts lite stum, ojämn i rörelserna. Två hål i sulan!!! På alla 4 hovar. 

Polarpadsen har två knölar i tån där själva metallen fästs och dessa hål har då tryckt så hårt in i Teos sula så han har fått rejäla bucklor i sulan. Inte bara i en sula utan i alla 4 hovar och det är rejäla bulor kan jag lova. Inte undra på att han har protesterat. Stackars lille gubben..

Nej, nu kan jag lova att jag aldrig mer kommer använda polarpads.. 

Det ni ser är undersidan av polarpadsen.. Ser ni de små knölarna efter metallen? Precis där gröna materialet börjar? Dessa knölar har då tryckt rakt in i sulan på Teo.. 

Notera de två hålen i tån på Teos sula.. Och nej, hans sula är inte mjuk men den är inte stenhård heller.

Polarpadsen åkte i soptunnan där de hör hemma.. 

Dags för en drastisk förändring

 När hela den här covid-historian bröt ut och allt blev i låst läge så blev det mycket som jag funderade över. 

• Vad vill jag göra med resterande del av mitt liv? 
• Hur ska det bli när jag blir pensionär? 
• Vill jag verkligen bara leva för jobb/hästar och ingenting mer?

Jag är en tävlingsperson och i nuläget har jag inte riktigt hästar som är på den nivå jag vill tävla, SM och vidare uppåt. Jag har också noterat att jag har börjat bli en byggare och älskar att meka med mitt hus men även göra saker med min familj, som att åka och vandra en vecka, dra iväg på utlandsresor osv. 

Dessutom börjar kostnaderna för att äga EN häst bli väldigt höga, jag då som har två blir allt dubblerat. 

Alla mina pengar går till hästarna...  

Det känns inte ok. Även jag vill kunna gå och klippa mig utan att inse att "nu får jag äta nudlar resten av månaden" eller köpa den där tröjan eller gå på middag med kompisar. Ingenting av detta kan jag göra nu för jag vänder verkligen på varenda öre. Allt jag vill göra hemma blir "det duger som det är" eller "kanske jag kan återanvända det här"..  Jag börjar dessutom närma mig 50år och måste verkligen tänka på pensionen.. Jag måste spara!! 

Jag älskar hästlivet och allt vad det innebär men jag har insett att jag älskar mitt hus och mig mera. Jag vill kunna renovera mitt hus, kunna påta i trädgården, njuta av dagarna utan att hela tiden kolla på klockan för att jag måste åka till stallet. 

Kanske har jag en 50-års kris, kanske inte. Men NU är det dags för drastiska förändringar. Jag kommer sälja Teo för att ägna all min tid åt Solfaris inridning (vilket jag knappt har hunnit med i nuläget). Sedan kommer jag rida Solfari ett tag under våren, är han riktigt fin kanske ngn tävling men sedan lär han nog säljas också, för han är en perfekt tonårshäst. 

Sedan kommer jag ta en lång paus från hästlivet och fundera om hästlivet fortfarande ska existera i mitt liv. OM det fortfarande ska existera i mitt liv, kommer jag köpa en rakabajsarhäst och tävla. OM hästlivet inte ska ingå i mitt liv längre, tja - då blir det nya äventyr.

Fortsatt träning och snö

 Det känns lite tomt nu i stallet, trots att det är proppfullt med folk. Denna känsla kommer gå över det vet jag men just nu känns det lite tomt och ensamt. Jag saknar min kompis i stallet.. 

Men! Rida bör man ändå göra, trots känslor, väder och annat. Vädret ja, det var snö på backen nu. Väldigt lite men ändock snö.. 

Teo och jag har hamnat i en svacka så nu har jag backat bandet lite och gått tillbaka till basic. Vi tränar lätt och enkelt, jag tänker mycket på tydlighet, yttertygel, sätet och jobbar massvis med åttavolter, halvhalter osv. Det har gått bra så jag kommer fortsätta med detta under månaden, kombinerat med lite uteritter förstås.

Solfari har en väldigt stark trav har jag noterat. Det är svårt att få till tölten men jag tror att jag kommer träna mer på traven, galoppen så han förstår skänklar, säte, hand och sedan börja med tölten. Jag har ju inte bråttom, det har jag poängterat några gånger tror jag. För jag vill ha en hållbar häst. Det känns som om han har fina gångarter så det här ska bli intressant i framtiden.