Tung vecka

 Det är en tung vecka det här.. Först och främst har hela stallet börjat med vinterpassen, det är i och för sig inget dramatiskt men det är mycket som varje person måste minnas. Hålla rent runt sin boxplats, foderpåsar ska placeras här och där, det är mycket för mig att påminna alla och dessutom har jag återigen alla mornar på vardagarna.

Sedan har en god väns (även min stallkamrat) mamma gått bort lite hastigt. Väldigt sorgligt, tungt och det är ju hennes mamma.. Mamma är alltid mamma.. 

Ovanpå allt detta har en häst som har stått i detta stall sedan 2008 varit rejält skadad i typ 2 månader och nu har ägaren samt hästen beslutat att nu får det vara nog. Så hästen tas bort idag. Det är även det väldigt sorgligt, inte bara det faktum att hästen tas bort men ägaren (tror jag) har valt att avsluta det här med hästar. Det är ett helt nytt liv som man får när man gör ett sådant val. Från att ha varit "hästtjej" så blir man.. ja, vaddå? Otroligt sorgligt och tungt när man inte själv får välja. Men hästen är 26år, har varit i stallet som sagt sedan 2008, så ägaren har ägt hästen i 16år. Ungefär som mamma hade gjort med Kjartan, som vi tog bort för några år sedan. 

Så, vi alla i stallet är lite dämpade och mjuka denna vecka. Vi alla vet hur det känns och vi sörjer allihopa.,

Genomgång av Teo

 Ikväll blev det en liten spontan genomkörare på Teo. Det var en otroligt bra equiterapeut (tror jag) som har varit i stallet tidigare och jag gillade henne, hon hade bra saker att säga och behandlade inte bara lite snabbt. Så ikväll var hon där igen så jag frågade om hon kunde ta en till, vilket hon kunde.

Hon började med att fråga förstås om jag hade några problem med Teo och det har jag faktiskt inte. Han går bra, känns mjuk och fin och har ingen skadehistorik. Så det kändes lite konstigt att säga nej - för man har oftast någon historia på hästen.

Så hon tittade på honom: Han är sned, lägre i vänster bak, lägre i vänster manke. Han sjunker ner där sadeln slutar och står med bakbenen en smula längre bort från kroppen än han borde vilket gör att trycket på bakknän är lite väl högt. Svaga bogar. 

Hon la nålar längs med ryggrad, korset, bakben, nere vid hovar (eftersom han har dålig hovväxt) och på vänstra sidan av käken. Sedan blev det mycket prat om rörelsemekanik. 

T ex att när hästen skrittar för den bogen bak, upp, fram och påskjut med bakben. Att när hästen ryggar ska den ta lagom små steg bakåt, rakt och föra benen under sig och lyfta ryggen, länga halsen och sänka huvudet, Det gjorde inte Teo - men till hans försvar så brukar vi inte rygga, så han hajade knappt inte vad han skulle göra.

Ut med nålar och så provade vi neurologiska övningar. Hon höll i ena frambenet, ngt drog lite lätt i grimskaft och hon bad honom gå fram. Så han ska hoppa fram på andra frambenet, då ser man hur hästen löser problemet samt om han för in bakbenen under sig. Det gjorde han inte = svag bakdel.

Sedan knäckte hon vänstra sidan av halsen, knakade en hel del, nacken och även hela ryggen. Han var väldigt nöjd efter detta. 

Min övning är att träna ryggning, "som en sommarbris" från marken. Alltså små mjuka steg bakåt med sänkt hals. Nästa besök är om 2 månader.  Mycket intressant att prata häst. 

Lite ridning, lite annat, lite möten

 Det händer inte mycket just nu på sommaren. Några hästar är lite halvskadade, en väldigt skadad, några mår jättebra, typ alla är tjocka och jag rider ibland, ibland inte. Teo börjar vilja komma in på nätterna, vilket han får vissa dagar och jag jobbar på hemma, i stallet och på jobbet.

Snart börjar det riktiga jobbet i stallet men jag har legat en smula på latsidan för att ladda batterier. 

• Slå ner trästolp i lunchhagar
• Bygga fler hagar
• Grusa hagar
• Nya flockar ska integreras ihop
•  Massa planer inför nästa sommar
• Möte

Och förstås allt det mysiga med stall, jobb, hemmet när det blir höst.