Mindre ridning

 Jag har noterat att jag rider lite mindre än normalt just nu. Det har varit mycket som har hänt under året och jag har helt enkelt känt att min energi inte riktigt är på plats. 

Det har varit vänner som har flyttat, familjemedlemmar som både har varit sjuka och sedan gått bort, min lilla voffa har varit sjuk (och är det fortfarande), jobbet har förändrats, stallkamrater har bytts ut - så jag har helt enkelt inte tyckt ridningen har varit lika rolig, jag antar det har med att göra att jag saknar en sparringpartner när jag rider. 

Det kan också ha något att göra med att Teo är "enkel" och "klar" enligt mig. Han går så bra han kan, vem som helst kan rida honom, han är lätt med alla gångarter och fungerar helt enkelt perfekt. Men han kommer aldrig (i alla fall med mig) bli den "rakabajsar-häst" som jag vill ha. En av mina stallkompisar red honom och hon fullkomligt älskade honom. Så det kan vara så att jag funderar på om jag ska sälja honom.. Jag älskar honom dock för att han just helt enkelt är så enkel som han är. Jag har en god vän i honom och han assisterar mig i allt jag behöver hjälp med så vi får se. Jag blir inte yngre och prioriterar annorlunda nu mot när jag var yngre så det kan helt enkelt vara dags för en förändring. Vi får se..  

Jag har boat in mig mer och mer hemma vilket ger mig energi, så i helgen har jag moderniserat min inre altan. Hela familjen kom över och hjälpte till med allt bygga och jag är mäkta imponerad och stolt över min familj. Allt som var planerat att göras blev klart och det på ungefär 14 timmar utslaget på 2 dagar. Nu ska bara ett förråd byggas ut på denna altan och sedan massa spacklande och målande och sedan är det dags att möblera. Jag tror det kommer ta ca 3 veckor innan allt är klart. 

Grattis på födelsedagen, pappa

 Idag skulle älskade pappa ha fyllt 87år. 

Så jag tänder det ljus han gjorde åt mig för ungefär 29 år sedan. En liten brudkrona i trä fast med ljushållare. Grattis bästa pappa!! Hoppas ni har det fint i himmelen. 

Ny häst i flock

 I helgen släpptes den nya isabellen ihop med den gulsvarta killen. Min Teo valde jag att plocka bort då jag vet av erfarenhet att han behöver så mycket längre invänjningstid för att acceptera nykomlingar. Så han får numera gå i egen hage bredvid killarna, men där får han gå under hela vintern fram till nästa sommar när det finns bättre med foder i hagen. 

De två nysläppta killarna kom bra överens, som jag misstänkte och var nöjda med situationen. De t om började klia varandra - något Teo aldrig gjort med den gulsvarta.
Jag tror Teo saknar Solfari.. Det var med honom han lekte, kliade och studsade omkring med i hagen. Nuförtiden ser Teo bara arg och sur ut när han är i hagen med den gulsvarta.. 

Teo och Solfari lekte mycket

Under helgen så har Teo har gått själv i sin hage och jag har då noterat att hans näsborrar helt plötsligt slappnat av, han ser mildare ut på blicken och verkar mer nöjd. Kan det vara så att han helst av allt vill gå själv?? Eller ha en tillräckligt stor hage så det känns mer luftigt mellan honom och de andra? Hmm? För han har ju gått med 4 andra hästar för några år sedan och det gick bra, men då hade vi i andra sidan hela hagen, nu har vi bara hälften då stona går i andra delen.

Rider gör jag för mig själv just nu men det går så bra så. Jag galoppar mycket, vilket Teo älskar men det är mestadels för att hålla undan myggorna. Vi har t om installerat myggdraperi vid dörrarna av stora stallet för att hålla myggen ute - funkar rätt bra. Jag har haft nätdörrar och nät för fönstren i isisstallet rätt länge men nu satte jag in draperi i storstallet, för det var hemskt mycket mygg inne i stallet

Pappa

 Igår var en sorglig dag.. Vi hade begravnings-ceremoni för pappa. Det var vackert, sorgligt, varmt och, om man får säga så, trevligt. Träffade många personer som har fått möjligheten att umgås med pappa, såg många vackra ord vid kistan fastsatta vid massor av blommor. Ceremonin var fin och inte alltför sorglig faktiskt men när jag tänker på pappa så är det många känslor.

Han var ju vår stabila vägg. Han som alltid ställde upp, aldrig var sjuk, alltid var stark, kunde så gott som allt när det gällde praktiska arbeten. Han, som jag alltid kunde rådfråga om än det ena, än det andra. 

Jag har så många minnen; när jag var liten och satt i släde och såg hans starka skidtag framför mig, när han njöt av olika fiskrätter, när han och jag byggde tillsammans, när han visade mig hur man fixade vattenrör, när han berättade historier om byggnationer.. 

Jag har så många vackra saker hemma som är gjorda av honom och varje sak bär ett minne. Mitt gästhus är ju byggt av honom och är helt enkelt gjort åt honom då den innehåller vedeldad bastu. Tanken var ju att mina föräldrar skulle kunna bo där när de ville och njuta av sommaren. Nu blev det inte så. 

Det finns alltid saker som jag skulle vilja säga, saker som vi skulle ha gjort men det går inte nu.. 

Kommer alltid sakna dig, pappa. Kommer alltid minnas dig, pappa.. Jag hoppas jag kommer göra dig stolt med allt jag gör och allt du har lärt mig. 

Och du pappa, begravningen var en B+.. "Ett privat skämt mellan oss två"