fredag 21 december 2018

Närkontakt med marken

Ja, man ska göra som man lär ut, sägs det.. Ibland så kan även jag "glömma bort" mig.. och då straffas det.

Jag hade ridit en underbar högtempo ridtur med min stallkompis och därefter ville jag ta en tur med Kjartan också. Så på med Kjartans reflextäcke och stoppa in Ida i jackan (jag skulle bara skritta och det är rätt kallt så hon kunde få hänga med) och så upp på Teo.. Jag märkte att jag hade tagit Kjartan på "fel" hand, höger men det fick gå. Och iväg!!

Skrittrundan gick fint men Kjartan var lite bekymrad över att få gå på högra sidan så han valde att gå bakom istället, vilket var helt ok för mig. Jag tog upp mobilen och ringde mamma mitt i skogen för att snacka lite kort bara men det blev lite längre än planerat, så mitt fokus försvann från ridningen. Och då beslöt Kjartan att stanna.. och stanna hårt. Teo fortsatte framåt, jag med mobilen i vänstra handen och Teo's tyglar i högra handen samt Kjartans grimskaft i högra handen. Jag kände hur jag sakta men säkert drogs bakåt, eftersom jag inte ville släppa Kjartan. Till slut låg jag över Teos rumpa, hållande i mobilen i vänstra handen (fortfarande!!) och hörde hur mamma tjattrade på. Det blev ett stön från mig, Teo drog på och så tappade jag allt.. Ingen Teo under mig, ingen Kjartan i handen men däremot en stenhård markkontakt..

Japp - jag ramlade av,, i skritt.. Rakt ner på ryggen. Ida, kan jag säga, sov gott i jackan på min mage - att hon sov fortfarande förstår jag inte men det gjorde hon.

Tog mobilen till örat - japp, den höll jag fortfarande i och sa "ramlade av, Teo är lös, Kjartan är lös. Jag måste lägga på"..  Och så tog jag två steg fram till Teo som stod och glodde på mig och samtidigt vände jag huvudet och ser.. Kjartan vända och dra iväg mot stallet i full galopp. Men va ända in i ?!! Vad GÖR HAN???

Kastade mig upp på Teo och så full galopp efter. Johorå, Kjartan har bra galopp när han väl vill dra på så vi kom faktiskt inte ikapp. Kjartan t om vann mark från oss!! Till slut tvärnitade Kjartan då han hörde ett monster inne i skogen så jag hann ikapp och snurrade runt framför hans huvud och tog grimskaftet igen. Fångad! Och så skrittade vi hemåt, eller Kjartan valde nu vänstra sidan och taktade hela vägen hem.

Hästarna klarade sig fint, Ida var helt oberörd men jag.. Tja, jag är ganska trasig. Musklerna i magen har fått full sträckning, bäckenet gör otroligt ont, kan knappt stå på benet på morgonen och högra armen . som drogs rakt bakåt när Kjartan stannade, gör vansinnigt ont i axeln.  Men jag lever, hästarna mår bra och Ida likaså och det är huvudsaken..

Red en sväng idag och jo, det gjorde en smula ont att sitta upp men sen gick allt bra. Kjartan hängde med och var väldigt pigg..

Lärdom: LÅT BLI MOBILEN NÄR MAN RIDER!!

tisdag 18 december 2018

Kolik på Kjartan

Kan det vara mer jobbigt än en kolik-häst? Jag tror inte det.. 

Therese hade morgonfodringen i söndags och noterade att Kjartan hade inte druckit en gnutta vatten under natten, inte ätit något hösilage och boxen såg ut som ett bombnedslag samt en bajshög bara. I normala fall brukar en vattenhink vara tömd, han brukar bajsa 5ggr på en natt och åtminstone hälften av grovfodret brukar vara uppätet. Det faktum att han inte heller ville ha kraftoder fick henne att reagera ännu hårdare och hon ringde mig. Jag bad henne göra nytt kraftfoder i ny bytta (ibland är han lite kinkig med dofter) men nope - han ville inte äta. Så jag bad henne skicka ut honom i hagen och så kommer jag så fort jag bara kan.

Det är såå bra att känna igen hästarnas normala beteende vilket både Therese och jag kan, för utan det tror jag inte man hade reagerat så mkt. Och att man har moralen att ringa ägaren!!

Therese dunkade ut honom i hagen och där började han rusa omkring som en vettvilling, rulla och rusa vidare, rulla och rusa vidare.. Till slut la han sig ner helt och hållet. Det jag mötte var en Therese som var en smula upprörd, springandes från hagen (det händer aldrig!) för att hämta grimman. Jag lugnade henne och sa att det hjälper inte med att springa utan vi går ner till hagen och hämtar honom.. Klara tydliga smärtsignaler från honom. Spänd mun, spända ögon men inte så jättemycket kolik-tendenser,  han ville rulla lite men inte alls så mycket. Så jag ringde veterinär direkt. En 32-åring med kolikbeteende som aldrig har varit sjuk - DÅ reagerar man.

Vi gick i en timme innan veterinären kom. Inget bajs, inget beteende alls faktiskt förutom en Kjartan som inte riktigt ville gå..  När veterinären väl kom så gav hon honom kramplösande direkt i blodet, kollade temp (för hög), puls (för hög), andning (för hög), hjärtslag (för snabbt) och sedan lugnande och så in med armen i bakändan. Hon kom inte långt.. Typ 10cm sedan hade tarmen låst sig, snurrat eller nåt. Inget bajs men en snurrad tarm. Hon valde att slanga ner 15 liter vatten med saltlösande medel och olja och bad mig ringa efter 2 timmar om det var oförändrat läge eller ringa direkt om det blev värre. 10min promenad/timme eller åka transport (det var också bra). Så efter han hade klarnat till i pallet efter lugnande sprutan, så lastade vi honom och åkte låda i ca 30min. Sedan in i boxen.
Jag förberedde mig för en låååång dag i stallet, tack och lov är jag alltid förutseende och har massa kläder på och med mig. Och så här höll vi på hela dagen, promenad, transport, vila i box, tempa, lyssna på magen, erbjuda massa gott-gott för att se om han kände sig bättre men nope - han ville inte. Veterinär och jag hade kontakt av och till, antingen ringde hon eller så ringde jag.
Therese åkte hem vid 17-tiden medan jag var kvar i stallet. Jag åkte hem och hämtade lite laddare till mobilen, datorn och lite frukost för det var inte en endast chans att jag tänkte lämna Kjartan.

Jag frågade veterinär om det var ok att handhästa Kjartan sent på kvällen och det var det. Gärna med tempo om han orkade. Så på med rubbet och så ut i trav och galopp.. Snön yrde, hästarna frustade, och vi dundrade på i galopp..  Efter detta så blev han både piggare och gladare och magen lät, han smuttade på vattnet och ville ha några strån hösilage..


Vid 23-tiden ringde veterinären och frågade status. Jag sa att magen låter, han äter lite, dricker lite men inget bajs. Då bad jag veterinären komma och göra om hela faderuttan igen för att det verkade fungera men inte tillräckligt. Så veterinären kom, den här gången visste jag vad hon behövde - en hink med ljummet vatten, handduk, pall, så allt var förberett när hon kom. Allt gjordes om men när veterinären gick in bakvägen så noterade hon mjuk, blöt bajs precis vid öppningen och hon kunde nu föra in hela armen i Kjartan.. Wohoo, knuten på tarmen hade löst upp sig. Feber (ok), andning (ok), puls (ok), hjärtslag (ok).. Jamen nu sörru, NU vänder det!! Veterinären var så glad, hon trodde inte riktigt på att det skulle bli trevligt slut på den här historian och jag var glad, Kjartan var mer trött.

Så in med Kjartan i boxen, nu fick jag lite mer pauser, varannan timme skulle jag promenera hela natten. Så det var bara att göra. Här är då min sovplats eller vad man nu ska kalla det. 3 spånbalar, fleecetäcke under mig och som huvudkudde, fleecetäcke (2st) på mig och ett utetäcke ovanpå det. Datorn laddad med filmer och så här satt vi, Ida och jag..

 
Efter många promenader så kom det äntligen.. Det förlösande bajset som han bajsade ut själv, mitt i natten. Han drack lite och åt sina halva kilon av hösilage han skulle få vid 2-tiden och vid 5-tiden. Vid 8 på morgonen ringde veterinär igen och då var det ok att släppa ut honom, men hon ville förstås att han skulle dricka rejält. Vi skulle höras igen mellan 14-16, det här var då på måndag eftermiddag. Jag åkte hem vid 9-tiden och passade på att äta, vila för att sedan åka till stallet igen vid 13-tiden. Tog in Kjartan, han åt villigt i boxen och sedan ut på en handhäst-runda.. Veterinären ringde vid 16-tiden och var nöjd men inte jättenöjd att han inte drack.. Dock var han pigg och glad, bajsade och åt hösilage - men det där med drickande var stökigt. Erbjöd betforvatten, ljummet vatten, kallt vatten, klivatten, saftvatten och åkte och köpte juice men nope.. Han ville inte dricka.
 
Så vid 21-tiden var jag åter i stallet och gjorde en sista koll. Mer bajs i boxen och han hade druckit en halv hink ungefär.. NU kunde jag koppla av.. Imorse hade han tömt hela hinken, m a o druckit 25 liter och bajsat sina 5 högar och ätit sin mat. Pihuu, vilken pärs!!  Vilken otroligt engagerad veterinär de har på Finsta, Susanne P.. och Therese - utan henne hade utgången nog sett annorlunda ut..
Vilken kämpe lille Kjartan-gubbelubben är.. Han är ju ändå 32 år..
 
 
Alla pratar om vikten av rutiner och vatten.. Men vi har enormt nogranna rutiner, jämna fodringspass, fri tillgång på vatten inne som ute i hinkar, fri tillgång på grovfoder inne i Kjartans box och två fodringar ute.. Så den här gången hade vi nog otur, plus det faktum att Kjartan har åldern mot sig..

måndag 10 december 2018

Kurs

Då har jag varit på kurs igen.. Det är inte ofta (numera) jag åker på kurs, dels för att jag känner att det jag jobbar på är en lååång plan och då vill jag inte sitta och repetera på kursen samma saker som jag gör hemma (slöseri med pengar och tid) och dels så kostar det ju en del att rida kurser. Men ack så nyttigt det är när man väl åker!!

Så igår var jag på Marmatorp igen och provade deras nya ovalbana och ridvolt. Jag måste säga att WOW vilken bra ovalbana och ridvolt! Här kan man snacka om kvalité på underarbetet. Volten och ovalbanan var snustorra trots att det har regnat hela veckan och regnade även när vi tränade. Perfekt underlag, hårt men fjädrande. Tänk om vår egna gård hade den kvalitén på ridvolt… Det är så tråkigt när de flesta volterna är så fyllda med underlag så de blir mjuka och gropiga och samlar på sig en massa vatten.  Läktaren var inte heller dum, tak och så där bra som läktare kan vara.

Men som sagt, vi övade på denna volt. Jag fick först visa upp Teo för Peter H, eftersom jag senast red för honom i maj. Jag har tyckt att Teo känns lite.. fadd, oenergisk, lågenergisk i bakdelen men har inte riktigt kunnat känna vad som är fel.. Efter en stunds ridande så började Peter prata med mig. Han är på nordiska mästerskaps-nivån när det gäller skritt, trav, galopp (yeyyyy!!) men tölten... Den är perfekt MEN....han är på en mikroskåpisk procentuell nivå travtaktig och kort i baksteget. Ahaa! Så det var det jag kände!!! Han sa "att man skulle nog snegla många gånger och försöka förstå vad det är som inte ser okey ut på en tävling men inte riktigt kunna förstå som domare vad som är felaktigt".

Så, då blev det en helt annan ridning. Runda killen i öppna, fokus på inre bak och voilá.. DÄR var det jag ville ha.. Kraften, trycket, den hårda kraftiga basdunket, om man förstår vad jag menar. För i skritt, trav, galopp har jag massa åska, pukor, bas - sån där musik som får hjärtat att hoppa och revbenen vibrera när musiken startar men i tölten så har jag har jag fjäderlätt, ballerina, liten flöjt, fioler, som om man håller andan så inget kraschar.. Så vill jag inte ha det.  Jag vill ha bas, dunka-dunka i tölten också. Och det fick jag!!

Lunch i Marmasalen, vilket man fick ta bilen för att åka till -  där har jag aldrig varit, med julbord och lite information om MarmaTorp. Trevligt gott och intressant men jag skulle nog hellre ha varit kvar på gården där vi red för att komprimera tiden lite och tja.. Det blev ett litet avbrott och man tappade energin. Efter 1-2 timmar åkte vi tillbaka för att ladda upp igen för lektion 2.. Samma övning men mycket bättre den här gången. Nöjda, belåtna åkte vi hemåt igen i regnet för att avsluta dagen..

fredag 7 december 2018

Stökig vecka

Vet inte vad det var med den här veckan men ack så struligt det har varit..

Först började bilens motorlampa lysa vilket fick mig att gå in i panik-läge då jag behöver bilen varje dag samt ska åka iväg på kurs i helgen. Löste kursen med min stallkompis killes bil men ändå.. Det blir struligt. 

Veterinären dök upp och gav Teo hans stelkrampsspruta i tisdags och då blev jag sen till jobbet - vilket jag egentligen inte alls har tid för då jag har massvis att göra.. Jobbar dygnet om känns det som just nu.

Sedan har jag haft migrän mer eller mindre hela veckan vilket har gjort att jag har stannat hemma 2 dagar och legat i soffan. Mäh!! Det behövde jag inte!!

Och till ovanpå allt det här så halvdrog Teo av sig ena skon som jag inte kan sätta på, jag kan sätta på tappskor ganska bra men skadade hovväggar gör att jag väljer hovslagaren.. Så då blev det jakt på hovslagaren helt plötsligt.

Men.. som ett under.. Bilen fixades.. gratis (tack så mycket).. Skon sattes på (gratis den med, tack så mycket) och migränen börjar försvinna (tack huvudet).. Jobbet kommer jag ha vansinnigt mycket att göra just nu men sånt är livet..

Inte så dum vecka ändå kanske.....

måndag 3 december 2018

Härlig helg!!

Jamen tjohooo va glad jag blev i söndags.. Och varför då kan man undra? Jo, jag hade lektioner och jag måste säga att det gick så vansinnigt bra för samtliga elever. Jag vet inte om det var vädret (grått och dimmigt) eller kanske hade eleverna övat efter min förra gång?!!!

I vilket fall som helst så gick det vansinnigt bra för samtliga och det gjorde mig så glad. Deras lycka är min lycka, så att säga. Så glädjen höll sig kvar när jag åkte därifrån till mitt egna stall där jag mockade boxar, vägde hösilage, red och hade så där allmänt härligt man har i stall.

Efter en lång dag - gick upp vid 5 och kom hem vid 18.... Så var jag rätt trött.. Trött men glad.