Avramling

 I onsdags hände det.. Jag var lite stel i kroppen men ville ändå träna Teo så jag slängde mig upp på honom och vi jobbade.. och jobbade.. och jobbade.  Lite motigt men efter väldigt mycket jobbande så kändes vi båda mjuka nog och jag avslutade.

Skrittade ut på långa tyglar från ridvolten och då hände det.. En laminera papperslapp som sitter fast på en stolpe fladdrade till medan Teos tankar var ngn annanstans och han slängde sig bakåt och sidvärtes. 

Jag kände att jag gled så pass mycket så jag skulle inte kunna rädda mig kvar på hästryggen och noterade också att Teo blev lite nervös så jag släppte taget. Rasade fullständigt rakt ner på vänster arm och vänster höft. Inte alls bra för min rygg det här men satt kvar en stund på backen, kände igenom alla kroppsdelar och tyckte faktiskt synd om mig lite.. 

Noterade också att min stallkompis, som galopperade nere på fältet i lugn och ro, såg mig och vände direkt och kom upp i full fart på sin häst för att kolla min status.. Det är underbart med vänner som håller koll på en. 

Lite ledbruten men inte slutkörd. Igår red jag också på Teo och jobbade även väldigt länge på Solfari. Solfari och jag tränar uppsittning - en viktig övning anser jag.  

Suttit på Solfari, bettlöst

 Plötsligt händer det. Viljan att göra något mer med Solfari! 

Så en dag förra veckan, sadlade jag Solfari och tränsade (han ska ridas in med sidepull har jag bestämt) och satte på mig hjälm (alltid när jag longerar/rider) och tog med mig longerlina.

Longerade en stund på ridvolten och sedan paus. Tog en äppelbit i handen och munnen, stod och hoppade en stund med en foten i stigbygeln, gav äpple, beröm och sedan satt jag upp. Äpple direkt till Solfari från hans rygg och sedan satt jag av igen. Helt okomplicerat, helt odramatiskt men jag satt på honom!! 

De väldigt få unghästar jag har ridit in, typ 3 (inkl Solfari) tror jag det är, min egna Frenja, en annan häst som ngn annan äger och så Solfari, så vet jag att rida in unghästar är så otroligt okomplicerat. De bara accepterar läget hela tiden och mer eller mindre säger: JA! Va kul!! Vad ska vi göra nu? 

Och alla unghästar har jag jobbat med helt själv, utan assistans från marken. Inte det optimala men nu har det blivit så. Jag har alltid tagit det extremt lugnt och låtit hästen välja tid och plats för allt, för vem har bråttom?? De måste få en chans att växa, både fysiskt och mentalt. 

Solfari är dock första hästen jag har valt att rida in bettlöst. Vi får se hur det går framöver men min vilja att rida bettlöst har blivit större ju äldre jag har blivit. Det här med bett =  skador i munnen, alla foton på hästar som gapar, nosgrimmor som sitter tajt och mina egna erfarenheter med bettridning, det jag har sett på tävlingar osv.. Det har gjort att jag ska försöka rida bettlöst.. Är hästen endast van med bettlöst så kommer den också bli mer lyhörd för hjälperna och jag kommer bli mindre hård i handen, tror jag. Kan western-folk rida in bettlöst så kan jag! 

Brana red jag alltid på hackamore. Visst det är också skarpt men det är bettlöst åtminstone. Teo har jag varit lite mer "lat" och rider på bett, ska försöka vända den trenden också mot bettlöst. De instruktörer jag har ridit för var inte så nöjda med min bettlösa Brana men de upptäckte att vi jobbade bra tillsammans på bettlöst. Och när de själva provred henne, erkände de att det var inte så tokigt med bettlöst på henne - trots att de först sa att "med bettlöst blir det inte samma mjukhet i böjningarna". Men det fick de snabbt ta tillbaka efter de hade provat henne. 

Så, nu får vi se om jag lyckas med detta projekt eller inte. Roligt är det i alla fall. 

Ljus, ridning, utehästar, mekanisk grind

Förra veckan hände det en riktig förändring med tanke på vädret. Från snöstorm till underbart vackert vårväder som ledde till att mina två grabbar får numera vara ute dygnet om. Jag har mekat till så mina automater sköter nattfodring och morgonfodring, något mer foder behöver de inte då gräset växer så det knakar i hagen. 

Den ena automaten, inköpt på Feed-X, är en mekanisk "äggklocka" (heter TG-1 12h) som man kan ställa så den öppnas inom 12h. Jag ställer den så den öppnas klockan 24:00 på nätterna. På den finns en vanlig enkel resårgrind som då automaten bara släpper taget om. Denna automat måste ställas varje dag.

Den andra automaten är en batteri-automat (inköpt hos Buffeautomat) som man ställer in en gång och sedan behöver man bara haka på grinden varje dag (utan inställning av tid) för att den sedan ska släppa taget om grinden på utsatt tid. Denna har jag ställt in så den släpper taget om grinden vid 06:00 på morgonen.  Så nu behöver jag egentligen bara vara i stallet en gång om dagen för att rigga käk i hagarna till hästarna, underbart härligt. 

Rider Teo gör jag vilket går bra men nog märks det att han går ute. Lite slöare, lite tröttare och lite "blaha" på att jobba. Men det brukar bara vara så här en stund och sedan blir han som vanlig igen.

Solfari jobbar jag vidare på men det har gått lite långsamt eftersom jag själv har haft ryggbekymmer. Nu börjar det äntligen bli bättre så vi får se hur planen med honom fortlöper. Jag har nästan suttit på honom men jag har (som alltid) inte bråttom med något. 

Vila

 Ibland behövs vila både för häst och ryttare och föregående vecka har varit sådan vecka. Hästarna har inga snösulor, bara 2-brodd och vädret har varit väldigt snöigt. Så jag lät de vila medan jag pausade för att få min rygg att må bättre.

NU är jag igång igen så nu ska jag börja träna igen.. Längtar redan till stallet - så ridsugen

Vård för ryttare

 Även ryttare kan behöva omvårdnad, som t ex massage, naprapat osv. Dels för att kontrollera att man själv är rak i kroppen samt inga problem med några leder, muskler mm. 

Jag har haft rejäla ryggproblem i några månader, har väl iofs alltid haft problem med ryggen men "det som inte dödar = skadar inte" har varit mitt mantra. Men i veckan så kunde jag knappt rida utan att det gjorde extremt ont i kotorna. Så, jag valde att för en gångs skull gå till en naprapat.

Igår var jag där och det var nog inte en dag försent. För jösses så många problem jag hade.

• Satt fast från SI-led till kota nr 10.
• Framåtlutat bäcken
• Snedt höft
• Låsta, stenhårda muskler i låren
• Låsta, stenhårda muskler i rumpan
• Låsta, stenhårda muskler i ryggen

Naprapaten sa att de som kommer har ett av dessa problem -  inte alla!! Hon förstod inte hur jag kunde rida, lyfta eller överhuvud taget röra mig. 

Så hon började med det värsta, låren. Vidrigt ont gjorde det men hon masserade, körde med stötvåg och dessutom såna där koppar (saker som sugs fast på låren). Kopparna var för att lossna bindvägen från musklerna för det satt tydligen fast. 

Därefter vände vi på steken och så massage på sätesmusklerna och ut mot höfterna, en ryttares mardröm tror jag. För det gjorde vansinnigt ont. Så pass ont så det kom lite tårar.. 

Lite ryggfilé-massage, även där gjorde det vansinnigt ont. Och slutligen knäckning av SI-kotan. Hon ville inte knäcka upp allt eftersom då skulle jag bli instabil och riskera att få ryggskott. 

Fått en del övningar för att få mina muskler att jobba när de ska jobba och inte hela tiden och återbesök om en vecka. 

Det är inte bara hästarna som ska få omvårdnad, även ryttaren måste få omvårdnad.

Nu förstår jag varför Teo känns sned, nu förstår jag varför sadelns placering på Teos rygg alltid ser sned ut efter ridning. 

Och efter lite fundering inser jag att min första skada skedde efter jag ramlade av Teo för sisådär 4-5 år sedan. Då jag handhästade Kjartan och Kjartan ville inte gå så jag gled av Teo bakåt och landade rakt på ryggen och efter det fick jag vansinnigt ont i rygg/höft och kunde knappt röra mig på någon vecka.