Uteritt

Det är något magiskt med uteritter i mörkret.. Jag fullkomligt älskar isen på vägarna nu och det kompakta mörkret. Perfekt töltväder, perfekt träningsväder, perfekt rakt igenom

 

 

Och bara det att jag har underbara Theodór som ridhäst (blott 5½år gammal) och Kjartan (snart 32 år) som handhäst gör det hela ännu finare.

 

Tänk att Kjartan blir 32 år snart!!

 

 

 

Nu får vi sällskap!

Teo och Kjartan kommer få sällskap i hagen i form av liten ponny och senare en isis.

Det ska bli så roligt och skönt för mig då jag har skött hästarna helt själv 365dagar under 2017. Det har fungerat men ibland skulle det vara skönt att få en hemma-morgon på helgen.

 

Dessutom så är Kjartan rätt gammal och även om han är pigg och fräsch just nu, så vet man aldrig med äldre hästar. Jag har haft många tankar på hur jag ska göra när han går bort..  Även om jag tror att jag kommer köpa en ny unghäst så är det ändå ett orosmoment att ha Teo ensam. Jag vill dessutom att Teo rör på sig mer i hagen, leker mera och inte bara står där och nu kommer det nog bli så för ponnyn är rätt lekfull.

 

Men nu har Therese beslutat sig att hon ska köpa en islandshäst, så att både hon och hennes växande dotter ska kunna rida och vi ska faktiskt åka och titta på några i helgen. Det här kommer bli riktigt bra för vi båda är aktiva & starka samt påhittiga när det gäller att underlätta fodringspassen, skötsel av hästarna och hanteringen . Det ska vara lätt både för oss och för hästarna.

 

Så hennes hästar kommer också ha automat i boxarna för kvällsgivan (mina automater) och så har vi en automat i hagen för lunchfodring (hennes automat) och så isolerade vattenbaljor i hagen (både hennes och min balja).  

 

Det här är så otroligt bra så jag kan inte tro det är sant. Therese m. familj och lilla ponnyn Robin Hood samt du okände isis är så välkomna!!

 

 

Åsredovisning 2017

Det börjar närma sig årets slut och som vanligt så brukar man se vad man har haft för framgångar, erfarenheter, upplevelser..

 

Jag tittar bakåt och inser att jag har varit ganska "lagom" det här året..

 

Hästfronten har bestått av tölt.. Tölt tölt tölt och åter tölt. Hitta tölten m a o.

 

Många Peter-kurser på Marmatorp

 

En liten tävling som mer eller mindre var prova-på tävling för mig. Annars har vi bara tränat och tränat och tränat. Rätt mycket tränings-år.

Mycket handhästridning..

 

Ja, det har varit lite varghysteri också då en varg fladdrat runt både vid stallet och precis utanför mitt hem.

 

Hemmafronten har det skett desto mer..

 

En ny altan har byggts, underbart. Min favoritplats.

 

Ett nytt avlopp har installerats med BDT, ny toalett, ny sluten tank osv..

Jobbfronten har också varit intressant..  Låter denna bild tala för sig själv.. ja, det är en Blackhawk..

 

Annars har livet rullat på med familj, vänner, djur. Riktigt bra år faktiskt - har njutit i stora drag. Ser fram emot nästa år.

 



 

 

Träning och mys

I lördags var det späckat schema för mig.. Utsläpp av killarna, mockade box och så vidare för lektioner på morgonen och vilka underbart duktiga elever. Det glittrade om ekipagen och även jag fick sådan där magpirr för att det gick så otroligt bra för dem.

Sedan vidare till Annica & Per för en liten fikastund och snack.. Vi träffas på tok för sällan - det är mer träff via mobilen.. Jag måste verkligen skärpa mig med den här sociala biten.. Jag gillar ju att träffa dem!!

Sedan vidare hemåt för en liten mini-paus och därefter tillbaka till stallet där Therese fick träna islandshäst-ridning på Teo igen. Kanske inte den bästa hästen att lära sig rida islandshäst då även Teo håller på och lär sig men vad ska man göra? Har man inte fler ridbara hästar så får det bli den man har.

Therese har alltså tagit bort sin stora häst tidigare och funderar på att köpa ny häst, vilket numera lutar mer och mer åt islandshäst. Inte alls dumt, enligt mig. Den häst hon ska köpa ska kunna de vanliga sakerna samt vara lugn och trygg då även hennes dotter ska kunna rida hästen och vad passar då bättre än en islandshäst?! Så, vi letar faktiskt...

Men - lektionen då. Den gick bra. Teo skötte sig fint och Therese skötte sig fint. De fick trava, tölta på en väldigt isig paddock (som Therese tyckte var läskigt men Teo brydde sig inte) och öva på volter, tempot, kroppen och förhållningar. Svettig Teo och svettig Therese efteråt.

Söndag åkte jag med mina föräldrar upp till Ockelbo för att se till huset, stänga igen, tömma på värdesaker och bara njuta. -9 grader och strålande solsken med snö på backen.. mm, jättemysigt.

Broddar, Snösulor, 4-brodd, 2-brodd - en hel värld där ute

Alltid lika roligt att diskutera sådant här i stallet då vi är många i stallet med massa olika åsikter, tankar och tycken. Ingen har fel, ingen har rätt - men åsikter kan man få ha..

De flesta av stallets hästar går med 4-håls skor och väldigt många har inte snösulor (eller snowgrips som de kallas i hästvärlden). Detta pga att det är fullblod som tydligen har känsliga hovar och tappar skorna väldigt lätt. En del av dem tar även av broddarna när de inte rider eftersom de verkar trampa på sig själva både i boxen och i hagen - att de orkar brodda på/av varje dag imponerar mig!

Själv är Teo 4-broddad dygnet om och har snösulor, Kjartan har 2-broddat och snösulor - mestadels för att hans specialskor han har på sig inte tillåter brodd i tån.
Jag skulle inte vilja ha det på annat sätt eftersom hästarna går i hagen typ 10 timmar/dag och att låta de halka omkring i hagen eller få stora snöstyltor tycker jag är väldigt oaktsamt när man är hästägare. Många tänker bara på att när man rider så ska hästen inte halka men de går i hagen så mycket och risken att de skadas är nog högre i hagen än när man rider.. Men det är jag det och jag har ju inga problem med hästar som tappar skor eller kliver sönder sina hovar med broddarna, kanske hade jag tänkt annorlunda då.

Förr hade jag inga snösulor eller 4-brodd.. Då körde jag med 2-brodd och så red jag bort snön från hovarna. Visst det funkar men jag såg en gång hur min häst hade runt 5 cm höga snöstyltor under hovarna i hagen och nästan vrickade sig och då tänkte jag om. Hur kunde jag?!? Klart jag satte på snösulor och i farten då så blev det även 4-broddat.

Lagen säger att: "Vid halka ska du vidta sådana åtgärder att din häst kan förflytta sig säkert." Vilket jag tolkar som; Håll vägen till/från hagen och ridvägar halkfria (typ grusade) eller brodda hästen.

Jag kan förstå mina stallkamrater som inte gillar att rida på is eller dylikt - eftersom de ser bara sina hästar halka omkring till/från hagen då de är obroddade. Själv älskar jag att rida på isen, det blir sådant perfekt schving i steget. Men rida på frusen sjö - nope - det vägrar jag.

En av de första tävlingarna med Brana på Istölt. Det var då jag upptäckte att hon var väldigt svår att hantera, vi stod mest på bakbenen hela tiden under hantering, framridning men på banan så var hon fullt fokuserad.. För att sedan stå på bakbenen igen när vi kom ut från banan. Jag var väldigt nära till tårarna och var nästan på vippen att avbryta allt och åka hem.. Men gjorde det inte. Fick 5,77 i T3 & en delad 7:e placering.

Väldigt mycket UPPÅT

Ridning kommer alltid vara en berg- och dalbana, ibland går det väldigt dåligt, rätt ofta är det ganska ok men inget wow och ibland..ibland går det helt enkelt så där bra, suveränt faktiskt, som visar att man faktiskt kan någonting när man rider och att hästen man har köpt/hittat/fött upp faktiskt är den stjärna man trodde.

Jag har under årets lopp som jag har ägt Teo undrat om jag verkligen gjorde rätt när jag köpte honom så fort efter Branas bortgång (typ 1 vecka) men just nu känner jag att det var rätt. Rätt rätt rätt!!
Jag har haft ganska stora bekymmer med att hitta tölten på honom. Han har känts seg, ovillig, osamarbetsvillig, lat, hård, osäker - helt enkelt väldigt svår. Vi kan nog säga att jag kanske inte heller har varit så lätt för honom som ryttare. Men vi har kämpat på tillsammans och märkt att det går lättare och lättare för var dag som har gått. Det tar tid att lära känna en ny häst och för hästen tar det tid att lära känna en ny ryttare.

Just nu går det väldigt bra. Det är som något har lossnat och vi har börjat KOMMUNICERA med varandra.  Tölten går bra och faktum är att numera tänker jag inte ens på det här med tölt, det bara blir tölt. Jag ber om tölt och så håller han tölt ända tills jag ber om något annat - känns lite konstigt att tänka bakåt, se de problem vi har haft och inse att vi har kommit väldigt långt på vår utbildningsskala.

Igår var också en sådan där magisk dag. Jag red ut mitt på dagen, ensam, och skulle bara träna litegrann men Teo var så otroligt pigg (!!) och het så jag tänkte om - Vi fick träna lite mer. En raksträcka så skulle jag be om tölt men då ville han galoppera vilket jag korrigerade efter några mycket heta galoppsprång och då blev det.. TA-DA!! Flygande pass..  Visserligen bara några steg, vi ska inte hålla på med pass just nu, men den finns där.. passen.

Så just nu, sitter jag på värsta godisbiten som jag fullständigt njuter av. För jag vet att vi kommer dippa igen eller hamna i den neutrala zonen igen - och det är helt ok. För så är det när man utbildas, man står still länge och det verkar som om ingenting fungerar och allting känns som ett segt kärr men så kommer de här trappstegen eller nedförsbackarna som gör att ALLT tidigare känns som bortblåst. Då har man vinden i håret, allt flyter och allt känns så där guldskimrande som man vill ha det. Och så är allt kämpande värt det - 1 års töltträning från grisepassskritt till långsamt tempo tölt har äntligen börjat ge resultat.

Det går bra nu...

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men just nu, den här veckan, så har det gått otroligt bra med ridningen.

Igår red jag på volten eftersom voltarbetet är lite eftersatt då volten inte har varit den bästa att träna på. Men det har varit fruset hela veckan och så regnade det igår vilket gjorde volten rätt bra, hård under och lite mjuk ovanpå - perfekt underlag med andra ord. Lite blött var det väl men det är det överallt när det regnar.

Så Teo och jag övade på volter, sidvärtsrörelser, åttavolter, trav, tölt, galopp, skritt. Vi tränade och tränade och jag märkte inte att det regnade, jag noterade inte blåste, jag kände inte av att jag hade tränat i ca 45 minuter - det bara flöt på och vi var i "zonen"..

När det gick som bäst så avslutade jag. Det kändes så bra och Teo var så samarbetsvillig och det är då man ska avsluta träningen - bästa berömmet till hästen - AVSLUTA. Då noterade jag att det regnade och att jag var ganska blöt.

Tillbaka med killen i boxen, borsta av, klappa om och så åka hem. Skön vecka - även om det blir sent i stallet varenda dag..

Glittrande kväll

Jag tror jag har kommit igång nu med ridningen..igen.. Det är något med vädret som gör att jag blir så där lycklig, just när kylan och mörkret kommer. Och igår var inget undantag, runt -6 grader och månen sken - så naturligtvis ville jag rida ut.

På med killarnas kläder, sadel, träns och så in med Ida i västen och UT. Det var en magisk kväll.. Teo gick underbart, Kjartan gick på med glädje, Ida fnyste och njöt i jackan och jag bara log och skrattade.. Buskarna glittrade som diamanter, marken likaså och hästarna glittrade de också.

Vilken magisk kväll. Avslutade med en skrattande galopp för att sedan skritta hemåt. Mysfaktorn var hög.

Uteritt och Tips för kalla fötter

Igår tog jag mig i kragen och red ut.. Eller tog mig i kragen - jag älskar ju att rida och att rida ut för att träna hästar är det bästa som finns. Så Teo fick på sig träns, sadel, reflextäcke och Kjartan fick grimma, grimskaft och reflextäcke och jag själv utrustade mig med pannlampa.

UT i månljusets sken (och pannlampan) på grusvägarna där bara hästarnas steg ljöd i kylan. Mysigt och härligt var det. Tölt/Trav för hela slanten och Kjartan ville t om gå längre men jag ville vända efter en viss bit, lite för läskigt i mörkret i skogen med alla djur som är överallt. Teo var mer sugen på att skritta men efter viss övertalning så fick jag till någon halvbra tölt, galoppen var det inget fel på dock.  Efter denna energifyllda ritt så var det bara att tacka för dagen och åka hemåt.

Ett tips för alla som fryser om fötterna och inte riktigt vill spendera pengar på dyra inlägg i skorna. OM ni har en gammal heltäckningsmatta eller en tjock (kortklippt) matta hemma ( t ex badrumsmatta) så tipsade min syrra mig om att om man klipper till en sula av mattan och lägger in i skorna så blir det som en rejäl varm sula. Jag provade det, hade en gammal IKEA-Ådum matta som var på väg att slängas, skar till två sulor och la in i mina ridskor och har nog aldrig haft så skönt i skorna. Det känns som om man går på en supermjuk matta hela tiden och varmt om fötterna blev det.

Julmys

Tänk så lätt och roligt det är att göra julkransar av halm.. Julmyste lite i helgen också, både hemma och i stallet.

 

Ridning, hästshow, Ida 6 år

Vilken vecka!! Det har ridits både hit och dit, Teo har skött sig underbart bra.. Vi kämpar på med vår tölt och försöker få den starkare, mer undertramp, mer energi och lättare fram.. Allt har sin tid och sakta men säkert blir den bättre och bättre.

Jag var på Familjematinén på hästshowen på Friends. Första gången på Friends för mig och mina känslor är lite blandade. Tycker att mässan var lite..liten???.. eller väldigt rörig - men det har den ju alltid varit, även på Globen. Det var dock inga låga priser så jag kände att det där med att göra speciella mäss-klipp existerade inte, är dock en lågbudget-hästtjej som handlar på Börjes och Hööks, så alla schabrak över 250kr är inte acceptabelt.
Däremot var det rätt trevligt att sitta på marknadssidans arena och titta på framridningen, på skärmarna ovanför framridningen för att se vad som skedde inne på arenan.

Showen var ok.. inte mer än så. Lite för mycket "strul" mellan konferenciern och ljudanläggningen, lite för långa pauser mellan momenten, lite för långt video-klipp om 25-års jubiléet, lite för långa showinlägg..  Jag noterade på barnen runtomkring att de tappade fokus.
Agilityn var rolig, likaså ponnygaloppen och momentet med den engelskpratande damen  (tyckte det att det borde vara på svenska för barnens skull - hörde även där "mamma vad sa hon??" hela tiden)  och sin prickiga häst Scout var väldigt roligt. Roligt pga att det var kort, snabbt och händelserikt.

Islandshästkadriljen var väldigt fin, väldigt svåra moment med volter som snirklade sig genom hela manegen med hästar som skulle korsas här och där i ganska högt tempo men även här - för långt.. För lite "sprakelisprak" på hästarnas ben - tidigare har de ofta haft tomtebloss eller nåt på benen. Musiken var väldigt bra.
Frihetsdressyren var rätt ok. Jag har aldrig varit förtjust i frihetsdressyren, mestadels för att hästarna ser så otroligt arga/sura ut med sina bakåtstrukna öron och sedan när hussen korrigerar hästarna så tycker jag man kan ana deras rädsla för hussen.. Den här gången tyckte jag även att han lät hästarna sitta på baken lite väl länge (jobbigt för hästen) samt att låta en annan häst stå på en liggande häst med sina framben... nope - det gillar jag INTE.

Man vill se hästar som stegrar, som busar, som är utklädda, som har eld på benen, som har massa tempo och varje showdel ska vara väldigt kort.
Dessutom kändes arenan väldigt långt ner, även om vi satt på rad 10 och man fick nästan hela tiden titta på skärmarna - och ibland så hade konferenciern ryggen emot kameran och pratade. Men jag gillade den stora skärmen där de kunde använda den som bakgrundsbild.. Väldigt häftigt.

Jag förstår att den här showen är väldigt uttänkt, väldigt påkostad och innebär väldigt mycket jobb.. Så det är klart att jag tycker det är fantastiskt - alla personers engagemang... Men kommer jag vilja gå igen?? Nope..  Min svägerska som bor ganska nära tyckte dessutom inte om att hästarna promenerades på en promenadväg nära Friends och det låg bajs överallt - städar de inte upp dagligen?

Ida fyllde 6 år igår!! Tänk det känns som det var för bara några dagar sedan jag hämtade hem det lilla knytet från Bålsta. Så mycket händelser det skedde med köpet av Ida, strul med sambon, strul med pengar, strul med hämtningen och lite struligt även när jag var hemma med Ida. Men så glad jag är att allt löste sig och så glad jag är nu att jag äger henne till 100% själv - tanken var ju att mitt ex och jag skulle köpt henne ihop men exet (då sambon) vägrade på själva köpedagen, så jag fick hosta upp alla pengar själv - det är jag glad över nu.  Hon är sannerligen min bästa vän som alltid finns med mig vart jag än är, på jobbet, hemma, i stallet, på tävlingar, på resor.. Min bästa!!