Årsredovisning 2024

 Japp, då kommer min traditionsenliga årsredovisning. Alltså att jag skriver lite om allt som har hänt under året för att se hur mitt liv har sett ut under året.

Mycket snö och väldigt kallt under vintern. Myspys.

Under hela året har jag jobbat hårt med att få stallet som jag vill ha det, både med inackorderingar och utrustning. Det har varit kämpigt, mycket jobb med att få in inackorderingar, mycket jobb mitt i smällkalla vintern för att bygga saker i hagarna och väldigt många "lösa missförstånd mellan folk". Jag har märkt att jag faktiskt kan leda folk, att jag vågar säga ifrån och stå på mig. 

Härliga gänget har bajshämtardag i stallet

En av stallkompisarna fick barn och jag tog hand om om hennes häst under vinterhalvåret. Hästen hade tyvärr fått en liten senskada, så det blev mycket handhästande och tömkörning.

 

Vi hade överrasknings-afternoon tea hos mamma. Underbart mysigt och jag påminns nu om att jag måste göra mer med familjen, särskilt med mamma.

Nya inackorderingar rullade in under första halvåret. Spännande och skönt att få fullt stall och vilken tur med så härliga personer.  Vi har haft olika temadagar i stallet som våffeldag, trailbana, sommarmys. Viktigt att umgås med alla i stallet och ha kul också!

Körsbärsblommningen fick jag se i år också. Jag var nog 1-2 veckor för tidig men det var fint.

Mekat med altan hos syrran också.

Plus allmänna reparationer hemma. Min energi har varit rätt låg detta år pga pappas bortgång året före men nu känner jag att livsandarna börjar återvända så jag har en del att göra hemma under våren, sommaren, hösten.

Teo har haft problem med hovarna, eller rättare sagt skorna har rört sig för mycket när han rids så sömmarna har slitit sönder hovväggen, så han har fått vara barfota ett antal veckor.  

Många uteritter har skett under året tillsammans med olika personer i stallet. 

Jag rev mitt vedskjul, som alltså var en presenning med stålram och har byggt upp ett nytt skjul av spillvirke som jag har haft lite överallt. Jag är inte riktigt klar men det är funktionsdugligt nu

I augusti åkte jag med mamma, syrran och svågern och vandrade i Idre. Mycket härligt och jag kommer göra detta igen.

Ida har fyllt 13 år!! Det trodde jag aldrig för 2 år sedan när veterinären sa "insulinom" och "svåra beslut som operation eller avslut"..

Under hösten har det faktiskt inte skett så mycket förutom arbete.. alltså mitt vardagsarbete som har tagit all min energi. Det är tur att man kan ladda på med energi varje kväll med min underbara svarta springare.

Jag vill passa på att önska alla en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR!!

Naprapat (igen)

 Nu var jag hos naprapaten igen, det blev lite stötvåg på min rygg och lite koppar. Sedan ett digert träningsschema som jag ska pyssla med i 6 veckor och därefter återbesök. Ska bli kul det här och känna mig starkare i min ländrygg än jag har gjort hitintills. 

För er som inte vet så har jag ramlat av för ett gäng år sedan rakt ner på ryggen och det skapade ett rejält trauma i ryggen med ländkotor som lutar hit och dit plus artros i ryggen och komprimerade kotor. Så jag har alltid ont i ryggen men nu börjar det gå så långt så att jag ibland inte kan gå..

Älskar kylan

 Det är sannerligen MIN TID nu. Jag fullkomligt älskar vintern och kylan. Det är magiskt ute och det glittrar överallt. Runt -10 ute, glada pigga hästar, frosten i manarna och andedräkten syns. Alltså jag älskar detta! Mer vinter tack så mycket, mer kyla, mer glitter, mer av allt :-D

Exakt 2 år sedan, Solfari

 Idag för exakt 2 år sedan sålde jag Solfari till en underbar person som var den perfekta matchen! Det var mitt bästa sälj kände jag men så här i efterhand kan jag ibland känna att det var också mitt sämsta sälj.  För lilla Solfari gick bort i april detta år pga för många skador på kroppen som jag tror skedde pga flocken han gick tillsammans med. Det är alltid lätt att vara efterklok och hästar är rätt tuffa mot varandra om det är flockar som inte fungerar ihop - och jag vet att det här var två starka flockar som slängde ihop, med lilla lågrangade fjanten Solfari mitt emellan. 

Men oj så jag saknar honom. Det var något speciellt med honom och så är det ju isabellfärgen som lockar mig. Han var så mjuk och smidig. Jag kan inte riktigt säga att jag ångrar mig men jag önskar jag kunde ha sett in i framtiden och insett att jag skulle ha behållit honom. Nåja, ägaren fick en underbar tid med honom - om än extremt kort och han fick uppleva en stor flock. 

Det är viktigt att ha koll på flockarna och det är ännu viktigare som ägare att säga STOPP när något inte känns ok. Lika viktigt är det då för den som driver stallet att vara lyhörd inför ägaren och kunnig nog att se vad som sker i flockarna. Jag skulle aldrig låta hästar gå sönder så ofta tillsammans, då är hagen för liten, maten för lite eller dåligt utplacerad eller så fungerar hästarna helt enkelt inte ihop. Då får man splittra flocken eller ta bort den som skadas. Jag har flyttat några gånger från stall då jag har känt att min häst inte fungerar i flocken där min häst ska gå eller gården där jag har stått inte är lyhörda utan bara kräver fullkomlig lydnad - det fungerar inte så..  

Teo & Solfari - bästa vänner. De lekte jättemycket tillsammans

13 år!

 Idag är inte vilken dag som helst utan idag fyller faktiskt Ida 13år!! Vilken resa vi har haft under åren hon och jag. 

Började med morgonen 3 december 2011 när jag fick ett meddelande med en bild och texten "Det här är din hund!".. Vilken glädje och jag ville bara åka dit och hälsa på men fick vänta till vecka 6 innan jag fick hälsa på dig första gången. Ytterligare 6 veckor gick och då fick jag hämta dig. Tanken var att jag och min dåvarande sambo skulle köpa henne ihop men han backade på köpet så jag fick köpa dig helt själv, tack och lov för det! Finns en mening med allt här i livet.

Ca 4 månader här

Sedan har vi tillsammans upplevt 2 stora flyttar, från lägenhet till stuga och från stuga till nuvarande boende. 

Lilla drängstugan på Klingsboda

Första egna huset tillsammans med Ida. Detta var första gången jag öppnade med min egna nyckel

Sedan har du haft en "storebror" Molle, som verkligen var din bästa vän.

Molle och Ida uppe i Ockelbo. 

Tyvärr gick Molle bort för några år sedan men då fick du en "lillebror" som heter Milou. Inte riktigt kärlek från Idas sida eftersom Milou är den stökiga irriterande sak som små bröder kan vara men lite kärlek är det nog

Du har alltid följt med mig vart jag än går, till stallet, till alla olika jobb jag har haft, till vänner, på dop i kyrkan, på begravning i kyrkan och alla andra händelser

2023 var ett tungt år då vi fick veta att du hade insulinom och visserligen kunde du opereras men prognosen var väldigt dålig. Jag vågade satsa ändå på operation och det var en tung tid efter det då vi bara fick 4 månaders prognos, trots operation.  Och det var en tung månad under läkningen.

Men nu inser jag att det var vårt bästa beslut någonsin för du har slagit oddsen!! Maj 2023 opererades du och du är fortfarande rätt pigg även om orken inte riktigt är lika hög som när du var liten

Du är verkligen min bästa vän, min sanna följeslagare, min trogna partner. 

Älskar dig och Grattis på födelsedagen, lilla söta Ida!!