fredag 27 februari 2015

Vi har varit tillsammans 1 år...

Min bil och jag.. Min Dacia Duster 4-hjulsdrift, diesel, dragkrok.. 

Jag kan säga att han har fungerat i ur och skur, lera som snöstorm, vackert som regn.. Han har fått vara med om en stor flytt, från Klingsboda Gård i Brottby till Sättra i Norrtälje. Han har fått dra min vackra häst i hästsläpet till och från tävlingar som till och från djursjukhus och även till nytt stall, likaså en massa skräp i hästsläpet. Han tar mig varje vardag till jobbet. 

Lerigt från tak till däck, halm och hö plus häst/hund-hår men han tar mig alltid dit jag vill.

Underbart bra bil det här..

Första dagen vi var tillsammans.. Så här ren är han aldrig längre.. 

Lugn torsdag

Det blev en stallfri dag för oss idag.. Nåja, stallfri och stallfri - det var min dag så jag fick åka och fodra, vattna och kolla att hästarna mådde bra.

Efter det så åkte jag hem.. Och packade upp matvaror, fixade hemma och så skulle jag ta bort lite klister från ett glas.. Jag tog kniven, höll perfekt och började skrapa.. Sen tänkte jag att jag borde nog ändra handställningen en smula då den var i farozon och VIPS, så satte jag kniven rakt in i pekfingret..  Det tog stopp så jag antar att det blev rätt djupt, blödde för fullt i alla fall.. Nåja, tryck på såret och sedan efter några minuter (kändes som en timme) så slutade det att blöda och då kunde jag sätta på ett plåster..


Ida löper just nu, hon har precis börjat, och är så där extremt mattesjuk som hon alltid blir när hon löper. Hon vill helst ligga PÅ matte, vara nära och inte göra någonting alls.. Så vi hade en myskväll i soffan.



torsdag 26 februari 2015

Skritt

Vi fortsätter i skrittandets läge. Igår blev det dock lite annorlunda. Kjartan var lite seg och trött, han ville helt enkelt inte gå med tjejerna - så vi tog en kort sväng på grusvägen med Kjartan och sedan fick han gå in i boxen..

Så fortsatte Nilla och jag ut på ridvolten där jag och Brana tränade lite volter med bärighet bak. Volterna var förstås stora men fokus var på halvhalterna och lätt i mun = Anna lätt i handen och fokus på bakdelen. Brana var väldigt glad över att få jobba och ville gärna börja trava (yeajjj) men det fick hon inte..

Trots att vi kom tidigt till stallet och var mycket snabba med att komma ut på hästarna, så var vi ändå "sena" när vi åkte hem.. Förstår inte det där.. Med ljuset så blir man mer livsnjutare och tar sig tid till att pausa och se världen..

onsdag 25 februari 2015

Medlem i SIF

Jag tillhör de som har valt att INTE bli medlem det här året. Anledningen till detta är att jag inte tävlar just nu och det är faktiskt den enda anledningen till att jag är medlem, det faktum att man måste vara medlem för att kunna tävla. Det är mycket få gånger (kan räkna antal på en hand för hela tiden jag ägt islandshäst) som jag har gått på kurser för SIF eller för min lokalklubb.

Som medlem i SIF har man förmåner, t ex tillgång till World Fengur, 5% rabatt på Agria (men jag har inte agria) och 10% rabatt på Kolbäcks säteri.  Tidningen Islandshästen får man också.
Med ryttarlicens, som man också då måste ha för att tävla, så ingår en kollektiv olycksfallsförsäkring, vilket innebär att under deltagandet på arrangemang anordnade av lokalklubb (måste vara ansluten till SIF) eller SIF samt resa till och från detta arrangemang så är man försäkrad. Om läkare/tandläkare krävts så omfattas även kläder plus hjälm

Alla lokalklubbar har olika förmåner så där får man gå in på respektive hemsida för att se vilka förmåner som erbjuds men det kan vara allt från att hyra billigare släp, till billigare tävlingar..

Jag tycker (tyvärr) inte att Islandshästen innehåller så mycket rolig information, det är mest avel och hingstar. Ibland blir det härliga glimtar av en hobbyryttares liv eller matnyttig information om skador, stall eller dylikt men oftast bläddrar jag igenom tidningen på 5 sekunder och sedan låter jag den vara. Denna tidning är säkert jätteintressant för de som gillar att lusläsa om islandshästarna men tyvärr är jag inte en av dem.

Att vara medlem för att kunna tävla är något jag har accepterat, det var samma sak när jag tävlade stor häst och eftersom jag inte tävlar det här året så behöver jag inte vara medlem. Att betala ca 500kr för att vara medlem ett år är kanske en liten summa , bara 41kr per månad men det finns annat att lägga dessa pengar på i nuläget.

Jag tillhör även de som söker billigaste alternativ när det gäller lokalklubbarna eftersom ibland känns det som om de stora klubbarna med flest medlemmar är dyrast, vilket ibland känns lite konstigt. Jag är mycket medveten om att de stora klubbarna gör mycket för medlemmarna plus organiserar stora tävlingar men ändå. Stormur, som borde vara min lokalklubb då den är nära, har varit min lokalklubb. Egentligen borde det väl i nuläget vara Blidfari, då jag bor i Norrtälje så vi får se..

Hitintills har jag varit medlem i Taktur, Blidfari, Stormur och jag tycker nog att alla klubbar är likadana. Ibland jätteaktiva på deras hemsida, ibland inte. Ibland jätteaktiva för medlemmarna, ibland inte. Ibland många tävlingar, ibland inte.. Så, det känns inte som någon större skillnad mellan klubbarna.  Plusset tidigare har varit att när jag har varit medlem i Stormur så har deras tävlingar varit billigare men de organiserar inga mellanstora tävlingar så numera är det inte det som får vågskålen att tippa över.

Vi får se vilken jag väljer nästa år. Jag har gillat alla klubbar där jag har varit medlem. Inget ont om någon utan alla har varit helt ok.

Bjuder på en liten bild där vi vann en tävling. Prisutdelningen var lite senare än finalridningen så hästarna fick pusta ut i boxarna medan vi tog emot priserna. Ida fick agera "häst".. 


Mys i stallet

Igår blev det en icke-riddag men jag passade på att borsta av mina änglar rätt rejält och kände igenom dem över hela kroppen.. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom mammut-pälsen. Nilla & Svipa tog sig en ridtur medan jag tog det lugnt i stallet.. Rätt skönt, rätt mysigt och hästarna tyckte det var skönt med en ompysslingsdag.


tisdag 24 februari 2015

Liten möter Stor

En av våra stallkompisar har lite problem med att få sällskap till sin häst i hagen. De övriga 6 storhästarnas ägare verkar inte vilja släppa taget om sin stora flock med sin stora hage utan han får gå där ensammen i sin lagom stora hage. Visst ser han dem dagligen men det är inte riktigt samma sak. Han provade att gå med de övriga 6 men tyvärr är det en blandflock och han blev lite för hingstig och betäckte stallets två storhäst-ston som går i denna hage.
Det accepteras inte, varken av valackägaren eller av sto-ägarna. Så han fick gå ut igen.
Han gick tidigare med stallet minsting, en minishettis.. Men denna shettis har flyttat så nu går han ensam i hagen igen. Han är 170 cm hög.. ca.. och kallas Kungen!

Eftersom ingen verkar vara intresserad och eftersom jag har haft lite problem med att hitta plats åt Kjartan så kände jag att det här skulle vara perfekt! Brana & Svipa kommer att börja brunsta snart och då får Kjartan gå ut ur hagen. Inte för att han betäcker utan för att Brana och Svipa börjar slåss med varandra om att vinna makten över mannen i hagen. Intriger intriger..

Så min plan var tidigare att låta Kjartan gå i en egen hage bredvid Brana & Svipa men kan han gå med Kungen så vore det perfekt. Han får sällskap under sommaren (ca juni-aug) , slipper stå inne jämt och ständigt när Svipa är på tävling.. Funkar det så funkar det, funkar det inte så får vi gå tillbaka till plan B igen. Inga problem..

September hagen.. 



Helgens händelser

Det har hänt en hel del under den här helgen..

Först och främst. Jag kan DRICKA mitt egna vatten!! Wohoo.. Jag har inte vågat det tidigare då de gamla ägarna inte hade tagit något vattenprov efter 1985 så jag har köpt, hämtat vatten. Men för 2 veckor sedan skickade jag in vattenprov och det är riktigt fint vatten jag har. Så nu kan jag glupa i mig vatten direkt från kranen.

Hästarna sova inne fredag till lördag vilket de verkade uppskatta.. Kjartan såg ut som en härlig cocosboll morgonen efter..


De fick frukost inne och så drog Nilla & Jag till Orkesta-Lundby för att hämta halm som vi hade beställt. Jag med hääärlig migrän men det fick helt enkelt bära den här gången. Killen som tog emot oss hade tydligen sagt till Nilla att jag backar bra.. Det var ju "bara" en 90 graders inkörning enligt mig men men.. En del blir imponerade av det lilla.  Vi hämtade våra 20 balar, betalade och åkte tillbaka till stallet.  Det blev en liten ridtur och sedan fick hästarna vänta inne (IGEN!?!, enligt Kjartan) medan vi åkte ner och lastade ur halmen.. Eller vi och vi.. NILLA lastade ur. Jag satt och mådde dåligt.

Vi tog en lunch också. Årets första utomhus.. Det blev "anna-migrän-mat"-KEBAB. Inte alls fel.


Sen halmade vi skjulet också med 2 balar och äntligen fick hästarna komma ut. Brana kände direkt av att något var annorlunda och rusade till skjulet och blev helt överlycklig. Japp och som ni ser har det börjat bli lerigt.

Hemgång och fullständigt sängläge. 
För att vakna upp på söndagsmorgonen och inse att man har migrän igen.. Men fodra och rida måste man så Nilla och jag tog en liten sväng ute med hästarna och sedan blev det snabbfärd till Apoteket.

Väl hemma fyllde jag magen och huvudet med mediciner, satte upp hyllan som min pappa har specialgjort för en hörna hemma hos mig. Den vita med dvd och cd-skivor. 


Insåg att jag fick nog vara hemma på måndagen vilket jag blev.. Ida var mycket lycklig och hade koll på matte överallt.. inklusive toaletten..

fredag 20 februari 2015

En liten spökhistoria

Tänkte berätta en liten historia som hände mig för sisådär 2-4 månader sedan... helt sann..

För att berätta den här historian så behöver ni orientera er hur det ser ut hemma hos mig.. Min entré är på höger sida om husets långsida, när man går in i entrén så kommer man in i en inglasad altan och för att gå vidare in till mig måste man gå genom ytterligare en ytterdörr för att komma ut på en gångbro och sedan in i nästa ytterdörr.. Alltså 3 låsta dörrar..
Den inglasade altan har då fönster som vetter utåt mot skogen samt fönster som vetter inåt mot mitt vardagsrum och kök, plus en balkongdörr in till huset med lås. Jag har mycket öppen planlösning och mitt sovrum ligger då på andra sidan om vardagsrummet och min säng står så att jag ser rakt ut i vardagsrum och altan.

Riktigt så här ser det inte ut längre men väggarna är ju som de är.. Inglasade altan är rakt framåt.. Mitt sovrum ligger då lite snett till vänster (bakom kameran), mitt emot balkongdörren.

Så då vet ni hur det ser ut.. Och historian fortsätter..

Jag var hemma och hade gått och lagt mig.. Jag sov väl en timme eller så när något väckte mig. Jag tittade upp och ser att en gubbe står och vinkar till mig inne på altan. Han står då vid fönstret som är vid matbordet men på altan. Han var lite lagom rund, nästan flintskallig och stod med en beige jacka (en sådan Stig-Helmer hade på vinterresan i filmerna om honom, ("sällskapsresan 2 vintern").

Naturligtvis kastade jag mig upp och tände alla belysningar jag kunde och grabbade tag i telefonen.. Men när all belysning var på så var även gubben borta?!!? Jag gick fram till balkongdörren, öppnade dörren, tände all belysning även där ute och kände på alla dörrar.. Samtliga dörrar var låsta.
Såå, jag antog att jag hade vaknat mitt i en dröm så jag släckte allt igen och gick och la mig.
Sekunden efter jag hade släckt all belysning så stod gubben där igen!!!! Han log och vinkade så glatt.
Så, vad ska man göra? Jo, jag vinkade tillbaka och la mig ner och somnade..
Gubben har aldrig synts till igen..

En liten notis bör tilläggas..  Paret som bodde i mitt hus har bott där sedan 80-talet och det var dem som såg till att huset byggdes. De dog bara för något år sedan och deras 2 söner tog hand om huset i ca 1 år. Kanske var det mannen i huset jag såg.. Kanske inte..

torsdag 19 februari 2015

Ovanligt lite tävlingar?

Det är inte bara jag som har noterat detta, att det är ovanligt lite tävlingar det här året utlagda på SIF:s hemsida?  Det dyker upp lite fler och fler ju längre in på året vi kommer men borde inte alla tävlingar vara inplanerade före årets början?

Jag tycker att lokalklubbarna har ett ganska otacksamt jobb ändå. De kämpar med dessa tävlingar, svårt att få funktionärer, mycket att planera och så den nya domarhandledningen på det. Ekipagen klagar på än det ena, än det andra.. Inte undra på att lokalklubbarna tar sig mer än EN fundering på om de överhuvud taget ska arrangera tävlingar..

Vad jag kan se också är att det är extremt få geadingakeppni-tävlingar.
19/4 Har Strokkur geadingatävling, 1 dag .. Det är i Mönsterås.
16/5 Har Vinir geadingatävling, 1 dag. Det är i Göteborg
25/4 Har Dyggur geadingatävling, 2 dagar. Norrköping.

3 Geadingakeppi-tävlingar i hela Sverige det här året är än så länge utannonserat!?! Och Geadingakeppni som börjar bli så populärt..


70 tävlingar är utannonserade på SIF:s hemsida. 70 tävlingar med både lättklass, öppen, nationella, inoficiella, geadingakeppni på hela 63 lokalklubbar..Är inte det lite??


Japp och jag red (som vanligt igår).. Skritt den vanliga rundan, som tar ca 30-40 minuter beroende på hur pigg Brana är. Kjartan hängde med som handhäst och Nilla+Svipa som sällskap. Brana går oftast i halvlång form, ni vet lång och låg, och ville väldigt gärna dra på i tölt men det fick hon INTE. Benet känns bättre, även om det går lite upp och ner just nu. Lindas varje gång vi ska rida med rooosa vackra lindor.. 
Känns alltid lika kul det där, in med hästarna till boxarna, av med vintertäcke, borsta, kolla broddarna, på med lindorna, på med sadel, på med reflextäcke, på med träns, matte sätter på sig hjälm (alltid!) och pannlampa, Kjartan får på sig träns och reflextäcke och benreflexer plus grimskaft fastsatt i bettet. Ut med hästarna, upp i sadeln, skritta 30-40 min och sedan in med Kjartan i boxen, av med träns, jag tar av mig hjälmen, sätter Brana i gången, av med reflextäcke, av med sadeln, av med lindorna, på med kyllera, av med tränset, in i boxen: Jag går in till Kjartan, av med hans reflextäcke, av med hans benreflexer och han får lite kornkross, Brana får en klapp på halsen och så på med vintertäcken, ut i hagen, fodra, vattna, väga hö.. 
Snacka om rutiner!!



tisdag 17 februari 2015

Senskadors rehabilitering

Eftersom Brana har fått en senskada fram för sisådär 1 år sedan så har jag observerat mer om alla andra hästars senskador då jag vill jämföra läkningsprocesser, behandlingar osv. Det skiljer verkligen markant mellan olika djursjukhus?!?!!

Brana, som har fått gå på kliniken Evidensia i Täby, har fått ordination vila men gå i hage. I början var det liten hage med back-on-track på nätterna och kyla flera gånger per dag på dagarna. Ingen annan behandling sattes in och sedan var det bara vila i hage

13 maj konstaterades det att hon hade en senskada.
Juni gick hon ut i flocken med de andra hästarna mest pga att hon var stökig i sin lilla fålla
Augusti fick jag börja skritta i 2 månader, börja med 5 minuter och utöka så att jag skrittade 60 minuter per dag i slutet av september.

Sedan skulle jag ha fått börja trava i oktober, samma visa 5 min, 15min osv och galoppera i november men då fick Brana andra skador vilket gjorde att jag inte kunde fortsätta. Dock läkte senskadan korrekt och var helt läkt i oktober.

Vilket innebar då en 16 veckors rehabilitering (4 månader) totalt med skritt, trav, tölt, galopp.. Fast totalt var Brana sjukskriven i 7 månader (28 veckor)..

Jag ser andra hästar som har fått stötvågsbehandlingar (ej försäkringsavdragsgillt för vissa försäkringsbolag och vissa avtal) och har helt andra igångsättningar än vad Brana och jag hade.. Det är verkligen skillnad på behandlingarna och jag undrar jag vilket som är bäst? Bara för att vi har en långsam rehabilitering behöver det inte betyda att det är bäst.

Här stod hon i en mellanstor fålla med Svipa.. Kjartan går i hagen bredvid.. 



måndag 16 februari 2015

Man måste inte alltid skicka iväg hästarna på träning

Många är de som pratar om att skicka iväg hästar på träning. Det kan vara alltifrån att få hästen att tölta till flygande pass eller så är det inridning eller kanske lösa ett ev. problem man har tillsammans med hästen.
Men man måste inte alltid skicka iväg hästarna för att lösa problemen... 

För vissa saker, visst, t ex när man ska avelsvisa hästen eller om man inte riktigt vågar rida in sin häst själv så kanske det är enklare att skicka iväg - om man nu har råd med det..  

Men när häst och ryttare tillsammans har fått bekymmer så kan det vara så att häst och ryttare tillsammans behöver verktygen för att lösa bekymret. Om ekipaget har en instruktör så borde nog instruktören kunna ge ekipaget den hjälp/verktyg som behövs men sedan är det faktiskt upp till ryttaren att vara konsekvent med sin träning och inte gå tillbaka till de gamla invanda spåren.

Tänkte här ge lite olika förslag på tips som jag känner har fungerat för mig. OBSERVERA nu att hästen måste förstås ha gått igenom en rejäl veterinärkontroll så att det inte finns några fysiska problem som gör att hästen gör som den gör. Utrustning ska också vara kontrollerad. 


OVILLIGE BERTIL
Jag har haft hästar som väldigt ogärna har gått framåt. Det blir en total tvärnit och fullständig vägran att gå fram. Man kan försöka vända hästen, snurra, smacka, lägga till spö (EN GÅNG) men en del hästar har helt enkelt stängt av.. Det går inte. 
  • Lösning:
    • Det jag gör är att jag brukar köra med verktyget "ponny-unge".. Jag sitter och dundrar på med skänklarna, fria tyglar så länge hästen inte försöker bita dig, och sitter så ända fram tills jag märker att hästen börjar tänka framåt. Jag kan säga att det är superjobbigt att sitta och studsa med skänklarna mot hästens sidor i 30sek utan paus.. Men man får inte sluta förrän jag får ett endaste framåt-tänk då slutar jag och är passiv. När hästen ökar tempot lättar jag i sätet och släpper tyglarna och berömmer hästen massvis - här gäller det att absolut INTE bromsa.. Jag ville framåt och då är det framåt som ska berömmas.. Ingen röst (smackningar eller dylikt), inte spöa utan bara använda skänklar i magen (spring för guds skull)  och smek på halsen (duktig häst). Efter bara några gånger märker man effekt och ju färre dunkar i magen man behöver göra desto bättre och till slut så behövs det inte alls.. Och man får en villig häst igen. 

HETE ALBERT
Jag har även haft hästar som går fram lite väl fort.. Ni vet, de som konstant är 200 meter före alla andra och som rejsar för minsta lilla. Så fort man har sätet i sadeln, eller knappt ens hunnit med det, så är det full fart som gäller. 
  • Lösning:
    • Här blir det verktyget "balansera fullt glas på brickan".. Det gäller att vara mjuk i handen, mjuk i sätet, mjuka ben. Allt ska vara mjukt och fint och så får man försöka lära hästen att lyssna på de lättaste förhållningarna. Att be en het häst gå långsamt är det sämsta man kan göra, enligt mig, låt istället hästen värma upp i tölt, trav, galopp men att den ska göra det mjukt och lyssna på ryttaren. Allt ska ske enligt samma rutin, inga nya händelser ska ske utan bara "same procedure as last year, James"..  Det som ÄR viktigt är att hästen lyssnar på förhållningarna och inte bara rusar iväg. 
      • Om man kan så ska man mer än gärna rida ut långtur med sin heta häst, och nu menar jag LÅNGTUR på 5mil, gärna flera dagar. För en häst som är tillsammans med en ryttare flera dagar lär sig att lita och lyssna på sin ryttare och blir mer lugn.
Ketill frá Oddhólí. En het kille som skenade för det minsta lilla. Vi kunde inte springa med honom vid veterinärbesiktning för det var läskigt och han slet sig faktiskt och skenade iväg. Jag har haft många duster med honom men efter flera år och många långturer så litade han på mig.  I slutet kunde jag tölta med hängande tyglar och ett gäng hästar runtomkring oss och han ökade inte ens tempot utan lyssnade på mitt säte. Underbare Ketill..
 Han bor nu i Dalarna med en herre som äger honom och det är hans bästa tölthäst..



Vilken härlig hästig helg!!

Jag har haft en UNDERBAR helg.. Det har bara varit häst häst häst häst häst.. 


Lördag morgon så morgonfodrade jag för att sedan dra vidare till två stall i Bogesundslandet och hålla lektioner. Inte alls många elever men desto roligare elever.. Efter 2 timmars lektionerande var det dags att åka hem igen.

För att sedan åka till mitt stall igen! Nilla & Jag tog in våra hästar och så fick Nilla en liten lektion av mig. Det har verkligen gått framåt för dem och jag blir imponerad av deras flygande pass. Det är dags för Nilla att börja sätta igång på allvar och eftersom jag inte ska tävla det här året så passar jag på att träna/driva på Nilla & Svipa för fullt. Jag har ett eget mål med deras tävlande och jag hoppas det uppfylls men det får tiden utvisa. 
Efter de hade tränat sig svettiga så promenerade jag till stallet och slängde på Brana lite kläder och Kjartan fick ett träns och så tog vi vår skrittrunda som vanligt tillsammans med Svipa som behövde sitt avslut. Passar perfekt med att skritta av i ca 30-40min.

Vi tog en fika i stallet och hade så där underbart mysigt i stallet som man kan ha när man trivs..

Söndagen fick jag sovmorgon medan Nilla morgonfodrade.. Vi gör så, Nilla & Jag.. En av oss har en hel dags fodring och så får den andra av oss ta den andra dagen, varje dag, varje vecka, hela tiden gör vi så här eftersom vi sköter våra hästar helt själva i vårt stall.. Vi har gjort det lite bekvämt för oss också, höbal nere vid hagen och våg likaså där nere. Vattendunkar kör vi ner till hagen och vattenbaljorna är vintersäkrade. Skjul har vi byggt upp också i hagen.. Såå, vi är smarta hästmänniskor som gör det lätt för oss. 

När vi sedan träffades i stallet på dagen så tog vi in våra hästar för att åka och titta på ett annat stall. Inte så att vi funderar på att flytta men det kan vara intressant att se hur andra stall ser ut och skulle det vara ett "klipp" så har vi inte missat något. 
Men sedan blev det en favorit i repris.. Nilla fick sig en lektion, och en filmning, i detta extrema iskalla väder vi hade i söndags. Vinden gjorde att det blev minst -10 grader. Det såg bra ut men eftersom filmkameran kom upp blev Nilla medveten om denna och red lite sämre, ungefär som när man har publik och domare.. Det är bara att öva på! 
Sen blev det på med Branas kläder, på med Kjartans träns och så drog vi ut på en skrittrunda igen så att Brana får rehabiliteras och Svipa får kylas av.  Brana var lite piggare idag kan jag lova och ville gärna stegra eller tölta, vilket hon inte fick göra förstås.

Branas rehabilitering ja.. Jag tyckte det inte hade skett några förändringar alls och såg inte alls fram emot framtiden med Brana men nu i helgen har det kovänt.. Benets svullnad minskar mer och mer och värmen i benet är ett minne blott. Så det går framåt!

Ut med hästarna i hagen och så väga lite hö.. Ida beklagade sig över kylan men hon hade fått ett nysytt täcke av matte..

Sen hemåt, sätta igång brasan hemma.. Busa med Ida lite mer och förbereda sig för en arbetsvecka igen. Totala mängd stalltid lör-sön: Minst 10 timmar.. 

fredag 13 februari 2015

Ridjakten före/efter snöslungan..

Det här hände för några dagar sedan men det var så roligt så jag vill berätta den nu. Nilla & Jag var ute och red på Svipa & Kjartan. Vi red på och hade så trevligt i skritt, tölt, trav i pannlampornas sken.


När vi var på väg hemåt så såg vi traktorn med snöslungan så vi valde att invänta denna traktor så att vi inte hade den precis bakom oss utan då istället framför oss.. Nilla & Svipa passade på att vända och träna lite mer galopp medan jag & Kjartan väntade.. 
och väntade..
och väntade..

Till slut åkte traktorn förbi vår väg så att vi kunde börja rida, Nilla & Svipa kom tillbaka och vi började i sakta mak bege oss hemåt med traktorn en god bit framför oss. Snöslungan tog sin goda tid på sig, åkte höger/vänster/fram och tillbaka, så vi fick göra många stopp för att låta traktorn bli klar och åka framåt men sedan så slog han in på en liten avstickare in på en parkering. Vi såg vår chans och töltade förbi - annars skulle vi ju aldrig komma hem. och vad händer? Jo, denna snöslunga börjar dyka upp bakom oss i ganska högt tempo!! Vi tog TRAV och Kjartan tyckte att det var alldeles för långsamt tempo så han tog Galopp medan Svipa bredvid låg i någon sorts flygande pass. 
Jag har nog aldrig skrattat så mycket! 

torsdag 12 februari 2015

MIN DAG

Idag är det en speciell dag.. Det är nämligen MIN FÖDELSEDAG!! Wohooo.

Egentligen borde man väl gratulera mina föräldrar som ändå var de som skapade mig och formade mig, likaså mina syskon (hela 3st äldre syskon) som lärde mig om livet, men det kanske även är lite min förtjänst för att jag har levt i hela 42 år..



Ja-a.. 42 år gammal.. Känner mig rätt nöjd med hela mitt liv men det här året, mellan 41-42 har det hänt en hel del.. 

 1. Köpt ny bil.
2. Köpt hus
3. Bytt jobb
4. Bytt stall

Det har hänt en hel del faktiskt..  Underbart år.. Ser fram emot det här årets upplevelser.. 

tisdag 10 februari 2015

Mera skritt

Igår kväll så blev det stallet då (igen).. Hästarna togs in, Kjartan - som ändå är 29 år - får fri tillgång på hö i boxen, jag borstade av dem och så sadlade jag på Brana. Nilla tog sin Svipa på en tur också.
Vi tog den sk. Brana-rundan.. Dvs en runda som är speciellt anpassad för Brana, bra rak väg som går runt några stall, det tar ca 30  minuter.  Kjartan hänger med som handhäst..

Efter Brana och Kjartan var tillbaka till stallet så drog Nilla iväg på en lite mer seriös runda där Svipa får jobba i andra gångarter. De kom tillbaka sjöblöta..

Branas bakben, som är den enda skadan som är kvar (kotsenskideskadan), ser väl sisådär ut. Svullnaden pendlar upp och ner beroende på väder. Iskallt väder med mycket snö = ser nästan normalt ut och kallt ben.. Lite varmare väder med nedtrampad snö = lite mer svullet och ibland varmt.  När jag har henne lindad så blir benet normalt igen men svullnar upp direkt när jag tar bort lindan. Detta betyder att det är vätska och ingenting annat och att man kan få bort vätskan, det är tydligen positivt enligt veterinären.

Vi skrittar på till vecka 13 enligt veterinärens rekommendation och sedan är det återbesök igen. Lite skritt kan inte skada då hon går i hage dygnet runt och sprallar..




måndag 9 februari 2015

Aachennosgrimma & Pullarnosgrimma

ÄNTLIGEN!!

Ja, jag skriver ÄNTLIGEN då FEIF äntligen har fått upp ögonen att AVEL och TÄVLING inom islandshästvärlden är samma sak och bör ha samma regler.

Aachennosgrimma, remontnosgrimma och pullarnosgrimma - ja eller vilken nosgrimma som ligger nedanför och utanför bettet - är förbjudet att tävla med OM du har ett bett med hävstång, det har det varit ett bra tag.. Men nu är det även förbjudet inom avelsvisningen.. Det var fasiken på tiden!

Jag avskyr att se dessa 4-åringar (hästar) som rids fram och tillbaka på passrakan med boots, stång, aachennosgrimma. Jag tycker verkligen inte att så unga hästar bör pressas så mycket och jag gillar inte det faktum att de rids in vid 3 års ålder men det hör kanske inte hit.. Jag är så nöjd med att FEIF nu har förbjudit dessa nogrimmor i kombination med dessa skarpa bett. 

Det här är numera förbjudet.. Pelhamstång med aachennosgrimma.. 
Jajamensan, det är jag och Ketill på tävling... Jag säger inte att jag är perfekt heller men det här var några år sedan..

Min lilla unghäst Frenja som jag red in vid 4 års ålder. Här är hon 5 år och på sin första tävling, T8-klassen bara.  Vanligt bett, 140 grams boots och bygelnosgrimma. För att vara efterklok kan jag nog säga att jag borde ha ridit utan boots.. 


Skritt

NU har Brana och jag börjar skritta.. Vi tar en liten runda som är på ungefär 20-30 minuter och en härlig rak grusväg. Idealiskt när man rehabiliteras. Brana känns fin och jobbar på bra, det märks att hon gillar att komma ut och börja känna sig nyttig igen - hon är en riktig arbetsmyra.  Kjartan hänger med som handhäst, förstås.

Så här fin ser man ut med lindor och allt. Krav från veterinär att ha min dam skyddad på benen.
Är det mörkt så ser man till att ha reflexer och pannlampa på sig, har sett tokexemplar runt vägarna med ekipage som ibland bara har pannlampa och ibland bara har benreflexer.. Det räcker inte! På med rejäla reflexer OCH helst pannlampa.. Ida hänger med ibland och ibland inte men Kjartan hänger alltid med. 


Jag MÅSTE ha med Svipa som sällskap till Brana! Så de gånger Nilla inte kan hänga med så får jag ta med Svipa som extra handhäst. Utan Svipa så blir Brana helt omöjlig att rida och hon får inte stöka i nuläget utan bara skritta på.




tisdag 3 februari 2015

Köra hästsläp

Det är nog många av oss hästmänniskor som har förbannat vädret när man helt enkelt MÅSTE ut med hästsläpet. Jag har även sett otaligt många människor som verkligen inte kan köra hästsläp men gör det ändå (ja, jag vet att jag är ute på hal is nu men men)..

Det är allt från ekipage som kör otroligt fort med sin häst där bak, till de som inte vet hur man ska köra i rondeller, köra av från motorväg, köra in på motorvägen.. Och så har vi dessa bilister som inte kan backa med hästsläpet, ja inte ens parkera med hästsläpet.
Jag säger inte att man måste vara expert på detta men lite normal körvett kan man väl ändå ha? Och jag anser att en bilist som har släp bakpå bilen måste kunna backa med hela ekipaget..

Det finns massa regler om det här med släp och bil och jag tänker inte dra alla här, läs istället på t ex
http://www.korkortsportalen.se/jag-ska-ta-korkort/B--Personbil-och-latt-lastbil-huvudsida/

En bra kalkylator (vilket körkort du ska ha och om bilen får dra släpet) finns även på Transportstyrelsen:
https://slpvkalk.transportstyrelsen.se/extweb/Slapvagnskalkylator/Slapvagnskalkylator.aspx

Sedan finns det miljoner med regler om hur hästen ska ha det där bak i släpet. Det finns här att läsa på: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/resorochtransporter/hastar/transporterahastar.4.207049b811dd8a513dc80001385.html


Så, alla ni som kör hästsläp där ute. Svara ärligt: Kan ni backa med släpet? Om ni känner er det minsta tveksam så tycker jag att det är er skyldighet att ta släpet och börja träna. För man vet aldrig när man måste backa eller trixa sig loss från en besvärlig plats.
Det är bra att känna sig så pass säker med släpet för det är inte alltid man har någon i närheten som kan det här med att köra hästsläp.. UT & TRÄNA med er

Jag har själv mött en buss på en för smal väg och blev helt enkelt tvungen att backa längs med den här vägen, med TVÅ hästar i släpet, en bra bit tills vi kom till ett ställe där vi kunde mötas.

 Min superduperbraiga bil som jag använder till mitt släp



Snö, snö snö snö snöööööö

Det är helt underbart!! Snö i mängder. Jag fullkomligt älskar snön, den här vita fluffiga snön som är kvar på marken.

Jag tror jag har skottat hemma minst 5 gånger, och nu menar jag den där rejäla skottningen som gör att hela min parkering blir snöfri och sedan sopat gången till mitt hus minst 5 gånger per dag. Det fylls bara på hela tiden. Underbart!

Jag ska ta ett foto senare av mitt hem så ska ni få se hur galet vackert det är nu..

måndag 2 februari 2015

Studsboll i hagen = Anna börjar rida

Jahap.. Det fick inte vara så länge det här med att Brana vara lugn i hagen.. Första dagen hon kom ut i nya LILLA hagen så sprang hon omkring som en toka tillsammans med Svipa och Kjartan. Sedan dess har de varit rätt lugna och mestadels stått still, slöat, undrat när de ska få mat igen, glott på sina grannar - de stora hästarna..

Men imorse var det slut på lugnet! Brana studsade omkring som en studsboll.. Eller som Ferdinand som satte sig "rakt på en humla". Hon flamsade omkring i både tölt, trav och galopp för att sedan kasta sig ner och rulla och sedan upp med alla 4 ben i luften och FRAMÅT!!
Svipa och Kjartan hade hittat varsin hö-hög och mumsade på medan Brana studsade omkring.

Det här får vara NOG. Nu tar jag och börjar skritta damen. Lite skritt har ingen häst dött av, även om de är sjukskrivna och så mycket som hon studsar omkring så märks nog inte min lilla skrittrunda på henne.

Varför jag är så ivrig med att börja skritta? Jo, Brana får en uppgift och blir på så sätt lugnare i sitt temperament.


Stallmys hela helgen

Hela underbara helgen har jag tillbringat så gott som hela tiden i stallet. Fredagskvällen tog vi in hästarna, Brana frös så hon stod och skakade.. Min lilla dam.. Frysskiten. Hon går ändå med ca 400-600 gram tjockt täcke men fryser ändå. Just det här med -5 till +5 grader och regn/snö gör att hon alltid fryser.  Nåja, på med ett fleecetäcke, äta lite hö och så var hon varm igen.
Kjartan och Svipa fick sig en liten ridtur med oss. En liten runda där man både töltar, travar och även kan galoppera.,


Och så var det lördag morgon och morgonfodring! Släppa ut hästen, den här gången fick Brana på sig TVÅ tjocka täcken varav det ena hade halstäcke, mocka och fixa med vatten, hö och sedan hemåt i snöyran.. Skottade hemma men det fick jag ju ingen lön för - det snöade igen ganska fort..

Lördagskvällen fick hästarna komma in och Nilla tog sig en liten ridtur. Jag myste med hästarna i stallet och borstade och gosade.

Söndag var en favorit i repris. Snöstorm, morgonfodring, Nilla red och så ut med hästar, mocka, vattna osv. Kvällen var insläpp och rigga för dagen efter.

Nu har det snöat så mycket så Ida försvinner i snön på tomten hemma.. Alltså över 30cm snö!! Roligt.