Ny stallkompis och Solfari börjar bli ridhäst

 Jamen det här gick ju fort!! Det kommer en ny stallkamrat till oss i maj med en valack.. En hel underbar familj faktiskt med mamma+pappa och 3 barn och alla älskar att rida! Jättekul!!

Solfaris utbildning ökas på nu. Det har gått riktigt bra och jag är så fascinerad av hur lättlärda unghästar är. Det blir alltid en sådan överraskning när de bara accepterar allt. 

Han har jobbat på med longeringen och kommandon och i helgen fick han sadel för första gången. Det var som om han alltid har gått med sadel för han bara "och?, det här kan jag morsan".. Riktigt flott är han också när han rör sig så det ska bli en riktigt spännande inridning. Ser fram emot tävling på honom om typ 2-3 år, då är han alltså 6-7år. 

En sak jag har lärt mig under Brana-tiden samt under pandemin.. 

MAN SKA INTE HA FÖR BRÅTTOM!

Det är så onödigt att stressa fram hästarnas inridning, ni som har läst mina inlägg under åren vet att jag är ganska mycket emot det här med att rida in hästar vid 3 års ålder. Att träna dem, javisst, men träna vettigt. Handhästa, promenera, jobba från marken men vänta med att sitta på dem. Vänta med träns, bett och annat. Låt unghästar vara just unghästar och skelett, senor, ligament är inte redo förrän vid 6års ålder. 

Det kanske finns en anledning till varför islandshästar börjar få så mycket problem med kroppen nuförtiden?? Vi kanske helt enkelt rider in dem vid för ung ålder, kräver för mycket av dem precis när de är "klara" med inridningen?  

Näe, jag skyndar hellre långsamt.  Teo börjar nu bli rätt redo för att jag ska börja tävla på allvar, tidigare har jag bara testat typ 1 tävling per år.. Men nu är alla tävlingsgalna efter 2 års frånvaro så det är ingen idé att stressa fram till tävling känner jag. 

Har jag väntat i 5 år med Teo, köpte honom vid 5års ålder - han är 10år nu, så kan jag vänta lite till. 

Flytt och annat

 Vår stallkamrat som dök upp i höstas kommer tyvärr flytta från oss. Stallkamraten vill stå med hästen närmare hemmet (rätt förståeligt, vem vill inte det?) så flytt kommer att ske så att stallkamrat bara har 5-10min cykelväg till stallet - väldigt lyxigt. Så från och med onsdag blir vi bara 3 hästar igen men vi har några som har visat intresse så jag hoppas att någon vill komma till oss.

Annars rullar det mesta på. Har börjat öka på träningen med Teo igen efter en liten svacka med ridningen, det har liksom inte varit roligt när det har varit sådant konstigt underlag. Snö fixar jag, is älskar jag men den här halvmjuka snöisiga vägarna som ibland har varit belagd med bucklig stenhård is - det fixar varken jag eller mina hästars broddar. 

Nu börjar det äntligen se bättre ut så i helgen som var drog jag och stallkompis ut över motorvägsbron till andra områden. Riktigt roligt. 

Lektion

 Länge sedan jag höll lektioner men jag har faktiskt börjat med det igen, lite smått. Så Ida & jag höll vår 4:e lektion (?)  för året. Samma ekipage hela tiden och det är ganska lyxigt att hålla lektion i ridhus. Ekipaget i fråga går från klarhet till klarhet och jag är mäkta imponerad över hur fort de lär sig.

Så här ser vi ut när vi håller lektion.. Efter en liten promenad till ridhuset.

Hagvänner

 Solfari och Teo släpptes ihop i helgen, det var med en skräckblandad förtjusning jag släppte ihop dem i lördags. Men det gick SÅÅÅ BRA!! Det var som om de bara: "Hej kompis, jag har saknat dig"

De började leka direkt och hade riktigt skoj tillsammans. Så jag fick en helg helg i stallet med att njuta i solskenet tillsammans med mina hästar. Riktigt härligt. Var i stallet typ från 11 varje dag till 20 på kvällen - kan man ha det bättre?? 

Förbaskade hästar - hovis

 Mina knaspållar.. Hovslagaren kom igår och skulle sko båda två. Solfari fick vara den som skoddes om först. Framhovarna gick bra och han har nya fina skor där. Men bak... 

Första skon kom av och sedan försökte min lilla gule plutt kicka hovslagaren och det resulterade i ett litet sår på hovslagarens arm pga ngn söm eller ngt som rispade hovslagaren!?!! Därefter började problemen. Solfari vägrade samarbeta och kickade, ömsom la all vikt på det lyfta benet, ömsom rusade framåt eller kastade sig bakåt. Jag beslöt att avbryta och så paus i boxen medan vi skodde om Teo.

Även han var stökig och skrapade med framhovarna, ruskade på huvudet. Teo har väldigt tunna hovväggar och sätter man inte sömmarna perfekt så börjar han halta.. Mycket lätt att göra när man har en häst som står och rycker med huvudet så hovis inte kan slå i sömmarna bra. Suck!! 

Sedan blev det lite omplanering och så försökte vi sko Solfari väldigt nära hans box men nope, det gick inte det heller. Provade att bremsa men så rotade han ner hovarna i golvet så vi kunde inte ta upp dem. Jag beslutade att avbryta helt och hållet. Det ska inte vara en stor grej det här och hästarna ska vara samarbetsvilliga. När man börjar stöka med dem så blir allt bara svårare så det var lika bra att avbryta och försöka en annan dag. Solfari dör inte av att gå barfota bak, inte nu på vårkanten. 

Så vi bokade en ny tid för Solfaris bakhovar bara och så håller vi tummarna att det går vägen.

Men! Det här visar klart och tydligt att vila mer för mina hästar är inte ett val. NU ska den lilla också sättas igång. Sagt och gjort - Solfari fick jobba på volten på kvällen med lite longering och därefter arbetade vi på att lyfta bakben.. Gick hyfsat. Tanken var att jag skulle slå på den sko som hovis hade tagit av bak men det gick INTE. Dock gick lyftandet och hållandet bra så jag får helt enkelt öva mer.

Teo och jag stämde av var vi var på träningen, hur stela är vi, hur samarbetsvilliga är vi, hur pigga är vi.. och det var helt ok. Teo är alltid lite seg i början efter en vilodag och nu har han vilat 1 vecka, så motivationen kanske inte var den bästa. Men det gick bra.

Solfari ska även få bli "uppläxad" av Teo då Solfari har blivit lite väl kaxig i hagen med den andra valacken. Teo går i egen hage för han är lite för hård mot de andra hästarna.  Men i helgen byter vi, så andra valacken får gå själv en stund medan Teo och Solfari får reda upp var skåpen ska vara. Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. 

Kliande häst

 Teo har alltid haft mycket tjock päls vilket leder till mycket stöv och kliar sig gärna och mycket. Därför håller jag honom helrakad under vintern så att jag får tag i stövet när jag borstar honom. Han verkar gilla att vara helrakad och njuter när jag kliar honom lite extra.

Nu verkar det som om jag har fått en likadan häst till. Solfari har jag låtit bli att raka eftersom han är en unghäst och man ska (väl) låta bli att pilla för mycket på dessa unga förmågor. Tyvärr blev han lite varm när han kom in på box, trots att vi har väldigt kallt stall, så jag rakade halsen på honom i vintras. Det jag nu har noterat är att han kliar sig otroligt mycket. När jag släpper ut honom i hagen så springer han till träd och börjar skrubba sig. Det är inte normalt! Dessutom har han två kala fläckar på rumpan. 

Så min första tanke var pälsätare. Dessa små varelser äter av pälsen och det kliar när de rör sig och pälsen blir avklippt överallt. Kommer ofta på långhåriga hästar och jag kan lova er att Solfari var väldigt långhårig, typ isbjörn. Rådfrågade med veterinär per telefon, efter att ha jagat veterinärer som inte kräver att de ska komma (varför ska de alltid komma till stallet??) och till slut hittade jag en veterinär som kunde diskutera per telefon. Vi kom på flera olika lösningar såsom att tvätta hela hästen i klådstillande medel men.. han är så långhårig och har sån tjock päls så det första vi båda tänkte på var: Rakning. 

Så, jag rakade min guldgule prins. En total helrakning. Hans andra rakning och jag måste säga att han var en guldklimp. Stod blixstilla och bara lät mig föra den läskiga ljudliga el-maskinen runt hans kropp.  Genom att raka såg jag också vad det var för problem.

Han har sådan tjock päls så han har varit fuktig längst in.. och på så sätt fått fukteksem, eller om man vil säga: Regnskållor. Hela kroppen var fylld med små små krustor och mörkbruna fläckar. Han ser nästan ut som "Lilla Gubben" i Pippi Långstrump-filmerna. 

Och när pälsen kom av, slutade han direkt att klia sig.. Så nu vet jag det inför nästa år - det blir rakning av 2 pållar inför vintern 2023..

Ridbyxor

 Det går trender i allt och likaså hästkläder. När jag var liten så red man i tajta ridbyxor och ridbyxorna skulle helst vara helskodda med äkta skinn. Jag minns när ridbyxorna var nytvättade, om man inte gnuggade allt skinn på ridbyxorna så rev det hårt på mitt egna skinn. 

 

Notera att det är alltså jag med min (då) relativt nyinköpta stora häst som hette Lazy, tror detta var slutet av 80-talet. Ridbyxor tajta och jodpurs.. 

Senare när jag hade islandshästar, på 90-talet, så var det jodpurs-ridbyxor som gällde. Alla gick omkring i såna. Ni vet, såna som täcker skorna och nuddar nästan marken, de skulle vara relativt lösa från knä och ner. Jättesköna, jättepraktiska eftersom då behövdes inte ridstövlar eller shortchaps. Det var som att gå omkring i vanliga arbetsbyxor. Och som alltid helskodda (mestadels) och skinn förstås. Lite senare blev det fejkskinn vilket blev lättare att tvätta. 

Mina ridbyxor. Hela vägen ner till marken skulle de gå och eftersom jag har långa ben fick jag alltid sömma/riva upp ridbyxorna nedtill så de hängde så långt ner som jag ville. Otroligt sköna ridbyxor faktiskt. Återigen är det jag och min unghäst Frenja. 

Nuförtiden är det tydligen silikon som gäller. Jag avskyr silikon har jag märkt. Ridbyxorna fastnar i sadeln, man sitter klistrad mot sadeln och dessutom, åtminstone för mig, så sitter ridbyxorna fast men jag rör mig innanför byxorna. Jag vill inte sitta fast i sadeln!! Jag vill vara rörlig, gärna tillsammans med mina ridbyxor. Eftersom jag gillar mjuka kläder och gärna tajt eftersom jag oftast rider i shortchaps, så blir det numera tights..  Alltså vanliga enkla tights som är glansiga. Då glider jag superbra i sadeln och byxorna är mjuka och sköna. Dessutom kan jag köpa runt 6-10 tights (billiga) innan jag kommer upp i priset på 1 par jodpursridbyxor (standard hästaffär). 

Många säger att de behöver stödet från byxorna för att inte ramla av.  Njaeee, om en häst stökar så kommer nog inte byxorna hjälpa dig. Men visst, ridbyxor hjälper en del men vill man verkligen sitta klistrad mot sadeln??