fredag 29 september 2017

Kurs i helgen

På söndag ska jag rida för Peter igen. Ska bli otroligt roligt och dessutom få berätta om tävlingen vi gjorde - hehe..

Igår fick hästarna vila men inte vilade jag inte. Jag slet ut alla saker i vårt gamla fikarum i stallet, diskbänk (som ej är installerad), krokar, whiteboardtavla, överskåp osv. I nuläget ser det ut som ett bombnedslag där inne men jag vet att det kommer bli fint så fort vi sätter upp sadlarna där.

Dessutom hämtade jag 3 garderober i Solna tillsammans med 2 andra stallkamrater. Nu har vi snart ekiperat upp hela sadelkammaren - vi saknar 3 garderober till, så vet någon med sig att de har garderober med bredd och djup på max 60cm så kan ni ju höra av er till mig..

Imorgon blir det också stallfritt då jag ska hjälpa brorsan med att bära tung betong från deras badrum - mycket roligt..eller inte.. Men det är sådant som man helt enkelt stället upp på eftersom vi hjälper varandra vi i familjen..

torsdag 28 september 2017

Lite mycket nu..

Högt ös, medvetslös.. Nu är tempot vansinnigt HÖGT och jag hinner knappt med att andas.. Det är både mitt vardagsjobb som tar tid och kraft men sedan har jag kommit på den snillrika (eller dåraktiga) ideén att göra om hela vårt stalls sadelkammare..

Varför? Jo, för att alla får inte plats.. En del tar för mycket plats och en del har för lite och en del har plats i en stor box.. Det är varken utrymmes-rättvist eller ekonomiskt rättvist och nu när vintern kommer så måste vi lösa det här. Eftersom våra stallchefer är "tysta" chefer (rätt bra men ibland behövs de faktiskt som ordningspoliser) så har jag helt enkelt tagit saken i egna händer..

Nu gör jag om hela sadelkammaren med skåpförvaring och sadelhängare. NU kan samtliga boxägare (ja, eller snart då) ha:
  • Ett skåp i sadelkammaren
  • Två sadelhängare i sadelkammaren
  • Två tränshängare i sadelkammaren
Allt som är utanför skåpen konfiskeras och slängs bort. Så hård är jag :-)

Ovanpå detta har vi då ett jättestort torkrum där vi också kommer få uppmärkta varsina ytor som vi kan förvara våra saker som inte får plats i skåpen. Likaså foderkammaren får sina platser uppmärkta.

Så efter den här omorganisationen kommer vi alla ha organiserat och ordningsfullt stall där var sak har sin plats och ingen kommer ha mer/mindre yta än någon annan. Det kommer bli såå bra!!

Vi har i nuläget 12 hästar i stallet och det kanske dyker upp 2 hästar till (bara valacker är välkomna) och därefter är det proppfullt i stallet - och då krävs det ordning i stallet!!

En person i stallet sköter all administration samt schemat på städningen i sadelkammaren.
Jag styr då den stora ordning, massiva omorganisationerna och är väl den som säger åt folket när de inte sköter sig.  Och vi alla rullar på schema med fodringarna, ja - jag kör lite special eftersom jag fodrar mina själv men men..
06:00 är frukost för alla hästar inomhus. Isisarna går ut direkt och äter frukost ute
07:00 släpps hästarna ut. De som behöver täcke får täcke på sig
12:00 lunchas mina av foderautomat. Två andra stor-flockar fodras av lunchperson.. Övrig flock har ofta mkt mat kvar från frukost
16:00-18:00 tas hästarna in och får insläppsmat.
20:30 kvällsfodras hästarna.
22:00 kvällsfodras isisarna med automater


Ridvolten är också helt omgjord så nu kan vi alla nog säga att vi är stolta över att stå i vårt fina stall..

Ordning och reda, städning på fredag..


onsdag 27 september 2017

Krut i gammalgubben

Jag tog ut hästarna på en liten runda igår, som jag mer eller mindre alltid gör. Teo behöver tränas men samtidigt ha roligt och Kjartan behöver röra på sig så han inte blir stel, gammal som han är.

Så jag skrittade ut, med reflextäcken eftersom det var ändå runt 18-tiden och då brukar det börja skymma. Kjartan var (som vanligt) seg i skritten och ville inte riktigt hänga med men när vi väl kom ut på den stora vallen så vaknade han till liv. Vi tog en runda trav där båda fick sträcka ut så mycket de ville i traven men de travade på i rätt lugnt tempo. Efter en liten skritt så tänkte jag att vi tar en runda till, så jag startade traven och vid en långsida tog jag galopp.

Teo galopperade lugnt och fint under mig men Kjartan... den lille gubben... Han ansåg tydligen att NU SKA JAG VARA FÖRST!! och drog på.. La sig i fullt sträck på linan jag höll och sedan drog han upp tempot. Teo var inte sen med att svara så från en ganska lugn och trevlig galopp blev det helt plötsligt ökad galopp. Och Kjartan var tydligen inte klar för "banne mig om den där pojkspolingen ska få ligga före mig" och sen la han i överväxeln.. Teo svarade på detta och helt plötsligt så hade jag ingen kontroll. De låg i fullt ös medvetslös i galoppen och jag fick bara åka med..

Till slut började jag "Pert-Pert" (jag kallar Kjartan för det) "wohhhaaaa" "lugna er".. "ptroooooo"..
Teo lyssnade men lille Pert-Pert, nänä - han ville vinna!! Så jag fick lägga en stooor volt på vallen i galopp för att få ner tempot och till slut kom vi ner till skritt.

Det var länge sedan jag inte hade kontrollen och vad kan man göra mer än att skratta åt det hela, berömma dem för deras glädjeyra och vilja att gå på och sedan skritta hemåt..  För nu hade de motionerat klart för dagen.

Jag må vara gammal men det är krut i mig!!

måndag 25 september 2017

Tävling!!

DÅ har Theodór och jag varit på vår första tävling!! Mycket spännande, mycket nytt och väldigt VÄLDIGT ROLIGT!! Men vi tar det från början...
 
Kom till stallet som vanligt tidigt på morgonen och släppte ut mina killar, fodrade alla stora, mockade mina boxar, packade släpet och hämtade in Teo och borstade av honom, på med transportskydd och sedan in i transporten, åka till Örnäs (tog mig ca 45 min att köra).
Väl framme så fick jag visa ryttarförsäkran vid infarten för att bli dirigerad till en parkering.. Men jag var tydligen en "kändis" så han bara : "Du vet var du ska parkera" och skickade iväg mig..
 
Parkerade uppe på en mycket lerig och blöt parkering för att gå och checka in mig. Träffade mamma och syrran som hade åkt heeela vägen från Ockelbo (typ 2.5 timmes bilfärd) för att se mina ca 4 minuters ridning!! De tog Ida så att jag kunde fokusera på tävlingen.
 
Mötte ännu fler vänner som Lotte och hennes söööta hund Too-Tiki och så dök uppfödaren Vivvi upp samt min bästis Annica och hennes kille Per, Isabell och Tobbe och därefter dök en gammal stallkompis upp från ett tidigare stall, Bettan.. Det var mig väldans vad alla dök upp när jag ska tävla!? STORT TACK för att ni kom och hejade på mig!!
 
Otroligt roligt men samtidigt kände jag pressen att prestera väldigt bra för det är bara 4 minuters ridning, 3 domare - vilket gör att de ser mig ca 20 sekunder per gångart, vi var ju 3 på banan.
 
Teo stod lugnt och fint i transporten och ca 1 timme före jag skulle in på banan tog jag ut honom för att sadla, tränsa och leda runt honom. Allt var roligt, spännande, läskigt för Teo.. Speakern var nog det som var farligast men efter att ha fått stå och mumsa på gräs bredvid en högtalare så var även speaker-rösten som dundrade ut från högtalaren helt ok..
 
Ca 20 minuter före min start så satt jag upp och började skritta.. Nåja, JAG ville skritta, Teo hittade på allt annat.. Han ville galoppera, snurra, dra efter alla hästar som red hit och dit så till slut kände jag att jag måste in på framridningsbanan - jag struntade fullkomligt i att det var för många där inne, jag behövde komma på en plats där vi var lite mer inhägnade. Och han kastade sig mot utgången, satte sig på bakhasorna, blåste som en elefant, snurrade, blåste, töltade som en dröm och efter ca 10 minuter var han helt slutkörd.. Och då skulle vi in på banan...
 
Så, det var en väldigt mentalt trött Teo som kom in på banan och det visade sig i gångarterna, särskilt tölten. För den blev både travtaktig och energifattig.. Men visst, han kunde hoppa till lite ändå. Det var en häst nedanför ovalbanan som gick i en hage och den var läskig.. Likaså ville han titta på alla hästar utanför banan så jag fick förstås, "utåtställd"..  Men även "fina rörelser"..  Så poängen blev: 3,5 / 4,5 / 4

Fotograf: Isabell Wolf Jorvén
 
Traven var enkel men även här väldigt energifattig.. Jag fick kämpa hårt för att hålla tempo utan att det blev långsamt-ökat-långsamt-ökat och inte slå upp i galopp..  Och samma läskiga hästar stod utanför banan.. Vi slog upp i galopp någon gång också.. Så jag fick även här "saknar energi", "ostabil", "ojämnt tempo". Poängen: 4 / 3,5 (hon såg galoppen) /5,5
 
Fotograf: Isabell Wolf Jorvén
 
Skritten var också lite sisådär. Han var visserligen trött men ville fortfarande springa ifrån det mesta och blev därför tidvis kort i steget, tidvis avslappnad och så de där hästarna på utsidan!! Domarens kommentarer: "gott sträck" "försiktig" "utåtställd", "icke avspänd". Och poängen: 5 / 4,5 / 5,5
 
Och så kom vi till galoppen.. Jag vet att efter 5 pip från speakern så var föregående gångart klar och speakern skulle då säga till om nästa gångart, vilket jag utnyttjade, för jag startade galoppen så fort jag hörde sista 5:e pipet för att inte få en rusande häst i trav då alla andra galopperade. Så jag startade först och fick en väldigt fin galoppfattning. Sedan ville Teo helst stanna för han var riktigt slut nu men jag drev på så mycket jag kunde och bad om lite mer.. Lite mer.. Liiiiite mer..  Han kändes faktiskt helt ok i galoppen.. Domarens kommentarer: "Ok fattning, Gott framåtgrip, bra bakben, Fina rörelser" Och poängen: 5,5 /5,5 /6,5
 
Fotograf: Isabell Wolf Jorvén

 
Och så var vi klara.. Med slutpoängen: 4,5 / 4,5 / 5,4 och totalen 4,8. Vi kom på 15:e plats av 18.. Men vad gör det?? NU har vi testat och vi båda har lärt oss en hel del om varandra
.
En av domarna stoppade mig vid utgången och sa att han såg ojämn ut bak och att jag bör kontrollera upp detta, vilket jag förstås gjorde direkt. Iskall om benen, ingen svullnad och när jag longerade dagen efter såg han ut som vanligt - alltså helt ren i gångarten. Så jag tror detta berodde på hans ojämna tempo och hans osäkerhet i gången och obalansen då han är ung och tveksam.. Ingen av min "publik" noterade någon ojämnhet..
 
Teo skötte sig UTMÄRKT på sin första tävling med massa hästar, musik och annat som han aldrig har fått uppleva.. Jag däremot red som en kratta, gjorde massa "nybörjarmisstag" och kunde ha gett honom mer stöd.. Men men, sånt är livet. Det är bara att lära sig av dessa och göra om, göra rätt..
 
Jag lastade in min lille kille efter ett tag och sedan åkte vi hem och möttes av mer eller mindre alla hästar i hagarna som gnäggade oss "Välkomna hem"..  Teo fick gå ut i hage till Kjartan och jag började den eviga tillbaka-packningen och städning av transport (det var så mkt enklare när man var liten då föräldrar gjorde allt jobb, nu får man göra allt själv)..
 
 

fredag 22 september 2017

Matvrak

Mina två killar har olika bekymmer när det gäller mat.. Den ena äter allt och fort (Teo) och den andra vilar gärna en stund mellan matstunderna (Kjartan). Det ger mig ett litet bekymmer.

För Teo ska inte äta massvis med käk för då blir han tjock och Kjartan behöver massvis med käk för att behålla vikten. Jag vill dessutom att de ska gå tillsammans för att umgås - det är det naturliga sättet och det bästa sättet för hästar, de VILL umgås och vara med varandra, klia varandra osv.

Men problemet är (och har alltid varit med de här två) att Teo är högst i rang så när han har tryckt i sig sitt 1 kg på morgonen - vilket går extremt fort - så motar han bort Kjartan från sin hög och äter upp Kjartans mat. Kjartan som då inte är en mattokig häst samt vet att Teo är högst i rang, går undan direkt och äter inte mer. I nuläget är det inte så farligt eftersom de bara får 1.5 kg hö i hagen (1kg till frukost och 0,5kg till lunch) men om jag ska börja ge dem mer (t ex 2kg+2kg)  så kommer Teo äta ungefär 7kg hö i hagen plus det han får inne och Kjartan hinner bara få i sig 1kg i hagen.. Det borde vara tvärtom.

Jag har funderat på olika alternativ:
  1. Sätta Teo i liten hage som sedan öppnas automatiskt efter några timmar. Då får Kjartan i lugn och ro äta sin mat.
  2. Sätta Kjartan i liten hage som sedan öppnas automatiskt efter några timmar. Då får Kjartan i lugn och ro äta sin mat.
  3. Sätta Kjartan i lunchhagen som öppnas automatiskt efter några timmar.. Då får Kjartan äta i lugn och ro..
Men alla alternativ slutar alltid med:
  • Kjartan äter inte upp allt..  Då tar Teo resten
  • Kjartan äter en del och lämnar sedan för att äta senare. Då tar Teo resten
För det är ju så.. Kjartan äter lite, går iväg och gör annat, äter lite till, går iväg och gör annat, äter lite till osv..

Vaddå?? Jag njuter av maten och ser till att tugga noggrant.


I nuläget äter Kjartan 4 kg hö inne på natten och jag noterar att han är vrålhungrig när han tas in på eftermiddagen. Det är inte optimalt, varken för hans mage eller hans ålder. Jag noterar också att Teo börjar lägga på sig - vilket inte alls är bra eftersom han ska bli tävlingshäst, visst han växer men han ska inte bli fet för det.

Så, tyvärr, har jag bara en enda lösning.. Dela hagen (igen) så att de får olika givor i hagarna och kan på så sätt få i sig den maten de behöver i lugn och ro. På senvåren, sommaren och tidig höst - får de gå tillsammans igen för då finns det gräs.

Det hade varit enklare att ha flera hästar i hagen för då blir konkurrensen annorlunda men för hästarnas väl och ve, så får jag helt enkelt göra så här. Suck...

 
Jag kommer tydligen aldrig ifrån dessa delade hagar.. Här är det Kjartan & Brana i varsin hage.

torsdag 21 september 2017

Uteritt o Ridvolt

Det blev en liten runda på grusvägen med båda igår. Kjartan som handhäst och Teo som ridhäst. Båda gick bra,inget wow men helt ok. De var lyhörda men lite sega och ville inte riktigt gå på som jag ville. Nåja, man kan inte vara på topp jämt.

Kjartan fick gå tillbaka till sin box, efter ca 20 min travande, medan jag tog ut Teo på en liten tur till för att testa samtliga gångarter. Skritt, lite överilad eller lite slö - hittar liksom inte mellantempot, Trav, helt ok men lite för djup i formen, Galopp, helt ok men även här lite för djup.
Han kändes helt enkelt lite för seg och trött, det kan vara vädret, dagen, eller något annat. Inte vet jag. Men det är helt ok. Man behöver liksom inte vara på topp jämt.

Vår ridvolt håller på och justeras. Helt underbart då den behövde en uppfräschning.  Helt plötsligt blev det en 60x20 volt istället för en ovalbana på ca 40x15. Ett nytt bottenskikt är fixat, volten är jämn (ingen vågig bana längre) och snart kommer toppskiktet på också och sedan är den ridbar igen.

Vi ska även fixa till sadelkammaren, foderkammaren och torkrummet. Otroligt trevligt med alla nya stallkamrater som också gillar ordning och rent stall samt att de också har förslag på förbättringar. Det börjar liksom se ut som ett väldigt välorganiserat stall - även om det var bra tidigare så kan det alltid bli bättre.

onsdag 20 september 2017

Jätte-nervös

Det är inte ofta jag är supernervös men inför den här tävlingen så känner jag att det pirrar rätt mycket i magen..  Det är ingen speciell tävling, inte heller någon speciell klass men det är min och Teo's första tävling!! Ca 17st ska tävla i min klass, V5.. Uppfödarna har dessutom meddelat att de kommer och tittar - URK..
Och jag har inte tävlat på över 4 år - sista tävlingen var med Brana på Geadingakeppni-SM 2013.

Jag & Brana på GKSM 2013

Så, det är inte underligt att jag är lite nervös. Det är så många nya regler att lära sig och jag har verkligen försökt läsa på om alla nya regler, tankar och annat från SIF och alla som har tävlat under åren. För mig blir ju allt nytt igen - nya domarhandledningen (som numera är gammal), nya bedömningar, mer regelverk om hjälmar, boots, klasser, nivåer osv. 

MEN!! Det är "bara" en tävling och jag kan rutinerna ändå. Packa släpet, lasta hästen, köra, hästägarförsäkran, parkera, incheckning, vänta, rida fram, rida på banan, vänta, domarkommentarer, ev. final, åka hem, lasta ur hästen, packa ur släpet, parkera, åka hem.. 

Det bästa är stället jag tävlar på. De är såå rutinerade och har sån otrolig koll på tider och annat. Man behöver aldrig vänta på sin tid utan har man en inridningstid för sin grupp så hålls den perfekt. Örnäs är riktigt bra och jag tycker nog att andra tävlingsgrupper borde lära sig en hel del av dem. För det finns inget tråkigare än att sitta och vänta eller att man har planerat sin tid och sitter till häst för att sedan förstå att det är försenat med 30min.. eller ännu värre 1-2 timmar - för det har hänt mig!!  Visserligen har jag kunnat planera rätt bra tidigare, efter några tävlingsår, men det är väldigt svårplanerat när tiderna inte hålls, särskilt nu när jag kommer med unghäst. 
Så, jag är glad att jag börjar med Örnäs.

"Problemet" är jag är en tävlingsmänniska.. Jag kan inte hjälpa det. JAG VILL VINNA!! Jag vet att det här är Teo's första tävling och vi ska bara leka lite, testa, visa banan osv. Jag vet att allt kan hända och att hans gångarter i nuläget inte är de bästa utan han ska bara få se vad som händer på en ovalbana. Vi har aldrig ridit på ovalbana, vi har aldrig hört musik, vi har aldrig sett så många islandshästar på en och samma plats, vi har inte sett flaggor & domarbås eller hört en speaker. Mycket kan hända.. Men det hjälper inte.. JAG VILL VINNA!! Det är nog därför jag är nervös, för jag vill stå där med Teo i "vinnarcirkeln".. 
Nåja - jag vet att så länge han gör sitt bästa så kommer jag vara nöjd med honom men inte med mig själv, eftersom jag...vill...vinna...

Jag &  Brana GKSM 2013. Prisutdelning..

tisdag 19 september 2017

Ketchup-effekt

Peter sa att det skulle hända men jag trodde inte det skulle hända så tidigt... Han sa "i vinter"..
Teo går suveränt just nu!!

Det är en ynnest att få rida honom för just nu är han mjuk, följsam, pigg, samarbetsvillig och har väldigt trevliga gångarter..

Jag drog ner till en grusväg där man mer eller mindre kan träna som på en rakbana eftersom vår ridvolt håller på att förbättras och då kan man inte rida där. Så jag övade på grusvägen och bara för att det är en väg som går rakt fram så behöver man inte bara rida spikrakt fram.. 

Jag övade sidvärtsrörelser i skritt, från ena kanten till den andra. Fokus på att trampa under, reagera när jag gör halvhalter för omställning, mjuk och fin i munnen, lyhörd för skänkeln. Sedan starta tölten och här startar vi bara inte genom att driva på utan här gör vi halvhalt, samlar så till den grad att det känns som om han ska lyfta fram och så trampa under ordentligt bak plus bli lite liiite lateral. DÅ startar jag tölten.
Töltade sida till sida på grusvägen genom sidvärtsrörelser. Samma här, lyssna på mig när jag gör halvhalt, flytta undan för lätt skänkel (jag hjälper även till lite med min vikt) och svara när jag ber om rakställning - inte bara "göra som vi gjorde tidigare" utan verkligen samarbeta med mig. Avsaktning till skritt och det är samma här, inte bara stanna upp tempot utan trampa under i tölten, samla sig och så stanna upp energin bakifrån. Jag använder knappt tyglarna, även om de är kortade och glappar inte, utan rider mer med mina knän.. 

För det är med knäna jag jobbar.  Halvhalter gör jag genom att pressa in knäskålarna i sadeln, driva gör jag genom att öppna upp knäna och stanna så behåller jag knäskålarna i sadeln tills dess hästen stannar. På så sätt behöver jag inga tyglar och knappt inget under knäna heller. Självklart spänner och slappnar jag av i rumpmusklerna beroende på vilket moment jag gör.

Sedan bakdelsvändning för att vända, visste inte om han kunde detta men bakdelsvändning blev det och så fram i tölt igen. Rakt fram i mitten, så att han inte söker stöd mot dikeskanterna och så växla till trav.. Mmmm..

Det gick så otroligt bra så jag avslutade väl efter ca 20 minuter, satt av, berömde massvis och ledde hem honom. Guldhäst!! 


måndag 18 september 2017

Hästhelg

Efter några dagars vistelse i Österrike så var det underbart att komma hem och få träffa Ida och hästarna!! Jag är ingen människa som gillar att resa (även om det är intressant) så glädjen är väldigt stor när jag kom hem. Mamma & Pappa har bott hemma hos mig, för att underlätta skötseln av hästarna och de har gjort ett strålande jobb. Uppe tidigt, åka till stallet, släppa ut hästar, fodra, rigga lunchhage, mocka och så hemåt för att sedan åka tillbaka till stallet och ta in hästarna, fodra, rigga kvällsautomater och så åka hem igen..  De har dessutom fixat lite hemma hos mig - super..

På lördag/söndag blev det 100% stall för mig. Jag mockade hage, fixade boxarna, köpte spån, städade rent vid hösilageplatsen, umgicks med stallkamrater och en liten tripp till Hööks blev det också. Det var dags att inskaffa en ny hjälm, då den gamla hade fel märkning samt jag har använt den några år. Ska den vara säker, så ska den vara rätt märkt och inte 10 år gammal..  Nu kör vi med svart igen.. 


Jag red ut med kompisar på lördagen, det blev trav för hela slanten en bra sträcka och det var väldigt roligt. Härligt att jag numera kan rida ut med stallkompisarna, även om de rider stora hästar. Teo fick ibland gå först, ibland gå i mitten och ibland sist - nyttigt att kunna vara överallt när man rider. 

Söndagen tog jag med Kjartan på en runda och snacka om pigga och glada hästar! Kjartan låg på och var nästan före mig och  Teo var pigg, hade en enormt skön tölt med mycket driv i bakkärran och jag kände mig glad..

Så skönt att vara hemma igen!!!

onsdag 13 september 2017

Den lilla busiga vargen

Den lilla busiga ungvargen som snurrar runt i Brottby och hemma hos mig. Det är lite spännande och lite läskigt samtidigt, för vargen är ung, dum, prövar sina vingar men är förstås rätt så ofarlig för våra hästar och oss själva.. Men för lilla voffsan så är han livsfarlig och eftersom han är en smula orädd så har jag rejäl koll på var vargen är för dagen och så har jag superkoll på voffsan.


Notera att ungefär den blåa cirkeln är där vargen har sitt område just nu.. Typ..  Och den röda cirkeln är där jag bor och den gula är där mitt stall finns. Så, jag har sannerligen varg nära mig. 

Men som sagt, för mig och mina hästar är han rätt ofarlig eller väldigt ofarlig faktiskt..  Fast det är ju inte så kul att ha en varg i bakhasorna när man rider eller på stallplanen när man tar ut voffsan för en liten kissrunda eller hemma på kvällen.. Och för får, höns och annat är han väldigt farlig..

Det här är precis hemma på min baksida..

Och det här är på baksidan av mitt stall..

Samma varg men han har ju ben och kan trava på rätt långt..

En liten lätt ridtur och tävlingslicens

Mamma var i stallet igår för att säga hej till Kjartan och hämta Ida eftersom jag ska iväg på jobbresa under veckan. Det är bra med föräldrar, inte nog med att de tar hand om Ida utan de tar även hand om hästarna och kommer bo hos mig under tiden, för att underlätta stall-skötseln. Alla stallkompisar har erbjudit sig att hjälpa till också - har man inte snälla stallkompisar!?



Min lilla trasselsudd.. Hur ska jag klara mig de få dagar utan dig? Du t om tittade efter mig i bilfönstret när du åkte iväg i bilen med Mamma och Molle.. och jag stod kvar utanför bilen.. Nåja, hon kommer få mysigt med allt gos hon kommer få.

Jag tog med mig Kjartan som handhäst och Teo som ridhäst på en liten runda. Lite tölt, lite trav och lite galopp.. Mysigt väder, mysiga hästar och pigga hästar!! Det var en skön kväll..

Min tävlingslicens lyser med sin frånvaro. Jag köpte den via det här nya systemet Indata och beställde faktura till min mailadress då jag inte har Paypal eller kreditkort.. Och betalade den omgående via internetbank - varför nu indata inte har automatisk koppling till internetbank som alla andra moderna system har nuförtiden förstår jag inte men men..  Det skulle ta upp till 10 dagar innan man såg sin licens på indatas hemsida men jag har ännu inte sett någon licens. Så jag tog kontakt med SIF:s kansli (lite svårt att veta vem man ska prata med gällande sådant, saknar en allmän mailadress som typ heter "tavlingsgruppen@sif.se") och frågade vad det är som händer.. De ser inte heller att jag har en licens eller har betalat!! Det står ganska tydligt på den här sidan att man ska skriva in tävlingsdatumet om man köper en engångslicens, så det gjorde jag.. Jag kanske borde ha skrivit in OCR-numret istället.

Nåja, SIF är på detta och försöker hitta min betalning - trevligt med folk som agerar på en gång. Jag har ju kvitto på att det ÄR betalt och allt, så jag är inte så orolig men lite stökigt kan det då bli vid incheckningen..

tisdag 12 september 2017

"Ovalbane-träning"

Igår blev en hektisk dag. Först jobba några timmar och sedan till stallet för att möta upp hovis som skodde Teo. Nya fina skor med röda vackra sulor.. Därefter vidare till pappa som fyllde år och så var jag där några timmar, för att sedan åka tillbaka till stallet och ta in killarna och sedan så red jag ut på Teo ensam, utan Kjartan.

Vi skulle till den s.k ovalbanan som finns ute i skogen, det är egentligen en stor öppen gräsyta med hinder men det yttre spåret är precis som en ovalbana med sand som underlag - perfekt.

Så jag började skritta ditåt och sedan lite uppvärmning med tölt och sidförflyttningar längs med grusvägen. Han gick bra, väldigt bra, det märks att han är nöjd med sina nya mindre hovar. Sedan kom jag in i skogen och jag kan lova att min blick flackade från höger till vänster ut i skogen, sökande efter varg.

För det är med lite blandade känslor jag rider, är i stallet och är hemma numera då en av mina stallkamrater blev "jagad" av vargen när hon var ute och red.  Vargen sprang alltså efter hästen när hon låg i galopp och han följde ekipaget hela vägen tills de kom till mer bebyggelse. Han verkar ha rivit får också samt dödat en hund, några hönor och verkar så där allmänt orädd.
Det är en ung varghanne från Norge och han vet väl inte bättre  och tyckte antagligen det var spännande att följa efter häst som galopperar men en smula obehagligt är det.
För nyfikna kan ni läsa och höra henne här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=6775134

Nåja - fram till den s.k ovalbanan kom jag och så började jag träna. Låtsades att tävla och hörde inne i mitt huvud speakerns röst: " Välkommen in på banan, Anna Pettersson & Theodór från Eklunda.. Varsågod att visa valfritt tempo tölt.. varsågod att visa arbets- till mellantempo trav.. varsågod att visa mellanskritt.. tack.. och varsågod att visa arbets- till mellantempo galopp.. Varsågod att bryta av till skritt och rid närmaste vägen till utgången" 
Hehe.. rätt kul att ha en speaker i huvudet.  Och Teo gick väldigt bra, trots att jag flackade med blicken ut i skogen och hade min fokus en smula åt annat håll. Det är bra, då funkar det även på tävling. Efter en stunds ridning så red jag hemåt, i tölt förstås (ökar milen på tölt-räknaren) och jobbade även här med sidförflyttningar längs med grusvägen och lite tempoväxlingar. Satte av från honom en bit från stallet och ledde honom hem, trötta svettiga var vi men jösses vilket bra pass det blev!!

Kjartan fick vila och honom gav jag en rejäl avborstning så han fick lite stimulans och kände sig omtyckt.. Ja, som vanligt så blev jag ensam i stallet eftersom klockan hade passerat 18:30 - japp, i vårt stall är alla nästan klara vid 18-tiden, oftast är det bara jag kvar då. Vid 20-tiden åkte jag hemåt..

måndag 11 september 2017

Uteritter och Varg

Jag hade en superskön helg med massa häst.. 

Fredag kväll så mockade jag hagen, jag försöker göra det minst en gång per vecka för att minska parasittrycket.. Något jag tycker alla hästägare borde försöka göra..  För mig tar det max 1 timme och det blir ungefär 3 fulla skottkärror..  Rätt mysigt och bra träning. 


Sedan på med reflextäcken och ut på en liten runda med hästarna. Mysigt men det börjar bli lite mörkt nu när man rider vid 19-tiden


Lördagen kom mamma över till stallet och först ägnade vi dagen åt lite shopping, vilket alltid är roligt och sedan åkte vi tillbaka till stallet för en skön liten ridtur på våra hästar.

Teo gick som alltid bra och det roligaste var att jag klagade under shoppingen att han var så slö och väldigt "medel" i sin vilja och det fick jag äta upp under turen. För jösses så han låg på!! Roligt att känna att även han kan tagga till vid behov.


När jag sedan kom hem, vid 17-tiden, mötte jag min granne som var rätt exalterad. En varg hade tydligen varit på min baksida hemma och spatserat omkring för att sedan vandra ner längs med vägen till ett par löptikar.. Jag missade vargen med typ 15 minuter.. Typiskt!! 

Morgonen efter så var jag i stallet några timmar för att fodra, släppa ut hästar, mocka och vid 9-tiden åkte jag hem.. För att bara någon timme efteråt mötas av det här på Facebook..

Den röda byggnaden är då vårt stall.. Japp, en varg  hade varit på baksidan och hämtat en höna för att sedan spatsera över till framsidan av stallet och sedan gå vidare längs med stora hästarnas hage och sedan ut på den grusväg jag brukar rida. Mähh!! Jag missade honom igen!!!

Tragiskt för hönan och lite ovanligt att vargen är så nära bebyggelse och det var ju folk ute vid stallet men det bekymrade tydligen inte vargen. Han är lite för orädd för min smak..  Vi Stockholmare blir ju lite hysteriska när det dyker upp varg så här och det hördes tydligt på allas röster efteråt och på Facebook men jag tycker det är ganska vanligt. Bor vi på landet där det finns hare, räv, rådjur, älg och hos mig finns det även björn och lo - så är det väl inte så ovanligt med att det ska finnas varg också. Men det blir väl så när man känner att ett rovdjur kommer som potentiellt kan attackera. Men alltså, risken att en bil eller en älg dödar dig är större..

Och så red jag ut på kvällen. Tog med mig Kjartan som handhäst och så töltade jag framåt på Teo. Noterade rätt kraftiga tassavtryck längs med grusvägen och långt avstånd mellan avtrycken var det.. Till slut stannade jag upp, satt av och fotade ena avtrycket då Länsstyrelsen har poängterat att de vill ha så mycket information som möjligt om den här vargen. Om det är en hund eller en varg, det vet jag inte men fotade gjorde jag och skickade till stallchefen som är vår kontaktperson med länsstyrelsen.

Tror avtrycket borde vara runt 9-10 cm om jag mäter mot min hand.. 
Länsstyrelsen tror det är en ungvarg (hane) som söker revir och flickvänner.. Vi får väl se om han bosätter sig i området eller inte.. Det beror väl på hur mycket snabbmat vi serverar honom och hur många löptikar vi har i området.

 

Teo och Kjartan går tillsammans igen men Teo är inte så snäll mot Kjartan när de får mat. Han vandrar mellan de båda mathögarna och motar på så sätt bort Kjartan, så han får ingenting. Inte alls schysst och jag försöker hitta på någon vettig lösning.. Vi får se om jag kommer på något. Kjartan måste ju få käk - inte undra på att han är vrålhungrig på kvällarna när jag tar in honom..

Imorse löste jag det genom att sätta Kjartan i lunchhagen och sätta timern på 2 timmar men genom att göra så får de ju ingen lunch.. eller får för tidig lunch. Hmm???

fredag 8 september 2017

Cowboy

Teo och jag red ut tillsammans med en storhäst i stallet. Det var första gången för oss att rida ut tillsammans med det det här storhästekipaget och det är alltid lika spännande. En del i vårt stall rider inte riktigt lika säkert utan drar iväg i galopp utan att säga till och sådant vill inte jag vara med om. Jag vill ha det säkert med att man säger "ska vi trava?" och inväntar ett "Ja/Nej" och sedan säger man "nu travar jag" och drar igång i trav. DET kallar jag säkert. Dessutom är en del av de stora hästarna lite för lätta i baken när man kommer runt 1-2 meter i närheten och det är också en smula jobbigt.

Så var det inte med det här ekipaget!! De red precis lika säkert som jag vill ha det och som jag själv gör.  Fråga - Kommando - Ökar - Fråga - Kommando - Saktar in och ingen lätt rumpa på hästen.

Men vi kom till ett ställe där det var en smula trångt och eftersom den här galoppören inte gillar trånga utrymmen - därav slutade hästen på galopprace - så satt vi av och försökte leda hästarna igenom utrymmet. Teo gick igenom utan problem men galoppören var mindre sugen.  Till slut var galoppören nästan igenom men råkade stöta emot en grej och då blev galoppören rädd och slet sig..

Ehh? Galoppören vände, startade trav och sedan galopp och drog!! Ryttaren, som alltså stod på marken, sprang efter skrikandes!! Jag tänkte att jag och Teo genar lite, så vi tog en annan väg i trav, galopp, tölt - beroende på var vi var längs med vägen. Jag såg galoppören dra på tempot i full galopp så det var bara att konstatera fakta.. Hästen var på väg hem, så jag ringde stallchefen och sa att det kommer nog en lös häst snart längs med vägen.. Stallchefen skulle gå ut och möta hästen.

Längs med vägen mötte jag ett annat storhästekipage som var mindre trevliga.. Vår konversation:
Ryttaren: Är det din häst?? 
Jag: Nej, men jag red tillsammans med dem och han slet sig.
Ryttaren: Han skrämde skiten ur oss!! Det var faktiskt väldigt obehagligt!! 
Jag: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men han slet sig faktiskt
Ryttaren: Fnys! Han skrämde oss, min häst blev jätterädd!!! (kan tillägga att ryttaren var väldigt arg i tonen)
Jag: Återigen, jag ber så hemskt mycket om ursäkt men hästen slet sig... 
Ryttaren: VAR kommer ni ifrån?!?!
Jag: Toftesta Gård.. och nu måste jag försöka fånga in hästen
Ryttaren: Jaha.. Ja, det var ingen rolig upplevelse. Han skrämde faktiskt min häst!!!

Haha, tänk att folk är så kortsiktiga i tänket eller så var ryttaren bara extremt upprörd och rädd efter mötet.. Varför inte försöka fånga in hästen?! Men jaja.. Jag red vidare och till slut kom jag faktiskt ikapp galoppören!

Så jag lutade mig fram, tog tag i tygeln och VOILÁ!! Jag fick tag i galoppören!!! Stannade, satt av, och började leda tillbaka båda till ryttaren som kom springandes längs med vägen..  Teo var cool, duktig liten kille man har.. Tror att mitt handhästeri som jag har pysslat med har gjort honom rätt cool när det gäller lösa hästar..

Ryttaren satt upp och så red vi en stund till längs med grusvägen. Den här gången undvek vi trånga utrymmen och allt gick bra. Duktiga duktiga Teo!!

torsdag 7 september 2017

Vila

Gårdagen fick hästarna vila då jag var hos tandläkaren..igen..  Jag har hysterisk tandläkarskräck och har inte varit där på måååånga år.. Det straffar sig, kan jag lova. För jag åker dit typ varje vecka just nu pga väldigt många problem med tänderna.

MEN! Kan jag ta Teo till tandläkaren så kan även jag gå till tandläkaren.. Lika för oss båda.

Igår var det dags för lite tandutdragning..  Se bilden på en hysterisk patient liggandes på stolen med vridande kropp, sparkande fötter och 2 personer som slet inne i munnen - det var ingen falsk bild igår.. För det var ungefär så det var eller kändes.. Nåja, nu är det gjort. Jag har inte ont, allt känns bra..


Efter denna pärs igår var jag fortfarande tvungen att åka till stallet, mocka, ta in hästarna, ge dem mat och förbereda för morgondagen. Hastighetsrekord tror jag det blev!!

Ville bli klar innan bedövningen släppte så jag kunde sova bort smärtan då bedövningen släpper. Jag hann rätt bra och kom hem till Idas glädje och sedan sov vi båda bort kvällen..

onsdag 6 september 2017

Hö-analys

Fruktansvärt bra hösilage det här året.. Nästan för bra, då hästarna kommer få lite mindre att tugga på.. Jag brukar roa mig med att räkna lite på den här sidan: www.freefarm.se bara för att få ett hum men mestadels går jag efter egen blick..
Men jag noterar att det här året behöver hästarna sannerligen inget extra, det är en sak som är säker..


Grusvägen

Tänk så lite man begär av en ridväg.. En grusväg, lång, lite kuperad, rak, lite svängar och så fri från bilar.. En sådan grusväg har jag och den rider jag på jämt och ständigt (känns det som). Men det är så jag tränar, rakt fram i varierande tempon..

Vilket jag gjorde igår. Borstade av båda och drog på reflextäcken (man vet ju aldrig när mörkret kommer) och så red jag iväg. Teo red jag på, Kjartan som handhäst. Lite skritt först och sedan tölt på Teo och Kjartan valde trav.. Det blev lite högt tempo så vi rollade lite och hade lite andra gångarter inblandade ibland men vad gör det?! Roligt var det. In i skogen på grusvägen och bara tölta på den grusväg som ibland blir sandig och mjuk och ibland är lite hårdare som en grusväg brukar vara. Lite svängar här och där och lite uppför/nedför ibland. Skogen omslöt oss på båda sidorna men när jag hörde ett stort brak nära grusvägen så valde jag att stanna..

Jag vet att det finns både älgar, vildsvin och rådjur i den här skogen och vill helst inte möta älg.
Vi stod stilla en stund och pausade för att sedan vända och rida tillbaka - i en smula högre tempo, Kjartan valde.  När vi kom fram till stallet igen (efter en stunds skrittande), så stoppade jag in Kjartan i boxen, satte på Teo boots och så red jag ut på en annan grusväg för att träna lite mer intensivt på töltandet, lite mer disciplinerat. Och det blev en bra tölt, så då avbröt jag och skrittade hemåt.. Satt av en bit från stallet och ledde honom hem.

Borstade av båda, på med back-on-track på Teos rygg och sedan massa snack med goa stallkamraterna. Det har kommit ytterligare en ny häst i stallet så det blev mycket roligt att få se den, höra om den och dessutom prata skräckhistorier om transportering.. Man har ju varit med om en hel del och det har även mina stallkamrater. Mycket roligt.. Åkte hem vid 21-tiden, man kommer liksom aldrig från stallet längre - jag har ju så trevligt med en hel del av mina stallkompisar.

Teo var inte så jättevillig att gå ut med mig och Kjartan men väl ute så kom han igång.

tisdag 5 september 2017

Brunmåla

Då har jag och Teo gjort vårt första besök på Brunmåla hästklinik.. Jag har tidigare alltid åkt till Evidensia i Täby men eftersom de har lagt ner så behövde jag komma till en klinik som var nära och helst där Henrietta var.. Och nu visste jag att hon skulle börja på Brunmåla så jag bokade en tid och var specifik med att jag ville träffa Henrietta.

Vi kom fram till en stor parkering där Teo fick vänta i transporten. Vi kollade orienteringsskylten som fanns vid parkeringen om hur vi skulle göra. Tydliga instruktioner på hur man skulle göra.

1. Parkera
2. Gå till reception som finns här och anmäla hästen.
3. Invänta tills du får ok att ta in hästen

Ett tips till alla som kommer dit, VAR INTE FÖR TIDIG.. För de har bara några få boxar och de vill helst att man ska ha hästen i transporten tills det är din tid. Så har du en stökig häst, kom precis på klockslaget, så slipper din häst vänta i transporten.

Nu är Teo lätt att ha i transporten så han fick helt enkelt stå där inne och vänta i ca 20 minuter.  Henrietta misstänkte att det var jag som kom för hon kände igen namnet men det kan finnas fler som heter Anna Pettersson så hon visste inte riktigt men eftersom det var en ung islandshäst som var anmäld så misstänkte hon. Och det blev ett kärt återseende.. Vi alla 4, Henrietta, Lena, Mamma och jag, log stort och hon fick se min lille gubbe.. För er som inte vet så har vi 4 kamperat ihop när vi kämpade hårt med Brana (som numera inte finns längre).

Så, in i behandlingsrummet, härligt med gummigolv - det var tyst - och så lyssnade hon på Teo och såg på hans allmänna tillstånd. Hon tyckte han var väldigt vacker!

Så i med lite "happy happy" medicin på Teo för att sedan sätta på munstegen och så check i munnen. Jag har tyckt att han är lite seg i vänster sida i munnen och beviset för detta syntes på en gång, han hade ett litet liiiitet sår längst in på högra sidan. Hans unga tänder är vassa och vågiga - tydligen ska det vara så men hon slipade ner de vassaste bitarna så de inte skavde på sidan av munnen. På vänstra sidan hade han en tand långt in som var lite högre än de andra så den slipades också ner och korrigerade tanden som mötte den tanden på ovansidan.
Lite foderpackningar på framtänderna men det var normalt då tänderna är nya och inte nedslipade av ätande. Och EN mjölktand kvar.. Han är fortfarande bebis..

Hon var tvungen att ploppa i lite mer "happy happy" i honom 2 gånger eftersom de gav honom lite åt gången för att inte ge honom för mycket. Rätt skönt att ha en enkel häst där jag kunde mer stå och titta in i munnen än att hålla hårt i hästen för att den skulle vara lugn.

Efteråt fick jag leda runt honom i ca 40 minuter för att få honom att vakna till liv innan vi åkte hemåt. Jag passade på att väga honom också.. 337kg. NU började jag undra. Är vågen på Brunmåla korrekt eller är den på andra stället korrekt?? För på andra stället vägde han 367kg. Det är ändå 30kg skillnad, vilket jag anser är en stor skillnad. Mamma ställde sig på Brunmåla-vågen och hon vägde korrekt, så vi får väl anta att Brunmålas är korrekt. Får nog ta och kolla om de har kalibrerat vågarna.

Edit: Nu har jag kontrollerat.. Brunmåla kalibrerar sin våg ofta så den måste vara korrekt. De sa också att om hästen ställer sig nära kanten kan det diffa i vikt men eftersom jag ställde Teo på vågen 2 gånger och fick samma vikt - så är det nog så att Brunmålas våg är korrekt.. Så numera väger min lille kille 337kg

Efteråt åkte vi hem, han kissade massvis, både på Brunmåla och i transporten och i boxen när han kom hem. Nöjd och belåten var han och ännu nöjdare när vi tog in Kjartan. De fick stanna kvar i boxarna, klockan var ändå 15:30, och sedan var jag klar för kvällen.
Ca 2600 kr kostade kalaset.. för er som vill veta, utan försäkringsbolagets inblandning.
Skönt att veta att hans tänder är ok och att jag kan fortsätta med det bett jag har.

Just ja - skillnaderna mellan Evidensia och Brunmåla.


  • På Brunmåla har de få boxar. M a o kom gärna max 5 min. före utsatt tid.
  • På Brunmåla är receptionen asfin med massa god mat man kan köpa och värma. Men du ser inte hästen, ser inte andra hästar som behandlas - det tycker jag är ganska tråkigt. Man sitter liksom avsides.
  • På Brunmåla blir man lite inlåst i "sitt" behandlingsrum, man ser inga andra. också rätt tråkigt.
  • Det är ASVARMT i behandlingsrummen.. Kortärmat är att rekommendera.
  • Parkeringen var stor och fin på Brunmåla
  • Tempot känns lugnare på Brunmåla. 
  • Gummigolv på Brunmåla, tyst är det.
  • Priserna känns likadana som på Evidensia
En av de saker jag tyckte var mysigt på Evidensia var just det att man tog in sin häst på box direkt och kunde checka in på en gång. Man kunde också se hur andra hästar behandlades och fick liksom lite att se på innan det var din tid. Du kunde dessutom gå och kolla av din häst hela tiden, eftersom du satt mer eller mindre i ena änden av "stallet" där incheckningen var. Men på det stora hela så var väl Brunmåla också helt ok.. Tycker dock att de har lagt för stort fokus på receptionen och väntrummet - det känns för flådigt.. Men det är väl en vanesak. 
Veterinärerna är densamma som på Evidensia, så vad gör det om allt annat känns annorlunda.

Något jag fort lärde mig var dock det här med tiden. Kom 5 minuter före utsatt tid.. Annars får hästen vänta i transporten..


fredag 1 september 2017

Reflex och musik i öronen

Igår hade jag bestämt mig att oavsett tid så skulle jag rida. Det har varit mycket på jobbet och jag vet att när jag väl kommer upp på hästen så slappnar jag av, njuter av stunden och kopplar bort allt..
Så, det blev en smula sent upp på hästryggen och eftersom det var dimmigt och började bli mörkt så åkte reflextäckena på.. Säsongens första gång! Lite varmt blev det för hästarna och lite mer tidsåtgång för mig att sätta på men säkerhet framför allt, säger jag.


När jag red så dök det helt plötsligt upp en brun häst med ryttare, båda utan reflexer och ryttaren hade headset i öronen. Jag kom i tölt och märkte dem inte förrän jag var rätt nära - tänk så bra det hade varit om någon av dem hade haft reflexer på sig, då hade jag sett dem snabbare.

 Ryttaren lyssnade nog på musik, tror jag.. för personen vägrade svara när jag sa "HEJ".. Ryttaren bara såg sur ut, antagligen för att jag var nästan intill dem innan jag noterade dem och då bröt av till skritt. För sån är jag, jag skrittar alltid förbi det jag passerar men ser jag dem inte, hör jag dem inte, så blir det lite svårt. 
Jag var tvungen att höja rösten och säga ett mer tydligt "HEJ!" när jag var närmare ekipaget och då fick jag ett kort "hej" tillbaka..  Jag gillar när ekipagen noterar när jag kommer genom att säga hej, dels för att mina hästar slappnar av (ingen älg, alltså) , dels för att jag tycker det är artigt att hälsa och så dels för att de ska notera att jag kommer.

SÅ inte nog med att ekipaget var reflex-lösa, så hade ryttaren då musik i öronen och det fick mig att tänka till. Så otroligt många ryttare rider numera med headset i öronen och missar totalt upplevelsen med ridningen. Ljudet från hästarnas hovar, frustande hästar, fåglarna, miljön runtomkring och så förstås kommer säkerheten på detta. 
Bilar, cyklister, människor, hundar, vilda djur - det kan vara bra att höra när något kommer. Dessutom när man möter hästekipage så kan det vara bra att höra vad den mötande säger, det kan ju vara något speciellt med hästen man möter - den kan vara ung, rädd eller bara se spöken.  Det är speciellt läskigt när ekipagen rider där det finns trafik, oavsett om det är lite trafik eller mycket trafik, för ryttaren hör inte alltid bilarna - beroende på hur högt ljud de har i öronen.  
Dessutom tänker jag på att om ryttaren ramlar av - hur pass skyddade är öronen om du har plastprylar i öronen, tänk om de går sönder och spetsar något i örat???

Då vi ryttare också är tvungna att följa lagen så gäller följande:
(taget från Transportstyrelsens hemsida)
  • Alla trafikanter ska iaktta den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika olyckor.
  • Du ska färdas på höger sida av vägen, så nära kanten som möjligt. Använd vägren, om det finns en sådan.
  • Du får inte färdas på gång- eller cykelbanor.
  • Du får inte färdas på motorväg eller motortrafikled.
  • Hastigheten får aldrig vara högre än att du behåller kontrollen över hästen och kan stanna om det behövs. I vissa särskilda fall ska man hålla tillräckligt låg hastighet, till exempel  
    - där barn finns på eller vid vägen 
    - vid möte på smala vägar 
    - i skarpa kurvor och 
    - vid backkrön.
  • Bestämmelserna om väjningsplikt och stopplikt gäller. Om du kommer från terrängen in på en väg, har du väjningsplikt.
  • Du ska ge tecken när du ska svänga. Tecken ges enklast genom att man räcker ut handen, som när man cyklar.
  • Om du kör med vagn eller släde under mörker, ska du ha lykta med vitt ljus framåt, lykta med rött ljus bakåt, orange reflex åt sidorna och två röda reflexer baktill. Lyktorna ska sitta på vänstra sidan av ekipaget.

Reflexer eller belysning

Om man rider eller leder häst, finns det inga särskilda krav på reflexer eller belysning under mörker, men de generella varsamhetskraven innebär att man alltid bör ha reflexer eller lyktor, gärna båda. Reflexer bör man ha i sådan omfattning och placerade på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad det är för slags trafikant det handlar om. På hästen är det bra att ha reflexer på benen, framför allt på vänster framben och höger bakben, samt någon reflex som syns bra bakifrån, till exempel fastsatt i svansen eller på ryttarens rygg.