tisdag 30 juni 2015

Bild från Peter-kursen

Det var tydligen så att någon fotade mig när jag red i söndags för Peter.. Här är den lilla bilden.


Så här såg vi ut på vår sista tävling ihop.. 

Det är då kort tempo tölt som visas på båda bilderna. Skillnaderna är att på tävlingsbilden är hon mer musklad, bättre kondis och har 200 gram boots på hovarna. Hon är också mer taggad och i mer "tävlingsform"..  På översta bilden rider jag utan boots, harmonisk häst utan tävlingstänk. Jag rider i samma sadel (Eques Sella) och samma träns (hackamore). 

Tycker faktiskt ändå att översta bilden är bäst då hon vinklar bakbenet bättre..  och jag sitter mindre "toppigt" på henne.. Det ser mer harmoniskt ut, helt enkelt. 

måndag 29 juni 2015

Ändra klasskraven på islandshäst-tävlingar!

Jag anser att det borde ske en förändring inom islandshästtävlandets alla klasser.

Enligt Islandshästreglementet 2015, punkt 2,1 gäller detta:

2.1. Tillåtna hästar Renrasiga islandshästar, fem år eller äldre, tillåts tävla. Härstamning och ålder bevisas med stamtavla eller motsvarande nationella intyg. 1 januari räknas som hästens födelsedag. Vid världsmästerskap och andra internationella tävlingar måste hästen vara minst sex år gammal. 

Antalet starter per häst och dag regleras enligt följande: 
a) En häst som är fem år tillåts starta två gånger per dag, men inte i kapplöpningar och inte i terrängritt (stilpass och speedpass är tillåtna) 
b) En häst som är sex år tillåts starta tre gånger per dag 
c) En häst som är sju år eller äldre tillåts starta fyra gånger per dag
d) Varje uttagning och final betraktas som en start 
e) I stilpass, speedpass och passlöp 250 m och 150 m räknas två försök som en start

Vilket då innebär att man som vuxen häst (över 7 år) kan då få tävla:
Femgångshäst: T1 eller T2 samt F1 plus två passlöp (punkt e här ovanför)
Fyrgångshäst: T1 eller T2 samt V1..

Är det final dagen efter så har då femgångshästen lyckats klämma ihop 6 eller 8 starter på en helg (först de 4 på lördagen och sedan b-final söndag plus a-final söndag eller kanske ett annat passlöp på söndagen) medan Fyrgångshästen "bara" kan få ihop 6 starter på en helg (först de 2 på lördagen och sen b-finaler och a-finaler på söndagen).

Enligt punkt 8 i FIPO sägs det att hästar som deltar i en töltklass får inte delta i andra töltklasser under samma tävling, likaså gäller fyrgång och femgång - man får inte tävla ytterligare en fyr-femgångs klass på samma tävling.

Då undrar jag.. Hur kommer det sig att det är okey för en femgångshäst att tävla 8 starter på en helg medan fyrgångsryttarna bara kan få tävla 6 starter - och nu är det bara om man lyckas med att komma till finalerna också..

Är det så mycket tuffare för ett fyrgångsekipage med tölt och fyrgångs än det är för en femgångshäst med tölt, femgång, stilpass, speedpass??
Och varför kan man inte få tävla tölt i två klasser på samma tävling? T1 & T2? Eller V1 + F1? Vad är det som gör tölt och gångartsklassen så speciellt hård så man inte får tävla dubbelt upp??  Ser man på passlöpen så är det ganska stenhårda lopp..

Det här gäller inte specifikt för Sverige utan det här är FEIF som har bestämt att det ska vara så här.. Men jag tycker nog att det är lite konstigt. Det borde vara smartare med att man inte får starta mer än 2 starter per dag - oavsett om det är passlöp eller två töltklasser eller dylikt. För om man har en tölt-moppe så borde man väl få tävla i de två klasser där tölten premieras??

Jag skulle bra gärna vilja tävla Brana på en och samma tävling i T1 & T2..

Peter-kurs

"Hon är stark, ser flott ut, stabil form, säker tölt, bra sväv i traven och du sitter föredömligt korrekt i sadeln", sa Peter..  Det summer väl det hela va??

Men vi tar det från början. Jag var väldigt nervös på morgonen för det här var första gången på över 1 år som jag & Brana & Ida skulle åka på kurs, tillsammans men ensamma. Ingen hästskötare, hundskötare med oss utan helt på eget bevåg.
Transporten hade fått sig en rejäl tvätt, likaså bilen och sedan åkte vi till stallet på morgonen för att släppa ut hästarna i hagen några timmar. Medan de mumsade gräs så packade jag bilen, la in spån i transporten, la in hö i höseglet, mockade boxarna, sopade och gjorde sånt där rutinarbete som lugnar mig.

Vid 10-tiden fick pållarna komma in igen, då stod både Svipa & Kjartan i skjulet för att undkomma värmen och bromsarna, så de var rätt nöjda över att få komma in i kallt stall igen. Brana fick på sig back-on-track på benen och lite avborstning och så var det då dags. Jag var helt ensam i stallet så jag kunde inte få någon lasthjälp OM det skulle strula.

30 sekunder senare stod Brana fint i transporten och jag + Ida satte oss i bilen. :-) Underbar liten dam jag har..  Då var vi på väg till MarmaTorp. Tyvärr hade jag glömt den fina vägbeskrivningen på jobbet men jag hade ju gps i mobilen så det var bara till att köra på. Och naturligtvis så ledde den där dumma mobilen in mig på fel väg! Så det blev till att börja söka på mobilen korrekt adress men helt plötsligt kunde mobilen inte hitta hemsidan!?! Till slut hittade jag vägen till Marma Gård men det stämde inte det heller..  Nu hade jag bara 30 minuter kvar tills jag skulle rida så nu var alla idéer bra idéer.. Jag haffade en cyklist på vägen, (kastade mig ut och skrek "HALLÅ" när hon brände förbi med cykeln, det tog några 100 meter innan cyklisten hade stannat) och så fick jag en bra vägbeskrivning - jag var bara 5 minuter ifrån stället.

När jag kom fram så satt hela gänget och åt lunch - lyxigt ställe 800kr för fika f.m/e.m + lunch + 2 lektioner för Peter, allt inkluderat i priset - men jag hade ju en häst att ta hand om. Så jag tog ut Brana, coollugn, och sedan riggade hundbur till Ida, sadlade Brana, och tog henne plus Ida plus buren till ridvolten. Stoppade in Ida i buren - japp, hon började gnissla direkt - satt upp och sedan var det lektionsdags.
Och vi tränade lite på egen hand men jag ville ju att Peter skulle se var vi var någonstans efter alla skador och fick då mycket lovord från honom. Han ansåg att jag rent tekniskt skulle kunna tävla en tölt-klass redan nu då Brana var extremt lyhörd och stark i tölten med bra form men att vi (naturligtvis) konditionsmässigt inte var där. Det kändes skönt att veta att vi är tillbaka där vi slutade.
Efter ca 20-30 minuter avslutade jag mitt pass och sedan skrittade vi av och samtidigt passade jag på att kolla gården lite..
Det är ett active stable, vilket innebär att hästarna går ute dygnet om/året om, och utfodras i skjul som har koll på hur mycket de äter och vad de behöver via ett chip. Fina ligghallar och fin hage med gott om skydd och kuperad terräng. Fint stall också med 4 boxar och lite behandlingsområde. Det var ett lugnt ställe, harmoniskt kände både Brana & Jag.. Dock inte Ida som gnällde så fort matte (jag) försvann 5 meter från henne.. måste träna henne mer på att vara nära men inte inpå mig..

Sedan packade jag in Brana i transporten igen, åkte hem - den här gången korrekt väg - och var sedan hemma i stallet igen. Både Brana och jag var totalt utmattade så hon fick vila i boxen och jag tog en paus i gräset vid stallet. Otroligt skönt att känna att vi är på rätt väg!!





fredag 26 juni 2015

Knas med Geadingakeppni-regler

Det blir lite knasigt anser jag med regler när de motsäger varandra.. Enligt Svenska Islandshästföreningen ska man följa FEIF:s regler när det gäller Geadingakeppni, då vi inte har några egna svenska regler.

Enligt Geadingakeppni-SM.s hemsida har de tolkat regelboken lite annorlunda, särskilt när det gäller bettreglerna.  Eller den som har skrivit Om själva Geadingakeppni har kanske inte all korrekt fakta, inte vet jag..  Men fel är det enligt mig.

De har nämligen skrivit så här på deras hemsida:
Man får bara rida på tränsbett (två- eller tredelat), traditionell isländsk stång eller amerikanskt halvstångbett utan kedja, kombinerat med engelsk nosgrimma, ej remont- eller bygelnosgrimma. Man får ej rida på rakt oledat bett.

Vilket enligt mig är helt fel! Regelboken i Geadingakeppni är glasklar där:
FEIF Gæðingakeppni Rules 2012  står det i punkt 3:2  klart och tydligt att:
Equipment of the rider and horse is subject to FIPO rules. Whip is however not allowed.

Vilket innebär att samma bett och tränsregler gäller för Geadingakeppni som vanliga FIPO tävlingar.
Det är ingen skillnad..

Problemet är väl att folk läser SM.s hemsida och de läser just detta om betten. Risken är att de då inte använder de bett hästen är van vid,,

Jag har mailat arrangören om detta och hoppas på en justering av texten.


Kurs = städa transporten

Eftersom Brana nu är igång så har jag faktiskt bokat in mig på en kurs, lite så där spontant. Det är faktiskt bara en enda lektion men jag behöver som sagt lite peppning.. och så saknar jag lektionerna.
För mig så innebär lektion vägen till tävling och tävla blir inte förrän maj 2016.. Jag känner att Brana känns som förr men det kan alltid vara skönt att få en tränares ögon, som har sett vår gemensamma väg från det jag köpte henne.

Så på söndag ska vi till Marma Torp och träna.. Där har jag aldrig varit och det ska bli mycket intressant då det är ett active stable med allt vad det innebär..

Eftersom Brana är på god väg att bli en vanlig tävlingshäst igen så behöver nog mitt hästsläp också graderas från soptömmarsläp till hästsläp..  Så i helgen ska jag städa transporten så att den ser ut som den ska och inte en grönmöglig, full med saker pryl som står vid huset..

Superträning

Då tog vi en snurra till med Brana..  Men den här gången gjorde jag på lite annorlunda sätt. Ida fick sitta i bur vid ridvolten medan jag red på ridvolten. Det gick mycket bättre. 


Även om Ida gnisslade av och till, hon tolererar att sitta fast i koppel men bur?!! Näe, där gick hennes gräns. Men hon satt där hon satt och var trygg från ormar, hundar, katter, rovfåglar, vädret. 

Brana och jag tränade åttavolter i alla dess former, flytta bakdelen, göra halt i mitten, öka i öglan för att minska vid bytet, skänkelvikning vid X:et, gångartsbyte osv. Hon gick mycket bra. Galopp försökte jag mig på också men det är lite för trångt på ridvolten och hon är lite för otränad ännu så den gångarten får jag hålla mig till i uppförsbackar (än så länge). 

Efter en liten träning så gick vi in i stallet igen.. och ja-a, jag håller mig till rosa lindor ännu :-)

Japp, hennes stall ja.. Vi har ändrat oss lite när det gäller utevistelsen. Hon går ut på morgonen och sover inne på nätterna - detta mestadels pga det förbaskade gräset som verkar vara i olag just nu, eller så är vår hage för kraftig. För tjock blev hon och ovanpå det fick hon tjock mankam. Det gillar inte jag så då fick jag göra något åt det. Hon är ute i liten nedbetad hage i ca 10 timmar och resten av tiden står hon inne. 

Jag skulle vilja jobba med hästar hela tiden.. Jag känner det varje morgon när jag släpper ut alla 3 hästar och jag känner det varje eftermiddag när jag tar in samma 3 hästar och mockar, rider, fodrar.. Jag har provat på det en gång men det är en för osäker inkomst och därför gick jag tillbaka till "vanliga" arbeten. 
Men jag skulle gärna vilja ha en liten gård där jag har några hästar, inackorderingar, och där jag sköter allt och sedan åker och jobbar. Jag har gjort det förut så jag vet att jag kan göra det, jag gör det nästan nu med förutom att jag har stallet längs med vägen till jobbet. 
Det är en sådan lycka att bara få komma till stallet på morgonen och få ge hästarna en liten smekning längs med halsen. 
Det är också underbart att få se gamle Kjartan 29år galoppera och bocka när han kommer ut i hagen.. 

Jag är sannerligen lyckligt lottad som får möjligheten att jobba med hästar...

torsdag 25 juni 2015

Ljudlig eftermiddag..

Kom till stallet på eftermiddagen, tog in alla 3 hästar samtidigt (förstås, de är ju så lätta ihop) och sen började jag mocka.. Därefter beslutet att rida Brana, ensam då Nilla inte var på plats. Brana har jag kunnat rida ensam men det var innan skador och annat och därefter har jag inte vågat pga att hon stegrar, bockar, skenar då Svipa saknas.. Men idag tog jag beslutet att göra detta. Det är dags nu,

Dags att kunna träna själv, som vi kunde förut.
Dags att förbereda henne för tävlingar nästa år då vi var ensamma..

Det var helt enkelt dags....

Sagt och gjort - Ida stoppades in i bilen, eftersom det var mulet och regn i luften och jag vågade inte ha henne i närheten beroende på vad vi kunde hitta på (hmm, Brana då).. På med sadel, träns, lindor. När jag väl kom ut (efter ca 1 minut i stallet) var det strålande solsken - SKIT..
Plan B med Ida..  göra ordning hundburen, öppna hela bilen, baklucka, fönster och placera Ida säkert i buren.. SÅ! Dags att sitta upp på Brana.

Planen var att rida på volten så jag började skritta ner och hör då min hund skrika av fasa.. MATTE, KOM TILLBAKA!!!!! Hon låter som om en människa vrider henne åt motsatt håll. Men jösses vilken ljudnivå.. Det hjälper inte att bilen står mellan 3 hus och skapar då en snygg ekoeffekt..  Jag red väl 3 varv där nere på volten och sedan orkade matte-hjärtat inte mer.. inte heller tanken på att bli avhyst från stallet pga ljudlig voffe.. Så jag red upp igen. Då blev Ida tyst..

Så jag tänkte att jag kunde rida längs med grusvägen, fram och tillbaka. Sagt och gjort - Brana och jag började träna.. Jag hörde Ida skrika så fort jag försvann utom synhåll så då vrålade jag "TYYYST!".. Det blev tyst för att sedan börja igen.. Efter en viss sträcka vände jag och så tillbaka till bilen och begära att Ida skulle ligga ner.. Vilket hon gjorde förstås men bara om matte var nära. Då hör jag även Kjartan och Svipa gnäggandes för fullt i stallet, vilket startar en av de stora hästarna att gnägga..
Jag rider iväg igen till den härliga ljudväggen av hund som skriker i högan sky, två islandshästar som gnäggar hysteriskt och en stor häst som piper i andra stallet.. och så vänder jag, töltar tillbaka mot stallet, mot crescendot av djur som skriker..
Alltså att gårdsfolket inte kom ut och frågade vad jag pysslade med.....

Sen till slut, efter ca 20 minuter hade jag ridit klart och så fick Ida äntligen komma ut från buren in i mattes famn.. Jag blev sönderpussad och sedan höll hon hårt i mig.. Brana bara stod stilla bredvid. Just ja, Brana ja.. Hur det gick? I rockkonserten av ljud, hästar som gnäggar, hund som skriker, så tänkte jag inte ens på henne.. Jag bara red och det gick bra. Brana skötte sig exemplariskt..

onsdag 24 juni 2015

Peter-kick

Jag känner att jag behöver få lite peppning.. Kickstartas.. Även om det är roligt med att Brana är frisk så behöver även jag (faktiskt) få lite glädje och peppning..

Så i helgen har jag faktiskt anmält mig till en Peter-kurs. Jag kommer bara rida en lektion och känner jag mig, och Peter rätt, så blir det en 20-minuters lektion. Men jag behöver det!!
Jag behöver den där fokusen, energin, vägledningen med Peter. Han är ändå min mentor.

Och så blir det ett nytt ställe också, MamreLund.. Där har jag aldrig varit.


Midsommar

Då har den beryktade midsommaren kommit och passerat. Tänk att vi svenskar kan bli så hysteriska för en liten midsommar..  Det ska handlas och gå på systemet och färdas till lantställe och sedan ätas, drickas, dansas. Ungefär som julafton fast mitt i sommaren.

Själv ägnade jag mig åt det jag älskar. RIDA och HUSET. Dock med halsont på torsdagen..

 Nilla & Jag var ute och red på självaste midsommarafton, fast då på morgonen. Det strilade ner lite regn, varmt var det, fåglarna kvittrade och hästarna mös. Kan det bli bättre?? Ja, förutom det faktum att jag hade ont i halsen då..


Sedan på eftermiddagen började jag att måla..  jag trotsade ont i halsen och jobbade på rätt hårt.

Fredagen blev ungefär samma visa. Måla hela dagen, trotsade snorig näsa, ont i halsen och körde på. Så länge jag inte har feber så stannar jag inte upp.. Och så red Nilla & Jag på kvällen.. Underbart att få rida på sin lilla dam

Lördagen så blev det samma sak. MÅLA! Jag målade från 8 på morgonen till 11 på dagen och sedan KLAR!!! 

Från det här... juni 2014
 Till det här.. Augusti 2014
 Till det här maj 2015
 För att slutligen hamna här..  Midsommarhelgen 2015

Efter detta.. så tvättade jag rent penslar och stoppade undan allt och sedan började jag känna mig rejält sjuk.. och vi snackar feber, muskelvärk, ledverk, ont i halsen.  Stackars Per & Annica kom över på dagen för att träffa mig lite men jag var inte så roligt sällskap.. Lite lunch intogs och därefter åkte de hem.
OCh då blev jag sängliggande i några dagar.. 

Nu är jag igång igen så gräsmattan fick sig faktiskt en liten klippning också. Då dök en oväntad gäst upp ur gräsmattan. Trevligt med paddor (?) i gräset.. 

torsdag 18 juni 2015

"Ni svenskar har så bråttom..."

Jag, Nilla & vår hovis snackade igår medan han skodde våra perfekta skötsamma damer.. Jag berättade vad Lotte sa, som i sin tur hade hört detta från en isländsk tränare - tror jag..  Det här med att vi svenskar har så bråttom med att få resultat. Vilket i sin tur leder till att vi är pryltokar eller behandlar/rider hästarna på tok för tidigt. .

Det började nämligen med att vi pratade om hästar, skoning och då går det nästan automatiskt till silikon i hovarna. Varken jag, Nilla eller vår hovis anser att det här med silikon i hovarna är något bra.
För det första; kemikalier, för det andra;  finns ingen forskning om just detta, för det tredje; varför?

Då började vi diskutera detta faktum att det går trender i allt och att vi har så otroligt bråttom med att få en häst tävlingsklar och högpresterande. Oavsett om hästen har varit skadad eller inte så har vi så enormt bråttom med att visa upp hästen. Det är avelsvisning som är medans hästen är under tillväxt (4år) och då ska de prestera på max - trots att de inte är redo för det. Det är tunga boots, nosgrimmor, specialsadlar som kostar massa pengar - och som kanske inte passar hästen, och bett, träns..  Det går trender i allt men vi bör nog stanna upp ibland och fundera på en enda sak:

Gör detta mig till en bättre ryttare som kommunicerar bättre med min häst? Eller är det bara så att det är så skarpa/tunga saker som gör att hästen tvingas till det vi önskar..?

Minns ni 10mm skor-trenden?? Då alla skulle ha 10mm bara för att vissa kända ryttare alltid använde det. Eller bygelnosgrimman? Childeric-sadeln..  Diddi-dynan..  G-bootsen..
I nuläget tror jag att silikon och Rambo Micklem tränsen är det "alla" måste ha för att få hästen att gå bättre..

Visst, jag håller med om att viss utrustning gör kommunikationen bättre mellan häst och ryttare och ibland behövs andra prylar pga olika handikapp på ryttaren men jag anser att vi generellt kräver för mycket av vår häst, för tidigt.

Se till att skapa en god grund med god kommunikation så kommer ni märka att det inte behövs så mycket för att få de speciella ögonblicken..

tisdag 16 juni 2015

Sommartur med mamma & nilla & träningstänk

När jag kom till stallet så var mamma där.. Det visste jag, eller att hon skulle komma måndag eller tisdag men det är alltid kul när hon dyker upp. Utan Molle dock så Ida kanske blev lite besviken men mamma dög bra som ersättare..
Här är vi hemma hos mig men som ni ser så älskar Ida att pussas, mamma ser inte så munter ut dock..

Nilla & Jag hade fått det lyxigt då mamma hade mockat åt oss, så vi behövde bara gå ner och hämta hästarna.. Sedan drog vi ut på en liten tur med alla 3 hästarna, roligt var det.

Lyx nr 3 var att få fika.. Mamma hade med sig kaffe och bullar så vi tog en härlig fika, efter det att vi hade kånkat upp 8 halmbalar från hagen.. Vi behövde ta in dem och slänga hälften och Kjartan fick några i sin box. I normala fall står våra hästar på torv men Kjartan är undantaget, han fick halm igår. 

Sedan fodrade vi hela bunten och så åkte vi alla hem. Härlig kväll.

Träningstänket.. Just ja.. Det blir till att börja med att köpa någon sorts träningsoutfit. Vanlig träningsoverall funkar och ett par vettiga gumpaskor. Jag, som är ganska storbystad, behöver rejäl "tuttkasse" så där har jag köpt en beprövad typ: Stay in Place - Zip Superactive. Det är min rid-bh och allt sitter totalt blickstilla och blir platt/tilltryckt - precis så jag vill ha det. 

Och så har frukosten börjat förändras.. Från vitt bröd (Pågens) och kaffe till havregrynsgröt.. 
Sakta men säkert............

måndag 15 juni 2015

Blev inspirerad..

Jag läste en gammal stallkompis blogg och jag blev sååå inspirerad. Hon har varit en supersmal, supertunn, omusklad människa när jag senast såg henne men hon har ändrat livsstil. Hon har börjat träna för fulla muggar och nu är hon vältränad, stark och frisk.

Såå. Nu banne mig ska jag också försöka.. Jag är verkligen ingen träningsmänniska men ska jag och Brana kunna prestera på max i maj nästa år så måste jag nog ta och träna, och på det sättet gå ner lite i vikt och få lite bättre muskler. Det som är viktigast är förstås mitt flås och min styrka.

Så, jag ska väl försöka få tummen ur det berömda stället och försöka hitta något som är min grej.. Springa är inte så roligt, gå på gym känns fruktansvärt onödigt när man har naturen precis utanför dörren.. Jag får nog hitta en sträcka som är lagom lång och sedan börja gå/småjogga och kanske cykla litegrann.. Får väl köpa lite bra träningskläder först, skor särskilt.

Slut på kakao-bollar.. 

Äntligen reagerar SIF.s tävlingssektion!

Som jag har tyckt att attityderna före, under och efter tävlingar under 2014-2015 har varit lite hetsk.
Jag har tyckt att det har varit lite väl mycket fokus på klagandet och mestadels gnäll.. SM-kvalnivån verkar vara det ALLA vill nå och vägen dit kan vara lite.. hmm, krävande?

Visst är alla sociala medier bra, t ex Facebook, men man bör tänka till några gånger innan man lägger ut kommentarer, inlägg, bloggar - så att det inte uppfattas fel.. De som verkligen syns, de "stora" ryttarna, bör alltid föregå med gott exempel men även vi andra kan skapa en trend när det gäller positivitet och glädje..

NU har SIF:s tävlingssektion äntligen reagerat på detta. Ni kan läsa SIF:s reaktion här.

Det finns en fin regel i reglementet FIPO som heter "Uppförandekod".. Punkt 1.2 i FIPO 2014
Ridsporten, liksom andra sporter, är helt beroende av sportslighet och rent spel för att bli trovärdiga och få allmänhetens förtroende. Med sportslighet och rent spel menas att bästa man, kvinna eller lag avgår med segern efter att ha tävlat under rättvisa och jämförbara förhållanden, och efter att ha följt regler som i sig är rättvisa, realistiska och tillämpade med skrupulös kompetens och objektivitet. Inget resultat är meningsfullt om det inte uppnåtts under rättvisa förhållanden. Att överföra teorin om rent spel till praktiken kräver medverkan från alla dem som på något sätt medverkar i tävlingen, dvs inte bara tävlande, funktionärer, organisatörer och organisationer, men också ägare, tränare, åskådare och media. Var och en av dessa grupper har en viktig roll att spela när det gäller att förbättra såväl bilden av ridsporten som dess verklighet, genom att respektera reglernas sportsmannaanda och genom att insistera på att sportens intresse och hästens välfärd går före allt annat. 

Punkt 1.2.1 i FIPO 2014.
 Tävlandes, lagledares och tränares ansvar 
De tävlande spelar en viktig roll för att främja och bevara sportslighetens ideal i sin sport. För vad än andra tar för ansvar, och hur andra än agerar, så är det till slut ändå de tävlande som mest direkt kan verka för att bevara rent spel, genom att förstå alla regler som omgärdar deras disciplin och genom att följa dem troget, också när ingen ser. Välkända tävlande måste inse hur stort inflytande det exempel de sätter kan ha på andra, och acceptera sitt ansvar som förebilder. Detta gäller deras handlande både till häst och annars, och i framridningsområdet såväl som på tävlingsbanan. Lagledare och tränare kan också främja sportslighet genom att sätta goda exempel och genom att motverka brist på respekt för reglerna eller ohövligt uppträdande hos de tävlande som de leder eller tränar. Äldre rådgivare utövar lika stort inflytande genom sitt exempel som genom sina instruktioner.

Dessutom rekommenderar jag alla att läsa FIPO, Svenska tillägget, förbjuden utrustning  en gång per år så att man verkligen förstår hur regelverket fungerar..

Jag har alltid älskat att tävla, mestadels pga stämningen på tävlingsplatsen - glädjen, spänningen, positiviteten.. Jag ser nu fram emot att få börja tävla igen i maj 2016, särskilt efter SIF:s uttalande.

Student, ridning, värme, galopp

Fredagen blev det ridning på grusvägen med Kjartan som handhäst. Det var härligt, skönt och roligt. Vi tog en liten pas de deux också, på gräsvolten. Eftersom Nilla & Svipa skulle tävla dagen efteråt och ridvolten vid stallet var upptagen med massa småbarn, så tränade vi lite på gräsvolten. Nilla gjorde alla moment, tölt-trav-skritt-galopp-flygande pass, själv övade jag och Brana+Kjartan lite volter i skritt och tölt/trav. Kjartan sköter sig exemplariskt och jag kan rida runt hur jag vill och han ligger slickad längs med min sida - snacka om frihetsdressyr, pas de deux eller något liknande. Vem behöver Sweden Horse Show??! Det är bara att titta på oss.. Jag har dessutom ett ytterligare moment med hund instoppad i jackan :-)


Lördagen var varm.. otroligt varmt! Jag är inte riktigt inkörd på värmen så det var nästan olidligt varmt. Nilla & Svipa åkte till tävling så jag hade dagen fri från stallet vilket jag då passade på med att njuta runt huset. Gångbron är bra suverän på mornarna.. satt där och njöt av fåglar, Ida, frukosten.. 

Sedan var det dags att träffa släkten eftersom min brorsson har tagit studenten.. God mat, gott sällskap och alltid kul att träffa familjen..

Senare på kvällen blev det insläpp av hästarna, då Nilla tog ut dem när hon kom hem. Jag garvade lite när jag tog in dem, jag kommer till stallet vid 6-tiden på mornarna och släpar ut 3 hästar i en hög tillsammans och släpar in dem på kvällen vid 22-tiden. Undrar vad gårdsfolket egentligen tycker om oss. Vi är nog de enda som rider på volten, vi är de enda som har hästarna ute dygnet om på vintern och vi är de enda som tar in dem på somrarna.

Söndagen blev lektioner, träffa föräldrar och ridning. Lektionerna gick bra, föräldrar var hemma hos mig när jag kom hem och naturligtvis jobbade de på mitt hus - underbara föräldrar.. Sedan åkte de hem och jag drog till stallet.. 

Årets första galopp blev det också!! Wohoo.. Brana känns nämligen så pass fräsch och benen är så pass fräscha och veterinären sa att om allt känns bra kan jag öka på tempot lite tidigare. Så igår tog jag hela 10 galoppsteg och 10 mellantempo ökad tölt. Det kändes jättebra och det var hela 1 år och 2 månader sedan jag fick prova på dessa gångarter. 

fredag 12 juni 2015

Vi är på rätt väg

Äntligen verkar det som om Brana och jag är på rätt väg.. Inga dikeskörningar, inga tunga sanddyner utan en mjuk härlig skogsväg som leder mot ljuset.

För efter det hemska veterinärbesöket 13 maj 2014 med senskada fram & några månader senare kotsenskideinflammation bak och vägen från detta så verkar vi vara på G igen.

Hon känns glad, samarbetsvillig, mjuk, följsam, lyhörd och helt enkelt trevlig att rida. Visst, hon är inte lika stark som tidigare men det löser vi.

Det bästa var igår, då insåg jag att vi börjar hamna på rätt spår. Jag hämtade upp henne utan Svipa!! Brana brydde sig inte utan följde snällt med matte.. Ni som känner Brana vet att det inte är så enkelt att ta Brana från Svipa.. Ni som inte känner henne - tänk er en rodeohäst, så vet ni hur hon är.
Sedan sadlade jag, tränsade och gick ner till ridvolten, återigen utan Svipa. Brana brydde sig inte. Hon bara spetsade öronen och undrade om jag skulle sitta upp någon gång då!  Vi skrittade, utan bocksprång, utan stegringar och sedan töltade lugnt och fint. Wohoo!!  Min Brana börjar komma tillbaka.

Visst, hon har en ärrvävnad på ringbandet efter senskadan fram. Den ska, enligt veterinärexpertis, inte störa henne. Och visst, hon har en rejäl galla bak efter kotsenskideinflammationen med kombinerad senskada, men den stör henne inte heller. Ska bli intressant att se vad veterinärer och domare säger vid hovbeslagskontroll/besiktning på tävling..  Blir nog många debatter där.  Augusti ska jag på återbesök (bara för att) och då blir det rörelsekontroll igen och jag antar att jag kommer be om ett intyg som förklarar vad som har hänt med benen och att hon är ok inför nästa års tävlingar.

Det här känns så bra!!  Jag är så glad över att jag inte valde massa preparat, olika behandlingsmetoder såsom stötvåg, tuppkam, operation osv utan bara lät henne vila bort skadorna.. Sakta men säkert så blev hon ju bättre.. Visst, det kanske tog längre tid än om jag hade agerat på annat sätt men jag tror nog att det här var det bästa sättet, kroppen får läka sig själv.. 

Volten..

Sommar och jag rider som vanligt på ridvolten. Japp, sån är jag. Rider ut på hösten och vintern och tränar teknik på ridvolten när det är sommar.

Igår övade Brana och jag samling. Vi skrittar och så skrittar vi kort kort och mycket energiskt för att sedan öka steglängden och länga halsen och skritta med långa avslappnande steg. Det där är väldigt nyttigt, att öva bärighet, samling och avslappning.  Det är nyttigt för mig då jag inte får bara dra i tyglarna - på det sättet får man ingen bärighet - utan jag måste verkligen samla Brana bakifrån och framåt. Driva, förhållningar (och de gör jag nästan bara med sätet, faktiskt) och be henne om att sänka baken, vinkla in hasorna. Det är ju inte framdelen som höjer sig, det är bakdelen som sänker sig.  Sedan slappna av och länga henne utan att hon rusar framåt och slänger sig på framdelen utan att hon verkligen slappnar av och jag bjuder henne framåt, nedåt.. Inte lätt inte..

Hela hon börjar se finare ut också. Mankammen är mjuk och trevlig, smal och fin är hon. Benen är mycket bättre och ja-a,. Hon börjar se ut som en ridhäst igen.

torsdag 11 juni 2015

Otroligt vad alla är involverade..

Det är otroligt vad alla är involverade i Tävlingssektionen inom Islandshästvärlden.. Och ändå har vi svårt att få ihop funktionärer, frivilliga på tävlingar eller inom olika sektioner både i lokalklubbar och stora SIF (svenska islandshästförbundet).

Det är rätt fascinerande att se/läsa alla olika inlägg på Facebooks tävlingssida för islandshästar,. Det debatteras om än det ena, än det andra och många åsikter går vitt och brett isär men en hel del verkar vilja förbättra, förnya och ger t om förslag på lösningar.  Det är allt från:

  • Ryttarförsäkran
  • Domarpoäng
  • Domarkommentarer
  • Förbjudna bett, nosgrimmor, utrustning
  • Grenavgift och anmälningsavgift
  • SM-kval, att vara eller inte.. 
  • Ungdomar, barn - ska särbehandlas eller inte
Tänk vilken bra förening vi har med så många människor som har åsikter! Det tråkiga är att de hamnar nästan bara där..i facebook, som en allmän åsikt eller inlägg i någon annans kommentar. Va bra det hade varit om dessa personer hade valt att gå med i sina lokalklubbar eller i stora SIF och lägga sin energi där istället för att kasta ut kommentarer hit och dit på facebook.
Även om den del av dessa kommentarer kanske snappas upp av organisationen så tror jag nog att de inte kan läsa allt som skrivs där.. Och jag tycker nog att många av åsikterna är mycket vettiga. 

Sen känns det lite som om tonen blir skarpare och skarpare, det pekas hit och dit med anklagelser, försvar osv. Varför inte hålla det lite mer öppet och mer positivt? 

Det kan inte vara kul som domare att få höra om och om igen att man dömer knasigt och att domarna inte har någon koll på något.. Likaså för tävlingssektionerna att de är för dyra. Eller om att vuxna ska få betala mer och få mindre erbjudanden om olika kurser, bara för att de är vuxna. Eller tvärtom, att barn är lika med vuxen och bör betala lika mycket.. Nää, lite god ton vore nog trevligt och vi alla vill väl samma sak - ha roligt med våra hästar och umgås med likasinnade personer? 

Det är ungefär 1.5 år sedan jag tävlade och nog tycker jag att det är en viss förändring när det gäller tävlandets tonart. När jag tävlade hade jag kul, visst kunde jag också reagera på vissa saker men rent generellt har jag alltid tyckt att tävlingssektionen, lokalklubbarna, domarna alltid har gjort sitt bästa.  Från min sida där jag sitter nu, är jag inte så jättesugen på att börja tävla igen med alla barska kommentarer som kastas hit och dit.. 

Jag trodde vi var en glad förening där alla försökte göra sitt bästa.. Det är så jag vill ha det i alla fall.. 

Mamma och jag på Geadingakeppni-SM 2013.

Förändringar för Brana och träningshäst

Jo men det blev lite förändringar i alla fall..  Eftersom jag fick migrän på 3 röda efter jag hade bokat in träningshästen och har haft en migrän jag inte ens önskar min värsta fiende - så bokade jag av träningshästen. Jag tror att min kropp säger till mig något..  Tyvärr, för jag såg fram emot en träningshäst men nu är det inställd..

Kjartan, 29 år.. Han är så fin och vaken den här killen.. Och har bestämda åsikter om allt..  Igår kom han loss från handhästeriet, jag tappade honom, och han travade glatt iväg mot stallet (motsatt håll mot vad vi red) och totalglömde brudarna och allt.. Nilla & jag fick helt enkelt vända, skritta långsamt tillbaka för att - förhoppningsvis - hinna i kapp honom innan han kom till stallet. Vilket vi gjorde med knappt 100 meters marginal och sedan fick han helt enkelt följa med på en grusvägsrunda åt andra hållet.. 

Sedan är det då Brana. Det här viloåret har gjort något med henne. Hon verkar förändra sin kropp och bli mer "bullig".. Mankammen blev tjock och stenhård och naturligtvis reagerade jag direkt. För allt det där är en förvarning om att hästen börjar bli känslig i tarmarna = fångvarning.  Jag vill poängtera att hon har inte fång.. Men matte är som sagt lite nojjig så därför åkte prylarna på och jag behandlar henne på det här sättet. .

Det här var inte kul men förhoppningsvis är det bara en övergående händelse, det kan också vara så att den här hagen vi numera står i har lite kraftigare bete än våra hästar är vana vid..  
Nu står hela högen inne på eftermiddagar, kvällar och nätter och sedan går de ut på dagarna i liten hage. Brana går dessutom med munkorg - som hon frenetiskt försöker ta av sig.
Att äta gräs har inte blivit lätt inte.. Hon trycker mulen mot gräset och blir frustrerad och krafsar med framhoven när hon inte kommer åt de stora mängderna hon vill äta. Stackars tjejen..
Hon får dock lite hö på morgonen och vid insläpp samt vid kvällsfodringen så hon inte går totalt tom i magen..

tisdag 9 juni 2015

Tjockis-Brana

Usch, jag kollade på Brana igår och märkte att hon har blivit extremt tjock. Det värsta är att mankammen är stenhård och tjock, en förvarning om fång..

Så nu blir det hårda tag. Nilla & Jag har byggt om hagen, minskat ner den rejält. Om det inte blir bättre inom den här veckan så får de stå inne också..

Vi står i ett stall för fullblod och tyvär är betet för dessa också, m a o kraftigt.. Vi får helt enkelt minska hagen på sommaren och öka på vintern.

måndag 8 juni 2015

Träningshäst

Ja, då var man med träningshäst igen.. Att allt ska ske på samma gång :-) Brana frisk och så träningshäst på det..  Roligt med mycket att göra.

Träningshästen är en unghäst på 4 år, valack. Den ska tränas bara så att den blir lite mer ridbar. Den här gången ska jag åka till hästen och inte tvärtom. Så, det blir hästen som får trygg plats medan jag då får köra lite mer fram och tillbaka - men det är helt ok. Hästen bor rätt nära vårt stall så det kommer inte vara några problem och jag ska ju bara rida några dagar i veckan på denna unghäst i en/två månader och det är ljust ute. Roligt ska det bli :-D

Jag gillar att ha andra hästar att rida, det är utvecklande. Men jag vill helst ha dem på hemmaplan - eller nära hemmaplan. Tidigare fick jag träna Eva Kents häst Frenja från Luveryd, både töltsätta och några år senare även träna henne inför tävling OCH jag fick även äran att tävla henne. Men det var lite jobbigt att åka till Åkersberga var/varannan dag för att träna hästen men det gjorde jag så gärna.

Men jag har haft en beskärd del med träningshästar, alla har varit roliga att rida, de har lärt mig massvis och jag hoppas att jag har stärkt och lärt dem en hel del också.. Men de flesta har varit hemma hos mig..

En liten unghäst jag fick äran att träna.. Det är då hästen till höger.

Syrran 50 år!!!!


Helgen som varit åkte jag iväg upp till "Norrland".. Nåja,
 Dalarna då.. Syrran fyllde 50 år och naturligtvis ska det firas. Hon hade beställt arbetshjälp så hela syskonskaran inkl bihang och små bihang plus föräldrar minus ena syskonet åkte upp, hela 13 personer blev vi.

Måla stod på schemat och även om vädret av och till var ganska dåligt så lyckades vi måla klart allt som hon önskade plus byta elkablar i huset, installera kontakt i badrummet och ta bort en ful buske. Vi hann även med att fira henne på söndagen och njuta av omgivningarna med en liten promenad..

Systeryster som fyllde år..  Och en del av Bobbers..
Jag snodde bilden från hennes FB-sida.

Det var superhärligt och superroligt och stort
GRATTIS TILL SYRRAN!!

Svägerska och Mamma i högsta hugg
 Molle lyckades på något sätt också bli målad..
Även den här hunden (som Ida hatade) lyckades också få färg på sig
 Elfirman 

fredag 5 juni 2015

Ida i bärsele

Ida följer ju med mig överallt..  Jag köpte hund för att jag älskar hundar och jag vill att hunden ska vara med mig så mycket som möjligt - gillar inte det där med folk som lämnar sina hundar ensamma hemma i 8-10 timmar per dag..

Enligt jordbruksverket:

  • En hundvalp under fyra månader ska inte vara ensam mer än korta stunder....
  • Du bör rasta din hund åtminstone var sjätte timme dagtid, valpar och äldre hundar dock oftare.

Dagis-möjligheten finns alltid och det är jag tacksam för men jag har än så länge kunnat ha mina hundar på jobbet - tack arbetsgivare - men det beror nog mycket på att mina hundar (som jag har haft på jobben) har varit tysta, söta, snälla och små..


Som sagt, Ida hänger med överallt och även då till stallet. I stallet är det inte så lätt att ha kontroll över liten Ida medan man hämtar två stökiga hästar och eftersom det är så varmt i bilen eller som på vintern iskallt så kan hon inte vara i bilen..

Återigen jordbruksverkets hemsida: 

  • Förvaringen får dock inte överstiga tre timmar då bilen står stilla...
  • Djuret måste sitta säkert vid inbromsning. 
  • Ett djur får aldrig lämnas utan tillsyn i bilen om temperaturen befaras kunna överstiga 25 grader inne i bilen.
  • Hundar får inte bindas vid ett motorfordon om inte en speciell uppbindningsanordning anbringas till fordonet. Att binda hunden vid dragkroken på bilen är alltså inte tillåtet. 

Då hänger hon med mig. Tidigare har jag haft henne instoppad i Stormur-västen - suverän - och sedan vanlig jacka men dragkedjorna slits hårt med detta arrangemang så jag har letat efter alternativ.

 Det finns bärsjalar för barn, jag hade vanlig sjal när hon var liten och gjorde en tunnel hon låg i, men de var så dyra.. Jag undrade också hur det skulle sitta säkert och bra med Ida och jag funderade lite hit och dit men så skulle en av mina kollegor sälja massa barnsaker och hade en Baby Björn sele.. Jag bad honom ta med denna och så provade jag och det fungerade.

Så nu ska vi se om jag kan rida med detta utan att Ida flyger omkring.. Har sytt lite också så hon inte glider ut i hålen där barn ska ha sina ben..  Om det inte fungerar så har jag åtminstone ett sele där jag kan bära henne lite ibland och sen får jag väl prova en sådan där sjal också.. 

Allt för min lilla älskling..

torsdag 4 juni 2015

Kvällstur med mamma

Ohh, vilket blåsigt väder. Det var nästan som om man kunde flyga med hästen!!

Mamma kom över till stallet för att rida sin lille pålle Kjartan, så vi tog in bunten och så red vi den lilla grusvägen vi alltid brukar rida, den som tar 1 timme. Det blev både tölt, skritt, trav och jag tror att vi alla hade det mysigt.. Även om det knakade lite i träden ibland pga blåsten

Bilderna blev lite knasiga då det som sagt blåste en hel del.. Men ibland är knasiga bilder roliga att se på..

Vi passade på att bygga om hagen lite också så att Kjartan fick en del av skjulet igen. Vårt skjul har levt ett hårt liv, endast 1 år gammal. Det är lite delar som är trasiga och detta pga den hårda blåsten samt några hästar som använder stommen till att klia sig på.. Och att Brana provsmakar tältet av och till underlättar inte hållbarheten heller..

Mamma & Kjartan                   Brana, Ida och Jag.. Men vi ser ju helkonstiga ut.. 



Nilla & Svipa..

Och det är skönt att rulla efter ett träningspass. Som ni uppmärksamma noterar så har Brana inga skydd på sig i hagen.. Nope - de gör mer onytta nu än nytta. Så från och med igår kväll, går hon utan skydd.. 




onsdag 3 juni 2015

Lär mig nya saker när det gäller passtävlingar..

Alltid roligt när Nilla & Svipa är på tävling, för även om jag inte är där så får jag rapporter från henne om hur det går.

De var som sagt på passmästerskapen del 2 på Toftinge igår. Ett SM-kvällskval och då blev det även en liten veterinärbesiktning (heja, Passklubben!!).. Svipa skötte sig bra men tydligen gick det mindre bra på stilpassen PP1 då Svipa kändes lite för het, så Nilla avbröt faktiskt momentet.
Jaja, ibland är det bättre att vika än att fullfölja och stor eloge till Nilla som kände att det inte kändes bra.

Lite paus, lite vätska in och ut, lite avskrittning och så var det tydligen dags för speedpassen. Nilla börjar tänka strategiskt och ökar inte på passen förrän hon kommer till startlinjen och sen brakar hon på allt hon kan. Det tycker jag är bra! Det är en sak att "åka" pass men en helt annan sak att rida i flygande pass och ännu värre; att tävla i flygande pass.

Bra jobbat, Nilla! Att göra allt själv är inte lätt inte. Hämta upp hästarna i hagen (de var tydligen lite stökiga för en gång skull), att lasta själv, att åka själv, att kolla upp allt själv och att tävla själv. Att inte ha möjligheten att gå iväg från hästen utan stå där i vädret och invänta sin tur.. DET kallar jag tävlings-sug..
Jag har ju oftast mamma som tar hand om Ida och en box som tar hand om Brana, så det underlättar för mig. Men jag gör ju det mesta själv också, även om det är super att ha mamma på plats..

Så, vad lärde jag mig då??? Jo, att i klasserna som Nilla tävlade i..PP1 (stilpass) och P2 (speedpass).. Just i dessa två klasser får man rida med spö..  Jag kollade upp med domare och mycket riktigt, det är ok att rida med spö i dessa klasser..  Stilpass är nämligen inte ett passlöp.. Och P2 rider man själv...

Punkt 3.3 i FIPO 2014 Generella regler gällande utrustning
Ridspöet får inte vara längre än 120 cm inklusive snärten. I passlöp är spön förbjudna. Ryttaren kan endast ha ett ridspö i taget. Reglerna angående ridspön gäller för hela tävlingsområdet under hela tävlingen.

Punkt 8.7.6. i FIPO 2014. Gällande P2 Speedpass
Utrustning
Det är tillåtet att använda ett godkänt ridspö

tisdag 2 juni 2015

Tänker du på att Brana har varit skadad när du rider??

Det är en fråga en del av er har frågat mig, både i stallet och utanför stallet.

Tänkte på det här sätter svara på frågan...
Brana går ute dygnet runt i stor hage som är ganska platt. Hon går endast på gräs och på vintern endast på hösilage. Hon har skydd på benen i hagen - där är jag lite nojjig samt sulor runtom förutom skor då.

Varje gång jag tar in henne på box så känner jag mycket noggrant på benen. När hon har rört sig mycket i hagen plus om det regnar eller är kallt, brukar benen kännas jättefina. När hon har stått still mycket eller om det är mycket varmt ute, då är hon lite mer gallig.

Vi rider varannan dag ungefär, ibland blir det varje men än så länge är det varannan som gäller.

Då brukar det bli grusväg varannan gång tillsammans med Kjartan som handhäst. Benskydd på, fast då andra än de hon har i hagen och så rider vi ut. Det blir skritt ca 15 minuter i ganska lång form men ändock form.. Sedan trav/tölt en minut och så tillbaka till skritten. Lite mer trav/tölt och så tillbaka till skritten. Det kommer en sektion med ganska stora stenar och där skrittar jag alltid. Vill inte att Brana ska snava på stenarna och det gör lite ont i hovarna, trots att hon har sulor på sig.  Sedan är det växelvis trav/tölt och växelvis skritt i form. Nedförsbackar är det alltid skritt, uppförsbackar kan jag variera. Längd på ridtur: ca 1 timme.
Efteråt känner jag igenom hela henne och särskilt då de skadade benen för att notera ev. förändringar, det brukar vara fina ben efter ridning - knappt inga gallor eller värme.

Varannan gång så blir det ridvolten. Då övar jag rätt mycket på bakdelsvändningar i varje hörnpassering (1 kvarts vändning) samt mycket halvt igenom med antingen ren skänkelvikning eller flytta bogen.-vikning.. Jag övar tölt på rakt spår, böjt spår och jobbar mycket med säte för att få henne så lyhörd som jag möjligtvis kan - så att jag kan svänga utan tygel - samt jobbar jag med skänkelvikning, flytta bog för att få henne så mjuk som möjligt och även samlad. Jag jobbar ca 30-40 min på ridvolten och totalen i tölt/trav är nog runt 10-15min, kanske lite mindre. När jag har suttit av känner jag alltid på benen om de känns ok..

Så, tänker jag på att hon har varit skadad när jag rider?? Näää, det gör jag inte.  Men både före och efter tänker jag på det..
Jag har alltid varit lite försiktig när det gäller ojämnt underlag eller gräsbana så där är det ingen skillnad, alltså när jag rider Brana. Det jag tänker på är att hon är under rehabilitering och att hon ska jobba lite mer vettigt under sin träning. Mer fokuserat på att stretcha och mjukgöra henne än att pressa..

Helgens härligheter

Det var en skön helg. Planen var att jag skulle åka bort men Brana och Svipa var tydligen högbrunstiga och red på varandra (!?!) och då vågade jag inte åka utan valde att stanna kvar hemma och rida Brana för fullt så hon hade annat att tänka på.

Så fredag, lördag och söndag blev det ridning, antingen på volten eller ute i skog och mark. Brana går fint men hon är fortfarande rätt gallig på sin kotsenskideinflammations-ben. Det sa veterinären att det kommer hon nog alltid vara men det är inte så kul med sådan rejäl galla. 

Om någon har tips på hur gallan kan tas bort så tar jag tacksamt emot förslagen.

Hon är riktigt samarbetsvillig nu och vill gärna tölta/trava hela tiden, men det får hon inte. Vi tränar mycket bakdelsvändningar, flytta bogen, skänkelvikningar kombinerat med trav/tölt och då skänkelvikningar, flytta bogen. Av och till samlar jag ihop henne för att sedan låta henne bli lång och låg. Jag rider totalt 30-40 minuter med ca 5-10 min trav/tölt, jag tror alltid jag rider längre men jag vet att jag brukar ligga på totalt 30min så det borde väl vara så här då..  När jag rider ut är det 1 timme för den sträckan tar ungefär 1 timme i lugnt tempo. 

Lördagskvällen passade jag på att hälsa på en kompis som har flyttat nyligen och vi käkade gott, snackade massvis hemma hos denna kompis medan regnet öste ner. Underbart.. 

Ida och jag har bestämt oss för att börja promenera lite mer nu och det gjorde vi igår kväll och då fick vi se än det ena djuret, än det andra.. 

Jaja, det här är inte Ida & jag utan Mamma, Molle och Ida på tävling med mig men jag har inte så många promenadbilder på Ida så.... 


Först mötte vi en ekorre som satt stelfrusen på en elledning. Jag trodde faktiskt att denna ekorre hade dött och frusit fast pga elektriciteten men sedan insåg jag ju att den tanken var dum - han måste ju nudda marken för att få stötar. Han bara frös i förhoppning att jag inte skulle se honom.. 

Lite längre fram mötte jag denna lilla härliga snok som var så kall så han hade fastnat på vägen. Den orkade inte ringla iväg så jag fotade lite, gav honom lite hjälp på vägen, (puttade fram honom till sidan av vägen m h a en pinne) och sedan gick vi vidare.