Mindre ridning

 Jag har noterat att jag rider lite mindre än normalt just nu. Det har varit mycket som har hänt under året och jag har helt enkelt känt att min energi inte riktigt är på plats. 

Det har varit vänner som har flyttat, familjemedlemmar som både har varit sjuka och sedan gått bort, min lilla voffa har varit sjuk (och är det fortfarande), jobbet har förändrats, stallkamrater har bytts ut - så jag har helt enkelt inte tyckt ridningen har varit lika rolig, jag antar det har med att göra att jag saknar en sparringpartner när jag rider. 

Det kan också ha något att göra med att Teo är "enkel" och "klar" enligt mig. Han går så bra han kan, vem som helst kan rida honom, han är lätt med alla gångarter och fungerar helt enkelt perfekt. Men han kommer aldrig (i alla fall med mig) bli den "rakabajsar-häst" som jag vill ha. En av mina stallkompisar red honom och hon fullkomligt älskade honom. Så det kan vara så att jag funderar på om jag ska sälja honom.. Jag älskar honom dock för att han just helt enkelt är så enkel som han är. Jag har en god vän i honom och han assisterar mig i allt jag behöver hjälp med så vi får se. Jag blir inte yngre och prioriterar annorlunda nu mot när jag var yngre så det kan helt enkelt vara dags för en förändring. Vi får se..  

Jag har boat in mig mer och mer hemma vilket ger mig energi, så i helgen har jag moderniserat min inre altan. Hela familjen kom över och hjälpte till med allt bygga och jag är mäkta imponerad och stolt över min familj. Allt som var planerat att göras blev klart och det på ungefär 14 timmar utslaget på 2 dagar. Nu ska bara ett förråd byggas ut på denna altan och sedan massa spacklande och målande och sedan är det dags att möblera. Jag tror det kommer ta ca 3 veckor innan allt är klart. 

Grattis på födelsedagen, pappa

 Idag skulle älskade pappa ha fyllt 87år. 

Så jag tänder det ljus han gjorde åt mig för ungefär 29 år sedan. En liten brudkrona i trä fast med ljushållare. Grattis bästa pappa!! Hoppas ni har det fint i himmelen. 

Ny häst i flock

 I helgen släpptes den nya isabellen ihop med den gulsvarta killen. Min Teo valde jag att plocka bort då jag vet av erfarenhet att han behöver så mycket längre invänjningstid för att acceptera nykomlingar. Så han får numera gå i egen hage bredvid killarna, men där får han gå under hela vintern fram till nästa sommar när det finns bättre med foder i hagen. 

De två nysläppta killarna kom bra överens, som jag misstänkte och var nöjda med situationen. De t om började klia varandra - något Teo aldrig gjort med den gulsvarta.
Jag tror Teo saknar Solfari.. Det var med honom han lekte, kliade och studsade omkring med i hagen. Nuförtiden ser Teo bara arg och sur ut när han är i hagen med den gulsvarta.. 

Teo och Solfari lekte mycket

Under helgen så har Teo har gått själv i sin hage och jag har då noterat att hans näsborrar helt plötsligt slappnat av, han ser mildare ut på blicken och verkar mer nöjd. Kan det vara så att han helst av allt vill gå själv?? Eller ha en tillräckligt stor hage så det känns mer luftigt mellan honom och de andra? Hmm? För han har ju gått med 4 andra hästar för några år sedan och det gick bra, men då hade vi i andra sidan hela hagen, nu har vi bara hälften då stona går i andra delen.

Rider gör jag för mig själv just nu men det går så bra så. Jag galoppar mycket, vilket Teo älskar men det är mestadels för att hålla undan myggorna. Vi har t om installerat myggdraperi vid dörrarna av stora stallet för att hålla myggen ute - funkar rätt bra. Jag har haft nätdörrar och nät för fönstren i isisstallet rätt länge men nu satte jag in draperi i storstallet, för det var hemskt mycket mygg inne i stallet

Pappa

 Igår var en sorglig dag.. Vi hade begravnings-ceremoni för pappa. Det var vackert, sorgligt, varmt och, om man får säga så, trevligt. Träffade många personer som har fått möjligheten att umgås med pappa, såg många vackra ord vid kistan fastsatta vid massor av blommor. Ceremonin var fin och inte alltför sorglig faktiskt men när jag tänker på pappa så är det många känslor.

Han var ju vår stabila vägg. Han som alltid ställde upp, aldrig var sjuk, alltid var stark, kunde så gott som allt när det gällde praktiska arbeten. Han, som jag alltid kunde rådfråga om än det ena, än det andra. 

Jag har så många minnen; när jag var liten och satt i släde och såg hans starka skidtag framför mig, när han njöt av olika fiskrätter, när han och jag byggde tillsammans, när han visade mig hur man fixade vattenrör, när han berättade historier om byggnationer.. 

Jag har så många vackra saker hemma som är gjorda av honom och varje sak bär ett minne. Mitt gästhus är ju byggt av honom och är helt enkelt gjort åt honom då den innehåller vedeldad bastu. Tanken var ju att mina föräldrar skulle kunna bo där när de ville och njuta av sommaren. Nu blev det inte så. 

Det finns alltid saker som jag skulle vilja säga, saker som vi skulle ha gjort men det går inte nu.. 

Kommer alltid sakna dig, pappa. Kommer alltid minnas dig, pappa.. Jag hoppas jag kommer göra dig stolt med allt jag gör och allt du har lärt mig. 

Och du pappa, begravningen var en B+.. "Ett privat skämt mellan oss två"

Tävling i helgen

 Jag skulle ha tävlat i söndags men när jag kom till stallet på söndagsmorgonen så noterade jag att Teos sko var helt sned och halva hovväggen var bortsliten. Tydligen hade han blivit förbannad på boxgrannen och ignorerat att flytta på fötterna vid attacken så där rök den skon.. och tävlingen.

Det var bara att ställa in tävlingen, ta loss sömmen och sedan vetflexa fast skon på hoven och ställa honom på box. Sms:ade hovis på söndagen och han ringde upp.. Bästa hovis som ringer på söndagen!!! Vi snackade en stund och hovis kommer idag, måndag för att sko om hela Teo på en gång. Jag måste komma på något smart med hans hovar, det går inte att sko var 3-4:e vecka.. 

Jag ska prova på det där medlet tänkte jag som man häller i de gamla sömhålen så de inte expanderar. Får se om det gör att hans hovar håller bättre. För det är ju det som är problemet, hovväggen håller inte ihop runt sömhålen och de gamla sömhålen tillsammans med de nya gör att hovväggen spricker.

Mygg

 Jag satt och studerade hästarna igår kväll då en av de valacker som ska släppas ihop med Teo och hans kompis fick byta hage närmare våra killar..  Det jag noterade var att det var extremt mycket mygg i hagen! Det har ju regnat i några omgångar och sedan varmt på det och jag tror det har gjort att en massiv klump med mygglarver har kläckts. 

Hästarna var extremt irriterade, det viftades, sparkades och de flesta av dem kunde inte få ro i kroppen utan gick omkring, tog några grästuggor och fortsatte sedan att vandra. För mig, är det inte ok. Hästar ska njuta i hagarna och OM det är mycket mygg, ska de kunna komma undan genom att skydda sig i buskar eller dylikt men det finns inget sådant i vår hage just nu. 

Så nu kommer Teo få sova inne ett tag tills den här mygginvasionen lugnar ner sig. 

Tävlat

 Det här var länge sedan jag gjorde - alltså tävla! Men jag gillar att tävla, träffa massa likvärdigt folk, se på fina hästar, bli inspirerad..  Teo har inte riktigt varit redo för tävlandet tidigare men nu är han mer sansad och mer balanserad i gångarterna så nu tänkte jag att det var dags. 

Denna tävling var ett GK-SM kval men jag har inga förhoppningar att kunna kvala då jag vet vad som krävs, har tävlat på GK-SM några gånger med Brana, men Teo (och jag) behöver öva tillsammans på hur man ska bete sig på en tävlingsplats. 

Så.. Här kommer lång beskrivning om dagen.

Hämtade Teo i hagen, borstade honom ren och ledde in honom i transporten. Jag reste själv vilket innebar att jag fick göra allt själv, men Teo är lättlastad så jag känner mig trygg med detta. Väl framme så fick jag hitta en parkeringsplats på Marmatorp (lite ovant att de inte hade ngn som mötte upp och visade var vi skulle stå) och sedan öppna upp allt i transporten, kolla att Teo mådde bra, ta Ida och så kolla läget i omgivningen. Marma har byggt om mycket noterade jag, så jag behövde få en mental karta på hur och var jag kan rida, varifrån jag rider till collectingring osv. Passade samtidigt på att skriva upp mig på den hage jag hade bokat. 

Lämnade Ida till bästa mamma som hade dykt upp och sedan var det nästan dags för mig att ta ut Teo, sadla, tränsa och rida fram. Han var såå lugn, till skillnad mot föregående gånger jag har tävlat. Han bara stod och tog in allt och när jag red fram så var han också väldigt lugn. Äntligen har han förstått att man behöver inte bralla runt och vägra lämna framridningen. Jag tyckte han var lite trött i kroppen så jag tog av de 200grams boots som jag tidigare satt på, vet inte om det var ett klokt beslut eller inte men men.. 

Så var det dags!! In mot collectingring och längs med den rakan fanns det stora läskiga troll (läs stenar) som kunde attackera!! Det tog en del övertalning för att få honom att gå på och sedan ville han absolut INTE in i collectingring.  Men in kom vi och så var det dags att rida in på ovalen. Jag skulle rida in först (attans), efter mig hade jag en hingst (som Teo tydligen hatade) och efter det ett sto..  Teo kom in på banan och så kröp han ihop och blev ett skyggt litet rådjurskid. Han ville knappt gå fram och tyckte allt var läskigt.. Men fram kom vi och så demade vi upp långsamt tempo tölt i ena varvet och valfritt tempo tölt i andra varvet, naturligtvis på speakerns kommando.  Jag valde att visa långsamt tempo tölt i båda varven då han var så otroligt försiktig på steget, i normala fall visar de flesta ökat tempo i gångart 2. Hingsten gjorde det vilket gjorde att han passerade oss i gångart 2 och det märktes tydligt att Teo riktigt avskydde honom. Öronen las rakt bak och så vek min lille fuling ut rumpan mot hingsten..  Precis då sa speakern "tack för visning och  ni kan ta ner era hästar till skritt.." Pihuuu. 

Moment klart men jag blir lite fascinerad av vissa personer som äger hästar. De totalt ignorerade avstånd osv när de hade suttit av vilket gjorde att både stoet och hingsten gick precis rakt bakom min pålle som (om han hade fått en chans) hade totalt kickat mot båda.. Nu var jag lite mer vaksam och kastade mig framåt med Teo.. 

Jag var nöjd med tölten. Inte alls den bästa vi kan prestera men dagens mål var att: Inte busa på framridningen. Visa gångarterna. Ha kul. Vilket vi gjorde och därför var jag nöjd. Poäng: 7,713. Vilket var mer än jag förväntade mig..

Sedan lite nedvarvning och så in i hagen.. Av med alla saker, klappa om pållen, ge honom vatten och sedan av med ridskor, på med gumpaskor och mot mamma och ovalbanan. Sitta och titta på hästar medan jag åt, drack och njöt av sällskapet.

Så till slut, som sista klassen på dagen var det min tur igen. Nu var det B-flokk. Jag red fram lite kortare men den här gången behöll jag bootsen kvar på. Dundrade upp i ökat tempo tölt till collectingring och så var det dags. Man rider alltid själv i uttagningarna på geadingakeppni och jag hade planerat upplägget typ under dagen. In åt vänster håll, svänga runt direkt och så börja dema direkt där man blev insläppt.. De flesta red upp en långsida men jag valde att dema direkt, vilket jag tror var ett bra upplägg för mig. Kort tempo tölt (han kändes fin, på, taktfast och glad), runda kortsidan och så på med ytterskänkeln för att visa ökat tempo tölt (nejmen?! den gick också bra), sedan slå över till trav på kortsidan där han rollade upp lite i galopp men det fick jag tillbaka - tack och lov bedöms inte kortsidorna - och så trav.. Den hade varit bra om jag hade spänt min sadelgjord lite bättre :-D För nu fick jag jobba på att hålla balansen och inte rasa av i traven, vilket det var bra nära att jag gjorde några gånger.  Sedan nedsaktning till skritt på kortsidan och så skritta en hel långsida - tråkigaste gångarten att visa men det är skönt att få en chans till att andas lite..  Sedan fatta galopp (assnygg fattning) och så kort tempo för att på långsidan öka tempot (wow! han gasade på för fullt, imponerad).. Runda kortsidan i kort galopp och så öka igen.. Runda kortsidans mitt, tacka för mig och så halt. Vända och rida ut. 

Alltså nu kände jag att allt klaffade perfekt. Teo var glad, ville visa upp sig, min plan på gångarter var bra och det kändes bra. Poäng: 7.943 . Det som var roligast var att alla domare dömde viljan till 8.0. Min extremt sega, lågenergi häst och så lyckades vi med viljan.. 

Jag har aldrig varit förtjust i LH Kappi men nu använder Marma denna så... LH Kappi översätter inte allt till svenska utan en del är på isländska och jag gillar inte hur man ser poäng, grenar osv.. men men. det är bara att acceptera. 

Så poängmässigt fick vi alltså: Skritt (Fet); 8.2, 8.0, 8.2.  Trav (Brokk): 8.0, 7.9, 8.0 Ökad tölt (tror jag) (Haegt någonting) 7.7, 7.9, 7,4 Kort tempo tölt (tror jag) (Grei...någonting): 7.9, 8.0, 7.7. Galopp (Stökk): 8.1, 8.0, 8.0. Vilja: 8.0 av samtliga. Form (Fegu någonting): 7.9, 80, 7,8.

Jag är mycket nöjd! Vi gjorde det vi skulle, vi hade kul, vi umgicks och vi båda var nöjda. Så efter tävlandet packade vi ihop oss och då kom nästa perfekta grej.. Jag skickade in Teo i transporten. Första gången jag har lyckats skicka in honom utan att gå in med honom - woopie! 

Tog Ida från mamma, tackade mamselamsingen för all hjälp och sedan åkte Teo, Ida och jag hemåt. Packade ut hästen och alla saker, mockade rent transporten, tömde transport och bil på alla saker, klädde på Teo och sedan ut med honom i hage och därefter åkte jag hem.. Mycket nöjd och belåten.

Visst, jag skulle vilja ha en finare häst då jag vet att Teo är en underbar snäll familjehäst men just nu går det inte och därför får jag helt enkelt finna mig i detta. Vi kommer tävla på och ha roligt men får acceptera att vi kommer inte så långt på tävlingarna. 

Summering Marmatorp: Alltid lika proffsig anläggning men som sagt, blev lite förvånad över att det inte fanns ngn parkeringsvakt. Bra upplägg med hagar, dock har jag aldrig gillat deras T-hagar där de har en övre tråd lite längre in i hagen, lätt för hästarna att hamna mellan den tråden och hagtråden. Ska man ha kanal (som de verkar önska) ska man även ha en nedre tråd som kanal. Älskade framridningsbanorna och även ridvägen till collectingring. Underbart bra med automatisk grindöppning till ovalbanan. Otroligt bra högtalaranläggning, jag hörde allt som hände på ovalbanan överallt = hade koll hela tiden. Dock tycker jag musiken alltid är lite väl hög och så tycker jag att de kan stänga av musiken under lunchen.  Men överlag är Marma en riktig toppanläggning!!

Så, nu ska vi pausa för vi ska faktiskt tävla igen helgen som kommer.. 

Mycket på gång

 Det är mycket nu. 

Jag skjutsade hem en häst som har stått hos oss - till hans nya hem nere i Småland. Jättefint ställe och där kommer han trivas bra med sin nya flickvän. Jag önskar honom, hans nya kompis och hans ägarfamilj stort lycka till i framtiden och vi ses nog lite då och då!

Dagen efter kom den nya hästen till vårt stall. En isabell (wohooo) som ska gå med flickorna. Just nu går han i en liten fålla inne hos damerna men kommer faktiskt släppas ut med damerna ikväll. Den ena damen är tyvärr skadad sedan tidigare och kommer gå i fålla tills hon mår bra igen. 

Jag och mamma har varit på Fonus och snackat begravning. Tungt men ändå bra kille där som var så lättsam han kunde för att det inte skulle bli alltför jobbigt. Det var allt från om han ska begravas i jord eller kremeras, vilka blommor, vilken kista, vilka blommor, om de ska stå för anmälning till berörda och ta emot att man kan komma, catering, sidenband. Sedan var det kläder på pappa.. Tack och lov hade jag lagt undan de kläder vi ansåg han skulle ha (inkl strumpor/kalsonger) så det var bara att ge till Fonusfolket. Syrran kommer få baka till begravningen - ingen catering här inte när man har en syster som kan baka så gott. 

Och så var det då bouppteckning. Det kan Fonus erbjuda och välja jurist som kan göra detta men ytterligare kostnad för oss. Nope - det kan jag göra anser jag så det ska jag attackera under nästa vecka. 

Jag städade också hemma hos mamma, tömde badrumsskåp, nattduksbord och garderober. Jag brukar gå in i "städläge" och stänga av alla känslor, vilket jag även gjorde för detta. Lite tufft men nu är alla privata intima grejer borta från huset. Mamma ska inte behöva se hans saker dag efter dag. 

Mina syskon gör också allt de kan med att hålla huset i fint skick, så de ska börja tömma alla snickarsaker i källare/garage samt göra utomhus vackert. 

Nu har jag semester i en vecka och ska kapa ved, vilket jag borde ha gjort i maj men det har hänt för mycket nu så jag har inte hunnit/orkat med.

Mina känslor går upp och ner hela tiden. Jag är glad/ledsen i omgångar men det är som det ska vara. Jag saknar honom så otroligt.. Min läromästare, min kunskapsbank, min pappa, mammas högra sida.. 

Pappa....

 Min pappa har precis somnat in efter en kort tids sjukdom.. 

Min pappa, min läromästare, den trygga stabila tysta maken till min mamma.. Han som inte sa så mycket men som agerade istället. Han som kunde bygga vad man än önskade. Han som har lärt mig allt om bygge, vvs och lite el..  Han som alltid fanns där, som man kunde rådfråga om saker.. 

Tack för allt pappa.. 

Här visade han och hjälpte till med ytterdörren.. Fotot är taget 17 juni 2023

Han somnade in på Uppsala sjukhus den 27 juli på morgonen... 

Hämtat liten voffe

 Helgen blev en körningshelg! Kört ca 140mil för att hämta mammas lilla voffe. Underbar söt liten shih-tzu kille som blev 8 veckor i helgen och då åkte vi förstås för att hämta honom. Självständig liten kille redan märkte vi då han helt sonika la sig tillrätta i buren som fanns i bilen och sedan somnade han medan vi åkte hemåt. Ida och lilla pöjken har inte fått träffas ännu eftersom det rekommenderas att unga valpar ska vara separerade pga risk för sjukdomar men snart ska de få träffas, ska bli intressant..

Hejdå stallkompis och välkommen ny stallkompis

 Nästa helg flyttar ett riktigt energiknippe till person som bara tar för sig av livet och visserligen råkar ut för mycket också men jag tror det hör ihop när man kastar sig handlöst ut i livet och bara vill en massa saker. Hon har också blivit en riktigt god vän till mig. Jag kommer sakna henne mycket i stallet och även hennes mycket snälla häst med sin egna variant av personlighet.  Vår vänskap kommer inte sluta här men jag kommer inte se henne så ofta som jag vill vilket är väldigt tråkigt. Vi önskar dig lycka till med din nya gård du har köpt tillsammans med din familj. 

Och simsalabim får vi in en ny stallkompis direkt också!! Mycket roligt och jag tror att vårt stalls rykte börjar äntligen ge effekt.. För jag har haft många förfrågningar och t om en liten kö :-) Men nu kommer en ny tjej flytta in med sin isabell-valack samma helg som den andra hästen flyttar ut. Här går det fort minsann!! Vi hälsar henne varmt välkommen.

Alltid en påminnelse-dag idag

 Idag kommer såvitt jag vet alltid vara en tung dag.. eller inte så tung men en minnesdag. För jag kommer aldrig ha en häst som min underbara Brana, hon kommer alltid vara hästen med stort H. 

Dels var hon allmänt galen, passade mig perfekt och dels så var hon underbar att rida. Det var hon som fick oss till Geadingakeppni-SM tre år på raken samt vi kvalade till FIPO-SM också vårt sista tävlingsår. Hon kommer alltid vara saknad, alltid vara den häst jag minns mest, alltid älskad. 

Undrar vart vi hade varit nu om hon inte hade fått senskada år 2014 och togs bort efter behandlingar, opereration år 2016-07-19.  

                                          Bästa underbara Brana från Marbodal, min guldprinsessa

Foderstats-uträkning

Det här året har vi fått analys tidigt. Relativt ok analys faktiskt. Jag brukar roa mig med att räkna ut vad hästarna behöver, har en liten excelfil som jag använder och det ser riktigt bra ut.

Bilden här nedan visar Teo, vikt ca 340kg. Tränar 6dgr i veckan ca 30min tölt, galopp, står på box vintertid. TS-halt på hösilaget är 80% (nästan hö)..  Övre tabellen visar vad han behöver enligt SLU:s alla tabeller. 

Nedanför är det han får.. eller kommer få denna vinter. Tyvärr har gården inte analyserat kalcium/fosfor eller så men det gör inget, han får nog lite mineraler så är han ok, den brukar jag inte nojja över. 

Sockermängden för Teo ligger på 11% och för fånghästar hade det varit lite för mycket men träningshästar klarar runt 15% och riktiga elithästar klarar en sockerhalt på 25%.

Jag kommer trycka i honom havre, elitprotein, betfor och olja - men det är för att jag tränar mycket under höst/vinter samt jag vill ha en energibomb att sitta på. Men generellt så klarar han sig på bara 7kg hösilage.  Och nej, jag brukar inte stöka med analyser för att hamna så nära 0 som möjligt, jag är rätt nöjd med den mängd här nedanför. Det ser ok ut. Noterar jag att Teo går ner, ökar jag på och går han upp, så minskar jag. Glänser päls, känns han pigg och fräsch efter träning = bra foderstat.

Att driva stall

 För er som ser drömskt på detta med att driva stall och har precis börjat med detta, kommer få en rejäl chock. Det ÄR tufft att driva stall, eget stall eller inte. 

Ibland vill man ju bara koppla av..

Jag står vanligt inackorderad i ett privatstall men är typ "stallchef" över islandshästdelen. Även om alla stallkamrater är underbara så är det ett konstant fixande. Antingen är det folk som ber om saker eller önskar saker eller så är det saker som måste åtgärdas, repareras, förberedas inför nästa säsong osv. Det är ett evigt planerande, fixande, trixande. Nu har jag tur med stallkompisarna, de är underbara,  men är det folk som inte kommer överens med varandra så är det nästan omöjligt att få en härlig miljö. 

Just nu under sommaren har jag detta i mitt huvud:

• Vinterbaljorna måste repareras
• Staketet/Tråden börjar bli dålig och måste få sig en översyn och antagligen bytas ut
• Hur ska jag göra med leran i hagen i höst, särskilt runt grindarna?
• Är det för mycket gräs i hagen? Inga hästar som är överdrivet feta? Eller börjar gå ner i vikt.
• Hur är det med hösilaget? Kommer gårdens bonde leverera bra kvalité?
• Städddag snart. Vad behövs för att vi ska fixa städningen? Städmedel, städutrustning, kanske en dammsugare? 
• Fika till städdagen.. glöm inte.
• just ja, vi ska ha stallmöte på städdagen också. Pass för augusti, kanske september och så snacka om hur sommaren har varit och vad vi kan förändra nästa år. Får inte glömma papper och penna.
• Det börjar bli lite väl belamrat i stallet med hästprylar. Måste komma ihåg att be alla på stallmötet att bara ha 2 täcken, borstarna i lilla korgen och resten i skåpen.. Annars ser det stökigt ut och det blir så dammigt
• Vi har lite korta personer i stallet som inte når upp till våra höautomater i taket. Måste komma på en lösning där med automaterna för alla 5 boxar.
• Det var ngt med ett hösegel också, att ngn behövde förändra det. Får assistera där
• Behöver jag påminna stoflocken om att införskaffa automat i hagen? och kanske en ny vattenbalja för sommaren?
• Strömaterial till boxarna. Ska jag beställa eller inte?
• Hur ska vi göra med rutinen på vintern? Något som behöver förändras?

Ovanpå allt detta så är det Teos träning som jag försöker förbättra, kanske åka på kurs (?) och så mitt privata liv med Ida, som jag har koll på eftersom hon har insulinom och på samt min pappa som inte mår bra. Plus mitt hem där jag måste vinterpreppa med ved, bygga om lite saker och så hjälpa mamma med att hämta en hund i Småland och så skjutsa en häst till Småland.. 

Joo, det är mycket och risken är ibland att stallets jobb tar över allt annat. Ska nog börja med att INTE svara på messenger mellan 9-15 och sedan även inte efter 19.. För risken är att det blir lite för mkt messenger-diskussioner, goda diskussioner som jobbiga.. 

Ibland önskar jag att jag stod i ett stall där jag inte behövde tänka alls.. eller ha min egna lilla gård utan några inackorderingar. 

Livet vore så mycket enklare då, fast jag skulle nog inte vilja ändra på någonting. Jag trivs ju :-D

Provsvar Ida, Insulinom

 Då har veterinären ringt och meddelat hur blodprovet var på Ida. Faktum är att det är bättre ?!?! Både veterinär och jag var lite förvånade. Alla prover ligger på lägsta nivån men på övre nivån av lägsta nivå, vilket innebär att alla prover var godkända, socker, insulin osv. Det kan innebära att operationen faktiskt gick bra och att hennes kropp behöver längre tid på sig att läka, absorbera/få bort allt insulin som fanns i kroppen. 

Det var ju väldigt positiva nyheter och kanske kanske så är Ida helt frisk.. 

Nytt veterinärbesök insulinom Ida

 Igår var vi hos veterinären igen, jag och Ida. Vi skulle ta nytt blodprov och så hade jag massa frågor..  Har skrivit upp alla frågor och svaren från veterinären i kursiv text.

1. Eftersom Ida fortfarande har insulinom, även fast hon opererades men allt lyckades tydligen inte tas bort, hur kommer jag se när det är dags för henne att vandra vidare.
   Ida mår bra, är fin och rent fysiskt mår hon bra. Bra hjärtljud, bra andning, ser fin ut. Eftersom du säger att hon inte har haft några anfall och blodprovet tidigare visade att hon antagligen fortfarande har en liten tumör kvar i kroppen så finns det en risk att hon kommer dö tidigare än normalt. Men hon är "ung" och denna ras brukar leva till runt 15-16år och tidigare hundar, oavsett ras,  som har fått denna behandling/operation hon har fått har levt relativt länge och dött av andra sjukdomar, t ex diabetes, så sannolikheten är att hon kommer leva ett bra tag till. Du måste sluta planera död, låt henne leva och njut av dagarna. Vi inväntar vad provsvaret säger på dagens blodprov innan vi kan bedöma vad som ska hända. Vi ska även planera in ett ultraljud i höst för att se hur organen mår och det är inget som säger emot att hon kan opereras igen om det dyker upp en tumör.
   
   
2. Måste hon äta 0,5 tablett (5mg prednisol-tablett) varje dag? Hon är så otroligt hungrig hela tiden och går upp i vikt (+1kg på ca 1.5 månad)
   Normalt äter hund cortison före operation för att hjälpa kroppen. Cortison äter de för att kroppen producerar socker bättre och i normala fall ska de inte äta detta efter operation. Men eftersom senaste blodprovet visade att hon fortfarande har en tumör i kroppen, lågt socker, så behöver hon hjälp. Du kan dock prova att laborera lite med mängden. Du kommer märka när det är för lite cortison för då kommer hon få anfall, då får du öka på mängden.
   
   
3. Ska hon fortfarande gå på 4timmars matschema? Alltså mat var 4:e timma
   Ja, hon måste gå på 4-timmars matschema. Du bör inte ändra/byta mat då hon är van vid den mat hon äter. Det kan vi dock diskutera efter nästa blodprovsvar
   
   
4. Varför kan hon inte reglera värmen så bra? Är alltid så varm, besväras av värmen.
   Cortison gör att hundar har svårare att reglera värmen. Det är normalt att de tycker det är varmare och du får hjälpa henne så gott du kan med kylmatta, air condition osv. 
   
   
5. Hon har fått massa knölar på kroppen, typ vårtor. Är det ngt som hör ihop med insulinomet eller är det bara åldern?
   Knölarna är vårtor och det är normalt när hundar blir äldre
   
   
6. Varför låter det så ansträngt när hon andas? Låter lite som om ngt sitter i vägen i luftstrupen
   Det är inget i vägen (veterinär kände, klämde på halsen och lyssnade på andningen).. Hon är nog bara lite besvärad av den extra vikten.
7. Om det visar sig att vi hittar den eventuellt nya knölen och hon börjar må dåligt igen.. Är det opererbart eller?
   Faktum är att det kan vara opererbart. Hon är som sagt i god kondition, ser fin ut och har bra värden förutom sockret och insulinet. Så det är ingen omöjlighet att operera igen.
   
   

Jaa, det var detta besök. Vi får se vad som händer och nu ska vi börja försöka med att sänka cortisonet. Jag tänkte 1/4 dels tablett varannan dag och 1/2 tablett varannan dag i ca 2-3 veckor och därefter gå ner till 1/4 dels tablett varje dag.  Håller tummarna att blodprovet visar ngt bättre denna gång än förra gången men det tror jag tyvärr inte,  bara det inte blivit värre..

Morgonridning

 Jag är, som de flesta vet som känner mig, inte förtjust i sommar. Det är knallvarmt, insekter, hårt i backen, för mycket gräs (eller för lite) och bara.. blääää.. Men, å andra sidan, det är nu man kan bygga hemma, fixa och preppa överallt, vila från stalljobb mm, så allt är väl inte dumt med sommar.

Men det här med ridning plågar mig på sommaren. Jag tycker helt enkelt det är för varmt på dagarna/kvällarna att rida. Man svettas kopiösa mängder och jag blir fysiskt dålig, mår illa, svimfärdig. Så vad gör man? Jo, jag går upp klockan 4 på morgonen för att vara i stallet ungefär runt 04:30 och sedan tar jag in min lille pålle och rider på morgonen. Det är magiskt underbart! DÄR vinner sommaren.

Lagom svalt, ca 13 grader, lite kylig och fuktig luft, fåglar kvittrar, inga bilar och allt är så där magiskt morgonvackert. Då trivs jag. Så Teo och jag jobbar på mornarna, sedan tar jag en dusch i stallet för att därefter åka och jobba i härligt luftkonditionerat klimat, för att sedan åka hem och dona hemma. 

Igår jobbade vi med galopp på ridvolten, idag blev det tölt på grusväg och åkerslinga. Teo går just nu väldigt bra, känns fint det här.

Hejdå Molle

 Mammas bästis har tyvärr fått vandra till hundhimmelen idag. 

Han blev 13 år och har följt min mamma hela livet ut. 

Älskade söta Molle.. som älskade att bita i folks fötter när han var liten, älskade mat, älskade att skälla när man busade med honom, älskade min voffa..  Man önskar hundar kunde leva längre för de ger så mycket kärlek, ger så mycket glädje och är en sån otrolig kamrat. 

Tack för den här tiden, Molle.. Du kommer alltid vara saknad.. 

Värmen, solen, brända hagar, mängden gräs

 Vår hage ser numera ut som en gul/brun savann. En del av våra hästar går upp på ett grässtrå och en del av våra hästar börjar faktiskt gå ner i vikt. Inget av det är bra. 

Det är nu man får vara lite uppfinningsrik och komma på lösningar som känns vettiga för alla. T ex bygga små temporära hagar där det finns mycket gräs och låta de beta medan man sitter och passar dem. För de som är lite tjockare får man istället mota in dem i mindre utrymmen där det knappt finns ngt att äta. 

Pavo har skrivit att en genomsnittlig betestid på 5 timmar motsvarar ca 2-4kg grovfoder och SISU skriver att en häst betar ca 14-18 timmar per dag. Med det i bakhuvudet så kan man snabbt räkna ut att våra hästar äter ca 6-12kg grovfoder per dygn under sommaren, naturligtvis beroende på hur frodig hagen är. Våra hästar äter vintertid ca 6-8kg per dag och då behöver de foder för att hålla värmen också. När man räknar så här så inser man snabbt att hästarna äter mer än de behöver, så länge det finns bete. 

Men sedan är det då mängden motion hästen får också. Oftast (tycker i alla fall jag) rider man mindre på sommaren då man har massvis med annat roligt att göra som bada, semester, träffa familj och vänner osv. Jag har väl sagt att jag verkligen inte gillar sommaren?? Det här bevisar det ännu mer. Inte nog med myggor, bromsar, getingar, värmen, så ska det även vara denna oro för betet.. 

Mera svar Ida, insulinom, blodprov, efter operation

 Veterinären ringde precis och det var verkligen inga goda nyheter. Trots allt vi har gjort, blodprover, skiktröntgen, operation, hemmavård så har hon fortfarande insulinom.. Det finns en liten elak tumör där inne som veterinärerna inte hittade, en yttepytteliten. 

Men den stör henne redan då hon har lågt socker, högt insulinvärde. Det betyder att hon har en levnadstid på allt mellan 4-6 månader, eller kanske mer och i värsta fall mindre.. Jag blir så ledsen... Det här var en väldigt tråkig nyhet..  Vi fortsätter med matschema var 4:e timma och 1/4-dels cortison morgon och kväll. Sedan är det bara att hålla tummarna att vägen till "de eviga ängarna" inte kommer för tidigt.. och att jag hinner ta beslut innan det blir panik.

Galopp-övningar

 Hela veckan som har varit har jag tränat galopp på Teo. Jag måste träna och dessutom hålla hans vikt i schack eftersom de går ute dygnet om och eftersom jag i nuläget inte kan rida ut, eftersom Ida alltid är med och det är för varmt för henne att sitta i bilen, så blir det ridvolten där Ida då kan sitta i en bur i skuggan.

Så Vi har övat galopp hela veckan eftersom det är Teos bästa och enklaste gångart men jag galopperar inte bara runt runt runt utan varje dag är en ny övning.  Om trav hade varit den bästa hade jag jobbat i trav, eller tölt osv..  Jag brukar inte skritta mycket eftersom Teo är en lågenergi-häst och skritt får honom att totalt somna in och eftersom han går ute dygnet om så är han rätt uppvärmd ändå från hagen. Det jag dock brukar göra är att hitta balans, kommunikation samt känner om han känns ok i hela kroppen de få minuter som jag skrittar. 

Dag 1

Första dagen efter 2 veckors vila blev det bara en liten avstämning och för att se hur jag ska fortsätta med veckan.

• Åttavolt med tydliga halvhalter vid voltskifte. Har jag kontroll över bakdelen? Har jag kontroll över halsen? Hur mycket håller jag i tyglarna? Är jag lätt i handen? Hur rakt sitter jag? 
• När allt var kontrollerat och jag var nöjd med detta så fattade jag galopp, från skritt.  Funkar fattningen? Har jag förberett honom för galoppen? Kastar han upp huvudet? Fattar han galopp från bakdelen? 
• Sedan nedtagning från galopp. Blir det tvärtstopp eller stannar han med bakdelen under sig? Tappar han energi efter nedsaktning eller skrittar han på bra? 
• Sista momentet blir en repetition på det första momentet

Det jag noterade var att första momentet var bra, jag hade lätt hand - nästintill lösa tyglar, jag har alltid haft ett problem med att sitta snett och luta mig framåt så den jobbar jag alltid på. Teo var lite ouppmärksam på mina halvhalter i början men genom att göra halvhalt och en stegförflyttning med inre bakben så fick jag till slut den uppmärksamheten jag behövde.  Andra momentet var att fattningen var bra, men det har alltid varit Teos lättaste moment. Att sakta ner är superenkelt men för enkelt eftersom Teo stannar bara rakt av. Han stannar med framdel först och sedan bakdel och kastar upp huvudet.

Med denna avstämning så vet jag hur jag ska fortsätta veckan.

Dag 2

• Alltid starta med: Åttavolt med tydliga halvhalter vid voltskifte. Har jag kontroll över bakdelen? Har jag kontroll över framdel och hals? Hur mycket håller jag i tyglarna? Är jag lätt i handen? Hur rakt sitter jag? 
• Galoppfattning med volter. Alltså fatta galopp, rakt spår i några steg och sedan in på volt, rakt spår igen och så in på volt. Olika storlekar på volter men alltid också rida rakt fram. Tydlig yttertygel som visar vägen på volten och bibehålla galoppens bärighet genom att fatta galopp i varje steg. Spänner han sig när vi går in på volten eller när vi rider rakt fram? Har han bärighet rakt fram eller på volt? Faller han inåt åt något håll, eller båda? Ökar han tempot när vi rider rakt eller på volt? Faller han isär på rakt spår?
• Alltid: Sista momentet blir en repetition på det första momentet

Första momentet gick mycket lättare denna gång. Allt satt på plats så det var bara att starta med moment två. Fatta galopp är som sagt alltid enkelt men han faller gärna in på en voltaktig form i båda varven så fort vi har startat galoppen så det var tydlig ytterhjälp och så check på mig själv att jag inte lutar inåt. Efter jag var nöjd med detta så fortsatte vi med rakt, volt, rakt. Väldigt viktigt att ha honom rakställd sekunderna efter fattningen och han tycker det är rätt jobbigt att galoppera rakt, faller isär, hamnar på bogarna men då hjälper jag honom genom att glida in på volt, ganska liten, och så rakt spår igen - då blir det lättare för honom.  Höger varv låser han sig de första stegen in på volt medan vänster varv är suveräna. Så höger varv får jag hjälpa honom lite med inre skänkel/spö på bog och lite tydligare ytterhand. Båda varven är svåra på rakt spår, lång rygg på min pålle, så där får jag hjälpa mycket med halvhalter, galoppfattningar i galoppen och energi - utan att öka tempot. När jag var nöjd, så blev det sista momentet som fungerade bra.

Dag 3

• Alltid starta med: Åttavolt med tydliga halvhalter vid voltskifte. Har jag kontroll över bakdelen? Har jag kontroll över framdel och hals? Hur mycket håller jag i tyglarna? Är jag lätt i handen? Hur rakt sitter jag? 
• Galopp, halvt igenom, sidvärtsrörelser. Förstår han momentet? Hänger han i handen? Faller han isär? Är jag tydlig med mina hjälper? Hänger jag i handen? 
• Sista moment repetition av första momentet

Nu skriver jag inte om första och sista momentet då dem funkar bra. Men galopp halvt igenom med sidvärtsrörelser. Jag börjar alltså med galoppen som jag gjorde dag 2. Fatta, rakt, volt, rakt.. Bara för att stämma av att detta funkar och när det känns bra så utökar jag övningen med att rida halvt igenom och ökar trycket med inre skänkeln samtidigt som jag förhåller med hela kroppen men lite tydligare med ytterhand och håller honom lite böjd mot rörelseriktningen, som en liten lätt böjd banan. Springer han rakt fram? Japp, i början gjorde han så men det berodde nog på att han inte förstod vad jag ville så jag förtydligade det hela en stund genom att rida halvt igenom, volt och sedan från volten göra min sidvärtsrörelse. Sedan insåg han momentet och då kunde jag skippa volten. Lyssnar han på skänkeln? När jag gjorde rätt var han helt med men ibland slarvade jag med halvhalterna och då fastnade vi lite i ett låst läge med spänd häst. Jag fick helt enkelt bli tydligare. Till slut var han som gelé och vi avslutade med sista momentet. 

Dag 4

Vila. Man måste vila och låta allt sjunka in lite också

Dag 5

• Samma som ovanför.
• Avsaktningar från galopp. NU var det dags för avsaktnings-övningar. Fatta galopp och så alla övningar ovanför fast nu även med avsaktning till skritt. Tvärstannar han? Faller ner på bogarna? Går vidare med god energi? 
• Samma övning som moment 1

Nu gick det enklare med alla tidigare övningar och både Teo och jag var inkörda på alla moment. När jag kände att allt fungerade bra så tog jag itu med dagens övning. Avsaktning. Jag brukar alltid säga att Teos bästa gångart är halt och jag menar det. Jag behöver bara låta lite eller sluta rida så tvärstannar han. Det finns en anledning till varför jag säger att det är en trygg häst så vem som helst kan rida honom, för han stannar alltid. Men, man ska inte stanna på bogarna. Så övningen bestod i att galoppera på en väldigt liten volt och korta galoppen, korta, korta, korta tills den blev så kort så det var som skritt, då bad jag honom sakta ner till skritt och sedan skritt rakt fram. Då fick jag den bärighet jag ville ur galoppen till skritten och han stannade mjukt, fint, med välvd rygg och hals. Mycket viktigt i detta läge att när vi väl har saktat ner, gå framåt med god energi, mycket mjuk hand och massa beröm. När vi kände oss komfortabla med övningen så övergick vi till att göra volten större för att sedan kunna sakta av på rakt spår. Inte perfekta avsaktningar och här ska vi öva vidare men de var bättre. 

Dag 6

Vila.. Mestadels för jag hade mkt att göra hemma men skadar inte att sova på övningarna.

Dag 7

• Första och sista momenten, samma som ovanför.
• 3 långa galoppsprång, 3 korta galoppsprång. Det här är något jag har tagit med mig från hoppträning på storhäst. Du ska kunna reglera hästens stegländ. Lyssnar han? Skenar han iväg? Händer det något på steglängden? Hänger jag för mkt i handen? Driver jag rätt? Förhåller jag rätt?

Den här övningen brukar jag göra på stor mittvolt eftersom Teo har lättare för volt än för rakt spår men den ska gå att göra varsomhelst, ute i terräng, på rakt spår, böjt spår osv. Började med att galoppera på rätt liten volt för att öka volten och även öka steglängden. I börjar struntade jag i hur många steg det blev utan var mer fokuserad på att han längde och att han kortade plus att jag gjorde rätt med min kropp. Det är viktigt att jag inte rider med handen utan verkligen rider med sätet och i den här övningen är det särskilt viktigt då hård hand hämmar galoppen. Så kort galopp på liten volt, öka trycket för att han skulle öka volten och samtidigt öka energin och bjuda honom framåt, nedåt för att öka steglängd. I början var han nog lite förvånad med sedan blev det bra längd. Öka steglängd innebär per automatik lite högre tempo men det ska inte smattra på, alltså du ska höra/känna att steget längs och inte bara går fortare. Sedan rakspåret och försöka 3 korta, 3 långa.. Jag utnyttjade hörnorna till 3 korta och så rakt spår 3 långa men jag är lite försiktigare när jag kortar ner eftersom risken är att han hänger i handen eller tappar energin totalt så det kanske blev 8 långa, 4 korta men vad gör det? Övningen är flexibel.

Efter en stunds träning på detta så blev det sista momentet.

Blodprov Ida eftervård Insulinom

 Ida och jag var hos veterinären igen för att ta ett blodprov samt ville veterinär se operationssåret och se allmän status. Ida mår oförskämt bra och är som vanlig igen, pigg och glad. 

Om jag ser bakåt i tiden så började nog det ske en förändring på henne redan förra sommaren. Då blev hon lite mer ledsen, svans mellan benen, sov gärna mycket, studsade inte omkring lika mycket. Det var nog då insulinom-tumören dök upp. Men reaktionerna (anfall) kom inte förrän detta år.  Jag tänkte då att hon började bli äldre och lite förändrad pga åldern men det var alltså insulinomet som dök upp.. 

Men som sagt, nu är hon som hon var innan denna sjukdom kom.

Enligt veterinär så var Ida fin, operationssåret hade läkt bra och vi fick nu klartecken på att leva som vanligt. De tog henne till "blodprovningsrummet" där jag inte får följa med (konstigt, så här var det aldrig förut, då gjorde de alla prov i samma behandlingsrum som jag var i) och sedan var vi klara. Provsvaren fick jag höra om efteråt. Hon skulle fortsätta med 4h-mat-schema och även 1/2 tablett 5mg cortison (prednisol) per dag tills provsvaren var klara.

Och så fick jag höra svaren typ samma dag fast senare på kvällen. Det var inte så bra nyheter. Hon har fortfarande låg sockerhalt i kroppen, lägsta normala nivå är 3,68 och hon hade 3,67. Dessutom var insulinet och glukosen konstigs (uppfattade inte riktigt vad hon sa där). Detta kan innebära att hon fortfarande har en tumör i kroppen som är så liten så veterinärerna inte såg den vid skiktröntgen som stör bukspottskörteln men det kan också betyda att hennes kropp/organ inte har återhämtat sig ännu. 

Så nu ska vi fortsätta med 4-timmars matschemat och sedan ge henne 1/4 cortison på morgonen och 1/4 cortison på eftermiddagen. Och nytt blodprov om en månad. 

Provsvar Ida Insulinom

 Nu ringde veterinären och bekräftade provsvaren på de tumörer som blev bortplockade när Ida opererades och det är blandade känslor.

Förändringen på mjälten var ingenting.. Bara en snäll liten knöl.

Tumör på lymfknöl och bukspottskörtel var "insulinom-metasterande" tumörer vilket innebär elakartade.

 Detta innebär i sin tur att hon kan ha någon liten elak cell där inne i kroppen som ligger vilande och som kan väckas upp nu när dess storasyskon är bortplockade. Det kan också vara så att det inte finns något kvar i kroppen.. Det är väl det här som är läskigt, allt kan vara borta.. eller inte..

Hur vet jag det då? Ja, ytterligare en läskig sak. Jag kommer märka det genom att Ida får såna där anfall igen eller om jag noterar att hon blir slö, nedstämd, svans mellan benen, ligger inte på rygg. DÅ har det kommit en ny tumör.  Känns väl sådär men jag var väl medveten om detta före operation.

Det kan gå 6 månader.. det kan gå 12 eller 24 månader.  Det kan också vara så att det kommer inte alls. Veterinärerna vet inte, det är för få hundar som får denna sjukdom och som opereras. 

Så jag har bara fått lite extratid med denna operation och ska försöka njuta så mycket jag kan under den här tiden. För nästa gång så blir det ingen operation har veterinärer sagt, det är inte livskvalité. Jag vill inte heller låta en äldre hund gå igenom en sådan stor operation igen.. Jag håller bara tummarna att hon får leva ett gott och härligt liv så länge hon kan.

Ida Insulinom läker

 Ida sover, äter, kissar, bajsar och börjar faktiskt bli lite busig. Nu börjar ögonen se ut som de gjorde innan hon fick denna sjukdom och det börjar se lovande ut. Hon äter fortfarande cortison och 4-h matintervall och vi ska på återbesök den 5 juni. 

Jag har nämligen bett om att göra ett nytt sockerprov för att bedöma att tumör och alla andra insulinökande organ är borttagna. Jag misstänker att jag vill boka in ett besök igen om 6 månader. 

Men hon mår så mycket bättre och man kan knappt tro att hon har gjort en sådan stor operation.

Det här var länge sedan hon sov upp och ner (typ 1 år sedan) så jag antar att hon börjar må mycket bättre. 

Hej då Ketill...

 Ketill sålde jag för många år sedan och han verkar ha haft ett väldigt gott liv hos en familj i Dalarna. Det var en riktigt trevlig häst som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta.

Jag fick meddelande från de nuvarande ägarna att han nu har fått vandra vidare. Han fick sådan kraftig kolik som krävde buköppning och istället för att välja en mycket svår operation, så valde de att ta bort honom på gården där han levt i många år tillsammans med sina kamrater. Ägaren stod med honom när han tog sina sista andetag. 27år gammal blev han.

Jag är så tacksam att ägarna  meddelade mig för det var en häst jag verkligen tyckte om. Jag fällde en liten tår när jag fick meddelandet. 

Tack för allt Ketíll frá Oddhólí... 

Kan inte koppla av, Ida Insulinom

 Veterinärerna har skrämt upp mig rejält om att Ida kan få bukspottskörtelinflammation och även om det idag var sista höga sannolika dagen att hon kunde få det så kan jag ännu inte koppla av. Minsta lilla Ida skjuter rygg eller magen kurrar eller att hon verkar besvärad så blir jag direkt orolig. Men hon har ingen feber, mår gott, kan t om leka lite, bajsar bra och kräks inte. Allt detta tyder på att det inte är några problem men jag kan ändå inte koppla av.. 

Så det blir långa vaknätter och långa dagar som jag är vaken. Sover typ 3h per dag.. suck.. 

Ida Insulinom Hemma

 Äntligen fick jag ta hem henne!! Min älskling, min bästa, min enda gosigaste vän.. 

Hon fick permis på fredagen till lördagen eftersom hon inte åt så bra på djursjukhuset och det kan jag förstå. Hon är en riktig mammagris och de var tvungna att ge henne ångestdämpande för att hon skulle sluta skrika och pendla runt i buren på kliniken. Får hon inte agera utåt så blir det per automatik att hon slutar äta..  Men på fredagseftermiddagen fick jag äntligen komma till kliniken och hämta henne.

Denna underbara glädje att äntligen få se henne.. Hon satte sig direkt bredvid mig som att säga "matte, vi går hem nu va?". 

Väl hemma så la hon sig direkt på madrasserna jag hade fixat på golvet, alla sovrumsdörrar är stängda, soffan är möblerad så hon inte kan hoppa upp. För nu får hon inte hoppa, inte springa, inte vara för aktiv eftersom hon ska läka. För mycket rörelse gör att stygnen går sönder och magen inte läker.

Så nu lever både hon och jag på golvet och varenda gång jag rör mig för mycket så kastar hon sig upp och blir panikslagen att jag ska lämna henne. Jag kan knappt gå ut och slänga soporna.

Hon äter fortfarande smärtstillande fram till tisdag, antibiotika i typ 15 dagar och cortison. Hon ska fortfarande äta mat var 4:e timma eftersom veterinärerna tyckte hon fortfarande låg för lågt i socker, vilket inte bådar gott då sockret borde ha gått upp så fort tumör var borttagen (det lutar alltså åt att en tumör finns kvar i buken).  Risken är hög att hon får bukspottskörtelinflammation under helgen och det leder till blodförgiftning och därefter död om man inte agerar fort nog, så vi kan lugnt säga att jag har kollen på henne.

Veterinär ringde i lördags och jag berättade att hon äter jättebra, har ingen feber (tempar 2ggr per dag) och rastar bra. Veterinären blev mycket glad och skrev ut henne direkt från djursjukhuset, vilket då ledde till att jag behövde åka dit för att betala - att de inte kör med en faktura eller någon annan betalningsmedotik förstår jag inte men men..  Nu har den värsta faran för inflammation lagt sig och nu är det bara fortsatt läkning som gäller under några veckor. 

Det verkar vara ett helt läkarteam som har koll på oss, för när jag pratar med veterinär så berättar de att de har pratat med experter så jag antar att det är många som är intresserade av hur det går. Det är inte många hundar som opereras för insulinom och sjukdomen är väldigt "ny".

Men hon verkar må bra och vi fortsätter på samma spår som tidigare. 

Ida Insulinom dag 1 efter operation

 Ida är kvar på djursjukhuset dagen efter operation då de gärna vill fortsätta ge henne antibiotika intravenöst. Hon får även smärtstillande och ångestdämpande medicin - eftersom hon skriker och stökar och vill hem. Det är svårt att förklara för en voffis att de ska vara där och vara stilla så de läker..

Jag fick sms tidigt imorse att "Ida mår bra och äter, promenerar, sover och en veterinär kommer ringa under dagen", så det kändes bra. Veterinär ringde senare under dagen och jag har fullt förtroende för dessa veterinärer dock så talade den här veterinären väldigt fort och dålig svenska så jag hängde inte riktigt med på allt. Men, hon mår bra, de vill gärna behålla henne under dygnet för att fortsätta ge henne antibiotika intravenöst och de ringer imorgon och arrangerar så jag kan hämta henne imorgon.  Sedan sa hon något mer men det hörde jag inte/förstod inte vad hon sa. Det räckte med "hon mår bra, för säkerhets skull mer antibiotika", så är jag nöjd. 

Har jag satsat så här mycket pengar redan nu så kan ett dygn till på intensiven inte göra så stor skillnad och det är för Idas bästa intresse, att jag sedan är orolig är bara onödig fakta. 

Vi kan lugnt säga att jag har sovit otroligt dåligt under hela denna händelse och det kommer inte bli bättre inatt. Ätit har jag knappt heller gjort så idag lagade jag mat - det var gott. Nu försöker jag få tiden att gå så jag kan få se henne imorgon, längtar.. 

Ida Insulinom Opererad

 Igår kväll hade Ida och jag en riktig mysstund tillsammans. Vi kelade, busade och hade så där otroligt mysigt som vi kan ha.. Jag tänkte att om det här är vår sista stund tillsammans så ska den vara perfekt!

Mitt i natten fick hon sin måltid på begäran av veterinär och kl 7 var jag på Albano för att lämna in henne för operation. Veterinären berättade hur operation skulle gå till, eventuella komplikationer under operation och eventuella komplikationer efter operation. Om jag var orolig innan så kan jag lugnt säga att jag hamnade i panik under samtalet. Ungefär så här sa hon (fast kanske mkt mildare):

"Tumör sitter nära grovtarm och sitter den fast i grovtarmen så ökas komplikationen eftersom då måste en del av grovtarmen tas bort. Det kontaminerar hela bukhålan och då måste du nog ta ett beslut hur vi ska fortlöpa. Det kommer både kosta och vara mycket intensivvård efteråt.. Operationen i sig är en stor risk eftersom hon har lågt sockervärde och det kan hända att hon slutar andas eller hjärtat slutar slå.. 

Efteråt är den stora risken att hon kan få bukspottskörtelinflammation och det i sin tur leder till blodförgiftning och är man inte snabb nog så dör hon. De närmaste 5 dagarna efter operation är den största risken för blodförgiftning.  

Det är även viktigt att sockret höjs men inte så pass mycket så hon börjar få diabetes. Bukspottskörteln är lat av sig och kanske slutar producera insulin helt och hållet och då måste man ha koll på sockret och insulinet med hjälp av sprutor. 

Det finns oftast 3 nivåer på hundar som har insulinom. De som bara har en liten tumör och den brukar oftast vara godartad, men behöver inte vara. Dessa hundar lever oftast ett bra liv i över 14 månader. Sedan har vi hundar där andra organ är drabbade, dessa tumörer är oftast elakartade och dessa hundar kanske lever i 12 månader. Sedan har vi de där det är massa tumörer och andra organ är drabbade rejält och dessa hundar lever förstås mycket kortare. Ida är i nivå 2, tumör och lymfkörtel.. Hundarna dör eftersom de får en ny tumör på bukspottskörteln och man gör inte denna operation en gång till utan då får man behandla med cortison tills det inte går längre.."

Hemskt att höra men också bra att höra då jag vill veta vad som väntas. Sedan tog veterinär min voffa och jag åkte hem med tårarna rinnande längs med kinderna. Jag bönade, grät och bad till mobilen att inte få något telefonsamtal mellan 9-12 för då antog jag att veterinär avbröt operation för att säga att tumör sitter fast i grovtarmen men kl 11:15 kom samtalet.. 

 Dock var det glädjande besked. Ida var opererad och del av bukspottskörtel var borttagen, lymfkörtel som var lite irriterad var borttagen och även mjälten tog de bort då de såg något konstigt där (men det behövde inte vara något)..  Hon var vaken, på tok för pigg enligt veterinär och hade lite för mycket hemlängtan. Hennes socker hade stigit från 2 till 6 och om det steg mer så skulle de stoppa sockerhöjningen med hjälp av insulin. Hon blödde lite väl mycket (tack alla voffar som donerar blod!) och de fick stoppa upp blödningen lite med koagulerande medel. Hon får antibiotika intravenöst för att "mota olle i grind" mot blodförgiftning och lite "happy-happy" medicin plus en massa annat. Hon ligger på IVA men om det fortsätter som det gör nu skickas hon över till vanliga avdelningen och om hon stökar som hon gör (hemlängtan) så får jag hämta hem henne imorgon. 

Fick sms från veterinären nu på kvällen och de sa att hon hade ätit bra, varit på promenad och travade på bra samt sockret i lagom läge nu (utan hjälp av mediciner). Underbart sms!!

Även för veterinären är Ida ett projekt (som veterinär sa) då det är få hundar som opereras och statistiken/kunskapen är låg hos veterinärerna. Det är en dyr operation och jag misstänker att de flesta väljer cortison och täta måltider så långt det går tills hunden får vandra till de eviga ängarna. 

Nu kan jag koppla av lite men det kommer vara 5 dagars intensiv vård/övervakning på henne då risken för inflammation i bukspottskörteln är hög under dessa dagar.  3 veckor kommer jag få sitta hemma och hjälpa henne att läka.. 

Operationstid Ida Insulinom

 Nu har vi fått ett datum, den 24 maj. Då ska Ida opereras och som sagt, det är en mycket stor operation (enligt veterinär) och de kommer behålla henne minst 1 dag, allra helst 2 dagar men det beror på hur besvärlig hon är i buren. Jag misstänker att jag kommer få hem henne tidigt, då jag vet att hon kommer stressa upp sig enormt hos veterinären och orsaka mer skada än vila. Det är bara en enda veterinär på kliniken som kan utföra denna operation. 

Så tisdag kväll ska hon badas i vanligt hundschampo, sedan ska hon äta kl 2-3 på natten (eftersom hon har insulinom och det innebär regelbundna måltider) och så ska hon ha sin cortisontablett på onsdag morgon men ingen mat. Sedan lämnar jag henne på klinik på onsdag morgon kl 7..

De kommer ringa mig så fort operationen är klar på onsdagen, misstänker runt 14:00, och sedan hamnar hon på intensivvård för att de måste ha koll på hennes värden och förhoppningsvis går allt bra så skickas hon vidare till "vanlig" vård på djursjukhuset på torsdagen till fredagen. Därefter får jag hämta henne (om allt går bra med hennes återhämtning efter operationen med tanke på värden osv ) och sedan är det 3 veckors lugn och ro i hemmet. Så ja, jag kommer jobba hemifrån under dessa 3 veckor och rör mig inte från huset. Första gången Teo får vila mer än några dagar, för nu överlåter jag allt till mina stallkamrater att ta hand om stallet. Ida går före allt. Om lilla trasselsudden är stökig på djursjukhuset så kommer de ringa in mig, vilket jag tror kommer hända så jag är förberedd för att hämta på torsdagen.

Onsdagen kommer jag ägna åt att inhandla det jag behöver för 3 veckors hemmavistelse, dvs mat, dryck osv. Jag ska även komma ihåg att kolla med veterinären om jag behöver något för Ida under dessa veckor, typ kompresser eller annat och jag ska även se om hon ska äta någon medicin, för då behöver jag hämta ut det på onsdagen. För jag lever ensam och då måste man planera för allt, även om familj och vänner alltid ställer upp för mig.

Detta är inget jag tar lätt på. Det ÄR en jättestor operation, det finns inga garantier att operationen går bra, att läkningen går bra, att det kommer gå bra efteråt så det är mycket som kan gå fel och jag är nervös. rädd, ledsen och mycket orolig. Men som min mamma alltid säger; Ta inte ut något i förskott.. 

Jag vill ge Ida och mig en chans att leva tillsammans lite längre eftersom veterinären säger att hon är en mycket god kandidat för operation och det säger de nog inte i första taget. Vi busade t ex massvis igår kväll, jag och Ida. Så hon är glad, pigg, mår bra efter måltider.. Statistiken säger 12-14 månader efter operation men jag hoppas (bönar och ber) att Ida ska slå dessa siffror med många många månader till. 

Agria har varit underbart lättarbetade under denna tid och hitintills har det kostat: Undersökning på annan klinik 3 730kr + remitterad till Anicura för mer tester 10 230kr  + Anicura för datortomografi 18 819kr  = 32 779kr varav Agria då har betalat 26 297kr och jag har betalat: 6 482kr. 
Nu kommer den stora operationen som kommer kosta ca 70 000kr. Där kommer Agria maxa ut min försäkring eftersom försäkringen är på 60 000kr och jag har redan nyttjat en hel del. Så nu kommer det svida för mig. Agria kommer betala ca 33 000kr för denna operation, resten får jag ta vilket då kommer bli ca 36 000kr. 

Så! Nu håller vi tummar och tår att allt kommer gå vägen, eller hur?

Provsvar Ida Insulinom

 Då har jag fått provsvaren från veterinär. Det ÄR tufft att höra och tufft att bestämma om hennes livslängd. Veterinären berättade att tumören är 1x2 cm stor bredvid bukspottskörteln och det finns inga andra tumörer, varken i bukhålan eller vid lungorna. Hon är m a o en mycket god kandidat för att opereras, enligt veterinärteamet.

Jag passade på att fråga en massa frågor som: 

• Om man inte gör något utan fortsätter med cortison och matschema, vad händer? 
• Svar: Om hon fortsätter som nu så kommer hon, enligt statistik, dö inom 6 månader. Hon kommer få ett sådant blodsockerfall vilket leder till ett anfall där hon är fullt medveten men kan inte röra ben, kropp eller något. Det kommer inte gå att häva utan man måste åka in akut till veterinär och avsluta livet. Detta kan ske närsomhelst, hursomhelst och jag antar, väldigt dramatiskt. 

• Om man opererar, hur lång tid är rehab?
• Rehab 3 veckor stilla med krage eller body. Hon måste helst vara på klinik i 3 dagar för att studera matlust, kiss/bajs och blodsocker. Risken är att de får diabetes i början då kroppen har producerat massvis insulin och delarna som ska producera insulin har blivit "lata" så helt plötsligt kan kroppen få för högt socker. Kroppen kan justera detta efter ett tag men det kan även vara ett bestående problem. Diabetes går dock att hantera. 

• Vad är livslängden när man opererar?
• En operation är ingen garanti men statistiken säger 12-14 månader. Det kan vara längre, det kan vara kortare. En frisk och en smula yngre hund ger bättre statistik, fick höra om en äldre hund på 15 år som opererades och dog 2 år senare men då inte av detta utan hunden hade blivit matförgiftad. 

Mycket tufft beslut och jag har funderat hit och dit. Men, jag vill ge operationen en chans. Att välja en kortare livstid med att inte operera känns lite väl tufft och hon är en frisk och glad hund som borde ha goda chanser.  Att vi får ca 1 månads helvete med rehab mot ca 1 års liv känns överkomligt.  Jag kommer ångra mig om jag inte väljer att operera...

Så nu inväntar jag en operationstid och seden blir jag hemmasittande i typ 3 veckor.  

Ida röntgad - insulinom

 Då har Ida varit på röntgen och nu får jag invänta svaren från veterinärer om hur det gick. De sövde henne, Ida fick 3 olika kontrastvätskor i sig - den ena för att hitta tumörer, den andra för att kolla organ och den tredje för blodkärl och mellan varje vätska genomgick hon en skiktröntgen.  Komplicerad undersökning och med detta då ett komplicerad utvärdering.

Hon hade fått fiskbullar efter sövning, gulligt, det hade hon ätit bra och kissat. De ringde mig vid 11:30 och meddelade att allt hade gått bra men hon skulle få dropp ca 1 timme (för att få ut kontrastvätskorna) och sedan skulle jag få hämta henne. När jag väl var på kliniken så tror jag att jag hörde henne när de öppnade de ljudisolerade dörrarna för de sa nämligen att "hon vill verkligen verkligen gå hem".. Så nog skrek hon alltid.

Väl hemma så fick hon lite mat sedan sov och gnydde och kissade hon varje timme typ. Det var en tuff händelse enligt henne. 

Men nu är det bara att invänta provsvaren....

Precis hoppat in i bilen efter jag hade hämtat henne

Ida på klinik - insulinom

 Det finns inget värre än att lämna sin hund på klinik när hunden skakar, är väldigt rädd och vill bara krypa in under kläderna och följa med hem. Så var det idag. Hur trevliga och gosiga sjuksyrrorna är, så känns det ändå hemskt! Den blicken man får från sin lilla trasselsudd när man går och ngn okänd människa håller i min bästa pälskling. Usch.. 

Nu ska trasselsudden få intravenöst cortison samt "sockerlösning" så hon kan sövas säkert. Därefter sövs hon och de skickar in 3 olika kontrastvätskor i henne efter varandra medan de scannar hennes buk och bröst. De letar efter tumörer som stör bukspottskörteln, storlek, mängd och position.  Sedan får hon vakna upp och få fisk, gulligt för de frågade vad hon gillade och om hon var kinkig med mat, vilket hon självklart är men fisk brukar funka var hon än är.

Jag pratade även lite med veterinären och fick väldigt mycket information. T ex så väljer de flesta inte operation då en operation kan vara väldigt farligt, mycket nära områden som är mycket känsliga och ger inga garantier. Det är också väldigt dyrt. De flesta väljer faktiskt att fortsätta med cortison och jämna matintervaller vilket gör man ger hunden längre liv på ca 1 år (eller längre, eller kortare). En operation kan innebära att man retar området och startar en snabbare process på tumörbildning och dessutom är den då väldigt jobbig för hunden. Men! En operation kan också göra att hunden blir helt frisk. 

Jag har lite att fundera på.. Men jag inväntar röntgensvaren innan beslut och en väldigt lång samt intensiv diskussion med veterinär. 

Ida Insulinom

 Imorgon ska Ida iväg på datortomografi för att:

1. Se om den lilla tumören har metastasernas på andra ställen

2. Kirurger ska kontrollera hur de ska operera

Nu håller jag sannerligen tummarna att min lilla sötnos inte har cancer överallt i buken och att röntgen kommer gå fort och enkelt. Hon har ju varit med mig alltid dygnet om, så att lämna henne på klinik känns inte så roligt. Livrädd är hon för det mesta men särskilt för andra hundar och veterinärer och jag kan inte riktigt förklara för henne vad som händer. 

Om allt ser "okey" ut i buken så kommer jag fortsätta med operationen då Ida är frisk för övrigt, pigg och glad och bara 11år men om det har spridit sig så kommer vår stund tillsammans bli mycket kortare...

Vad har jag gjort hitintills med henne efter jag fick veta att hon har insulinom? Hon har fått mat var 4:e timme förutom på nätterna. Sista maten ger jag vid 22-tiden och sedan får hon frukost på sängen vid 5-tiden och därefter var 4:e timme. Hon får en cortisontablett (prednison) varje morgon. Annars är det som vanligt, vi leker, promenerar, hon följer med till både jobb och stall.  Det jag noterar är att hon är en smula tröttare än normalt och när hon väl sover så sover hon hårt men det är väl bukspottskörteln som pumpar ut insulin hela tiden som gör henne tröttare. 

Vad är insulinom kanske ni undrar? Det är en tumör vid/i bukspottskörteln som oftast är godartad men den gör bukspottskörteln "galen" och själva bukspottskörteln producerar insulin hela tiden som den inte ska göra, den ska i normala fall bara skicka ut insulin vid måltider för att bryta ner protein, fetter osv. Det gör att hunden får låg sockerhalt i kroppen (eftersom insulin behöver socker) men högt insulinvärde och obehandlad får hunden anfall, typ kramper, och kan leda till fysisk kollaps. En hund som inte behandlas dör inom några månader. Hundar som får cortison kan leva i ca 6 månader. Operation är oftast den bästa vägen då jag har fått höra livslängden på hunden kan öka med ca 2 år men även det innebär risker, t ex kan hunden dö vid sövning pga sockerhalten är så låg, eller så kan operationen misslyckas och en ny cancer kan bildas eller så kan hunden få diabetes efter operation. Det är antagligen rätt många kontroller i några månader efter operation. 

Det första en veterinär gör vid misstanke om insulinom är att ta blodprov och kolla insulinvärdet samt sockret. Det andra som sker är ultraljud. Det tredje är datortomografi för att få en klarare bild på bukhålan. Det sista är operation. 

All denna undersökning är inte billig, så det är inget lättsamt beslut att belastas med när man väl har fått prognos och sjukdomstillstånd för sin älskade voffe då det är rätt mycket pengar och jag förstår personer som väljer att ta bort sin hund före datortomografi.. Jag har än så länge fått mitt försäkringsbolag att betala en hel del men totalsumman på blodprov, ultraljud och datortomografi är i nuläget ca 35 000kr, jag har då själv betalat självrisk på ca 6000kr eftersom jag har en försäkring. Men jag vet att operationen kommer gå på så mycket mer och snart har jag tömt min veterinärvårdsförsäkring hos Agria, så sista momentet kommer bli mycket dyrt för mig.