Så, igår åkte jag till stallet och mockade mina boxar, vägde hö, fyllde på vatten, sopade rent stallet, klappade om hästarna och åkte hem.. Båda hästarna var rätt trötta och verkade hungriga så de var helt nöjda med att få vara kvar inne och äta hö.
Väl hemma passade jag på att stanna till vid bilen och lyssna.. Fågelkvitter, vinden i träden, hundar som skällde en bit bort, någon sågade.. Andas.. Lyssna..
Sedan fick hela huset sig en genomkörare av dammsugaren. Bytte lite mattor i ett av rummen, diskade, plockade in ren tvätt i garderoben, gick runt på tomten och planerade, ställde om lite timrar som sköter utomhusbelysningen (ja, jag har fortfarande jul-slingor runt huset - jag bor på landet) och så passade jag på att trimma Ida också..
Att jag alltid kommer på att trimma henne EFTER jag har dammsugit?? Varför gör jag inte det före??
Helt plötsligt var klockan 23:00 och jag hade fortfarande inte kommit i säng!! Jag var helt uppe i varv då och insåg att jag måste sätta mig framför dumburken och stänga av, varva ner.. pausa..
Hörde fågelkvitter ute, de pausar minsann inte nu när sommaren närmar sig.. I morse hörde jag massa fåglar igen.. Det är något med fågelkvitter som gör att man blir glad, energisk, lycklig.
För sova, det kan man göra någon annan gång, eller hur??
Herre jösses vad jag känner igen mig i det där att inte kunna varva ner helt. När man andats och slappat i någon timme (i bästa fall) kryper det lite i kroppen och så kommer man på något som borde göras och så är man i farten igen...
SvaraRadera