Brana läker sakta men säkert.. Hon är både trött, arg, frustrerad, irriterad, arbetsvillig, rastlös mm. Även om folk säger att "hästar inte har såna känslor" så kan jag inte beskriva dem på bättre sätt. Hon vill vara ute i stor härlig hage, äta gräs, galoppera och arbeta.. Så är det bara!
Jag känner likadant.. Jag sliter med fodringar, åka till/från stallet flera gånger per dag, mockningar, alla dessa försök till att få Brana må bra men samtidigt vara lugn och läka... inte det enklaste. Nu har jag (tack och lov) min mamma som hjälper till när hon kan och orkar men det känns inte heller rätt att låta henne köra hela vägen hemifrån bara för att ta in min häst..
Ovanpå detta har jag också den gamle gubben som måste få sitt - stor gräsig hage, lätt arbete och lite underhåll..
Det var så mycket lättare när jag bodde vid stallet där jag hade hästen.. Saknar det stället så mycket..
Jag saknar också ett stall med flera islandshästar.. Jag trivs där jag står, inget ont om stallet eller folket där, men jag saknar det där med att ha fler hästar och även fler personer så att man kan få lite avlösning..
Men jag säger som mamma säger: "5 veckor går så fort".. Det är snart över.. och visst är det så..
Men jag undrar samma sak som Annica frågade mig: "Vad händer efter dessa 5 veckor??" Ska vi fortsätta på samma sätt eller blir hon friskförklarad?!? Inte vet jag..
19 maj ska vi till klinik igen.. Det är bara att kämpa på fram till dess..
Idag ska i alla fall stygnen av.. och så ska hon lindas om.. Ska bli intressant att se hur det ser ut..
Kan ni tänka er att det är bara 4 veckor kvar?? Tiden går sannerligen fort när man stannar upp och ser bakåt..
7 april opererades hon..
10 dagar på 100% boxvila
16 april ut i liten hage men ändå boxvila.
Skritta fram till veterinärbesöket med ökat mängd skritt.. Ska vara uppe i 40 minuter per dag sista veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar