Jag åker till stallet tidigt på morgonen, fodrar alla hästar, släpper ut mina 2 i sina hagar och så åker jag och jobbar. På dagen åker mamma (oftast) dit och mockar, fodrar och väger hö - om inte hon kan så åker jag från jobbet och fodrar och åker tillbaka till jobbet. Det här ska snart ersättas med en fodringsautomat.. Sedan åker jag till stallet igen på eftermiddagen och mockar boxarna (om inte mamma har gjort det) och tar in mina hästar, fodrar dem och så fodrar jag även 2 andra islandshästar. Jag mockar mina hagar - jajamensan, det gör jag varje dag numera, fyller på vatten i hinkarna i hagarna och förbereder inför morgonen. Borstar av mina hästar och så jobbar jag med båda..
I skritt.. Skritt, skritt skritt skritt skriiiiittt.. Vet ni hur trött jag är på att skritta?? Urtråkigt.. Jag har ändå skrittat i nästan 2 år..
Det är ca 3 veckor kvar till nästa besök på klinik då vi ska se hur bra operationen blev. Så, i nuläget skrittar jag alltså ca 20 minuter per dag. Nästa vecka blir det 30 minuter och sista veckan blir det 40 minuter.
Efter jag har jobbat med mina hästar så åker jag hem och min stallkamrat fodrar på kvällen..
Det bästa med den här sjukdomen är dels att Brana har vuxit mentalt, hon är lugnare, trevligare och jag har kommit på många smarta lösningar på hur jag ska klara av att sköta henne och få alla fodringar gjorda på bästa möjliga sätt.. I höst kommer det bli en rejäl förändring när det gäller fodringar.... dvs. om hon klarar sig..
Det finns alltid den lilla risken att den här operationen (som är sista utvägen) inte har gjort den effekt den ska göra och då kommer jag, tråkigt nog, be om att få ta bort henne. Det har ändå gått 2 år snart med skador, det kostar mycket pengar (även om man inte ska tänka så men den biten måste ändå summeras in i hela situationen) och Brana är en tävlingshäst med mycket nerver på utsidan plus att hon gillar att jobba.. Den här situationen har inte varit lätt, varken för Brana eller för mig. Hon är ändå 12 år nu, jag har ägt henne i 4 år och hon har varit skadad i 2 år.. Så, jag kommer inte acceptera mer vila nu., Nu är det NOG!
Prognosen på Brana har alltid varit god och jag håller tummarna att hon kommer att bli frisk och bli min underbara tävlingshäst igen men jag måste alltid ha alla vägar inplanerade.. Hon måste bli en normal tävlingshäst igen, något annat finns inte att tänka på. Hon måste klara en hård tävlingshelg med allt vad det innebär plus hård träning före tävlingar.. Hon har aldrig bara varit en hobbyhäst. Det är tufft att skriva och jag vet vad det innebär när jag skriver så här men så är det. Man köper inte en dragracingbil bara för att ha den stående i garaget eller puttra fram i 10km/h på en liten grusväg.. Den är gjord för att tävla.. Likaså är Brana gjord för att träna hårt och tävla tufft..
19/5 (nästan på dagen 2-års jubelium för alla skador) kommer vi åka till klinik igen för att se om den här operationen har gjort det den skulle..
Det är här vi ska vara.. På tävlingsbanan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar