Det är en underbar känsla. Jag kan inte hjälpa att jag upprepar mig nu men efter 1 års konvalescent så är det helt enkelt underbart att få rida på riktigt igen. Att veterinär dessutom säger åt mig att TRÄNA hästen känns ännu bättre.
Igår var det sådant underbart väder på kvällen så Nilla och jag tog våra hästar, alla 3 - en på släp, och Ida instoppad i jackan och så red vi ut. Skritt är fortfarande vår mesta gångart vi använder. Skritt är ändå en underskattad gångart och att få arbetstempo-skritta är inte dumt inte.
1 timmes underbar skrittrunda i skogen på en solig grusväg och få lyssna på fågelkvitter, hästarnas hovnedslag, frustande hästar - det är inte alla som får uppleva sådan natur. Jag är mycket tacksam över att jag är en hästtjej, för att få möjligheten att uppleva naturen så nära.
Jaja, nu var mamma inte med på gårdagens ridtur men skogen är underbar
Väl tillbaka så stoppade jag in Kjartan i boxen, Ida i bilen (det var svalt och hon frös) och så tog vi ner damerna till volten och travade/töltade lite. Brana går så fint och hon vill verkligen JOBBA. Efter 5 minuters arbete så avbröt vi och så lite avskrittning och så in i boxen. På med flughuvan och så ut i hagen och sen var det till att mocka rent boxarna, sopa osv.. Sånt där man måste göra innan man åker hem.
Väl hemma så satt jag ute och lyssnade på fågelkvittrandet. Koltrasten sjunger så fint och göken ko-ko:ar för fulla muggar. Tänk att det är så ljust vid 21-tiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar