Som Nilla sa igår: "Vilken lycka det här är.. Det här trodde man inte att man skulle göra när man var liten".. Jag håller med henne. Det ÄR en stor lycka att få pyssla med hästar.
Men som sagt, vi tog en runda på grusvägen med våra pållar igår. Det blev mycket skritt - har nog aldrig skrittat så mycket i hela mitt liv som jag gör nu. Brana får gå på ordentligt, nästan mot skrölt (snabb skritt som nästan är tölt, skritt+tölt = skrölt) och Kjartan försöker hänga med så gott han kan. Han är lite långsammare i sin skritt så han travar av och till för att hinna med brudarna. Men han trivs bra där han går, mitt emellan Brana och Svipa, även om Brana ibland kan vara lite grinig mot honom.
Av och till tog vi lite tölt, med Kjartan travandes bredvid och Ida insöp varenda doft som kom i farten när vi ökade tempot. Det är lite tur i oturen att Brana motionerar sig själv så mycket i hagen under sin sjuka period - för hon har fortfarande rätt mycket muskler och har fortfarande rätt bra flås.
Jag har insett att det har gått 2 veckor sedan vi har blivit friskförklarade. Om 6 veckor ska vi vara uppe i normal trav/tölt träning för normal ridtid - jösses! Normal ridtid är alltså, enligt veterinären, 1 timme vilket innebär att vi ska kunna trava/tölta ca 30-40 minuter. Efter 13 juli ska vi börja med galopp och ökad tölt. I August har jag planerat återbesök för att se att allt fortfarande är ok, det var inte något veterinären krävde men jag vill kontrollera att allt är fortfarande på rätt spår..
September ska vi vara redo för riktig träning och då har jag ca 9 månader på mig att få till en stark Brana igen så att vi kan tävla i maj 2016.
Svipa till vänster, Kjartan i mitten och Brana till höger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar