Jag ser en ljusglimt här...

Med maj månad kommer solen, gräset och glädjen tillbaka för många, inklusive mig själv. Det här är nog första året jag upplever våren och njuter av varenda dag då solen är på plats. Det måste bero på att jag äger ett hus och kan göra lite vårfix hemma och jag inte känner någon som helst stress när det gäller tävlingar.

Men jag börjar se en ljusglimt med Brana nu..

Alla gamla skador syns knappt nu och den enda skada som är kvar, kotsenskideinflammtionen bak, minskar i storlek varje dag.
Gallan, eller om man nu kan kalla det så.. Den stora vätskeansamlingen som har funnits i bakbenet har gått ner enormt - den var tidigare från mitten på kotan (ni vet "bullen" som sitter ovanför hoven) ända upp till mitten på skenbenet, en mjuk massa som var lång, bred och massiv. Numera är det bara en liten vätskeansamling precis ovanför kotan och den är hård.

Hon har ju aldrig haltat, den knasiga damen, men det har synts tydligt på ultraljud att hon har haft skador. Smärtstillande fick hon gå på men mitt i behandling nr 2 blev hon lös i magen och sedan så studsade hon omkring för mycket på smärtstillande så vi avbröt detta. Efter det har hon fått låta bli smärtstillande.

Små hagfållor har inte heller fungerat så hon har fått gå i en hage tillsammans med Svipa (stackars friska dam som får stå ut med Brana), hagen har då varit som en mindre ridvolt, kanske 20*60meter.

Nu ska vi på återbesök igen den 13 maj.. Jag hoppas verkligen att vi får OK nu att sätta igång henne men man vet aldrig. Det kan finnas något där inne som jag inte ser och jag litar inte på att Brana säger till mig att hon har ont.. För det har hon aldrig gjort, hon studsar omkring så glatt ändå..

Snart är det midsommar igen..