Har haft hund sedan jag var mycket liten, första familjehunden blev en shih-tzu som hette Mitzi. Underbar liten voffe men hon gillade förstås mamma mest. Minns fortfarande när jag kom hem från skolan och hon satt på bordet och skällde hysteriskt för att hon inte kunde komma ner. O'boy-burken omkullvält, sockret uthällt, allt var huller om buller men det enda jag kunde tänka på var lilla Mitzi som hade suttit där uppe så länge. Mitzi levde ca 15 år, om jag minns rätt..
Efter Mitzi blev det några års paus från hund och sedan köpte jag själv en ny shih-tzu.. Delaine, eller "Grisen" som hon blev kallad. Hon var med mig också ca 15 år. Min egna hund som fick uppleva allt med mig, min trygghet, min vän..
Och nu lilla Ida. En bichon havanais.. Underbar liten dam. Min bästa vän som är så rolig.. Långhårig var hon de 2 första åren men nu är hon korthårig. Hon följer med mig överallt, är med på jobbet, är med hemma, är med i stallet.. Min bästa mysiga vän.. Hon är en riktig matte-gris och när hon var liten kunde hon inte vara 5 meter från mig.
Ida liten.. Hon kunde inte vara ensam utan måste ha koll på matte, annars skrek hon. Så hon låg inne i badrummet när jag duschade eller badade.
Sova på bordet som 1-åring på mattes jobb. Nu är hon långhårig.
Så här ser man ut idag.. 4 år snart och korthårig.
Och tröstar matte för fullt när matte har migrän. Här ligger hon på mattes mage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar