Sagt och gjort - hästarna stod inne. Jag dök upp lagom till att Svipa skulle gå på transporten och hjälpte Nilla med detta. Alltid skönt, även om vi har lättlastade hästar, att vara 2 personer när man ska lasta hästar. För OM det skulle strula så vill man inte ha den stressen på sig när man ska iväg på tävling.
Spark i baken och hej då till Nilla och sedan gick jag in i stallet igen. För att studera min lilla dam som blev totalt superirriterad för att Svipa minsann fick gå ut men inte hon. Och hon visade sitt humör på sitt egna speciella sätt..
Tittut! Ni ser väl henne ovanför dörrarna?
Det är i dem här lägena jag minns varför jag bad Pappa bygga en överdörr till min box.. Förr i tiden, alltså när jag köpte Brana, så var hon totalt hopplös. Hon stegrade jämt, vägrade vara lugn och enormt svår vid skoning/tävling etc. Nuförtiden har jag nästan glömt bort allt det där för hon är superlugn, väldigt trevlig men jag blir påmind ibland.. Som nu då. Men har man stått inne hela natten så förväntar man sig att få komma ut.
Jag gick in till min lilla stegrande bakdelsstärkande dam och då blev hon lugn.. Stod och kelade med matte. Snacka om två olika sidor. Så jag passade på att mocka lite där, borsta henne och gosa. Morgonmys med Brana är underbart. Sedan fick Kjartan samma behandling.
Lite senare kom Mamma & Molle och nu var det dags för "uppdrag HAGE". Vi skulle bygga om hagen totalt (efter gårdagens krasch) och så rensa lösdriftskjulet. Efter några timmar i regnet så blev vi klara. Det blev väldigt fint och mycket smart haglösning med ett badkar för två hagar, två hagar som kan göras om till 3 hagar med en enkel handvändning samt två hagar som kan göras till en hage - även det i enkel handvändning. Rent skjul med fräsch halm fick hästarna också.
Vår lilla hage är sannerligen självförsörjande. Vi har mitt solpanelsaggregat - funkar super. Vi har eget hö som bonden kör ner till hagen, egen våg, fixar eget vatten och sköter våra egna hästar helt och hållet..
Efter detta tog mamma och jag lite fika, snackade lite, och sedan gjorde vi det jag aldrig skulle kunna ha gjort för ca 1 år sedan. Vi släppte ut hästarna i liten hage UTAN SVIPA. Visst hade jag träns och kedja i början men successivt kände jag att jag kunde lite på Brana och i slutändan gick hon där ensam med Kjartan i hagen. Kan ni tänka er? Hon ville inte spränga trådarna, hon skrek inte, hon brydde sig helt enkelt inte att Svipa var borta - underbart.
Efter ca 30 minuter tog vi in dem igen, mamma åkte hem och jag likaså. På kvällen kom Nilla & Svipa hem så då släppte vi ut alla i den nymekade hagen.
Men vad skönt att hon kunde gå ute utan Svipa!
SvaraRadera