Inspirerad

Ibland blir jag så otroligt inspirerad.. Det kan vara filmer, böcker eller bara att höra en annan människa prata..om hästar förstås.

 

Ibland när jag ser Black Beauty, ja - jag har den hemma och tittar på den ibland - så känner jag sådan otrolig ödmjukhet inför äran att få ta hand om hästar. Min häst, andras hästar - det spelar ingen roll.

Vi kan få uppleva sådan magi med dessa sagolika djur!!

 

Visst har man motgångar ibland, det har väl alla, men det man lever för är dessa fantastiska glimtar av magi som hästarna bjuder på. Det behöver inte vara på tävlingsbanorna utan jag känner magi när jag är i stallet, ser på hästen i hagen, promenerar med hästen eller rider hästen i skog och mark. Det är då dessa stunder kommer. De där stunder då man helt plötsligt märker att man sitter och ler i sadeln och känner: Vilken häst! Vad han bjuder på sig själv!

 

Då blir jag väldigt lycklig!

 

För mig sker detta ofta när jag och hästen har kämpat med en övning väldigt länge och det känns som om jag pratar ett språk som hästen försöker förstå men inte kan men verkligen försöker göra sitt allra bästa. Och så helt plötsligt, finner vi varandra längs med vägen och så bara fungerar allt. Då brukar mitt stenansikte bryta ut i ett stort leende och jag berömmer hästen massvis, ofta genom att sitta av och avsluta.

 

Det är magi att kunna förstå varandra