Reflex och musik i öronen

Igår hade jag bestämt mig att oavsett tid så skulle jag rida. Det har varit mycket på jobbet och jag vet att när jag väl kommer upp på hästen så slappnar jag av, njuter av stunden och kopplar bort allt..
Så, det blev en smula sent upp på hästryggen och eftersom det var dimmigt och började bli mörkt så åkte reflextäckena på.. Säsongens första gång! Lite varmt blev det för hästarna och lite mer tidsåtgång för mig att sätta på men säkerhet framför allt, säger jag.

När jag red så dök det helt plötsligt upp en brun häst med ryttare, båda utan reflexer och ryttaren hade headset i öronen. Jag kom i tölt och märkte dem inte förrän jag var rätt nära - tänk så bra det hade varit om någon av dem hade haft reflexer på sig, då hade jag sett dem snabbare.

 Ryttaren lyssnade nog på musik, tror jag.. för personen vägrade svara när jag sa "HEJ".. Ryttaren bara såg sur ut, antagligen för att jag var nästan intill dem innan jag noterade dem och då bröt av till skritt. För sån är jag, jag skrittar alltid förbi det jag passerar men ser jag dem inte, hör jag dem inte, så blir det lite svårt. 

Jag var tvungen att höja rösten och säga ett mer tydligt "HEJ!" när jag var närmare ekipaget och då fick jag ett kort "hej" tillbaka..  Jag gillar när ekipagen noterar när jag kommer genom att säga hej, dels för att mina hästar slappnar av (ingen älg, alltså) , dels för att jag tycker det är artigt att hälsa och så dels för att de ska notera att jag kommer.

SÅ inte nog med att ekipaget var reflex-lösa, så hade ryttaren då musik i öronen och det fick mig att tänka till. Så otroligt många ryttare rider numera med headset i öronen och missar totalt upplevelsen med ridningen. Ljudet från hästarnas hovar, frustande hästar, fåglarna, miljön runtomkring och så förstås kommer säkerheten på detta. 

Bilar, cyklister, människor, hundar, vilda djur - det kan vara bra att höra när något kommer. Dessutom när man möter hästekipage så kan det vara bra att höra vad den mötande säger, det kan ju vara något speciellt med hästen man möter - den kan vara ung, rädd eller bara se spöken.  Det är speciellt läskigt när ekipagen rider där det finns trafik, oavsett om det är lite trafik eller mycket trafik, för ryttaren hör inte alltid bilarna - beroende på hur högt ljud de har i öronen.  

Dessutom tänker jag på att om ryttaren ramlar av - hur pass skyddade är öronen om du har plastprylar i öronen, tänk om de går sönder och spetsar något i örat???

Då vi ryttare också är tvungna att följa lagen så gäller följande:
(taget från Transportstyrelsens hemsida)

• Alla trafikanter ska iaktta den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika olyckor.
• Du ska färdas på höger sida av vägen, så nära kanten som möjligt. Använd vägren, om det finns en sådan.
• Du får inte färdas på gång- eller cykelbanor.
• Du får inte färdas på motorväg eller motortrafikled.
• Hastigheten får aldrig vara högre än att du behåller kontrollen över hästen och kan stanna om det behövs. I vissa särskilda fall ska man hålla tillräckligt låg hastighet, till exempel  
  - där barn finns på eller vid vägen 
  - vid möte på smala vägar 
  - i skarpa kurvor och 
  - vid backkrön.
• Bestämmelserna om väjningsplikt och stopplikt gäller. Om du kommer från terrängen in på en väg, har du väjningsplikt.
• Du ska ge tecken när du ska svänga. Tecken ges enklast genom att man räcker ut handen, som när man cyklar.
• Om du kör med vagn eller släde under mörker, ska du ha lykta med vitt ljus framåt, lykta med rött ljus bakåt, orange reflex åt sidorna och två röda reflexer baktill. Lyktorna ska sitta på vänstra sidan av ekipaget.

Reflexer eller belysning

Om man rider eller leder häst, finns det inga särskilda krav på reflexer eller belysning under mörker, men de generella varsamhetskraven innebär att man alltid bör ha reflexer eller lyktor, gärna båda. Reflexer bör man ha i sådan omfattning och placerade på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad det är för slags trafikant det handlar om. På hästen är det bra att ha reflexer på benen, framför allt på vänster framben och höger bakben, samt någon reflex som syns bra bakifrån, till exempel fastsatt i svansen eller på ryttarens rygg.