Vilken härlig måndag! Hovslagaren kom och skodde om Teo, så nu har vi fräscha skor. Jag gillar min hovis, har haft honom i ca 20år.. Han skor bra, håller inte på med massa nymoderna grejer eller sånt utan skor bara på skor. Jag är nöjd, annars hade jag inte haft honom så länge. Det gäller att hitta en hovis som man gillar, som hästen gillar och som veterinärer gillar - och min hovis har bra rykte på alla kliniker jag har varit på.
Men sedan kom två stallkompisar, mor och dotter, och vi skulle rida ut tillsammans. Vi har gjort det några gånger och det är så roligt. Grusvägen tur och retur brukar det blir - i fullt ös TRAV. Inte det enklaste då stallets största häst är en f.d travare, så Teo och den lille ponnyn brukar få hålla ett ganska högt tempo. Men det är skönt att "blåsa ut" lite och låta hästen flyga fram över vägen.. Teo såg monster överallt och svängde lite hit och dit men det gick bra hela vägen.
Trötta nöjda hästar i solskenet på vägen hemåt och glada energipåfyllda ryttare. Perfekt!
Länge sedan jag kunde njuta av uteritter i högre tempo än skritt..
Medan vi red så njöt Kjartan i hagen i solen.. Det här tempot är lite för hårt för honom, han är ju ändå 31år, så han fick vara ensam i hagen med massa gott hösilage. Vilket han inte alls klagade över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar