Det var länge sedan jag kände sådan lycka som jag kände när jag red senast. Och då menar jag när jag tränade i min ensamhet..
Jag började med att ta in hästarna, tog ut Teo i gången och verkligen ryktade genom honom. Det är något jag har totalt glömt bort, det där med att rykta. Jag har antingen haft för kort om tid eller helt enkelt inte brytt mig. Det ska ändras NU. Så jag stod där och ryktade igenom honom medan jag pratade med en stallkamrat som stod och gullade med Teo. På med sadel, träns och så ut på grusvägen.
Skritt med sidvärtsrörelser, serpentiner och så tölt. Fram och tillbaka, tölt.. Åter en sväng tölt. Flyttade honom från ena sidan av grusvägen till andra sidan i tölt. Kortade tempot lite och ökade lite i tölt. Skrittade, berömde massvis. Tog trav och red serpentinbågar. Skrittade, berömde. Fattade vänster galopp och galopperade, ner till skritt.. Fattade höger galopp och galopperade, ner till skritt. Tog tölt igen och noterade att jag satt och log stort!! Det var länge sedan jag kände mig så glad när jag red.
Bröt av till skritt, halt och så satt jag av. Spände upp sadelgjorden, knäppte upp nosgrimman, drog upp stigbyglarna, berömde massvis och ledde honom hemåt. Vi båda var pigga, glada och nöjda.
Vilken underbar ridtur han bjöd på!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar