Brana har blivit piggare och piggare vilket innebär lite mer svårhanterad från marken. Hon kan inte vara lugn i boxen, flamsar omkring i hagen och när jag hanterar henne... hmm.. hon är rätt stökig. Nilla har ett snyggt blåmärke på armen som bevis efter Branas fina tänder.. Igår var inget undantag. Tack och lov känner jag igen hennes temperament och kan "se"/känna vad som kommer att ske inom snar framtid. Och mycket riktigt. Utsläpp i hagen efter lite gullegull i boxen och då så flög hon rakt upp!!
En perfekt levad... Djupt ner på bakhasorna, högt högt högt upp med framdelen, framben snyggt inrullade mot magen.. I fullständig perfekt balans men då med matte i grimskaftet och en hund i andra handen.. Inte alls vad jag ville så jag bad henne att komma ner på alla 4 igen, vilket hon gjorde bara för att repetera levaden igen!!! Knasiga häst.. När jag till slut har fått henne att stå still i ca 4 sekunder så drog jag av grimman och då flög hon iväg i full galopp med massvis att bocksprång och Svipa efter..
Brana ska vara lugn och stilla i hagen, var det någon som sa (läs: veterinär).. Hmm??
Varför säger jag inte åt henne på en gång, undrar ni?? Jo, Brana är en dam som är lätt fram och stegrar lätt. Vid skarp tillsägelse ställer hon sig oftast upp på bakbenen och sen får jag ett jättejobb att få henne lugn igen. Hon är ändå rätt snäll när hon stegrar och ser alltid till att matte är ur vägen. Dessutom är hon en arbetsmyra och VILL inget annat än att jobba.. Såå, vid lång vila hamnar hennes energi utanför huden och exploderar på det här sättet och jag accepterar detta. Hon har blivit såå mycket lugnare men jag vill i ärlighetens namn inte ha en lugn och stabil häst.. Det är inte min typ av häst utan hellre en lite stökig än en (i mina ögon) tråkig häst.
Jag har försökt på olika sätt att hantera henne, allt från att säga till henne - till att köra horsemanship (vilket jag inte är så bra på själv).. Men jag har märkt att det bästa är att vara lugn, stabil och bara fortsätta med det jag vill göra utan att ens bry mig om hennes flamserier.. För flams är det.. Ingenting annat.
Jag vet också att hennes mormor och hennes mamma var inte de trevligast hästarna, de hade mycket hyss för sig såsom att stegra, bita, jaga andra hästar - så jag förstår att Brana har ärvt den biten av dem. Det snackas så ofta om hingstarna men man glömmer bort att mamman/stoet tar hand om fölet i ca 1 år och då ärver/lär sig fölet oftast mammans egenskaper.. Det har Brana gjort.. Mycket av Branas "hyss" har dämpats, antagligen för att jag är så konsekvent, men när hon vilar så här länge är det inte underligt att det kommer tillbaka.. NU förstår ni varför jag är mycket tveksam till att betäcka Brana.. Då jag vet att ston nedärver/lär ut mycket av sitt temperament och agerande till sina föl..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar