För efter det hemska veterinärbesöket 13 maj 2014 med senskada fram & några månader senare kotsenskideinflammation bak och vägen från detta så verkar vi vara på G igen.
Hon känns glad, samarbetsvillig, mjuk, följsam, lyhörd och helt enkelt trevlig att rida. Visst, hon är inte lika stark som tidigare men det löser vi.
Det bästa var igår, då insåg jag att vi börjar hamna på rätt spår. Jag hämtade upp henne utan Svipa!! Brana brydde sig inte utan följde snällt med matte.. Ni som känner Brana vet att det inte är så enkelt att ta Brana från Svipa.. Ni som inte känner henne - tänk er en rodeohäst, så vet ni hur hon är.
Sedan sadlade jag, tränsade och gick ner till ridvolten, återigen utan Svipa. Brana brydde sig inte. Hon bara spetsade öronen och undrade om jag skulle sitta upp någon gång då! Vi skrittade, utan bocksprång, utan stegringar och sedan töltade lugnt och fint. Wohoo!! Min Brana börjar komma tillbaka.
Visst, hon har en ärrvävnad på ringbandet efter senskadan fram. Den ska, enligt veterinärexpertis, inte störa henne. Och visst, hon har en rejäl galla bak efter kotsenskideinflammationen med kombinerad senskada, men den stör henne inte heller. Ska bli intressant att se vad veterinärer och domare säger vid hovbeslagskontroll/besiktning på tävling.. Blir nog många debatter där. Augusti ska jag på återbesök (bara för att) och då blir det rörelsekontroll igen och jag antar att jag kommer be om ett intyg som förklarar vad som har hänt med benen och att hon är ok inför nästa års tävlingar.
Det här känns så bra!! Jag är så glad över att jag inte valde massa preparat, olika behandlingsmetoder såsom stötvåg, tuppkam, operation osv utan bara lät henne vila bort skadorna.. Sakta men säkert så blev hon ju bättre.. Visst, det kanske tog längre tid än om jag hade agerat på annat sätt men jag tror nog att det här var det bästa sättet, kroppen får läka sig själv..
Jaaaaaa! :) <3
SvaraRadera