Ljudlig eftermiddag..

Kom till stallet på eftermiddagen, tog in alla 3 hästar samtidigt (förstås, de är ju så lätta ihop) och sen började jag mocka.. Därefter beslutet att rida Brana, ensam då Nilla inte var på plats. Brana har jag kunnat rida ensam men det var innan skador och annat och därefter har jag inte vågat pga att hon stegrar, bockar, skenar då Svipa saknas.. Men idag tog jag beslutet att göra detta. Det är dags nu,

Dags att kunna träna själv, som vi kunde förut.
Dags att förbereda henne för tävlingar nästa år då vi var ensamma..

Det var helt enkelt dags....

Sagt och gjort - Ida stoppades in i bilen, eftersom det var mulet och regn i luften och jag vågade inte ha henne i närheten beroende på vad vi kunde hitta på (hmm, Brana då).. På med sadel, träns, lindor. När jag väl kom ut (efter ca 1 minut i stallet) var det strålande solsken - SKIT..
Plan B med Ida..  göra ordning hundburen, öppna hela bilen, baklucka, fönster och placera Ida säkert i buren.. SÅ! Dags att sitta upp på Brana.

Planen var att rida på volten så jag började skritta ner och hör då min hund skrika av fasa.. MATTE, KOM TILLBAKA!!!!! Hon låter som om en människa vrider henne åt motsatt håll. Men jösses vilken ljudnivå.. Det hjälper inte att bilen står mellan 3 hus och skapar då en snygg ekoeffekt..  Jag red väl 3 varv där nere på volten och sedan orkade matte-hjärtat inte mer.. inte heller tanken på att bli avhyst från stallet pga ljudlig voffe.. Så jag red upp igen. Då blev Ida tyst..

Så jag tänkte att jag kunde rida längs med grusvägen, fram och tillbaka. Sagt och gjort - Brana och jag började träna.. Jag hörde Ida skrika så fort jag försvann utom synhåll så då vrålade jag "TYYYST!".. Det blev tyst för att sedan börja igen.. Efter en viss sträcka vände jag och så tillbaka till bilen och begära att Ida skulle ligga ner.. Vilket hon gjorde förstås men bara om matte var nära. Då hör jag även Kjartan och Svipa gnäggandes för fullt i stallet, vilket startar en av de stora hästarna att gnägga..
Jag rider iväg igen till den härliga ljudväggen av hund som skriker i högan sky, två islandshästar som gnäggar hysteriskt och en stor häst som piper i andra stallet.. och så vänder jag, töltar tillbaka mot stallet, mot crescendot av djur som skriker..
Alltså att gårdsfolket inte kom ut och frågade vad jag pysslade med.....

Sen till slut, efter ca 20 minuter hade jag ridit klart och så fick Ida äntligen komma ut från buren in i mattes famn.. Jag blev sönderpussad och sedan höll hon hårt i mig.. Brana bara stod stilla bredvid. Just ja, Brana ja.. Hur det gick? I rockkonserten av ljud, hästar som gnäggar, hund som skriker, så tänkte jag inte ens på henne.. Jag bara red och det gick bra. Brana skötte sig exemplariskt..