Uppdatering Brana & huset

Brana mår bra.. Bakbenet är numera fint, bara en liiiten liten galla längst ner men det sa veterinären att det kanske hon får leva med resten av sitt liv. Benet är kallt och det verkar vara ok. Hon är ganska pigg men ändå lugn, särskilt när hon kommer in i boxen.

Vår hovis tycker hon har förändrats totalt när vi kom till det här stallet - hon blev så mycket lättare att sko. Nu är hon inte stökig längre, nu beter hon sig som en normal häst. Vi sätter fast henne i gången, hovis verkar/skor henne och hon mumsar på hö i påsen - ja, jag garderar mig lite med mat fortfarande men numera fungerar hösilage bra. Nu kan jag fnissa åt alla de stora hästarna som stökar enormt när hovis kommer.. Men jag måste alltid vara på min vakt, det kan alltid komma tillbaka.

Brana har verkligen gått från extremt till normal.. Från att ha stegrat i boxen hela tiden, varit mycket svår att sadla pga stegringarna, bet gärna mig när jag tog in henne eller ut henne från/till hagen, svår att sitta upp på då hon gärna vilja springa iväg, extremt jobbigt när hovis var där - hon stegrade nästan jämt eller försökte bita hovis. Hon var helt enkelt en jobbig häst! MEN!! och det här är ett stort men, underbar att rida och hon var aldrig elak när hon gjorde alla de här sakerna, det var mer frustration och svårighet att lugna ner sig.  Att säga åt en stressad Brana, gjorde saken bara värre så det var till att försöka "lura" henne genom mat, vara väldigt snabb och rutiner.. Rutiner, rutiner, rutiner.. Dessa eviga rutiner.. Alltid hantera henne på samma sätt, alltid göra alla saker på samma sätt.

Nu är hon normal (vad nu det vill säga) men jag vet att vi kan återfalla till det gamla, så det gäller att fortsätta på samma linje med rutiner.

Jag minns fortfarande den gången när jag var på tävling där Brana stod och hoppade på bakbenen när jag satt på.. Denni Haukson stod och instruerade en av sina elever på framridningen och han vände sig om, tittade på mig, suckade och vände sig tillbaka.. Som jag skämdes.. Jag fick helt enkelt tölta Brana tills det var dags för oss att gå in på banan (hon var lugn när man red fortare än skritt) och det blev tölt i ca 1 timme..
Många tävlingar har jag spenderat med en Brana som bara stegrad, kastat sig, bitit och levt rövare. Numera kan jag henne - till tävlingen, in på box direkt, fri tillgång på hösilage, 2 hinkar vatten och sen lämna henne ifred. Veterinärbesiktningen innebär kedja och mycket klia på halsen.. Ca 30 min före min start, borsta, sadla, tränsa och sen upp på hästen och börja rida fram direkt. Aldrig stå still, aldrig vila men man kan jobba mycket i skritt med svåra övningar kombinerat med tölt/trav. In på banan, gör vår grej och sedan ut från banan, skritta av, in i boxen, av med prylar, sköta om hästen och sedan lämna henne igen. Inte gå dit och gulla, inte gå dit och borsta lite extra.. Låt Brana vara så är hon lugn..  Det har bara tagit oss några år att komma hit.

Brana & Svipa

Huset är i vila.. Nu gör jag ingenting under vintern. Nästa år får jag spurta igång igen med isolering som första prio..