Ensamt men ändå inte...

I dessa tider märker jag hur väldigt ensam jag är.. Det är inte så att jag vantrivs men ibland blir det väldigt isolerat..

Jag åker till stallet på morgonen, ensam.. Jag är på jobbet med 6 andra kollegor i ca 9 timmar, väldigt trevligt. Jag åker till stallet, oftast är mina stallkompisar där, ibland är jag ensam - särskilt på helgerna. Jag åker till mitt ensamma hem och är ensam där.  Det låter tragiskt men allt är ju självvalt - så det är inte synd om mig. Jag har, tack och lov, sällskap hela tiden i form av trasselsudden!!

Hej, matte!

Jag brukar åka till föräldrar ofta, eller de kommer till mig, men i nuläget vågar jag inte träffa dem. Tänk om jag bär på smitta och smittar ner dem.. Näe, det vill jag inte. Så vi hörs på telefon, frekvent, typ 1-3 gånger per dag.

Stallet var det ja.. I fredags så tog jag en energi-återhämtande tur eftersom torsdagens ridtur var lite..  Hände en hel del, sak samma, men min energi damp rakt ner i källaren. Så i fredags tog Teo och jag en ensam-tur, den s.k mamma-rundan. Jag kallar den så eftersom mamma och jag red denna runda jämt eftersom Kjartan inte orkade med så mycket och mamma älskade att rida i skogen. Så den rundan rider jag gärna i skritt när jag behöver energi..

Saknar våra ridturer, mamma.. 

I lördags hade jag "kvällsfodringen" men jag red inte, däremot fick hästarna komma in under natten. Tror de verkligen ville komma in för de kom rusande i galopp när jag ropade på dem vid grinden. Sedan åkte jag runt till apotek för att hitta ipren till min syster och hennes man, som är sjuka. De bor i Dalarna och tydligen är varenda affär tömd på Ipren så jag lovade att fixa. Hmm? Det var slut överallt.. Till slut köpte jag alvedon, slängde ner i ett kuvert och postade. Jag hade åkt upp om de ville men det var tydligen inte akut för dem. Jag tror stackarna har det där C-viruset alla pratar om just nu..

Söndag morgon var jag uppe före tuppen, släppte ut stallkompis hästar, gav Teo frukost inne, mockade alla boxar, riggade vatten, hösilage (man vet aldrig om hästarna ska sova inne igen) och borstade Teo.. Tog ut honom på en runda, jajamän  mamma-rundan igen, men den här gången var det lite mer tempo. Fick sällskap av en fågel också där jag stod still och inhämtade energi..

Jag noterar att Teo är vansinnigt "tittig" på allt så vi jobbade en del på att acceptera läget och gå fram. Jag agerar olika beroende på vilken häst jag rider och på Teo är det ingen idé att smacka, driva eftersom då reagerar han ännu hårdare och totalvägrar att gå fram mot spöket. Utan med honom så ger jag bara honom inga alternativ förutom att antingen stå still och titta på spöket eller gå framåt (kramar väldigt lätt med skänklar) förbi spöket och lämna spöket åt sitt öde. Spöket kan vara vadsomhelst: En sten, löv, buske som ser läskig ut, skuggor på marken, plåtar på marken.. Jag tror han började förstå mitt krav i slutet på turen, för det var många spöken! Han insåg att jag inte gav honom några alternativ förutom framåt. Naturligtvis försökte han vända varje gång men eftersom jag direkt ställde honom åt det håll jag ville gå, så insåg han att vända inte var ett alternativ. Jag tror han växte psykiskt under den här turen.
Jag kommer rida mamma-rundan varje dag nu för att han ska vara van vid allt i området då jag måste ha honom lugn och stabil inför att Solfari anländer och ska hänga med på rundorna.

Sedan fick jag vårkänslor hemma! Njöt av solen, började planera blommor, grönsaker jag tänker odla hemma osv. Bestämde att nästa helg ska jag börja storstäda hemma och plantera..