Peter-dags..

Då var det dags att åka till Peter Häggberg på Toftinge. Det tar mig ca 1 timme att åka till Toftinge - perfekt och där har de både ovalbana, ridvolt, passraka och ridhus.. Plus vattenträningsband, solarium, skrittmaskin om man nu skulle vilja ställa hästen på träning där.

Förra gången jag red för Peter var i Juni och då töltade vi lite, travade lite och skrittade mycket. Den här gången blir det lite andra bullar..
Nu ska Brana och jag dit för att "testa vingarna" lite. Jag vill se hur hon beter sig på en "tävlingsplats" igen.

När jag köpte henne så var hon hemsk. Hon stegrade, bet mig, kunde inte stå still, skrek och jag skrev väl; stegrade.  Hon stod på bakbenen från det ögonblick transporten stod still till det att transporten började röra sig igen och knappt ens då. Det var en stor upplevelse för mig att försöka få på sadeln med en stegrande häst plus det faktum att försöka sitta upp på henne. Det var TUFFT..

Jag minns mycket väl en mycket erkänd hästtränare, avelperson som nästan jämt bär solglasögon. Denne person stod på ridvolten på en tävling och instruerade en av sina elever. In kommer jag och Brana, dansandes på bakbenen - vi hoppade runt på bakbenen. Solglas-personen tittade på mig, rörde inte en min och vände ryggen mot oss.. Som jag skämdes!

Nu är hon mycket trevligare och jag vet hur jag ska hantera henne: in i box (absolut inte hage, den spränger hon) och sedan låta henne vara.

Eftersom hon är lite tuffare tränad nu och har blivit lite tävlingstaggad så tänkte jag testa henne lite imorgon, åka transport, ställas utanför transporten, sadla, tränsa och rida. Träna på ovalbanan och sedan åka hem igen. Mycket nyttigt....

Jojo, man kan fortfarande stegra. Särskilt när Svipa går iväg och Brana får vara kvar inne.