Så, vi hade en övning i helgen som innebar mer eller mindre: Lita på ryttaren.. Eftersom på tävling kan allt möjligt hända och man kan inte tävla om hästen ska reagera på allt.
Jag hade satt upp massa konstiga saker, bord mitt på paddocken, bommar på backen, hinderstöd, fladdrig jacka samt en vit stor planka på marken.
Jackan var inte farlig, inte heller den stora vita plankan på marken men bommar.. Det är bland det läskigaste hästen vet, bommar på marken eller hinder. Bordet var hästen också lite skeptiskt till.
Jag tror att föregående ryttare på denna häst har bankat med skänklarna, "tvingat" hästen att bara gå på eller vänt och valt en annan väg - för så fort ryttaren som rider honom nu börjar använda "ponnyskänklar" så sparkar hästen backut.. Minns också att hästen har gått på race och de rids in tidigt för att gå på race - kan ha skett något där med.
Så, vi jobbade på moment: Vänta, mjuka skänklar, stanna, visa vägen, ha tålamod, låt hästen tänka lite, undvik raseri och "se" vägen i huvudet.
Ryttaren är en tonåring med mycket temperament så det var mycket träning för ryttaren också att invänta rätt ögonblick och driva mjukt men bestämt.
Jag gjorde till slut en liten serpentin-bana med bom på spåret, bord vid sidan om, bom som vägg och hinderstöd som rundningsmoment. Så hästen skulle helt enkelt gå in från spåret, passera mellan bommar och bord och sedan ut på spåret igen.
Hästen bockade, backade, ryttaren försökte undvika "ponny-skänkarna" och till slut såg jag att ryttaren ändrade attityd från ivrig till bestämt, mjuk, tydlig och mjuka skänklar samt att hästen mer eller mindre tänkte "människan där uppe är lugn och säger till mig att det inte är något farligt".. Och då tog hästen en djup suck, fick milda ögon och bara gick igenom allt..
Det tog häst och ryttare ca 30 minuter innan de kunde passera detta i lugnt skritt-tempo i form utan att reagera för något. Vilken lycka det var både för mig och ryttaren!!
Det är så viktigt att hästen litar på ryttaren och vice versa för annars blir all ridning en evig debatt pga kommunikationsproblematiken. Att en ryttare blir panikslagen, för ivrig, stressar upp sig - gör bara att hästen blir likadan och börjar misstro vad ryttaren säger. Det gäller hela tiden att vara lugn, stabil, förtroendeingivande och förstås, aldrig begära för mycket av hästen.
Många går kurser för att de har t ex lastingsproblem och tror att det är transporten som är problemet men det är i grund och botten ett förtroendeproblem. Man behöver träna på detta från det ögonblick man kommer till stallet till dess man åker från stallet, varje dag, året om. Att brusa upp, hantera hästen på ett dåligt sätt, gör inte saken lättare - att hela tiden vara lugn, stabil, tydlig och mild, DET är sättet att få en häst att lita på dig..
Mina tidigare hästar litade blint på mig vilket ibland ledde in oss i problem. Särskilt när vi red i skog och mark och det var lerigt. Vi fastnade i kärr upp till magen på hästen och har gått igenom isen på en sjö. DÅ var det inte roligt och där hade jag missbrukat hästens förtroende till mig. Tack och lov gick alla 3 gånger bra men jag gjorde aldrig om det och frågade alltid hästen om det var ok att gå på vissa ställen. Ibland sa hästen "ja" men det hände även att hästen sa "nej" och då litade jag på vad hästen sa
Min absolut bästa vän, Ketill frá Oddhólí.. Saknar honom ännu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar