Ni som läser här ofta vet att jag har en liten hund.. En söt liten snäll voffe som älskar människor och gillar en del andra djur..
Jag låter inte min voffe hälsa på vem som helst utan jag frågar oftast de människor som jag möter om de vill klappa min hund och om de förstår att hon kan hoppa upp på deras ben och på så vis smutsa ner deras byxor/kjol eller ta sönder strumpbyxorna. Jag har kanske inte den mest väluppfostrade hunden men jag är medveten om detta och behandlar henne och människorna runtomkring med det i åtanke. Jag har henne oftast under kontroll när jag är hos vänner och ser alltid till att hon är ren och fräsch om hon kommer hem till vänner. 
Men när jag är ute och går med henne verkar hon vara ett eftertraktat villebråd!! Antingen kastar sig barn fram mot henne och vill kela eller så kommer äldre personer och klappar om henne. Visst det gör väl inget men hade min hund varit en stor rottweiler hade nog inte folk varit lika gåpåiga som de är nu. Min hund är inget gullenuttigt gosedjur som alla kan klappa! Ida tycker faktiskt det är läskigt med människor som kastar sig fram och barn är högljudda och drar i saker som inte ska dras i. Ni okunniga människor gör henne rädd för människor!! När man dessutom är oartig som hundägare och säger "nej, hon tycker det är lite läskigt med människor" så får man en blick som kan mörda.. Hur kan jag påstå att personen mitt framför mig är farlig? Eller så blir det andra frågan "är det något fel på min hund, är den aggressiv?".. Kan man inte bara acceptera ett nej?
Sen kommer de som kallas "hundfolket".. De som HAR hund och kommer med hund. För tydligen ska alla hundar alltid umgås och hälsa på varandra trots omständigheterna. Man ska alltid stanna, rakt framför varandra också, låta hundarna sniffa på varandra med kopplet fast i halsbandet medan husse/matte stirrar stint leendes på sin hund och den andra hunden. Snacka om att inbjuda till fajt mellan djuren.
Jag vill inte att Ida ska bli en hund som drar i kopplet mot en hund som hon ska möta!!!
Ida är dessutom rätt blyg av sig och tycker inte om när hundar kastar sig fram emot henne för att sniffa i rumpan, i örat, och på nosen. Allt trasslar ihop sig med kopplen och så har vi två människor som försöker trassla upp koppel medan hundarna hälsar på varandra, eller i mitt fall - en Ida som försöker komma därifrån medan den andra hunden försöker komma närmare.
Ännu värre är de som kopplar loss sin hund medan jag då står med en totalt vettskrämd Ida i koppel och hennes enda tanke är FLYKT!
När jag då och då säger "Nej, jag vill inte att hundarna ska hälsa på varandra" får jag oftast ett ganska respektlöst leende och sedan släpper de fram sin hund mot min hund. Eftersom just deras hund "är så snäll"... Jo, men det var inte det jag sa, jag vill faktiskt inte att de ska träffas. Tänk om min hund inte "är så snäll".. eller bär på något smittsamt..
Vad är det med hundfolket egentligen? Överallt får man det itutat att ett NEJ betyder NEJ men tydligen inte i hundarnas värld..
För där är det tydligen "varsågod och kom fram" som nej:et betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar