Dags för hovslagare

Imorgon är det dags för hovslagare igen. Det är inte klokt, det känns som om vi hade hovis här för bara en vecka sedan och det har redan gått 8 veckor.. Vi brukar sko våra hästar med en intervall på ca 7-8 veckor under vintern, för då slits inte skorna så mycket eftersom de har broddar samt så växer deras hovar inte lika mycket under vintern.
Ju närmare sommaren vi kommer och ju närmare tävlingssäsong så skor vi oftare, allt från 4-6 veckors intervall.

Jag minns en tävling för några år sedan, då jag hade Ketill. Han var skodd för 4 veckor sedan och hamnade i final på en tävling där domaren nästan ville döma ut mig pga att skon var så pass nedsliten. Jag ansåg att den inte alls var det utan "normalt sliten" som det så fint heter när skon i tåkappan har slitits ner. Jag ansåg att man kan för guds skull inte sko hästen varannan vecka bara för att man rider normalt på grusvägen och skon slits ner i tåkappan. Kan tillägga att skon var mer mer tjock baktill, ungefär som nya skor ser ut. Domaren släppte igenom mig men sa också att jag måste sko hästen oftare om skorna slits så pass hårt. Så efter det har jag alltid sett till att hålla skoningen på korta intervaller när jag tävlar.

Det står så här i FIPO: ".... Skon får vara högst 10 mm tjock och 23 mm bred och måste ha en jämn form. Naturlig förslitning är inkluderad"...
Det finns förtydligande om hur skor INTE ska se ut på FEIF:
www.feiffengur.com/documents/shoeing%20controls.pdf

Brana sköter sig suveränt numera vid skoning. 
Från början när vi skodde så stod hon mest på bakbenen, kunde inte sättas fast, bet mig så fort mina händer och fingrar var i närheten eller så försökte hon bita hovis också men det tillät jag INTE. Jag och min hovslagare kom på olika planer (om utifall att) men det som fungerade var att han skodde extremt fort (ca 20min alla 4 hovar), framhovarna först och sedan bakhovarna och att jag gav henne kraft i hink hela tiden, när han var i närheten av henne. Kraften hon fick var "skräpfoder" som t ex musli, det funkade inte med något annat. Det gick åt en hel del kan jag säga..  Min hovis var sjöblöt efter henne och behövde alltid ta en paus efter denna stressiga skoning, stackars hovis. Han sa också att om det inte hade varit min häst, så hade han aldrig skott hästen - men han litar på mig så han fortsatte - tack och lov!
Successivt kunde jag minska ner mängden tillgång på kraft och hon höll alla 4 ben i backen.
Numera har jag en hösäck (nu slipper jag oroa mig för kolik pga mängden kraft hon åt) och hon sitter fast i väggen och hovis kan ta normal tid på sig att sko henne.

Tänk vad lite tid, rutin och tålamod kan ge..