Hejdå Kjartan...

Kjartan fick kolik den 16 december, även den 27-28 december och igår var det dags igen, den 5/1. Det är ca 10 dagars mellanrum mellan kolikattackerna. Det som har hänt var att han blev fylld i hela tarmen med bajs, själva "U-svängen" från framben, till virveln bak och så tillbaka till frambenet - och vi snackar rejäl proppad fylld tarm, fullpackad.

De tidigare gångerna har vi då genom att röra honom, ge honom vätska, olja och ngt upplösningspulver fått dessa stopp att släppa. Det har gjort väldigt ont för Kjartan, låång process ca 2 dygn men det har fungerat. Efteråt har han varit extremt pigg och glad men helt plötsligt kom koliken tillbaka.

Den här gången, 5/1, hade jag verkligen gjort allt för att han inte skulle få kolik igen. Han fick gå i egen hage, jämna grovfodergivor, lagom mycket mat, slobbet+betfor+paraffinolja+lite krosshavre. Lagom med motion, morgon och kväll. Han har varit väldigt pigg, väldigt glad och älskat turerna med hela flocken längs gruvägarna..

På fredagen 4/1 tog vi en härlig runda och alla hästar hade varit så glada. Morgonen efteråt, 5/1, var som vanlig, jag släppte ut dem, noterade att Kjartan hade både bajsat, ätit och druckit under natten.. Men sedan när min stallkompis tog in dem, så noterade hon att Kjartan hade inte ätit lunchen, inte druckit och så la han sig ner direkt i boxen. Så hon ringde mig direkt. Jag var hos hela familjen och åt traditionsenlig sjömansbiff men den lämnade jag och min mamma direkt. Mamma var värdinnan men det var bara att åka - vi hade bestämt oss tidigare att en kolikattack till och då tar vi bort honom. Så vi visste vad som skulle ske.

Kjartan hade väldigt ont, det syns inte mkt på honom men när han ligger raklång i boxen när vi är där..då vet vi att han har extremt smärta. Vi tillkallade veterinär, diskuterade våra val, veterinären höll med men kände ändå igenom honom. Japp, fullproppad stenhård U-formad tarm från framben till virveln till bakben och så tillbaka igen. 3:e gången inom kort period. Veterinären höll med oss med att låta honom vandra vidare.. Så hon gav honom smärtlindring och sedan ringde jag Tommy Nödslakt, som kom efter 1.5timme. Det är jobbigt att se Kjartan pigg, glad, fin i hullet, och han åt faktiskt mat (inte undra på, han hade ju fått kraftig smärtlindring)..

Mamma ledde honom till platsen där vi skulle säga vårt sista farväl till honom, jag stod bredvid och så... försvann Kjartans själ från jorden...Älskade Kjartan, du har förgyllt mitt liv så mycket och mamma har aldrig haft en bättre häst än dig i hela 20 år!

Du blev 33 år.. Du kommer alltid vara saknad men vi ska minnas dig med glädje, värme..