Måndag = Vila

Igår tog både Teo och jag vila. Han var rätt slutkörd efter helgens händelser och hade faktiskt både druckit och ätit lite dåligt under tävlingsdagarna. Måste se till att han dricker bättre - han dricker i normala fall rätt lite men nu var det ännu mindre. Så ngt gott gott i vattnet får jag nog hitta på till nästa tävling som kommer ske någon gång nästa år.

Hösilaget sög han länge på. Han fick 2 kg i transporten och det hade han kvar när vi kom fram (2 timmars bilfärd) så jag la ut det i hagen och det var inte borta förrän vid 12-tiden. Alldeles för lång tid. I normala fall slukar han 1 kg på typ 15 minuter.

Så klart och tydligt var han rätt matt efter lördagen och blev ännu mer trött på söndagen. Kanske inte fysiskt men psykiskt. Det tog mycket på honom det här med att åka iväg och tävla.
Trots att jag ledde honom till framridningen, lät honom stå och ta in miljön på många platser längs med vägen. Mjuk snäll framridning med mycket skritt och väldigt mycket beröm. Jag ryktade en hel del för att mjuka upp alla leder på honom, byggde ut hagen, pratade och lugnade honom (han var lugn i hagen men för det kan man behöva lite trygghet).

Det är som alltid bra att veta hur hästen mår och fungerar på hemmaplan så man kan se förändringarna borta, för de kan vara små och enkla men ta så mycket energi på hästen. Teo var väldigt lugn och trevlig men jag noterade att han tog in massvis och blev riktigt psykiskt trött.

Jag gav honom också lång återhämtning efter finalerna, så han fick skritta en hel del utan mig på ryggen och så massa massa ryktande.. och lite godis. Vi åkte inte hem direkt utan lät honom vara ett bra tag i sin hage och andas, äta, dricka, kissa, bajsa - allt för att han skulle få så mycket positiv känsla som möjligt eftersom det är det här jag vill göra - TÄVLA - och då behöver hästen vara med på allt och få så mycket glädje utav det.

Men när vi kom hem igen på söndagen, så var det en nöjd, glad Teo som klev ur transporten. In i boxen, sluka maten, dricka vattnet och sedan somnade han.

När jag skulle släppa ut honom på måndagsmorgonen så vände han på sig, bort från mig. Han ville INTE följa med för det kunde finnas en risk att han skulle åka iväg igen, sånt vet man ju aldrig.. Men nej, jag promenerade ut från stallet med hela flocken inkl Teo och när vi vände våra huvuden mot hagen, då insåg han vart vi skulle och ökade på tempot. Nöjd, glad sprang han ut i full galopp..