Då kom årsdagen.. älskade Brana

Idag för exakt 2 år sedan togs min bästa ängel bort och fick vandra vidare på de evigt gröna ängarna. Jag saknar henne fortfarande väldigt mycket.. och minns den här dagen med både sorg och kärlek.

Konstigt egentligen att man kan sakna en häst så mycket men hon var.. rätt speciell.. Mycket svårhanterad, väldigt mycket tänder, framben och bakben när man hanterade henne.

Men en extremt villig dam när man red henne!!

 

Antar att det är därför jag fortfarande saknar henne. Att man inte behövde hålla på och "duttelidutta" med henne (vilket jag inte gillar och hon gillade det inte heller) men däremot kunde man rida i 24 timmar utan att tappa energi eller vilja.

Bad man om tempo var det nästan som om hon frågade: "Hur fort??" 

Bad man om mer så frågade hon "Hur länge??"

 

Hon var verkligen den perfekta hästen för mig. Sannerligen inte för alla men för mig, var hon perfekt. Visst, jag hade mina blåmärken lite överallt efter henne och visst, jag fick alltid vara på min vakt och alltid ha koll på vilka som närmade sig runt henne.. men det var ju det som gjorde henne speciell.

 

Åhh. vad jag önskar att hon kunde återvända.. Jag saknar henne så mycket. Ibland ångrar jag att jag inte betäckte henne men med tanke på att hon hade ont även när hon gick och strosade i hagen, så var det inte djurvänligt att låta henne leva.

Men som jag saknar henne.. min bästa häst. min vän.. min knasboll.