Det går framåt med träningshästen, sakta men säkert. Jag stressar inte utan låter allt ta sin tid och det verkar som om träningshästen gillar det. Vi travade igår (som alla andra gånger), lång och låg i formen och så är jag bara passiv i sadeln - rätt jobbigt för mig att vara passiv men ack så nyttigt.
När jag rider denna träningshäst så kräver det lugn, avslappnad ryttare som är närvarande hela tiden på hästen. Jag ber inte om någon gångart utan mer säger till att det här ska vi göra och sedan travar vi tills jag säger stanna. Hur gör jag det? Jo, jag släpper helt enkelt tyglarna och ger kommandot som vi har tränat in under longeringen. Hästen stannar varje gång och får dessutom belöning i form av godis. Det är viktigt att den här hästen inte hamnar i stressläge, så jag tar min tid med varje moment och känner om det finns någon stress i kroppen. Sista momentet vi gjorde var magiskt, hästen gick nästan med nosen i backen, frustande och var så där vilande, mjuk, fjädrande i steget och när jag sa stanna så stannade hästen direkt med nosen fortfarande kvar i backen. DÅ satt jag av. Riktigt bra det här.
Teo måste jobbas tvärtom, med massa hyperenergi från min sida, då han är rätt bekväm av sig. Så jag tar alltid en rätt lång paus mellan hästarna så att jag själv kan ladda om, för det krävs rätt mycket av mig som ryttare. Antingen lugn och sansad eller galen och energisk :-) . Men Teo gick också väldigt bra i både tölt och galopp så jag fick en riktigt härlig kväll på båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar