Ida Insulinom Hemma

 Äntligen fick jag ta hem henne!! Min älskling, min bästa, min enda gosigaste vän.. 

Hon fick permis på fredagen till lördagen eftersom hon inte åt så bra på djursjukhuset och det kan jag förstå. Hon är en riktig mammagris och de var tvungna att ge henne ångestdämpande för att hon skulle sluta skrika och pendla runt i buren på kliniken. Får hon inte agera utåt så blir det per automatik att hon slutar äta..  Men på fredagseftermiddagen fick jag äntligen komma till kliniken och hämta henne.

Denna underbara glädje att äntligen få se henne.. Hon satte sig direkt bredvid mig som att säga "matte, vi går hem nu va?". 

Väl hemma så la hon sig direkt på madrasserna jag hade fixat på golvet, alla sovrumsdörrar är stängda, soffan är möblerad så hon inte kan hoppa upp. För nu får hon inte hoppa, inte springa, inte vara för aktiv eftersom hon ska läka. För mycket rörelse gör att stygnen går sönder och magen inte läker.

Så nu lever både hon och jag på golvet och varenda gång jag rör mig för mycket så kastar hon sig upp och blir panikslagen att jag ska lämna henne. Jag kan knappt gå ut och slänga soporna.

Hon äter fortfarande smärtstillande fram till tisdag, antibiotika i typ 15 dagar och cortison. Hon ska fortfarande äta mat var 4:e timma eftersom veterinärerna tyckte hon fortfarande låg för lågt i socker, vilket inte bådar gott då sockret borde ha gått upp så fort tumör var borttagen (det lutar alltså åt att en tumör finns kvar i buken).  Risken är hög att hon får bukspottskörtelinflammation under helgen och det leder till blodförgiftning och därefter död om man inte agerar fort nog, så vi kan lugnt säga att jag har kollen på henne.

Veterinär ringde i lördags och jag berättade att hon äter jättebra, har ingen feber (tempar 2ggr per dag) och rastar bra. Veterinären blev mycket glad och skrev ut henne direkt från djursjukhuset, vilket då ledde till att jag behövde åka dit för att betala - att de inte kör med en faktura eller någon annan betalningsmedotik förstår jag inte men men..  Nu har den värsta faran för inflammation lagt sig och nu är det bara fortsatt läkning som gäller under några veckor. 

Det verkar vara ett helt läkarteam som har koll på oss, för när jag pratar med veterinär så berättar de att de har pratat med experter så jag antar att det är många som är intresserade av hur det går. Det är inte många hundar som opereras för insulinom och sjukdomen är väldigt "ny".

Men hon verkar må bra och vi fortsätter på samma spår som tidigare.