Solfari är otroligt trevlig att hantera och väldigt självsäker. Han bryr sig inte över mycket, inte ens att bli ensam i stallet utan är riktigt cool. Men med kaxigheten kommer också "testa vingarna" lite..
Först skulle jag leda honom och Teo upp till stallet från hagen. Det går en häst rätt nära vägen vi tar när vi går till stallet och Solfari vill ju leka, umgås med alla hästar. Vilket gjorde att han slängde runt sig, sprang framåt och jag tappade totalt kontrollen.. Efter lite kämpande återfick jag kontrollen, Teo (den ängeln) stod helt stilla och inväntade mitt kommando - gullhästen..
Sedan klev Solfari nästan över mig när jag skulle gå in i stallet eftersom det var hästar i stallet. Fick bli rätt rejält sur på honom så han respekterar mig och min personliga sfär.
Helt ok att han blir glad över andra hästar men han måste respektera mig!!
Jag skulle borsta och lyfta på hovarna igår och då blev han tydligen lite sur. För helt plötsligt noterade jag svarta ögon, häftigt att hästars ögon kan förändras så, bakåtstrukna öron och sen kom det.. Han attackerade mig!! Den lilla fulingen.. Han var inte glad över att lyfta framhovarna utan ville bita mig, flera gånger.. Jag kan lova att jag röt rätt rejält och viftade undan honom. Och han kastade sig åt sidan och blev den där söta lilla hästen igen.
Det är i såna här lägen man inser hur viktigt det är att ha sin egna kropp vriden mot huvudet för att studera vad hästen gör och inte sätta ryggen mot huvudet, som man brukar göra med vuxna hästar..
Och nu är det tydligen slut på sötebrödsdagarna.. Dags för disciplin!! Hjälm på hela tiden när jag hanterar honom, grimma på när jag sköter honom och bra läderhandskar när jag leder honom. Ska dessutom införskaffa en sån där grimma med lite reglering på nosryggen så jag lättare kan leda honom, en Monty Roberts grimma typ.. Och inge mer kel i hagen!!
Ja, jag visste att slyngelåldern skulle dyka upp.. och det gjorde den med besked igår ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar