Kort stallchefs-karriär

Jag försökte.. kämpade.. och föll rakt ner på ryggen.. Det funkade helt enkelt inte. Jag blev stallchef på begäran av mina stallkamrater men det gick verkligen inte. Att börja styra upp en mycket infekterad miljö är sannerligen inte det enklaste och försöka fortsätta i samma spår är inte heller lätt. Jag har tjatat, påmint, krävt, gnällt, påpekat och donat med mina stallkamrater men det enda jag fick tillbaka var gnäll, skäll och mera krav..

Allra helst ville jag slita upp alla regler, alla rutiner och börja om från början med helt nya rutiner men då hade jag nog fått hela stallet över mig. Så, för att inte bli totalt nedkörd i knäna, så valde jag att abdikera. Inte kul, jag hatar att "förlora" men jag har mitt egna stall att sköta och det här gjorde jag gratis, som en tjänst åt alla storhästar.

Men när folk inte är beredda att hjälpa varandra, kommunicera med varandra, ignorera regler och inte acceptera mig som ledare - då kan man inte göra så mycket..  De ville nog inte ha en stallchef, de ville ha en "fixare" som gjorde allt som de inte hann med.
I och med detta - så valde jag även att avbryta gratistjänsten med att fodra deras hästar på morgonen.. Någon måtta får det faktiskt vara.. Jag kan ta mycket men det blev helt enkelt för mycket bajs i käften!

Så, nu har vi verkligen särat på oss. Det är isis-stallet och storhäst-stallet. I ett stall med en korridor mellan stallen. Nu håller jag tummarna att storhäststallet lyckas komma igenom det här och fortsätter vara aktiva.

I mitt stall funkar det perfekt dock.. Lätta fodringspass och bra hästar samt härliga stallkompisar.