Smärtsamt med Facebook-inläggen

Det är rätt tufft att ha Facebook just nu.. För nästan varje dag läser man "tjohoo, jag klarade SM-kvalen", "min häst gick så otroligt bra på tävlingen" eller "mitt sto har fölat, en underbar liten hingst" eller något liknande..

JAG..VILL.. OCKSÅ!!!  

För mig är det nästan samma hela tiden.. Vi skrittar.. Vi skrittar.. Klinikbesök.. Vi skrittar..  Hur kul är det?  Jag har ägt min dam i 5 år, köpte henne maj 2011.. Första året var allting nytt, andra året började vi kämpa och hitta varandra, tredje året blev ett magiskt tävlingsår (2013) och så började skadorna 2014 vilket vi verkar ha fastnat i.. 2 års skador..  Det svider rätt rejält faktiskt.. 

Ja, vi tävlar inte mycket när vi väl tävlar, det brukar bli runt 4-6 tävlingar per år men vi var ju på G för att kvala till SM, vi var t om inkvalad det år vi skadade oss. 

Sedan 2012 har vi alltid varit med på Geadingaekeppni-SM (alltid inkvalad från första tävlingen) och det har alltid varit superroligt. Bästa med tävlingarna är det faktum att mamma hänger alltid med som support.. Nu saknar både hon och jag dessa roliga event.. 

Jag hoppas och bönar/ber att den här operationen har gjort susen så att vi kan börja träna tillsammans nu inför tävlingsåret 2017.. Då är Brana 13 år.. 

Men som det är nu.. så fortsätter vi med skrittandet och det ska vi göra i ca 5 veckor till.. 

Kjartan som handhäst & Brana som ridhäst..